Det finns många sätt att försämra förkunnelsen och hämma tjänsten. Intet ont anande pastorer har gjort detta i århundraden. En av dessa fällor är att använda sig av polemik. Polemik är i strikt bemärkelse ett tillspetsat skrivet eller uttalat argument mot en annan ståndpunkt. Polemisk predikan är då en predikan som angriper ett särskilt bruk eller lära hos en annan person eller institution.
Martyn Lloyd-Jones kallade polemisk predikan för “taggig”. Å ena sidan kan predikanter hamna fel om de är för veka och inte gör tillräckligt för att motbevisa felet hos de som lär i motsats till den sunda läran. (Titus 1:9, 2:15). Å andra sidan kan en predikant bli helt upptagen med att avslöja allt och alla. Idag finns det verksamheter, församlingar och även hemsidor som verkar bygga sin identitet på att reagera emot felaktigheter. Vi lever trots allt i en tid som en del har kallat historiens mest okritiska period, vilket leder till att en del predikanter åtar sig uppdraget att predika polemiskt. Men att försvara sanningen mot felaktigheter är endast en del av trogen förkunnelse. Frågan är inte om det finns utrymme för polemisk förkunnelse eller ej, utan om någon kan ägna sig för mycket åt detta.
En del skulle svara nej. Faktum är att Lloyd-Jones (MLJ) talade till dem i sin klassiska bok Preaching and Preachers. I kapitlet “What to Avoid” (Vad man bör undvika) berättar han om ett dagslångt samtal med en välkänd predikant. MLJ talar om hur han själv, till skillnad från sin vän, helst undvek och faktiskt ogillade den typ av förkunnelse som “gjorde slarvsylta” av andra predikanter. Nedan kommenterar jag och sammanfattar MLJ:s punkter. De är aktuella även idag.
Vi vill vinna människor, inte förstöra dem
De som förespråkar den här typen av förkunnelse brukar ofta påpeka att även Paulus gick emot Petrus i Galaterbrevet 2. Lloyd-Jones svarar med detta argument:
Ja, jag vet att Paulus talar om att han hade gjort så, men … jag är intresserad av resultatet. Jag har lagt märke till att Paulus’ uppförande gentemot Petrus, när han konfronterade honom i Antiokia, resulterade i att Petrus blev övertygad om sitt fel och vunnen över till hans sida. Och jag ser att Petrus senare i sitt liv, i sitt andra brev, uttrycker sin stora beundran för aposteln Paulus och hans skrifter. Kan du säga detsamma om de människor du konfronterar?
Ibland kan denna typ av predikan komma bort från sitt syfte: återställande och helighet. I urskiljningens namn kan vi ovetandes predika på ett sådant sätt som inte passar evangeliet. Att söka livsförändring kräver omtanke och omsorg.
Akta dig för att bli knivglad
Som utbildad läkare bemötte MLJ åsikten att predikanter måste upptäcka och avlägsna cancer i församlingen. Precis som en kirurg snabbt måste avlägsna cancer från kroppen, måste förkunnelsen avlägsna cancer från församlingen.
MLJ svarade skickligt: “Det finns en risk att man utvecklar en ‘kirurgmentalitet’ eller att man blir vad som brukar beskrivas som ‘knivglad.'” Innan en operation kan det vara bra att tala med sin allmänläkare och inte bara med kirurgen. Det är kanske inte konstigt att en kirurg faktiskt gillar att operera.
Visst, felaktig undervisning och leverne behöver skäras bort från församlingen. Samtidigt bör pastorn akta sig för att bli “knivglad” i sin förkunnelse. Det finns andra sätt att behandla kroppens krämpor än genom operation (som t.ex. rådgivning, lärjungaskap, skriva av sig, bön, möten, osv.)
Även om konflikter drar åt sig publik, bygger det inte församlingar
MLJ:s vän hänvisade sedan till det faktum att denna typ av förkunnelse ökar hans popularitet och inflytande. Vi ser denna trend även idag. Jag skulle kunna skriva tio artiklar på min blogg om Kristi ära, men ändå inte se så mycket respons. Men om jag skulle skriva om en viss konflikt eller ett kontrovesiellt ämne eller person, skjuter trafiken i höjden. MLJ skulle säga till oss, “Jag har märkt att alltid när två hundar slåss, samlas mycket folk för att titta på. Det finns folk som alltid gillar slagsmål så jag förvånas inte över att du får många besökare.”
Människor flockas kring konflikter; vår köttsliga natur får näring av det. Men en folksamling tyder inte nödvändigtvis på verklig tillväxt i evangeliet. Verksamheter och predikotjänster som bygger på polemik tenderar att bli mer och mer populära samtidigt som de smalnar av. Men så småningom tar de avstånd från alla andra. Detta blev det sorgliga fallet med den pastor som MLJ berättade att han hade talat med. Han slutade “i isolering, och hans församling gick från att vara en stor församling till att bli allt mindre i storlek och inflytande.”
Även om en pastor varken kan eller bör undvika polemik i sin förkunnelse får han inte karaktäriseras av det (1 Tim 3:3; 6:4). Det finns någonting som kallas “för mycket”. Detta är en subjektiv gräns, helt klart. Den är svår att urskilja. Men, med tanke på målet – att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus (Kol 1:28), får pastorn med bön, eftertanke och taktfullhet välja sina strider och hur de bör utkämpas. I denna process ska han sträva efter att akta sig för den polemiska fallgropen som frestar hans kött och underminerar hans predikan.
Erik Raymond är pastor i Emmaus Bible Church i Omaha, Nebraska. Han bloggar på Ordinary Pastor.
