Ångrad vrede: den desperata bönens roll i försynens mysterium (David Platt, Together for the Gospel 2014, svensk text)

David Platt predikar utifrån Andra Moseboken 2 om Guds oföränderliga fullkomliga egenskaper, syften och löften – som alla utgör Hans plan, som vi ständigt, mer och mer, ser uppdagas i allt som sker. Utifrån texten är det tydligt att det som Mose vet och bekänner om Gud påverkar hur han ber. Därför är inte läran om Guds försyn en ursäkt att vara lat i bönen utan snarare den främsta hjälpen för att eftersträva bönen, om man förstår detta korrekt. Som Platt säger, vill Gud verka genom villiga förebedjare, som vädjar om att Guds ära ska fylla jorden.

 

 

Om du har en bibel, vilket jag hoppas, slå upp 2 Mos 32…
Med tanke på vad vi redan hört tidigare idag-
-är jag så överväldigad just nu över vad jag ska predika om.
Jag är överväldigad av de sanningar jag ska tala om.
Ångrad vrede. Guds vrede.
Den desperata bönens roll i våra liv, familjer och församlingar.
Och mysteriet med Guds försyn i universum. Jag är inte värdig denna text.
Jag känner att jag måste be från början, men jag vet att jag har en tendens-
-när jag ber offentligt, att jag försöker be för att förbereda predikan.
Jag har till och med en böjelse att vilja be på ett imponerande sätt.
Samtidigt tror jag att många här, när vi böjer oss i bön, har en tendens-
-att börja tänka på annat. Och efter några sekunder har många börjat-
-tänka på andra saker. Saker vi måste göra, telefonsamtal och meddelanden.
Mängder av tankar bara på några sekunder.
Är vi inte försiktiga kan denna rutinmässiga bön äga rum här-
-medan hela himlen bara ropar: “Vet ni vem ni talar med?”
Vet ni vad vi gör? Vi talar med Gud! Sju tusen människor talar med Gud!
Och han lyssnar!
Visst, han uppehåller Mars samtidigt och känner biljoner stjärnor vid namn.
Han uppehåller alla organ hos 7,2 miljarder människor på jorden.
Men här har du Guds uppmärksamhet!
Låt inte era tankar fara iväg och behandla bön som en rutin.
Nej, den är mäktig!
Kan vi inte bara böja våra huvuden och koncentrera på undret, skönheten-
-och majestäten hos den vi ber till?
O Gud!
Vi behöver dig.
Våra hjärtan slår här i tystnaden bara för att du ger slagen.
Du är den enda anledningen till att någon av oss lever just nu.
Du är den enda anledningen till att vi inte är i Helvetet just nu.
Du är vår Frälsare. Vår Skapare. Du uppehåller oss. Vår kung, Herre och Gud.
Vi säger tillsammans att vi vill höra från dig.
Vi vill att din närvaro vilar mäktigt på denna plats.
Gud, vi ber för detta. Gör någonting…
…genom ditt Ord och kraft, kommande minuter, som du får äran av.
Vi vill känna dig mer. Låt den som berömmer sig berömma sig av att-
-han känner mig.
Detta vill vi, vi vill lära känna dig mer. Mer om din vrede och kärlek-
-och rättvisa och nåd, godhet och ära. Vi vill veta vem du är mer.
Vi vill veta hur dina egenskaper påverkar våra liv.
Särskilt hur vi ber i våra liv, familjer och församlingar, endräktigt…
…vi ber om dessa saker, Herre Jesus, i ditt namn, så att Fadern blir ärad.
Amen.
Bönen lyser med sin frånvaro i den nyreformerta rörelsen-
-och andra former av kristen tro idag.
Detta har John Piper sagt nyligen om några trender han ser.
Genom Guds nåd har vi sett en väckelse i en teologi-
-som ser Gud som absolut suverän, människan som syndig och evangeliet-
-som överlägset härligt.
Genom Guds nåd har vi sett ett förnyat intresse i ecklesiologi-
-och kännetecken på en församling Gud vill ha.
Genom Guds nåd ser vi denna teologi och ecklesiologi driva på och undervisa-
-missiologin; en iver för Guds ära startar församlingsplanteringar i städer-
-och missionärer flyttar utomlands.
En uppsjö bloggar och böcker, konferenser, samtal om teologi, ecklesiologi-
-och missiologi. Allt detta vittnar om dessa trender.
Men mitt upp i allt är det något som saknas, mina bröder och systrar.
Ett stort hål, för att citera John Piper. Och detta hål är bönen.
D.A. Carson sörjer också över avsaknaden av bön i västerländska kyrkan.
Var är alla böcker och bloggar, samtal och konferenser om bön och fasta?
Vi ser tillbaka på Westminstersynodens tid, där bröderna samlades-
-inte bara för predikan utan för bön.
De predikade i en timme och bad i en timme.
De bad i två timmar och predikade i två timmar. Helt främmande för oss idag!
Vi har rätt betoning på att predika Guds Ord, men bönen?
Som Kevin DeYoung predikade mästerligt: “Vi har bara Guds Ord och bönen!”
Så varför har du och jag—jag räknar in mig själv—varför ägnar vi-
-timmar varje vecka i kyrkan åt Ordets tjänst medan bara minuter går åt bön?
Titta på de stora rörelser Gud gjort, både i Bibeln och i historien.
Nehemja, Nytestamentliga församlingen, 1600-talets puritaner-
-1800-talets lekmän. Där ser man en stor ström människor-
-som var kända för hur de passionerat trängtade efter Gud.
De var desperata efter att älska och vara med Gud och uppleva hans kraft.
Från bönekammaren till jordens alla hörn. Detta är tyvärr inte vi kända för.
Vi är kända för vår predikan, undervisning, skrivande, organisering-
-planering och plantering. Men vi är inte kända för bön och fasta.
Med detta är vi i allvarlig fara att missa hela poängen.
Gud vill att vi är ett bedjande folk.
Gud vill verka i världen på de sätt som hans barn ropar efter.
Man kan säga att Gud gör mäktiga förändringar i världen-
-som svar på hans folks böner.
Ett annat sätt att säga det, för att vara tydlig. Våra böner påverkar-
-hur Gud handlar i världen.
Nu blir det lite obekvämt för många av oss.
Påverkar våra böner hur Gud handlar? Säkert?
Vad hände med Guds suveränitet och försyn? Kan mina böner ändra-
-på vad Gud redan förutbestämt?
Själva denna fråga visar att vi har en felaktig uppfattning om Guds försyn.
Mitt mål här är att visa oss hur en korrekt uppfattning om försynen-
-resulterar i en outtröttlig hängivenhet åt bönen.
En korrekt lära om Guds försyn ger en outtröttlig hängivenhet åt bönen.
Och ett outtröttligt förtroende för bönen och kraft i bönen.
För att visa detta vill jag läsa ett mycket förbryllande ställe i Bibeln.
Det börjar i 2 Mos 32 efter att Gud befriat folket från slaveri i Egypten-
-leder han dem till Sinai, visar sin ära och ger dem sin Lag.
Mose går upp på berget för att möta Gud medan folket väntar vid bergets fot.
Och när folkets representanter står på toppen med Gud, händer detta:
När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner, samlades de-
-kring Aron och sade: “Gör oss en gud, som skall gå framför oss.”
“Vad som har hänt den där Mose, som förde oss ur Egypten vet vi inte.”
Då sade Aron: “Ta guldringarna som era hustrur, söner och döttrar har i-”
“-öronen och ge dem åt mig.” Då tog de guldringarna och gav till Aron.
Han tog guldet och gjorde en gjuten kalv.
Och de sade: “Detta är gud, som har fört Israel ur Egyptens land.”
Han byggde ett altare och utropade: “I morgon är det en HERRENS högtid.”
Nästa dag steg de upp tidigt, offrade brännoffer och gemenskapsoffer.
Folket satt för att äta och dricka, och steg upp för att förlusta sig.
Då sade HERREN till Mose: “Gå dit ner—folket som du fört upp ur Egypten-”
“-drar fördärv över sig.”
“De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå.”
“De har gjort en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt:”
“Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.”
HERREN sa ytterligare till Mose: “Jag har sett detta folk, och se, det är-”
“-ett hårdnackat folk. Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot-”
“-dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk.”
Men Mose bönföll HERREN, sin Gud: “HERRE, varför skulle din vrede brinna-”
“-mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och-”
“-stark hand? Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han-”
“-fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem?”
“Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet.”
“Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du-”
“-själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som-”
“-stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge-”
“-åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt.”
Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.
Vi stannar här och kommer att fortsätta till kapitel 33.
Utifrån denna text vill jag visa vad Mose vet och hur han ber.
Jag ska visa vad Mose vet och ber för att vi ska se hur det vi vet om Gud-
-bör påverka hur vi ber till Gud i våra liv, familjer och församlingar.
Fyra sanningar som Mose vet om:
1. Mose vet att Guds perfekta egenskaper är oföränderliga.
Guds perfekta egenskaper som genomsyrar hela Hans väsen.
Dessa förändras aldrig. Gud är fullkomligt helig.
Helig, helig, helig är Herren—Jesaja 6:3.
Han är utan fel och utan like. Detta förändras aldrig.
Gud är fullkomligt kärleksfull. Gud är kärlek—1 Joh 4:16.
Gud inte bara visar kärlek, han definierar den.
Gud är fullkomligt rättvis.
En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han—5 Mos 32:4.
Tänk bara på Guds fullkomliga egenskaper. Han är fullkomligt transcendent-
-och fullkomligt imminent på en och samma gång.
Han är fullkomligt full av vrede och kärlek på en och samma gång.
Han är fullkomligt självexisterande och självtillräcklig.
Han är fullkomligt allvetande, allsmäktig, allestädes närvarande samtidigt.
Och i alla dessa egenskaper, säger han i Malaki 3:1 Jag förändras aldrig.
Han förändras aldrig som skuggor, han är densamme igår, idag och för evigt.
Syskon, Psalm 90 är sann: Från evighet till evighet är Gud Gud.
Han ändras aldrig. Vi vet ju detta! Och Mose vet detta. Lyssna på hans bön:
I vers 11 åkallar han Guds förbundsnamn, som står för hans uppenbarelse.
Mose bejakar Guds vrede och vädjar samtidigt till Guds kärlek.
Han bejakar Guds makt och vädjar till Guds barmhärtighet.
Han bejakar Guds ära och vädjar till Guds godhet.
Moses bön utgår från Guds egenskaper.
Vi här inne vet att Gud inte förändras och att detta är bra.
Om Gud kunde förändras, skulle han antingen bli bättre eller sämre.
Inget av dessa är bra. Om Gud kunde bli sämre, har vi ingen grund för tron.
Vi skulle ha ett svagt hopp att hålla fast vid.
Om Gud kan bli bättre betyder det att han inte är så bra som möjligt.
Och hur kan vi då veta att han är så bra som möjligt just nu?
Gud är inte formbar, öppen, progressiv eller lär sig eller växer.
Matt 5:48—vår himmelske Fader är fullkomlig.
Mose vet att Guds perfekta egenskaper är oföränderliga.
2. Mose vet att Guds beslut inte ändras.
I vers 12 vädjar han till Guds beslut. “Du förde dem ur Egypten för att du-”
“-skulle prisas i Egypten. Din plan var inte att döda utan att rädda!”
“För ditt namns skull bland folken. Och denna plan har inte förändrats.”
Mose ber med hjälp av sanning som finns över hela Bibeln.
Psalm 33:11 HERRENS plan består för evigt, hans hjärtas tankar-
-från släkte till släkte.
Jesaja 46: Mitt beslut skall fullbordas, allt jag vill kommer jag göra.
Vad jag har talat låter jag ske, vad jag har beslutat sätter jag i verket.
Mose vet att Guds mål inte får tillägg eller justeras.
Gud uppnår alltid sina mål. Gud styr alla detaljer på jorden till sin ära.
Hans beslut ändras aldrig.
3: Mose vet att Guds löften aldrig förändras.
Vilket chockerande djärvt språk i vers 13, där Mose ber Gud komma ihåg!
“Kom ihåg” till den allvetande som vet allt och har förordnat allt!
Mose har mage att säga till Gud att komma ihåg en sak!
“Har du glömt Abraham? Isak? Israel?” Han hänvisar till löftet Gud gav dem.
“De efterkommande, landet du leder dem till, du kan inte svika ditt ord!”
Mose känner till 4 Mos 23:19, att Gud inte ljuger eller ändrar sig.
Talar han utan att handla? Lovar han utan att uppfylla?
Mose vet vad Ps 33 talar om:
HERRENS ord är rätt, han är trofast i allt han gör.
Gud säger i Ps 89: Jag skall inte bryta mitt förbund-
-vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.
Prisa Gud för denna sanning. Hans löften är inte små.
Prisa Gud att hans löfte om förlåtelse inte vacklar.
Prisa Gud att hans löfte om evigt liv inte är osäkert, han är obegränsad.
Prisa Gud, Matt 24: Himmel och jord ska förgå men hans ord ska inte förgå.
Mose vet, och vi ska veta, att Guds löften aldrig ändras.
Är det inte intressant att i just det bibelställe som startar diskussioner-
-om hur Gud ändras, grundar Mose hela sin bön på att Gud aldrig ändras.
Det tar oss till vers 14: Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat-
-att göra mot sitt folk.
Hur ska vi förstå detta?
Det verkar ju som att någonting har förändrats här…
Bara fyra verser innan säger Gud:
Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem.
Dig skall jag göra till ett stort folk.
Nu ångrar Gud sig! Han ändrar sinne!
Det är samma ord i Bibeln som står när människor ändrar sig.
Det är samma ord som i 4 Mos 23 där det står att Gud inte ångrar sig.
1 Sam 15:29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte.
Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.
Så vad är det som pågår här?
Den fjärde sanningen som Mose känner till…
Guds perfekta egenskaper ändras inte. Guds beslut ändras inte.
Guds löften ändras inte.
4: Guds plan vecklar ut sig.
Guds plan vecklar ut sig…
Jag menar inte att Guds plan ändras.
Guds egenskaper, beslut och löften ändras inte.
Gud är helt suverän, hans beslut står fast, han är trogen sina löften.
Om Guds beslut inte står fast är Guds plan bortom all kontroll.
Många populära teologier påstår idag att Gud är osäker om framtiden-
-och svarar på människornas nycker, men han vet inte vad han gör.
Detta är villolära. Gud vet vad han gör, han förordnar allt som sker.
I 2 Mos 32 måste vi se att Gud inte blir överraskad av vad som sker.
Han blir inte överraskad när hans folk syndar, eller när Mose ber.
Guds vilja står lika stadigt som i övriga Bibeln.
Men vi har denna berättelse av en anledning, den visar oss Guds plan.
Berättelsen visar hur Gud dömer människor i deras synd.
Israel syndar mot Gud, de begår en grov synd mot Gud.
Gud säger att de vänt sig bort, är hårdnackade och värda att förstöras.
Detta är Guds oföränderliga karaktär. Han är helig och kommer döma syndare.
Synden är ett oändligt stort brott i hans ögon.
Synden kräver hans snabba, glödande vrede.
I verserna 9-10 ser vi att Gud dömer människor i deras synd.
Men sedan ger Gud en medlare åt syndarna. Detta är bilden vi får nu.
Mose är förbundsmedlaren som går fram och tillbaka mellan Gud och människor.
Han står inför folket å Guds vägnar och inför Gud å folkets vägnar.
Gud hade bestämt det så. Se på vers 7 i texten.
Efter att de syndat säger Gud till Mose: “Gå ner till ditt folk.”
Tänk efter, om Gud skulle förgöra dem på fläcken, varför sända ner Mose?
För att han planerat att skona folket genom Moses medling.
Sanningen i denna text är kristallklar. Gud ska visa sin vrede mot Israel-
-såvida inte en människa kliver in och medlar å deras vägnar.
Allt detta stämmer med Guds oföränderliga egenskaper.
Han är helig och kommer straffa synden. Samtidigt är han kärleksfull-
-och barmhärtig och håller sitt löfte att rädda detta folk.
Hur gör han detta? Hur är han trogen sina oföränderliga egenskaper-
-och löften när han uppfyller sina oföränderliga beslut?
Han gör det genom en plan som vecklar ut sig.
Han utser en medlare som står i gapet för syndare.
Är det inte ironiskt att folket först förskjuter den ende-
-som kan stå inför Gud å deras vägnar?
Och i mitten av kapitlet ser vi honom göra just detta och gå emellan.
Och Mose ändrar inte på Guds plan, utan han fullbordar den.
Han ändrar inte planen utan fullbordar den plan Gud lagt upp.
Detta koncept är inte främmande för oss i Bibeln.
Ta t.ex. Jona som Gud sände till Nineve för att berätta om dess förstörelse.
Nineve skulle förstöras för deras synd om 40 dagar, sa Gud.
Samtidigt sände han sin profet för att berätta det. Varför det?
Gud dömde Nineves folk för deras synd och sände en predikant för att varna.
Jona, efter att ha varit i fiskens matsmältningssystem, varnar dem.
Och i Jona 3 står det: När Gud såg vad de gjorde, att de vände om-
-från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot-
-dem, och han gjorde det inte.
Samma sak. Gud dömer synd, förser med medlare som han visar nåd genom.
Men vi ser inte främst till Jona när vi talar om denna plan, eller hur?
Vi ser till Jesus. Detta är ju evangeliet!
I vår synd står du och jag under en helig Guds dom, och han drivs-
-av sin egen karaktär att döma oss. Att förgöra oss. Döden är inte en teori.
Den är ett säkert straff, en konkret verklighet för dig och mig i vår synd.
Men pris ske Gud, han har försett oss med en medlare!
Ironiskt nog är den som vi föraktat den ende som kan stå-
-inför Gud å våra vägnar, och Gud säger: “Gå ner, Jesus, ditt folk-”
“-har blivit korrupt, de har vänt sig till avgudadyrkan och omoral.”
“Om du inte medlar för dem kommer de att förstöras av min vrede.”
Och Jesus kommer ner och står i gapet i syndares ställe.
Och på grund av hans offer—halleluja! Gud ångrar sin vrede för oss!
Jag är evigt tacksam för Guds pågående plan.
Gud—oföränderlig i fullkomlig rättvisa och nåd.
Han bestämde sedan evighet att rädda mig från min synd för hans namns skull.
Han lovade att väcka mig till nytt liv, och allt genom hans Sons medling.
Guds perfekta egenskaper, beslut och löften ändras aldrig…
Men hans plan vecklar ut sig.
I hans försyn och perfekta plan är det helt logiskt att Gud i nåd säger:
“Människans synd förtjänar min vrede, men jag ska resa en man som medlar-”
“-och jag ska ångra mig.”
I allt detta: Se hur det, som Mose vet, styr hans bön.
Se hur Moses lära om försynen driver honom till bön.
Han vet att Gud har kontroll över allt och att bön inte är meningslös.
Istället vet Mose att Gud förordnat bönen som medel där han deltar i planen.
Han vet att Gud har syften och ska använda hans böner för att fullborda dem.
Gud, i sin försyn, har valt att göra bönen till ett mäktigt medel-
-som vi kommunicerar med honom genom och formar historiens lopp.
Detta är inte en överdrift. Detta är tydligt i hela Bibeln.
Folk ber, eld regnar från himlen!
Folk ber—och lama går, hungriga får mat, döda väcks till liv.
Se berättelsen i Apostlagärningarna. Allt Gud gör där är i svar på bönerna.
De är samlade i kapitel 1 för att be, i kapitel 2 utgjuts Guds Ande-
-och 3000+ människor blir frälsta.
I kapitel 3 går Petrus och Johannes till templet för att be.
I början av kapitel 4 kommer många som hör ordet till tro och blir 5000.
Kapitel 6 säger att de ägnade sig åt bön och strax ökar antalet lärjungar.
I slutet av kapitel 7 ber Stefanos och i kapitel 8 skingras de-
-och predikar evangeliet överallt.
Kapitel 9: Paulus blir frälst och möter Ananias, allt i samband med bön.
Kapitel 10: Petrus och Kornelius ber och evangeliet når till hedningarna.
Kapitel 12: Petrus i fängelse, kyrkan ber, en ängel stöter honom i sidan-
-och leder ut honom.
Kapitel 13: Församlingsledarna fastar och ber, och Anden säger åt dem-
-att avskilja Barnabas och Paulus till deras uppgift.
En missionsrörelse börjar som vänder Romarriket upp-och ner.
Kapitel 16: Paulus och Silas ber i fängelset, en jordbävning kommer-
-och fångvakten och hans familj blir frälsta.
Gud, i sin försyn, har inte kallat oss att bara se på historien-
-utan att forma historien till hans stora namns ära.
Jag vet att många känner sig obekväma med dessa ordval.
Men låt oss vara tydliga. Gud är inte en maktlös kung som väntar på att-
-någon ska säga någonting till honom så att han kan börja göra någonting.
Detta är inte vad vi säger eller ser i texten.
Vi ser att Gud vill verka genom villiga förebedjare.
När vi ber, svarar Gud.
När vi ber tar vi den plats Gud gett oss, vi använder vår gudagivna förmån-
-att delta tillsammans med honom i att utföra hans beslut på jorden.
Gud hjälpe oss att se! Mose bad, och det fick effekt!
Gud hjälpe oss att inse! När vi ber har det effekt.
Så hur ber Mose? Hur leder läran om Guds försyn Mose till att be?
På tre sätt: 1. Han vädjar om Guds nåd mot syndare.
“Gud rädda dem! Förstör dem inte!”
Lägg märke till grunden. Han säger inte att de inte förtjänar vrede.
Mose ser vilken svår synd de har begått. De förtjänar Guds vrede.
Istället för att vädja till någon godhet i människan-
-vädjar han till Guds ära: “Fräls dem för ditt namns skull!”
“Visa ditt majestät och överskölj dem med nåd.”
Senare i vers 31 blir Moses bön än starkare.
O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld.
Men förlåt dem deras synd. Om inte, utplåna mig ur boken som du skriver i.
Vilken bön! Han ber likadant som Paulus i Romarbrevet 9-
-att bli avskuren för sitt folks skull.
Mose och Paulus visste båda att detta är omöjligt. Detta är vad jag menar-
-med den desperata bönen och Guds försyns mysterium.
Det finns en desperation, nästan irritation: “Ta mitt liv, vad som än krävs.”
“Men förhärliga dig själv genom att frälsa dessa själar.”
Är det såhär vi ber?
Vädjar vi på detta sätt…
…för att själar i Amerika och över världen ska bli frälsta?
Jag kom nyligen tillbaka från Nepal där jag och några pastorer-
-åkte helikopter från Katmandu upp i Himalayas berg.
Så högt man kan komma men ändå bo och leva.
Vi landade i en by och under sex dagar vandrade vi mellan byarna.
Och vi såg byarnas akuta andliga och fysiska behov.
Man gjorde en studie för tio år sedan i dessa byar som vi var i.
Man fann att ca hälften av barnen dog innan de fyllt åtta.
Hälften av alla barn blir inte ens åtta år.
En mamma, fjorton barn…
Två av dem kom upp i vuxen ålder.
De dör av diarré, som lätt kan behandlas med tabletter.
Ett kolerautbrott ägde rum i en by—en tarminfektion som orsakar diarré.
Det bröt ut i byn och inom några veckor var 60 döda.
När vi gick till dessa byar hade vi packning med oss med lite förnödenheter.
De som vi samarbetade med i evangeliet sa att när vi kommer dit-
-så finns det barn som kommer springa och vilja ha något i era väskor.
Vi arbetar på långsiktiga lösningar, ge inget om du bara har en kaka kvar-
-för då kommer fler att vilja ha. Håll väskorna stängda.
Vi kom in i en by och några små flickor kom och sträckte sig in i väskan.
Jag log och höll henne i handen. Vi gick hand i hand in i byn.
När vi kom till andra sidan byn och skulle gå ifrån henne-
-sträckte hon sig igen för att ta något. Jag höll bort väskan-
-och till slut försökte jag rycka bort handen och hon såg på mig-
-med ilska och försökte spotta på mig. Men hon kunde inte.
Vi gick till by efter by på detta sätt.
Fattigdomen har också lett till sexuell människohandel.
Människohandlarna utnyttjar dessa fattiga familjer.
De går till en by och lovar döttrarna ett bättre liv i stan.
Allt som krävs är några 100 dollar för att övertyga en svältande familj-
-om att det är värt att sälja sin dotter. Hon får det ju bättre?
Så människohandlarna tar flickorna, ibland så unga som fem år-
-tar ner dem till Katmandu, till en bordell, och bryter ner dem.
De drogar ner dem, våldtar dem upprepade gånger och säger åt dem att göra-
-allt som männen som besöker bordellen vill att de ska göra.
Dessa små flickor kan ha 15-20 kunder om dagen.
Detta är deras liv, skam, utnyttjade, de kommer inte ur.
Polisen är korrupt och betald av människohandlarna.
De hotar flickorna att om de rymmer ska de döda deras familjer.
Flickorna tas till Katmandu, Indien, Mellanöstern, Nordafrika.
Tusentals flickor tas från fattiga byar som de vi var i.
Inte nog med det—de är helt onådda med evangeliet.
Det finns 24 tibetanska buddhistfolk, det tog 4 dagar innan vi ens mötte-
-någon som hört talas om Jesus före vi kom dit.
En gång stod vi vid en hinduisk helig flod, och det är sed att man för-
-döda kroppar och har begravningsbål över floden, vilket främjar reinkarnation.
Så vi ser dessa begravningsbål över hela floden, familjerna gråter.
Jag tittar på fysiska kroppar som levde dagen innan och nu är brända.
Och jag vet att vad jag ser är en representation av-
-en mycket djupare, evig verklighet.
Jag inser att de flesta av dessa aldrig fått höra evangeliet!
De fick aldrig höra det!
Så jag ber: Gud ha förbarmande över dessa!
Ha förbarmande över dessa män, kvinnor, familjer, barn och flickor.
Jag ber att Gud i sin försyn ska använda min vädjan.
Och jag vädjar att Gud ska väcka upp oss till att vädja för de onådda.
Må Gud använda vår vädjan för att utföra sina beslut att ära sitt namn.
Gud som beskyddar de fattiga, befriar slavar och frälser folken.
Du har köpt människor från alla stammar och dessa folkgrupper.
Vad som än krävs, ta mitt liv och använd det hur du vill till din ära.
Vädjar vi på detta sätt om Guds förbarmande?
Detta leder oss till hur Mose fortsätter be i kapitel 33.
Han vädjar om Guds kraft och närvaro hos sitt folk.
Första versen, nästa kapitel:
Drag härifrån, med folket som du har fört upp ur Egypten-
-till det land som jag lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sade:
Åt din avkomma skall jag ge det. Jag skall sända en ängel framför dig-
-och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna-
-och jebusiterna och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung.
Jag skall inte själv gå upp med dig.
Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen.
Gud säger alltså: “Landet är ditt, men jag följer inte med.”
Du kan få mitt löfte, men inte min närvaro.
Vad skulle du göra om du var i Moses kläder?
Svara inte för snabbt för vi frestas likadant i vår kyrkokultur.
Varje dag frestas vi att göra Guds verk utan hans kraft eller närvaro.
Var ärliga mot varandra. Vi har skapat så mycket medel och metoder-
-som kräver lite eller ingen hjälp av den helige Ande.
Vi behöver inte fasta och be för att växa, vi har marknadsföring.
Vi behöver inte be för at folk ska komma, vi behöver bara publicitet.
Det är farligt möjligt att vi fortsätter i församlingens maskineri-
-och det kan verka smidigt och lyckat men vi märker inte att Anden är borta.
Om vi inte är försiktiga kommer vi att lura oss själva.
Vi tror att fysiska kroppar i en byggnad betyder andligt liv i församlingen.
Inte undra på att det största hindret för evangeliets framväxt-
-är att Guds folk försöker göra allt utan Andens kraft.
Kanske den största barriären inte är njutningslystnaden och omoralen-
-i vår kultur, utan den självtillräckliga mentaliteten i församlingen.
Som visas i hur lite vi ber.
När Mose står inför att göra Guds verk utan Guds närvaro ber han.
Han går in i uppenbarelsetältet, vers 7-11. Och i vers 12:
Mose säger: Se, du säger: För detta folk dit upp!
Men du har inte visat vem du vill sända med mig.
Du har sagt: “Jag känner ditt namn och du har funnit nåd för mina ögon.”
Om jag funnit nåd för dina ögon, låt mig få-
-veta dina vägar och lära känna dig, så att jag må finna nåd för dina ögon.
Och tänk på att detta folk är ditt folk.
Mose ser alltså en motsägelse mellan vad Gud kallar honom till-
-och de resurser han får att röra sig med.
Han vet att han inte kan detta ensam och behöver ha Gud med sig.
Han stannar i tältet tills Gud säger i vers 14:
Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro.
Men det räcker inte för Mose. Han fortsätter i vers 15:
Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån.
Ty hur vet man att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon-
-om inte därigenom att du går med oss, så att vi-
-utmärks framför alla andra folk på jorden?
Han vill inte bara ha Guds närvaro med sig själv utan också med de andra.
Han vet att det finns en kollektiv sida av Guds beslut med världen.
Därför vädjar han om Guds närvaro och kraft hos folket.
Vi måste be på samma sätt. Vi behöver Gud att visa sin närvaros kraft-
-hos hans folk idag.
Det finns en uppenbar motsägelse mellan vad Gud kallat oss till att göra-
-och de resurser vi får att röra oss med.
Vi kan inte leda församlingen med egen skicklighet.
Vi kan inte bestämma församlingsverksamhet i vår egen kraft.
Vi kan inte göra lärjungar bland grannar och folkslag i vår egen styrka.
Vi behöver Gud! Vi behöver Gud!
Vi behöver falla på våra ansikten och vädja att Gud visar sin makt.
Därför ser man så få uppmaningar i Nya Testamentet att be för de förlorade.
Många uppmaningar är om att se Guds makt i församlingen.
För när Guds kraft finns hos hans folk sprids evangeliet till de förlorade.
Skörden är stor, men arbetarna få. Be skördens Herre att sända arbetare.
Skörden är stor, de väntar på att få höra, så vad ber vi om?
Herre, väck ditt folk att göra ditt verk! Sänd oss med kraft!
Tänk att Kristus kallar oss att säga till Gud vad han ska göra!
Apostlagärningarna 4: De blir förföljda. Vad ber de? Suveräne Herre.
De börjar med läran om Guds försyn.
Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem…
Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar-
-för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt.
De visste att förföljelsen var förutbestämd, så de bad.
Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt-
-predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta-
-tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.
När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade-
-och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.
De vädjade om Guds närvaro och kraft hos folket, och han svarade.
Vers 33: Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu-
-uppståndelse, och stor nåd var över alla.
I nästa kapitel blir fler troende tillagda än någonsin. Mängder människor.
Såhär ber vi och så handlar Gud. Vi ber om Guds kraft att falla över oss-
-och Gud gör det, och resultatet blir att han får ära.
Låt oss inte nöja oss med avsaknad av bön och kraft.
Låt oss slänga undan vårt fördömda beroende av vår mänskliga förmåga-
-och låt oss vädja till Gud att göra vad bara han kan i våra församlingar.
Jonathan Edwards sa: “Bara Gud kan göra Guds verk, och det är hans vilja-”
“-att när han har något stort att göra för sin församling, kommer det att-”
“-föregås av extraordinär bön hos hans folk.”
Vädja om Guds nåd mot syndare och kraft och närvaro hos sitt folk.
Vi vädjar, Mose vädjar.
3: Han vädjar om Guds ära på jorden.
Som om Mose inte varit tillräckligt djärv. Gud har ångrat sin vrede-
-och han har utlovat sin närvaro hos sitt folk.
Om jag var Mose skulle jag vara nöjd. Men inte Mose, han höll ut i bönen.
Han stannar i tältet och ber om en sak till. Vers 18:
Låt mig få se din härlighet.
Tänk bara för en stund på mannen som ber denna bön.
Detta är han som fick tala med Gud i den brinnande busken.
Han fick se Gud dela ett hav rakt framför sig.
Han såg Gud leda folket med en molnpelare om dagen och eld om natten.
Han slog en klippa och vatten kom ut.
Han bad om bröd och det föll från himlen.
När alla andra skulle hålla sig borta blev han inbjuden att komma upp på-
-berget Sinai och umgås med Gud.
Om någon hade sett Guds härlighet, var det Mose. Han hade sett så mycket.
Här är grejen…
Han ville ha mer!
När man väl smakat Guds härlighet så vill man bara ha mer!
Så han vädjade att få se Gud i hans härlighet.
Men han sa “Mose, du vet inte vad du ber om.”
En full uppenbarelse hade förintat Mose på fläcken.
Mose vädjar om det som skulle omintetgöra honom.
Ändå går Gud med på att visa honom sin rygg, en delvis bild.
I nästa kapitel ser vi en glimt av Guds trofasthet, förlåtelse, godhet-
-och ära. Och detta är bönens ändamål.
Detta är alla böners slutdestination. Vi ber för att vi vill ha Gud!
Vi ber för att vi vill se honom. Vi vill känna honom.
Tozer sa: Jag vill avsiktligen uppmuntra till denna längtan efter Gud.
Det är dess avsaknad som fört oss till denna botten.
Den stela och träiga kvaliteten i våra religiösa liv beror på att vi saknar-
-helig önskan. Belåtenhet är en dödlig fiende till all andlig tillväxt.
Det måste finnas en stark önskan om Kristus ska visa sig för sitt folk.
Han väntar på att bli önskad. Tyvärr väntar han så länge på många av oss-
-förgäves.
Vi ber för att vi vill ha Gud, vi vill se och känna honom.
Och vi vill ha hans härlighet på jorden.
Detta lärde Jesus oss att be. Fader vår, som är i himmelen-
-helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja-
-såsom i himmelen, så ock på jorden!
Försyn i bönen. Hans namn ska bli helgat! Hans rike ska komma!
Hans vilja ska ske på jorden som i himlen!
Och allt detta ska ske som svar på hans folks böner.
Upp 8 säger att de heligas böner samlas upp i himlen.
De ansamlas vid Guds altare. Varje bön om Guds rikes ankomst.
Varje bön om Guds ära. Ingen av dem kommer bort i bruset.
Var och en av dem ger bränsle åt rökelsekaret.
Och snart kommer de föra in historiens höjdpunkt och Guds rike fullbordas.
Underskatta alltså inte den desperata bönens roll i ditt liv-
-i din familj och din församling, och Guds försyn i universum.
Vädja om Guds förbarmande över syndare! Vädja att Gud ångrar sin vrede!
Be om Guds närvaro och kraft bland sitt folk! Be om Guds ära på jorden!
Och vädja än mer, fortsätt vädja till den dag Bibeln lovar oss-
-att vi ska få se hans ansikte, i all hans oföränderlighet!
Alla hans oföränderliga beslut och löften slår in i en plan som vecklas ut-
-där du och jag får spela en roll!
Låt oss be—inte som en rutin som avslutar predikan, utan som en-
-obeveklig verklighet i våra liv, familjer och församlingar.