20 citat från Lär känna Gud

20 citat från Lär känna Gud

I förordet till Lär känna Gud skriver författaren J.I. Packer, att den övertygelse som ligger till grund för boken är att mycket av svagheten hos dagens kristenhet bottnar i okunnighet beträffande Gud – såväl hans handlande, som hur man lever i gemenskap med honom. Packer vill återkalla läsaren till den bibliska gudsbild som en gång rådde: ”Fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar” (Jer 6:16). Följande citat ger ett smakprov på bokens innehåll.

Psalmisten [i Psalm 119] var angelägen om att få praktisk kunskap om Gud – inte bara teoretisk. Hans högsta önskan var att lära känna Gud själv och glädja sig i honom. Han såg inte kunskapen om Gud som något annat än ett medel att uppnå detta mål. Han ville förstå Guds sanning för att hans hjärta skulle kunna ge sitt gensvar på den och för att den skulle få forma hans liv (sid 31-32).

Den frukt som sann gemenskap med och kunskap om Gud oundvikligen ger är kraft till att be för Guds sak. Det är en kraft som man inte kan få utlopp för annat än genom bön. Ju bättre man känner Gud, desto mer kraft får man. Det här är ett område där vi kan pröva oss själva. Vi kanske inte befinner oss i en sådan ställning att vi kan göra offentliga uttalanden mot gudlöshet och avfall. Vi kanske är gamla eller sjuka eller på något annat sätt begränsade av vår fysiska situation. Ändå kan vi reagera mot den ogudaktighet och det avfall vi ser i vardagslivet runt omkring oss – vi kan göra det genom bön. Om vi saknar kraft för sådan bön och alltså sällan ber för sådana saker, är det ett säkert tecken på att vi ännu inte har lärt känna Gud (sid 39).

Vad är det som ger Gud störst glädje när han ser på människan? Att vi känner honom (sid 44).

Att känna Gud är en fråga om personligt engagemang där både intellekt, vilja och känsla dras in. Annars skulle det ju inte vara ett personligt förhållande. För att lära känna en annan person måste man vara tillsammans med honom, engagera sig i hans intressen och vara beredd att dela hans bekymmer (sid 51).

Att känna Gud handlar om att lära känna Guds nåd. Det är ett förhållande där Gud hela tiden tar initiativet. Det måste vara så, eftersom Gud står så högt över oss och eftersom våra synder så helt raserat alla våra möjligheter till egna meriter (sid 52).

Utan den helige Ande skulle det inte finnas någon tro och ingen pånyttfödelse – med andra ord inga kristna (sid 85).

Gud förändras inte: Guds liv förändras inte … från evighet till evighet är du, Gud” (Ps 90:2); Guds karaktär förändras inte; Guds sanning förändras inte; Guds vägar förändras inte; Guds avsikter förändras inte; Guds Son förändras inte (sid 90ff).

Att ha gemenskap med honom, att förtrösta på hans ord, att leva i tro och stå på löftenas grund – det är lika verkligt för oss i dag som det var för troende under Gamla och Nya testamentets tid (sid 95).

Hur tröga är vi inte till att tro att Gud är Gud, att han är suverän, att han ser allt och är allsmäktig! Hur mycket förminskar vi inte Kristi majestät, han som är vår Herre och Frälsare! Vad vi verkligen behöver är att “vänta på Herren” och begrunda hans majestät, till dess vår kraft förnyas genom att de här sanningarna skrivs in i våra hjärtan (sid 103).

I dessa tre korta kapitel [1 Mos 1–3] ser vi vilken relation Guds ord har till allt i världen och till människorna i den – för att å ena sidan ordna människans omständigheter och miljö, å andra sidan uppmana henne att lyda, inbjuda henne att lita på Gud och lära henne vem Skaparen är. I resten av Bibeln talar Gud vid många tillfällen men ger inga nya former [förutom lag, löfte och vittnesbörd] för relationen mellan Guds ord och hans skapade varelser (sid 127).

Vad är en kristen? En kristen kan beskrivas på många sätt, men utifrån vad vi har sagt kan vi sammanfatta allt genom att säga: Det är en människa som bekänner sig till och lever i enlighet med Guds ord. Han underkastar sig utan reservation Guds ord, “vad som är skrivet i sanningens bok” (Dan 10:21), tror på dess undervisning, förtröstar på dess löften och följer dess bud (Sid 132).

“Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud” (1 Mos 17:1 ff, 7). Som Paulus visar i Galaterbrevet 3:15 ff (notera v 29) ärver alla kristna detta löfte. Vad innebär då detta löfte? … Brooks, en annan puritan, öppnar upp det så här: ”… det är som om han skulle ha sagt: ’Du ska ha lika stor tillgång till alla mina egenskaper, som jag själv har för min egen ära … Min nåd, säger Gud, är din, och förlåter dig. Min kraft är din, och beskyddar dig, och min vishet är din, och vägleder dig. Min godhet är din, och hjälper dig, min barmhärtighet är din och försörjer dig; och min ära är din och kröner dig!’ Detta är ett allomfattande löfte. Gud är vår Gud. Det innefattar allt (sid 144).

Guds nåd är den kärlek som han visar oss syndare i motsats till vad vi förtjänat och trots vårt förkastliga beteende. Det är när Gud visar godhet mot människor som egentligen inte förtjänar annat än stränghet och inte har orsak att förvänta sig något annat än stränghet. Vi har tidigare konstaterat att tanken på nåden betyder så lite för kyrkobesökare i dag därför att de inte delar den syn på Gud och människan som nåden förutsätter (sid 150).

Det står klart att när en människa blivit övertygad om att hennes situation är precis sådan som vi beskrivit här, då kan Nya testamentets förkunnelse om nåden inte annat än fylla henne med förundran och glädje, eftersom den talar om för oss hur vår domare har blivit vår Frälsare (sid 151).

Fly från honom nu och du kommer att möta honom som domare då – och utan hopp. Sök honom nu och du kommer att finna honom (för “den som söker, han finner”, Matteusevangeliet 7:8). Du kommer då att upptäcka att du kan se fram emot det framtida mötet med glädje. “Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” (Rom 8:1) (sid 166).

Om Gud njuter av det onda på samma sätt som han gör av det goda, skulle han då vara god? Skulle en Gud som inte reagerade negativt mot det onda i världen vara moraliskt fullkomlig? Naturligtvis inte. Men det är just den här negativa reaktionen mot det onda, denna nödvändiga del av moralisk fullkomning, som Bibeln syftar på när den talar om Guds vrede (sid 171).

Men om vi vill lära känna Gud är det ändå livsviktigt att vi accepterar sanningen om hans vrede, hur impopulär den än är och hur många förutfattade meningar vi än har om den. Annars kan vi inte förstå evangeliet som räddar från vreden – verket på korset där Jesu försoningsdöd blidkar Guds vrede, undret med Guds återlösande kärlek (sid 177).

Övertygelsen att det inte finns mer att säga om Gud (om han finns) än att han är oändligt tålmodig och snäll är lika svår att utrota som ogräset kvickrot. När en sådan uppfattning väl slagit rot kommer kristen tro i ordets sanna bemärkelse helt enkelt att dö ut. För det väsentliga i kristendomen är tron på syndernas förlåtelse genom Kristi försoningsverk på Golgata. Men om man har en jultomteteologi är synden inget problem, och försoningen blir överflödig (sid 180-181).

Golgata är måttet på Guds godhet – kom ihåg det (Sid 187).

Ingen kan någonsin förändra Guds beslut över hans huvud – det finns bara en domare! – och ingen kan komma fram med nya bevis för hur fördärvad du är som skulle kunna få Gud att ändra sig. För Gud förklarade dig rättfärdig med öppna ögon. Han visste allt – även det värsta – om dig vid det tillfälle då han tog emot dig för Jesu skull, och den dom han fällde då, var och är slutgiltig (sid 305).

Citaten är sammanställda av Olof Rugarn som är läkare och förkunnare inom EFK