För tjugo år sedan sa min hustru och jag ”Ja” inför Gud, släkt och vänner i en evangelisk församling i norra Georgia. Vi fattar nästan inte att två decennier redan har gått. Vi började träffas under basebollstrejken 94, någonting som gav mig som sportjournalist en del tid över. Min far skämtade alltid om att det skulle krävas en basebollblockad för att jag någonsin skulle utveckla ett förhållande på allvar. Han hade tydligen rätt. Detta säger en hel del om mannen som min fru gifte sig med. Min bön är att jag är en mycket annorlunda man idag med andra prioriteringar (fast, jag älskar fortfarande baseboll, men inte så mycket som jag älskar Jesus eller Lisa). Jag är en av de där killarna som, genom Guds rena nåd, gifte mig hemskt lyckligt.

Vi överlevde åren som nygifta, som ibland kan vara besvärliga. Vi har levt tillsammans genom betydelsefulla historiska händelser, som: millenniebuggen (egentligen rätt betydelselös historisk händelse), ett val som avgjordes genom slarviga hålslag, den tragiska morgonen känd som 11 september, valet av en afroamerikansk president. Gud tog mig ur tidningsbranschen (i grevens tid!) och in i evangeliskt arbete.

Då, på fem korta år gick vår familj från att vara ”bara vi två” till sex stycken. Som föräldrar har vi lärt oss ett och annat om att spela zonförsvar. Vi ägnade nästan ett årtionde på teologiska seminarier och har nu spenderat 17 år i kristen verksamhet. Herren har varit trofast genom allt detta. Här är några saker jag lärt mig från 20 äventyrliga och vackra år av äktenskap.

Åtta lärdomar

1. Vi går ofta in i äktenskapet med orealistiska förväntningar.

Det gjorde vi. De tidiga åren var aningen svåra eftersom vi saknade en fullt biblisk syn både på oss själva och äktenskapets innebörd. Som Dave Harvey så väl formulerar det i sin bok är äktenskapet en vigsel mellan två syndiga hjärtan, två hjärtan som vill ha vad de vill och vill ha det nu. Äktenskapet är skapat för att visa upp Guds ära. Snart fick vi lära oss att det är ett laboratorium för intensiv helgelse. Jag förväntade mig att bli sedd som hennes drömprins, hennes riddare i blank rustning. Utan tvekan förväntade min fru sig att jag skulle vara det. Jag förväntade mig att hon skulle vara min nästan perfekta prinsessa. Blå fåglar skulle sjunga över vår säng varje morgon när vi drog undan gardinerna för att bevittna en vacker soluppgång. Det skulle inte finnas några moln, inget regn. Det tog exakt 24 timmar innan vårt första gräl bröt ut (om vilken musikgenre vi skulle spela i bilen, med Michael Bolton och Johnny Cash på motsatta sidor) och så sprack den bubblan. Snart insåg vi att vi var syndare, i desperat behov av förvandling och att Gud skulle bygga vårt hem genom att smärtsamt uppenbara och sedan gradvis döda vår synd. Det förblir ett pågående arbete.

2. Gud har genialiskt skapat mannen och kvinnan till att komplettera varandra.

Som man har jag helt enkelt inte det som krävs för att klara mig bra på egen hand. Detta har ingenting med matlagning och tvätt att göra (fast barnen är ungefär lika förtjusta över maten jag lagar som de är att åka till tandläkaren!). Min fru och jag kompletterar varandra på ett oändligt antal olika sätt. På många områden där jag är svag är hon stark, och vice versa. Detta är Guds utmärkta upplägg och det är vi tacksamma för.

3. Alla par behöver gudfruktiga förebilder.

Genom åren har Gud satt många evangelie-avbildande äktenskap i vår väg. Vi har haft förmånen att lära från par som varit gifta i årtionden, uppfostrat gudfruktiga (och egensinniga) barn, lidit svårigheter tillsammans och har klarat sig igenom till att bli en övertygande produkt av Guds förunderliga nåd. Varje uppsättning nygifta behöver ett gudfruktigt, handledande par som tillsammans tagit sig igenom livets upp- och nedgångar i denna fallna värld.

4. Prövningar antingen styrker ett äktenskap eller underminerar det.

Äktenskapet är som en bro: den måste vara stark hela tiden för att kunna bära all vikt som tynger dess pelare. De flesta av oss kommer ihåg Minneapolisbron som år 2007 kollapsade och sände 13 bilförare till en säker död. Boven i dramat? Oreparerade sprickor inunder. När väl för många ton lagts ovanpå den förtvinande strukturen, gav den vika och rasade ihop. Äktenskapet kan vara likadant när tyngd läggs på det, särskilt den spetsiga varianten. Min hustru och jag har tagit oss igenom många faror och snaror tillsammans. Utan tvekan fanns det några sprickor i vårt äktenskap men det behagade Gud att laga dem och göra bron stark nog att bära all trafik. Om Kristus och hans Ord inte varit hörnstenen hade bron fallit ihop som ett korthus.

5. Efesierbrevet 5 är omöjligt utan Guds nåd.

Tvillingkraven ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den” (v. 25) och: “Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren” (v. 22) är omöjliga att hålla utan Guds möjliggörande nåd. Våra hjärtan är helt enkelt för själviska för att leva för någon annan om inte Gud förändrar dem.

6. Mitt främsta kärleksspråk är egenkärlek.

Tjänandet kommer inte lätt för mig. Jag vaknar sällan och tänker: Jag ska nog ta och hitta 17 uppoffrande och tjänaraktiga saker att göra för min fru idag eftersom jag vill ge henne en bild av Jesus. Mer typiskt är att mitt hjärta försöker hitta sätt att bli tjänad på, t.o.m. bli tjänad i ”verksamhetens” namn. Detta är för att jag älskar mig själv och har en underbar plan för mitt liv. Lyckligtvis använder Gud äktenskapet för att uppdaga och nagga denna förfärliga synd – och genom föräldraskapet för han in ännu fler soldater i striden mot självdyrkan.

7. Min nivå av andlig mognad mäts bäst i det oandliga.

Gudsfruktan (eller avsaknad av den) utvecklas i det dagliga livets press. Jag kan ställa mig i predikstolen och bära fromheten som en mask i 45 minuter, men mitt rätta ansikte avslöjas när jag ska göra fyra små barn redo att gå till kyrkan. Det avslöjas under mina första fem minuter innanför dörren vid slutet av arbetsdagen. Vill du veta vem jag verkligen är eller hur min helgelse går framåt? Fråga inte mig. Fråga Lisa. Hon ser mig varje dag i de ”oandliga” stunderna och mitt uppförande då visar vem jag verkligen är.

8. Livet är kort, så vårt äktenskap måste sikta på att upphöja ett större äktenskap.

Detta kan låta som en uttjatad kliché, men det är bara en kliché om Jak 4 eller Ps 90 är klichéer. Livet är en rök och våra dagar når upp till 70 eller 80 år om Gud ger oss ett långt liv. Min fru och jag förundras över att två decennier har gått sedan vi utbytte vigselringar den där heta junidagen. Jag ber att Gud ska hjälpa oss minnas att livet är en rök och att vårt främsta mål som människor är att ära och åtnjuta honom för evigt med varje dag som han ger oss – att vi, medan vi har våra liv tillsammans, ska påminna varandra om att äktenskapet inte är det yttersta eftersom vi skapades till att leva för en evig brudgum.

Det kommer mera

Jag är djupt, djupt tacksam för Lisa och det liv Gud har gett oss tillsammans. Jag har tittat på medan Herren har förvandlat henne till en djupt hängiven Kristi efterföljare, en kvinna enligt Ordspråksboken 31 och en outtröttlig, gudfruktig mor. Jag ber varje dag att jag också ska förvandlas till en kristushedrande make.

Om Jesus inte återvänder under vår livstid, må det behaga honom att ge oss många fler decennier tillsammans, till hans ära.