4 saker Gud säger till ogifta

Ungefär 35 procent av vuxna församlingsmedlemmar i England är ogifta, så frågan om att vara ogift är klart av stort personligt intresse för många i våra församlingar. Varje ogift har sin egen, unika upplevelse av situationen. Det finns åldersskillnader. Att vara ogift vid 20 års ålder är annorlunda mot att vara ogift vid 30, 40 eller 70. Det finns olika omständigheter: vissa har aldrig varit gifta, andra är frånskilda, änkor eller änkemän. Det finns även olika sätt: vissa har valt att vara ogifta och är i stort sett nöjda; andra längtar efter att gifta sig och känner sig frustrerade.

Vad säger Bibeln till alla dessa människor?

  1. Att vara ogift är en gåva från Gud

Så mycket i vårt samhälle byggs kring par. Ofta utgår man helt enkelt från att vuxna har en partner och att det är någonting udda med någon som inte har det för en längre tid. Oscar Wilde sammanfattade hur många ser på saken: ”Celibat är den enda kända sexuella perversionen.”

Det finns ingenting nytt i denna nedlåtande syn på celibatet. På det första århundradet sa Rabbi Eleasar: ”En man som inte har någon fru är inte en riktig man.” Talmud gick ännu längre: ”Den man som inte är gift vid 20 lever i synd.” Mot denna bakgrund är det häpnadsväckande hur positivt Nya testamentet talar om att vara ogift. Paulus talar om det som en ”gåva” (1 Kor 7:7) och Jesus säger att det är gott för ”de som har fått den gåvan” (Matt 19:11).

thirdwheel1_300_216_90[1]En vän till mig var ett tag med i en grupp för unga vuxna i församlingen som kallades ”par och kvar”. Man får ofta ogifta att känna sig som de kvarblivna, ”reservdelar” i sina familjer, umgängeskretsar och församlingar. En man var så trött på frågan ”Är du fortfarande ogift?” att han började svara: ”Är du fortfarande gift?” Vi måste ta avstånd från allt som kan få det att låta som att det att vara ogift är det näst bästa. Bibeln säger ju inte så. Äktenskap är gott, men även att vara ogift: det har ”givits” åt vissa.

Men vad händer om jag inte tror att jag har gåvan att vara ogift? Jag finner det inte lätt att vara för mig själv och jag längtar efter att gifta mig; betyder det att jag upplever det ”näst bästa”? Nej. När Paulus talar om att vara ogift som en gåva, talar han inte om en viss förmåga som vissa har att vara singel och nöjd. Snarare talar han om tillståndet att vara ogift. Så länge du har det är det en gåva från Gud, precis som äktenskapet kommer vara Guds gåva om du skulle få den. Vi bör ta emot vår situation i livet, oavsett om det är att vara ogift eller äktenskapslivet, som en Guds nådegåva till oss.

  1. Att vara ogift har fördelar.

Paulus nämner två fördelar med att vara ogift i 1 Kor 7:

  • Ogifta besparas äktenskapets ”bekymmer”. Det finns många stora välsignelser i äktenskapet, men det finns även svårigheter. Kristna par talar inte ofta öppet om svårigheterna de står inför, och detta är ju förståeligt, men det kan ge ogifta en rosentonad bild av äktenskapet. Men det finns en baksida även när ett gift pars relation är god: livet är mer komplicerat. Det finns mer än en person att tänka på i besluten om hur man ska använda tid, bekvämligheter, semester och t.o.m. den dagliga menyn. Och det finns mer än en person att oroa sig för. Barn ger stor glädje men även mycket oro. Äktenskapet medför ”många bekymmer i detta liv” och ”jag vill skona er”, säger Paulus (1 Kor 7:28). Han nämner dessa bekymmer här, främst för den betydelse de har för nästa punkt.
  • Ogifta kan överlåta sig själva mer helt åt Guds verk: ”Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, och så blir han splittrad” (1 Kor 7:32-34). En livsviktig del av det kristna ansvaret för gifta människor är att ta hand om sin äkta hälft och barn. Det bör ta tid, tid som därför inte kan spenderas på att vittna för människor, hjälpa till på ett läger, sköta församlingens ekonomi eller leda ett bibelstudium. Ogifta har mer tid att ge åt sådana saker. Det är ingen slump att många aktiviteter i församlingslivet till stor del är beroende av de som inte är gifta. Vissa väljer medvetet att vara ogifta för att kunna ge sig själva åt kristet arbete. De flesta ogifta har inte valt att förbli ogifta på detta sätt, men de har fortfarande samma fördelar som de som har det. Istället för att fokusera på svårigheterna med att vara ogift, som vissa gör, bör vi alla göra det mesta av de fördelar som finns med Guds gåva att vara ogift medan vi har den!
  1. Att vara ogift är svårt

När Gud såg Adam vara för sig själv i Edens lustgård sa han: ” Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like” (1 Mos 2:18). Så skapades Eva för att möta Adams behov av sällskap och de två förenades i en livslång, sexuell relation: Äktenskapet. Även om Nya testamentet talar positivt om att vara ogift är det ingen tvekan om att äktenskapet behandlas som normen. Det är Guds kärleksfulla gåva till mänskligheten och huvudkontexten där vår längtan efter närhet möts. Ogifta är därför benägna att brottas med ensamhet och sexuell frestelse. Dessa strider är givetvis inte bara någonting som ogifta utkämpar, men de är en verklig del av att vara ogift. En del kan söka minska dem genom att gifta sig. Andra kommer antingen välja att inte gifta sig eller känna sig inkapabla till det på grund av deras omständigheter, personligheter och sexuella böjelser. Sannolikt står dessa inför en livslång strid med ensamhet och sexuell frestelse.

Dessa två strider är nära besläktade. Ju ensammare vi är, desto mer sannolikt är det att vi brottas med sexuella fantasier och faller i synd. Vi behöver arbeta förebyggande och söka hjälp på dessa områden. Vi skapades inte för att vara ensamma och om vi inte kommer gifta oss, vare sig det är på kort eller lång sikt, bör vi söka mätta vårt behov av närhet genom andra relationer. Det kan handla om att man tar initiativet att hålla nära kontakt med vänner och släkt. Och vi måste utöva självdisciplin i att ”fly sexuell omoral” (1 Kor 6:18). Ofta hjälper det att ha en eller två nära vänner som vi är ansvariga inför på detta område.

  1. Att vara ogift är inte permanent.

Många som för närvarande är ogifta kommer en dag gifta sig. Andra förblir ogifta livet ut. Men ingen kristen är ogift för evigt. Människornas äktenskap speglar det äktenskap Gud vill ha med sitt folk för evigt. Bibeln talar om Jesus som brudgummen som en dag återvänder för att ta sin brud, församlingen, för att vara hos honom i den fullkomliga, nya skapelsen. På den dagen kommer all smärta försvinna, inklusive smärtan i ett svårt äktenskap eller i det att vara ogift. Gud kommer torka bort alla tårar från våra ögon och ett högt rop kommer höras: ”Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo” (Upp 7:17; 19:7).

Efter att ha talat om himlen med en äldre, ogift dam, utbrast hon: ”Jag kan inte bärga mig förrän dagen kommer då jag ska gifta mig!” Vi bör alla dela samma hopp. Och vi kan redan uppleva någonting av detta intima äktenskap med Kristus här på jorden genom den helige Andes verk i våra liv. Mänskliga relationer har betydelse, men ingen kommer i närheten av att vara lika viktig som vår eviga relation med Jesus.

Några sista ord till de som är ogifta:

  • Tacka Gud för gåvan att vara ogift. Hur du än tycker att det känns att vara ogift, se att det är en gåva från Gud och gör det mesta av den så länge du har den.
  • Gör allt du kan för att leva gudfruktigt. Det är lätt för de som är ogifta att falla tillbaka i en självisk, egotrippad livsstil och in i sexuell synd, både i tanke och handling. Utöva självdisciplin och redovisa inför andra.
  • Håll din blick fäst mot himlen. Det är vår eviga relation med Kristus som i slutändan har betydelse.

Några sista ord till de som är gifta:

  • Tänk inte på att vara ogift som det näst bästa. Den kristne predikanten och författaren John Chapman talade om vänner som tog honom på långa promenader och talade om för honom att han borde bli gift. Han kommenterade: ”Det hade varit till stor hjälp om de hade läst Bibeln, eller hur?”
  • Kom ihåg att din familj är hela församlingen. Det bör inte finnas några ensamma människor i vår församling. Vi måste öppna upp våra hem för varandra och umgås med varandra, inte bara inom kärnfamiljen utan i församlingsfamiljen.
  • Håll din blick fäst mot himlen. Mänskliga äktenskap är betydelsefulla, men de varar inte för evigt (Mark 12:25). Vår relation med Kristus måste komma först.

Vaughan Roberts tjänar som kyrkoherde i St. Ebbe’s Church i Oxford och är ordförande för The Proclamation Trust.