Följande citat fångade min uppmärksamhet när jag läste Mark Devers enastående bok En sund församling – steg för steg:

Dina pastorer kommer att stå inför Gud och avlägga räkenskap för hur de lett församlingen du är med i (Hebr 13:17). Men alla vi som är lärjungar till Herren Jesus Kristus kommer att avlägga räkenskap för huruvida vi samlats regelbundet tillsammans med församlingen, uppmuntrat församlingen till kärlek och goda gärningar och kämpat för att bibehålla en rätt undervisning om evangeliets hopp (Hebr 10:23-25). (s. 13)

Varför är jag rädd att du kan vara på väg till helvetet om du kallar dig kristen, men inte är en fullvärdig medlem i den lokala församling du går till? (s. 17)

Enkelt uttryckt är det omöjligt att besvara frågan vad en kristen är utan att hamna i ett samtal om församlingen; åtminstone är det så i Bibeln. (s. 22)

När vi blir kristna går vi inte med i en lokal församling bara för att det är en bra plats att mogna andligt på. Vi går med i en lokal församling eftersom det visar vad Kristus har gjort oss till: medlemmar i Kristi kropp. (s. 22)

Det jag ska säga nu kan låta lite krångligt, men det är viktigt: sambandet mellan vårt medlemskap i den universella församlingen och vårt medlemskap i den lokala församlingen liknar på många sätt sambandet mellan den rättfärdighet som Gud ger oss genom tron och hur vi faktiskt lever ut rättfärdigheten i våra dagliga liv.  (s. 23)

Församlingen presenterar evangeliet på ett synligt sätt: när vi förlåter varandra såsom Kristus har förlåtit oss, när vi överlåter oss till varandra såsom Kristus överlåtit sig till oss och när vi lägger ner våra liv för varandra såsom Kristus lade ner sitt liv för oss.             (s. 25-26)

En sund församling är inte en församling som är perfekt och syndfri. Den har inte svaren på alla frågor, utan är snarare en församling som ständigt strävar efter att stå på Guds sida i striden mot de ogudaktiga begären och förförelserna – från världen, djävulen och köttet. Den är en församling som ständigt vill formas efter Guds Ord. (s. 36)

Bibelns historia lär oss att det som skiljer Guds folk från både bedragare och icke troende är att Guds folk lyssnar till Guds Ord och ger akt på det, medan de andra inte gör det. (s. 48)

Den främsta utmaningen som församlingar står inför i dag är inte att lista ut hur man kan vara ”relevant”, ”strategisk”, ”hänsynsfull” eller ens ”genomtänkt”. Utmaningen är att vara trogen: att lyssna, lita och lyda. (s. 54)

Utläggande predikan förutsätter att man tror att det Gud säger är auktoritativt för hans folk. Det förutsätter att hans folk borde höra det och behöver höra det, och att våra församlingar annars blir berövade just det Gud vill använda för att forma oss till hans avbild. (s. 62)

Även våra församlingar måste återupptäcka Ordets centrala plats i vår tillbedjan och gudstjänst. (s. 66)

Våra församlingar bör inte bara bry sig om hur vi får lära oss, utan även vad vi får lära oss. Därför är sund bibelteologi, teologi som är biblisk, ytterligare ett väsentligt kännetecken på en sund församling. (s. 67)

I dag blir församlingar alltför ofta inspirerade av den konsumtionsdrivna och materialistiska kultur som omger oss, så att de ser Andens verk som marknadsföring och förväxlar evangelisation med reklam.  (s. 73)

Evangeliet är själva kärnan i den kristna tron, och därför bör det vara själva kärnan i våra församlingar. (s. 74)

När en församling missförstår Bibelns undervisning om omvändelsen, kan den mycket väl bli fylld av människor som vid en tidpunkt i livet ärligt uttryckt vissa saker, men som inte har upplevt den radikala förvandling som Bibeln beskriver som omvändelse. (s. 85)

Däremot: Om vi i församlingen sätter Bibelns undervisning om Guds verk i omvändelsen åt sidan, blir evangelisationen bara en prestation från vår sida – där det är vi som gör allt vi kan för att få människor att upprepa en bekännelse. (s. 88)

Om man börjar sköta medlemskapet igen, kommer det att få många fördelar: våra församlingars vittnesbörd inför icke-kristna kommer att bli tydligare; det blir svårare för svagare medlemmar att irra bort från fållan och fortfarande kalla sig för medlemmar; det kommer bidra till att forma och sätta fokus på lärjungaskapet för mer mogna kristna; och för församlingsledarna blir det lättare att veta exakt vilka de har ansvar för. I allt detta kommer Gud att bli ärad och upphöjd. (s. 99)

Exakt vad är församlingsdisciplin? I dess snävaste bemärkelse betyder det att man utesluter någon som påstår sig vara kristen från att vara medlem i församlingen och från att delta i Herrens nattvard, på grund av allvarlig synd denne inte omvänder sig ifrån – synd som han eller hon vägrar att överge. (s. 100)

…..ett av de allra viktigaste och mest förbisedda tecknen på tillväxt, men som måste finnas, är en tilltagande helighet som har sin rot i kristen självförnekelse.  (s. 109)

Våra församlingar ska visa upp Gud och hans härliga evangelium för hans skapelse. Vi ska ge honom ära genom våra liv tillsammans. Detta är vårt överväldigande ansvar och vår stora förmån. (s. 124)