3 faror med ett framgångsrikt vaccin

3 faror med ett framgångsrikt vaccin

Våra nyhetsflöden är fulla av uppmuntrande testresultat av potentiella vacciner för COVID-19. Jag måste inleda denna motkulturella artikel med att säga att jag verkligen hoppas att vi får ett effektivt vaccin. Jag hoppas att vi får det snart. Jag hoppas att det kan rullas ut, inte bara i mitt eget land, utan över hela världen.

Fördelarna är klara och stora. Mest uppenbart är att det kommer rädda liv. Liv är något gott; att rädda liv är ett önskvärt mål. Det kan också erbjuda viss lindring för de många varaktiga psykiska hälsoproblem som orsakats av nedstängningar och COVID-restriktioner, en utväg för dem som lider av det dolda eländet med våld i hemmet, en chans till återställd utbildning för miljontals skolbarn och studenter och bättre utsikter till jobb för många vars hopp om arbete grusats. Som vi längtar efter att detta elände ska lindras! Jag känner särskilt för de unga människor som betalar – och förmodligen kommer fortsätta betala – så mycket av kostnaden för allt detta lidande.

Vilken glädje det kommer bli att återigen kunna samlas fritt med bröder och systrar i Herren, att sjunga Guds lov tillsammans och leva ut alla ”varandra”-uppmaningar vi finner i Nya testamentet. Vilken glädje! Ett sekulärt samhälle kan överhuvudtaget inte förstå djupet av den sorg som de innevarande restriktionerna tillfogar våra själar. Om ett vaccin gör att allt detta kan få en nystart: halleluja!

Lägg därtill möjligheten att träffa våra dyrbara familjer, tillbringa tid med vänner och att återigen utöva gästfrihet i våra hem. Så naturligtvis längtar vi alla efter ett framgångsrikt vaccin, och det snart.

När jag har mediterat över detta verkar det som om Bibeln varnar för tre faror som kan komma med ett framgångsrikt vaccin – och därför tre andliga varningar. Dessa är, tror jag, inte så uppenbara. Du hittar dem verkligen inte i våra nyhetsflöden.

1. Vi kanske inte låter Guds godhet leda oss till omvändelse.

En pandemi är, tror jag, ännu en varning från Gud om att det kommer en dom, att vi lever i en värld som den rene, helige och rättfärdige Guden med rätta vredgas över. Det betyder inte att om någon drabbas av hemsk sjukdom så är det alltid ett straff för någon särskild synd i den människans liv; Jesus tillrättavisade bestämt dem som trodde det var så (t.ex. Johannes 9:1–3). Det är dock en varning för oss alla att om vi inte omvänder oss kommer också vi att förgås (Luk 13:1–4). När vi gång på gång läser i Uppenbarelseboken (t.ex. Upp 16:9, 11) om hur människor lider av den fruktansvärda försmaken av den slutliga domen men likväl vägrar att omvända sig, borde vi låta oss varnas. Att Gud inte omedelbart straffar alla våra synder är en godhet som borde leda oss till att vända om (Rom 2:4). En pandemi är, för att använda C. S. Lewis minnesvärda fras, en ”sträng barmhärtighet” (”severe mercy”; ö.a.), eftersom den varnar oss för något värre som kommer och påminner om det brådskande behovet av att vända oss till Gud.

En pandemi är en ”sträng barmhärtighet”, eftersom den varnar oss för något värre som kommer och påminner om det brådskande behovet av att vända oss till Gud.

Den kristne poeten William Cowper skrev på 1700-talet följande ord om en katastrof på Sicilien (fritt översatt):

Gud må välja sitt mål,
Må straffa, om han vill, de mindre, för att varna
De mer onda. Om han inte skonade dem,
Bäva och förundras att du undkom,
Långt skyldigare England, så att han inte straffar även dig!1

I mitt land finns inte mycket som tyder på att samhället rörts av COVID-19 till botfärdig gudsfruktan. Inte mycket tyder på det i kyrkorna. Och, värst av allt, det finns inte mycket som tyder på detta i mitt eget självrättfärdiga, självbelåtna hjärta. När jag skriver detta säger jag till mig själv: Christopher, du behöver dagligen ångra dina synder och på nytt fly till Jesus för att få barmhärtighet. Min första reaktion är alltför ofta – och jag säger detta till min skam – att klaga, att kritisera regeringen, att vältra mig i självömkan. Må Gud vara barmhärtig och beröra mig, våra kyrkor och nationer till en djup och utbredd omvändelse.

2. Det kan göda vår stolthet så att vi försummar att tacka Gud.

Hur utomordentligt smarta är inte forskarna inom läkemedelsindustrin! Skickligheten, uppfinningsrikedomen, det hårda arbetet, uthålligheten och den ofattbara begåvningen hos dem som utvecklar ett vaccin väcker förundran. Det är speciellt att få se hela processen när den utvecklas med sådan hastighet och – som det verkar för tillfället – sannolik framgång.

Och ändå – och detta kommer vi inte heller lära oss från våra nyhetsflöden – kommer varje tillstymmelse till skicklighet, varje uns av energi, varje antydan till klokhet som de besitter helt från deras Skapare genom hans allmänna nåd. Liksom de stolta korintierna måste de inse att de inte har något de inte fått (jfr 1 Kor 4:7). Så bra det skulle bli om vi, förutom böner om ny omvändelse, även tackade Gud för hans stora barmhärtighet när han ger gåvor och resurser till forskare för att framställa ett vaccin.

3. Det kan ge oss en falsk känsla av trygghet inför framtiden.

Det råder en utbredd uppfattning att när ett vaccin rullas ut kan vi glatt återgå till det normala. Visst, några saker kommer förmodligen att vara annorlunda; det kanske kommer arbetas mer på distans, storstädernas företagsområden kan komma att förändras, och liknande. Men på det stora hela kommer vi säkert kunna fortsätta där vi slutade, eller hur? Vi kommer vara säkra igen, eller hur?

Vilket farligt struntprat! Vi är självklart inte säkra. Det påminner mig om odjuret vars dödliga sår helades och alla förundrade sig (Upp 13:3); och ändå var det fortfarande ett odjur, fortfarande under Guds dom. I en kommentar till Psalm 42:8 uttryckte Jean Calvin med skakande nykterhet: ”Om det skulle behaga Gud att regna våld över oss kommer så snart som han har öppnat sina slussar eller dammluckor, vårt elände inte att upphöra förrän han är tillfredsställd; för han har i sin makt underbara och okända medel för att verkställa sin hämnd mot oss. ”

Vi må ha undkommit detta virus (såvida det inte muterar), men Gud ”har i sin makt underbara och okända medel” för att verkställa sin dom mot en syndig mänsklighet. Så låt inte våra förhoppningar växa sig oproportionerliga. Om ett framgångsrikt vaccin rullas ut kommer det vara en Guds barmhärtighet. Men låt oss inte tro att vi då kommer att skonas från hans dom. Endast Kristi död och uppståndelse kan ge den underbara försäkran att ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” (Rom 8:1).

Om ett framgångsrikt vaccin rullas ut kommer det vara en Guds barmhärtighet. Men låt oss inte tro att vi då kommer att skonas från hans dom.

Alla dessa tre varningar måste höras närhelst Gud visar sin godhet mot oss på något sätt. När någon av oss blir underbart botad från en sjukdom kan vi hamna i dessa fällor. När läkare utvecklar ett botemedel mot någon sjukdom, bör vi lyssna till dessa varningar. Men kanske har COVID-19-pandemin och utsikterna för ett vaccin på ett ovanligt sätt fört fram dessa faror i rampljuset.

Så jag hoppas att vaccinprojektet blir framgångsrikt. Det gör jag verkligen. Men ändå vill jag be att Guds godhet kommer att föra oss till ny omvändelse, att hans gåvor kommer att leda oss till tacksamhet och att ett tillfälligt uppehåll inte hindrar oss från att fly till Kristus från den kommande vredesdomen – och uppmana andra att göra detsamma.

Christopher Ash är “writer in-residence” (en författare som för en tid får bostad/arbete vid en institution på ett universitet, eller som får stipendium för att verka vid någon särskild enhet; ö.a.) vid Tyndale House i Cambridge, England. Han har skrivit ett stort antal böcker, däribland Psalms for You, Teaching Psalms (vol. 1 och 2) och Bible Delight.

1God may choose his mark,
May punish, if he please, the less, to warn
The more malignant. If he spared not them,
Tremble and be amazed at thine escape,
Far guiltier England, lest he spare not thee!

Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.