Känn apostelns allvar: Den allvarliga förvåningen över att människor i ditt liv överger nåden. Den allvarliga vreden mot de som ägnar sina liv åt att ge förvrängda evangelier som förstör själar. Och den allvarliga, outtryckliga och förhärligade glädjen över att dina synder är förlåtna för att Han dog för dem, och att din rätta ställning inför Gud har sin grund i nåden allena, genom – mottagen, tillägnad – genom förening med Kristus genom tron allena på grund av Kristus plus ingenting, Gud allena till ära.
John Piper höll denna predikan utifrån Galaterbrevet 1 i början av The Gospel Coalitions konferens 2017.
Slå upp era biblar till Galaterbrevet 1, så läser vi tillsammans. Och öppnar det.
“Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa”-
-“utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.”
“Jag och alla bröderna här hos mig hälsar församlingarna i Galatien.”
“Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus”-
-“som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den”-
-“nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja.”
“Hans är äran i evigheters evighet. Amen.”
“Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom”-
-“Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns”-
-“något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill”-
-“förvränga Kristi evangelium. Men även om vi själva eller en ängel från”-
-“himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska”-
-“han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu igen:”
“om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han”-
-“vara under förbannelse. Är det nu människor jag försöker få på min sida”-
-“eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande”-
-“sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.”
“Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat”-
-“inte kommer från människor.”
“Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa”-
-“utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.”
“Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen”-
-“hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den.”
“Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än”-
-“mer fanatiskt för mina fäders stadgar.”
“Men han som utvalde mig redan i moderlivet och kallade mig genom sin nåd”-
-“beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle förkunna”-
-“evangeliet om honom bland hedningarna.”
“Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod.”
“Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig”-
-“utan jag begav mig till Arabien och återvände sedan till Damaskus.”
“Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas”-
-“och jag stannade hos honom i femton dagar.”
“Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.”
“Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte.”
“Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område.”
“Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen, de hade bara”-
-“hört sägas: ‘Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han'”-
-“‘tidigare ville utrota.'”
“Och de prisade Gud för min skull.”
Vad ni ser direkt i detta första kapitel, särskilt slutet av vers 9…
“om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot”-
-“så ska han vara under förbannelse” – anatema, fördömd.
Vad ni ser direkt i detta kapitel, i detta brev, i denna konferens-
-som vi har utifrån detta brev, i reformationen som exploderade genom detta-
-brev, i den kristna familjen som står och faller med detta brevs budskap…
Vad ni ser är att den kristna tron, reformationen, denna konferens-
-denna bok och detta kapitel handlar om saker som ert eviga öde hänger på.
De ska “vara under förbannelse” om de kommer med ett annat evangelium!
Uppfattar du Evangeliet fel kommer du att gå förlorad!
Därför bör detta brev och denna konferens, reformationen och kristendomen-
-få det att eka i ditt hjärta, om hur makalöst allvarligt livet är.
Och tillbedjan. Makalöst allvarligt!
Hur makalöst allvarlig glädjen är, över att vi har nåd och frid i vers 3.
Glädje över din befrielse från den här onda tidsåldern och dess undergång-
-i Kristus Jesus. Glädje över att Guds ära är helt tillfredsställande-
-och upphöjs i detta brev, i vers 5.
Makalöst allvarlig glädje.
Och en makalöst allvarlig förvåning, över att människor som du känner-
-i din församling och din familj går ifrån nådens Evangelium-
-och går förlorade, för att någon har gett dem ett alternativ, som av någon-
-vansinnig orsak tycks bättre!
Du vill bara säga: Hur kan ni!?
Du blir förvånad, uppriktigt och allvarligt förvånad.
Och för det tredje uppstår en makalöst allvarlig vrede. I vers 7.
“…så ska han vara under förbannelse.”
Det är alltså en grupp som påstår sig komma från Jakob.
Detta står i kapitel 2.
Och de förvränger Evangeliet, kommer med tillägg till Evangeliet.
Paulus nedkallar en förbannelse över dem!
Vems förbannelse? Är det Paulus’ egen förbannelse?
I kapitel 3 vers 13 står det: “Kristus har friköpt oss från lagens”-
-“förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe.”
Paulus nedkallar Guds förbannelse över människor som leder människor från-
-Honom som tar bort förbannelsen. Och det gör honom rasande-
-att människor, i Jesu namn, skulle leda människor bort från Honom som-
-tar bort förbannelsen. Han som bar förbannelsen. Ställföreträdaren.
Han som tar på Sig all vrede för vår skull.
Nu är han riktigt arg och nedkallar Guds fördömelse över de som-
-leder människor bort från Honom som tar bort fördömelsen.
Vi är ett allvarligt folk. Man kan inte läsa Nya testamentet, eller detta-
-kapitel på ett lätt och ledigt sätt. Man kan inte skämta om Bibeln.
De människor du har i ditt liv, som blir förledda av ett alternativt-
-evangelium är i desperat behov av att du talar med dem på detta sätt:
“Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom”-
-“lagen. Ni har fallit ur nåden.”
“Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad”-
-“för era ögon som korsfäst.”
“Har ni lidit så mycket förgäves, om det nu var förgäves?”
Ve den pastor och lovsångsledare som skapar en underhållande atmosfär-
-där man omöjligt kan känna tyngden av dessa sanningar!
Känslan i gudstjänsten har betydelse, för dessa sanningar måste kännas som-
-hemma någonstans!
De bör kännas som hemma när vi möter Gud Allsmäktig, ansikte mot ansikte-
-i tillbedjan.
Två stora sanningar återupptäcktes av reformationen, som legat begravda-
-under det berg av sakrament, ritualer och förtjänstfulla gärningar-
-som skapats av den Romersk-katolska kyrkan.
Den ena sanningen var Skriftens absoluta, unika, överlägsna auktoritet-
-över påven, kyrkomöten, över allt som finns i universum, förutom Gud.
Den andra sanningen var det dyrbara Evangeliet om rättfärdiggörelse-
-av nåd allena genom tron allena på grund av Kristus allena-
-Gud allena till ära.
Dessa två härliga sanningar återupptäcktes av reformationen, under-
-berget av sakrament, ritualer och förtjänstfulla gärningar.
Av en del kallas dessa reformationens “formalprincip” respektive-
-“materialprincip”.
Formalprincipen är auktoriteten på vilken vi säger det vi säger.
Materialprincipen är själva innehållet – rättfärdiggörelsen.
Dessa två återupptäckter gjordes till stor del tack vare Galaterbrevet.
Det är ingen slump, eftersom Galaterbrevet är strukturerat på det sättet.
De första två kapitlen i Galaterbrevet handlar om formalprincipen: Paulus’-
-auktoritet. Och som han ser det hänger allting på detta.
Om han är en andraklassens apostel och inte har fått sitt Evangelium-
-direkt från Jesus, är det kört för hans del.
Kapitel 3 och 4 handlar om materialprincipen: rättfärdiggörelsen genom tro.
5 och 6 – hur tar detta sig uttryck i livet?
Jag blev tilldelad kapitel 1.
Lite frustrerande, eftersom jag gillar främst materialprincipen.
Men detta är ett bra kapitel. Det går bra, ingen fara med mig.
Det var riktigt roligt att förbereda mig inför detta.
Jag är i kapitel 1 och vill se hur Paulus argumenterar för sin sak.
Såhär brukar jag göra, detta är en liten lektion i homiletik.
Gör vad ni vill med den, det är inte ett måste att man gör såhär.
Jag älskar att läsa ett stycke eller ett kapitel och se hur författaren-
-säger det, sedan gräver jag mig in och återuppbygger argumentet-
-utan att tappa någonting utan snarare få med allting.
Detta gör jag genom att längst ner lägga den mest grundläggande sanningen-
-och vad som kom av detta och vad som i sin tur kom av detta…
Till sist kommer man till det översta som står på allt annat.
Detta ska vi göra nu. Jag har åtta steg.
Åtta steg som är byggda, så vitt jag förstår hans logik, inte i den ordning-
-han ger dem, utan den ordning de faktiskt uppstår i verkligheten.
Jag försöker förklara detta för våra seminariestudenter och det är inte-
-alltid så begripligt för dem.
Låt mig ge en illustration. Du kommer fram till mig och säger:
“Jag kan inte prata just nu, jag är sen, måste skynda mig, annars missar”-
-“jag tåget.” Hur många påståenden gör jag här?
Fyra: “Jag kan inte prata, jag är sen, måste skynda mig, jag missar tåget.”
Du förstår det omedelbart, det är ingenting krångligt med detta.
Vet du varför? För att de bara är fyra, inte sjuttio – som det är i Gal 1…
Om någon därför säger: “Vad sa hon?” Behöver jag bara upprepa det:
“Jag kan inte prata just nu, jag är sen, måste skynda mig, annars missar”-
-“jag tåget.”
Eller så kan jag göra en utläggning, och återuppbygga argumentet-
-från det mest grundläggande till slutsatsen. Det skulle bli såhär:
“Hon var sen, därför håller hon på att missa tåget.”
“Därför har hon bråttom, och därför kan hon inte prata med dig.”
Påståendena kommer i en helt annan ordning, men detta är den exakta logiken-
-som jag tror att hon använde.
Det är alltså detta vi ska göra nu med Galaterbrevet 1.
Vi ska återuppbygga argumentet från grunden och uppåt.
Det här är till stor hjälp eftersom de flesta av oss predikar från stycken-
-som är längre än fyra små meningar på två ord.
Vi har enheter på 20, 40, 50, 60 påståenden och din församling kan omöjligt-
-hänga med. De kan inte få ihop bitarna medan du läser texten.
Du måste hjälpa dem! Slut på homiletiklektionen. Inget auktoritativt-
-det är bara så jag föredrar det. Men det övriga här är auktoritativt.
Om jag ser det jag hoppas hjälpa er se.
Steg 1, längst ner i botten…
Verserna 15 och 16: Gud har avskilt Paulus för frälsning och apostlaskap-
-innan han hade fötts. Här började allt.
Verserna 15 och 16:
“Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin”-
-“nåd beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle förkunna”-
-“evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast”-
-“människor av kött och blod.”
Gud utvalde alltså Paulus innan han hade blivit född till att bli apostel-
-bland hedningarna. Det här är inte ens huvudklausulen, han bara nämner det.
Eller? Nämns något i förbifarten under den helige Andes inspiration?
Varför påpekar han detta? Varför skulle han gå ända tillbaka till evigheten-
-innan han föddes, för att påpeka att hans apostlaskap började här?
Det är mycket relevant för det han vill göra här, att etablera sig-
-inte som en självutnämnd apostel, eller en apostel utnämnd av Petrus-
-utan en apostel utsedd av Kristus, utsedd av Gud.
Det första som det innebär är att hans mission, Guds mission, att innefatta-
-hedningarna genom Paulus inte var en eftertanke i Guds sinne.
Det var inte så att Gud såg de tolv ute på sin mission och sa:
“Det funkar inte. De har hängt upp sig på Judéen.”
“Jag måste hitta på en plan B. Jag behöver en jude i diasporan”-
-“som har vett nog att få jobbet gjort och sätta igång.”
Det var inte så det gick till. Gud planerade att aposteln Paulus skulle-
-stå i spetsen för hednamissionen innan han eller apostlarna var apostlar.
Redan innan Paulus hade blivit född.
Det är det första. Det här var ingen eftertanke. Att Paulus blev apostel-
-var ingen plan B, det var plan A. Hör du det, Petrus? Jakob? Inte plan B!
Den andra innebörden av att Paulus avskilts till detta verk innan födseln-
-är att det inte var han själv som tog ett kliv fram. Det var inte hans idé.
Han fick inte intresset medan han höll på att döda kristna!
Titta på verserna 13 och 14.
“Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt”-
-“jag förföljde Guds församling och försökte utrota den.”
“Jag gick längre i judendom” – han gick inte närmare Jesus!
“Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk”-
-“och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar.”
Med andra ord: “Gud utvalde mig, innan jag hade blivit född…”
“…och lät mig bli en som mördade Hans barn.”
“Så när Han kallade mig var det uppenbart att det inte var min egen idé.”
Eller hur?
Tror ni att Gud inte visste vem Paulus skulle bli?
Han väljer ut honom i moderlivet, och så tillbringar han ett årtionde-
-med att döda kristna… och så tar Han honom på Damaskusvägen!
Du kanske säger: “Det var på tiden! Om Du utvalde honom i moderlivet”-
-“hade Du kunnat kalla honom vid 12 års ålder och räddat många liv!”
Men det var inte vad Gud hade bestämt.
Att han blev utvald i moderlivet är klart enormt relevant.
Det var ingen plan B, och inte heller Paulus’ egen idé.
“Gud har gjort mig till apostel.”
Steg 2 – upp en nivå i resonemanget.
Gud kallade till Sig Paulus genom att uppenbara Kristus för honom.
Detta borde låta paulinskt, eftersom det är det:
De som Han förutbestämt kallar Han – de som Han avskiljer innan de fötts-
-kallar Han!
Vers 15: “Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig”-
-“genom sin nåd beslöt att uppenbara sin Son i mig…”
Jag tror att denna kallelse och uppenbarelse skedde samtidigt.
Då Paulus’ inre öppnades upp inför den härlighet, sanning, skönhet-
-som Sonen har, detta var Paulus’ verksamma kallelse.
Till liv och till apostlaskapet. Det var inte två skilda händelser.
Så innan han blev kallad hade han blivit förutbestämd och när han var-
-förutbestämd blev han senare kallad.
I vers 16 står det att Han “beslöt att uppenbara sin Son i mig”.
Det var här som kallelsen ägde rum. Många uttydare snubblar över det faktum-
-att det står att Han uppenbarade Sin Son “i” honom, inte “för” honom.
Tanken här tror jag är att, ljuset och rösten på Damaskusvägen-
-inte bara var någonting som hände “för” Paulus: “Oj, det där var ljust!”
Det gick hela vägen in. Där inne – med hjärtats ögon (Ef 1:18) – där inne-
-såg han att detta är verkligt, detta är sant, vackert, härligt.
“Om Du är någonting är du allting, min religion är slut!”
Filipperbrevet 3: “För om någon tycker att han kan förlita sig på det”-
-“yttre, så kan jag det ännu mer: omskuren på åttonde dagen, är av Israels”-
-“folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, i iver en förföljare”-
-“av församlingen i fråga om lagen en farisé, i rättfärdighet genom lagen”-
-“en oklanderlig man.”
“Det där är bara dumt nu. För jag har sett!”
Det är detta som hänt nu. Gud uppenbarade Sin Son i Paulus.
I honom. Just nu uppenbarar jag Jesus för er, och det kommer mer.
Om Gud skulle visa Sig på denna konferens hade mycket mer hänt!
Någonting djupt inuti dig, ditt verkliga jag, säger antingen att du inte-
-vill ha någonting med det att göra, eller så…
…är Han ditt allt.
Steg 3…
Han undvek all kontakt med de 12 apostlarna genom att gå till Arabien-
-i tre år, och endast lära känna Petrus under 15 dagar.
Poängen med verserna 16-21 är alltså att Paulus inte rådfrågade människor-
-av kött och blod medan hans nya förståelse av Gamla testamentet och allt-
-tog form.
Han fick alltså sitt Evangelium och sin auktoritet från Jesus-
-och han rådfrågade inte människor av kött och blod.
Så låt oss läsa dessa verser, 16-21. Jag ger några kommentarer på vägen.
“[Gud] beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle förkunna”-
-“evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast…”
Ordet för “genast” i grekiskan här är placerat i början av meningen.
“Genast rådfrågade jag inte…” “Genast insåg jag att det inte är läge att”-
-“dubbelkolla mina fakta med Petrus – jag har mött Kristus!”
“Varför skulle jag vilja tala med Petrus, är det en hallucination?”
“Kött och blod, jag insåg genast att det inte var läge att få människors”-
-“tankar. Gud kallar mig, Han ger mig auktoritet, Han ger mig en gudomlig”-
-“uppenbarelse, jag ska inte visa mig i Jerusalem på flera år!”
“För jag måste se till att de förstår att detta är verkligt.”
Vers 17: “Jag gick inte till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig.”
Här hör man genast att han menar sig vara en apostel.
Det är en enorm uppgörelse. “…dem som var apostlar före mig.”
Mitten av vers 17: “utan jag begav mig till Arabien och återvände sedan”-
-“till Damaskus. Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att”-
-“lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar.” – 2 veckor.
Vad han vill ha sagt är: “Jag gick inte i skola med Petrus.”
“Jag tillbringade inte tre år med Petrus. Petrus är inte källan för mitt”-
-“Evangelium, han är inte upphov till mitt apostlaskap. Jag knäböjde inte”-
-“inför honom, fick inte hans handpåläggning för att bli apostel.”
“Jag gick bara dit för att lära känna honom för att jag redan är apostel.”
Det är poängen med den korta tiden i Jerusalem.
Vers 19: “Någon annan apostel träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.”
Han är noga med detaljerna. “Detta skriver jag till er inför Gud”-
-“jag ljuger inte. Sedan reste jag till Syriens och Kilikiens område.”
“Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen” – det var här-
-apostlarna befann sig och de kände honom inte ens där!
“Jag rör mig inte runt i dessa kretsar för att hämta andrahandsmaterial”-
-“från apostlarna i deras territorium. Jag undviker detta!”
“De känner mig inte ens där apostlarna verkar.”
Poängen med 16-21 är alltså att “kött och blod” – ingen mänsklig källa alls.
“Kött och blod” – inga apostlar, inga andra människor…
“Kött och blod” har inte kallat mig; kött och blod uppenbarade inte Kristus-
-för mig; kött och blod lärde mig inte Evangeliet; kött och blod gjorde mig-
-inte till apostel. Kött och blod gjorde mig inte beroende.
“Jag är inte beroende av Petrus, Jakob eller Johannes.”
Det finns ingen som helst apostolisk succession från de tolv till Paulus.
Ingen alls! Det är inte en succession. Kristus kom från himlen och sa:
“Den här mannen tillhör Mig och han är Min apostel till hedningarna.”
Steg 4: Paulus är radikalt ny. Han är förändrad, en helt ny människa.
Enligt honom själv kan detta endast härledas till den uppståndne Kristus-
-och Guds ära.
Han avslutar sin beskrivning i verserna 20-24, av hur han är fri från-
-allt inflytande och vilken betydelse han själv haft för församlingarna-
-i Judéen. Vers 21: “Sedan reste jag till Syriens och Kilikiens område.”
22: “Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen.”
Så under alla de tre åren gick han aldrig dit och var okänd för dem.
“…de hade bara hört sägas: ‘Han som förr förföljde oss förkunnar nu'”-
-“‘den tro han tidigare ville utrota.’ Och de prisade Gud för min skull.”
Paulus, förföljaren, som ville utrota kristna; Paulus, farisén-
-gick längre i judendom än många i hans egen ålder.
Denne Paulus predikar nu Kristus som korsfäst, uppstånden, rättfärdig-
-som den enda grunden för att du ska ha en rätt ställning inför Gud.
Detta gör han till stor kostnad för sig själv, och de såg detta-
-och gav Gud äran. De ärade Gud. Och det var vad Paulus ville att de skulle.
Vilket leder oss till steg 5.
Alla verserna 13-24 är skrivna för att stödja detta.
Vi har alltså tagit oss från slutet av kapitlet, baklänges till vers 13-
-och det stycket, 13-24, som vi ser börjar med: “Ni har ju hört”-
-och utgör ett argument för denna femte punkt:
Paulus’ apostlaskap och Evangelium kom direkt från Kristus.
Vers 11: “Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har”-
-“predikat inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt”-
-“mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.”
Han gör alltså tre negationer och ett massivt bejakande.
Negation 1, vers 11: “Evangeliet som jag har predikat kommer inte från”-
-“människor”. Det har inget mänskligt ursprung.
Negation 2, vers 12: “Jag har inte fått det av någon människa.”
Negation 3, vers 12: “Jag har inte lärt mig det av någon människa.”
Det här är alltså poängen i 13-24. Hela denna distans. “Jag gick till”-
-“Arabien, till Damaskus. Jag rörde mig inte i Judéen. Jag gick inte till”-
-“Jerusalem förutom under 15 dagar. Jag träffade ingen av apostlarna.”
Poängen är: “Jag har inte fått det av någon människa”!
Det är poängen med dessa verser och här kommer det massiva bejakandet:
Det kom “genom en uppenbarelse från Jesus Kristus”.
I första hand menar han alltså att detta Evangelium inte kom från Petrus-
-utan från Jesus Kristus, och vi vet även att han syftar på sitt-
-apostlaskap och auktoritet, på grund av vers 1, där han i samma ordalag-
-beskriver sitt apostlaskap.
“Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa”-
-“utan av Jesus Kristus…”
Hans apostlaskap är alltså – precis som i verserna 11 och 12 – inte-
-från någon människa, “av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt”-
-“honom från de döda”.
Redan när han slår an tonen säger han alltså: “Jag är en apostel”-
-“och detta har jag inte fått från någon människa.”
“Denna auktoritet och Evangelium har jag inte fått från någon människa.”
Nu tar vi en liten paus här innan vi går till steg 6.
Det är 2000-talet och här inne sitter kanske 6-7 000 pers?
Låt det sjunka in, att vi, just nu på 2000-talet, läser Galaterbrevet-
-och läser en persons egna ord, som levde samtidigt som Jesus Kristus.
Låt det sjunka in…
En man som säger att han har sett den uppståndne Kristus, mött Honom-
-och fått ett gudomligt Evangelium från Honom.
Vishet som han inte lärt sig av någon människa.
I sitt hjärta förstod han att detta var sant.
Här är vi, öga mot öga, med en man på första århundradet…
Ingen historiker tvivlar på att Paulus fanns eller skrev Galaterbrevet.
Muslimer som säger att hela Nya testamentet, inklusive Galaterbrevet-
-blev omskrivna för att inkludera Jesu död har inte det minsta belägg.
Det är en ren verklighetsflykt.
Här möter vi alltså själva en jude på första århundradet, som levde-
-samtidigt som Jesus och säger sig ha sett Kristus.
Detta innebär att ni, innan denna konferens är slut, kommer att ha hört-
-den här mannens röst sex gånger!
Sex predikningar utifrån Galaterbrevet.
Och ditt hjärta kommer svara på ett av tre olika sätt…
Ett är att denne man är en bedragare som lurar världen.
Det andra är att denne man är en stackars virrpanna som hallucinerar-
-och prackar sin inbillning på apostlarna och andra församlingar.
Eller så är den här mannen en genuin person som upplevt Kristus-
-som talat till honom och talar till oss genom honom.
Jag säger att det är ditt hjärta, och inte ditt sinne, som väljer-
-att svara på något av de sätten, eftersom det här helt enkelt inte är-
-ett val som du kommer att göra.
I det aposteln Paulus skriver i dessa sex kapitel kommer du antingen att se-
-en äkta talesman för den levande Kristus, som uppenbarar Kristus-
-eller så kommer du inte att göra det.
Du kan inte förmå dig själv till att se det.
Antingen ser du det eller ej. Antingen älskar du det eller ej.
Antingen omfamnar du det eller ej.
Det blir som för Paulus – det uppenbaras “i” dig, och ditt hjärtas ögon-
-kommer att öppnas för att se Kristi Evangeliums härliga ljus, Han som är-
-Guds avbild – eller så blir det inte så.
Jag kan bara vittna om att, efter att ha vandrat med Kristus i sextio år-
-tillsammans med aposteln Paulus som en mycket kär vän…
Jag älskar aposteln Paulus. Jag älskar honom mer än er – jag är ledsen!
Men jag känner er inte tillräckligt väl. Men jag känner honom, och jag-
-älskar aposteln Paulus. Och jag vill bara vittna:
Han är inte en dåre och han är inte en bedragare.
Men endera slutsatsen kan en del dra… En till personlig sak.
På söndagsmorgonen lutade min dotter sig över till mig precis innan-
-gudstjänsten började.
Hon visade mig ett inlägg på Facebook i sin telefon där en av hennes vänner-
-sa att han inte längre är kristen. “Jag är ateist och tror inte längre.”
Då tänkte jag: Inser han att han måste se aposteln Paulus i ögonen och säga:
“Du är en dåre”, eller: “Du är falsk.”
Men själv kommer jag aldrig kunna se aposteln Paulus i ansiktet…
Efter allt jag lärt mig från Romarbrevet, Galaterbrevet, Filipperbrevet-
-och Första och Andra Thessalonikerbreven, se honom i ögonen och säga:
“Du är en dåre. Du är falsk!”
Steg 6: Eftersom Paulus alltså inte är beroende av människor och hans-
-auktoritet och Evangelium kommer från Kristus, behagar han inte människor.
Och han kan säga de hårda saker som behöver sägas, som vi får se strax.
Vers 10: “Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud?”
“Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors”-
-“gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.”
Ett av tecknen på att ha sett Kristus genom Skriften på ett personligt sätt-
-är att man slutar försöka behaga människor.
Men om din auktoritet och ditt evangelium är beroende av människor-
-kommer du att försöka behaga människor.
Och om du är en sådan som försöker behaga människor och ständigt vakar på-
-vad andra ska tycka och vad församlingen ska tycka, eller TGC-ledarna…
Du har alltid ett öga på och vakar på vad människor ska tycka, vad du ska-
-få för kommentarer på bloggen eller om du blir omnämnd på Twitter, bla bla.
Om du har ett öga på det kan du inte bli ett troget vittne för Jesus!
Du kommer bara vara en fegis!
Så visst är det intressant att Paulus här söker argumentera för att han är-
-apostel med samma auktoritet som Petrus, Jakob och Johannes – men att han-
-också bryr sig om att skriva vers 10!
“Jag söker inte människors gillande!”
Antagligen syftar han här på vad han just skrivit. Han har sagt så…
…hemska saker!
Steg 7: Eftersom han bryr sig så lite om människors åsikter, för att han-
-vet att hans Evangelium och auktoritet kommer från Kristus, kan han säga-
-åt änglar att dra åt helvete om de predikar ett annat evangelium.
“Mikael, känn på den! Gabriel, predikar du ett annat evangelium”-
-“här nere, ska du vara under förbannelse!”
Det är ganska vågat – änglarna är ju ganska starka.
Låt oss läsa det: “Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle”-
-“ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under”-
-“förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu igen:”
“om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot”-
-“så ska han vara under förbannelse.”
Lägg märke till att han inte säger: “Om Petrus, Jakob eller Johannes”-
-“predikar ett annat evangelium ska de vara under förbannelse.”
Han hade lätt kunnat säga det. Men nu sätter han ribban ännu högre än så.
Det är änglarna mot Paulus! och Paulus mot Paulus!
Det är det här jag talar om.
Tänk dig om en ängel skulle dyka upp och säga till Paulus…
Han har ju haft en väldigt stark syn eller hur?
Och om ängeln skulle säga: “Paulus, du har nästan allt rätt.”
“Du utelämnade bara omskärelsen. Den behövs. För att få en rätt ställning”-
-“inför Gud kan du inte bara slänga undan det.”
Då skulle Paulus säga till den här ängeln: “Stick åt helvete!”
Paulus mot Paulus däremot är ju lite knepigt, eller hur?
“Om jag kommer, auktoritativ, ofelbar, apostel och predikar för”-
-“församlingen, och säger att jag haft fel. Man måste även omskäras”-
-“för att bli rättfärdig.”
Då säger Paulus: “Paulus ska vara under förbannelse.”
Men vänta lite, vilken Paulus ska vi fördöma?
Då skulle han säga: “Den andre Paulus, för den andre Paulus ser den förste”-
-“Paulus som felbar. Och apostlar är inte felbara, därför har han fel!”
Det är en enorm vers. Man förstår varför reformationen citerade vers 8-9-
-mer än nästan någon annan vers i fråga om reformationen.
Paulus går till rätta med de falska evangelierna.
Förresten. Jag tror inte att Petrus’ hyckleri i kapitel 2 motsäger detta.
Paulus säger ju uttryckligen att det är hyckleri, vilket innebär att Petrus-
-har talat sanningen och känner sanningen men handlar nu utanför sanningen.
Han kallar det hyckleri, och så i vers 16 i kapitel 2 säger han:
“Vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom tro och inte”-
-“genom laggärningar.”
Paulus säger: “Du och jag, Petrus, vi är ense om detta, så sluta upp”-
-“med att överge att äta lunch med hedningarna!”
Det här betyder att stora lärare kan göra väldigt, dumma, syndiga saker.
Nummer 8, det sista.
Det är helt besynnerligt att man kan vända sig ifrån Gud-
-vars väg till frälsning är nåd. Verserna 6 och 7:
“Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom”-
-“Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium”-
-“fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring”-
-“bland er och vill förvränga Kristi evangelium.”
Är det inte intressant? Jag menar, för mig är det här bara så underbart!
Hela detta kapitel gör att jag tror att han, som grund för sin förvåning-
-vill ha sagt: “Jag är förvånad att ni överger ett Evangelium som ni hört”-
-“av en som fått det direkt från Jesus!” Men så säger han det inte.
Precis när hans förvåning är som störst, säger han:
“Jag kan inte tro att ni överger Honom!”
“Ni såg Honom korsfäst i min predikan! Gick det inte rakt in i era hjärtan?”
“Ni såg Honom och Han kallade er ur mörkret in i det underbara ljuset.”
“Ni överger nåden! Överge inte nåden! Vad finns det utanför nåden?”
Därför är han förvånad, även om han ägnar kapitlet åt att tala om sin-
-unika auktoritet.
Vers 3: “Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus”-
-“Kristus, som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss”-
-“ur den nuvarande onda tidsåldern”. Hur kan ni lämna Honom?
Han som offrade Sig själv för er, för att frälsa er så att ni inte kommer-
-under domen när denna gamla tidsålder blir dömd.
Ni vet att era familjer, barn, mammor och pappor luras av falska evangelier-
-varje dag, och ni finns i deras liv av en anledning.
Ni behöver lära er av hur Paulus talade. Se i kapitel 5.
“Lyssna!”
“Lyssna! Jag, Paulus…” det här har oerhörd vikt.
“Jag, Paulus, säger er att om ni låter omskära er”-
-“kommer inte Kristus att vara till någon hjälp för er.”
Skojar du? Lägg bara till omskärelse…
Lägg bara till omskärelse, så är kristendomen omintetgjord!
…”kommer inte Kristus att vara till någon hjälp för er.”
Alla som godtar omskärelsen som del av sin rätta ställning hos Gud-
-är “skyldiga att hålla hela lagen”, vilket förstås ingen kan göra.
“Ni har kommit bort från Kristus” om ni lägger till laglydnad av någon form-
-som en nödvändig del av grunden för din ställning hos Gud.
“Ni har fallit ur nåden.”
Och försöker du få med dig andra nedkallar jag fördömelsen över dig!
Förkasta inte Guds nåd, kapitel 2 vers 21.
“Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen”-
-“då hade Kristus dött förgäves.”
Wow!
Nu avslutar jag. Om Evangeliet är värdefullt för dig…
…och hur kan det inte vara det – näst efter Kristus som är värdefullast.
Om Evangeliet är värdefullt för dig…
…då hoppas och ber jag att du håller fast vid Evangeliet och Paulus’-
-felfria auktoritet, som säger att de två är oskiljbara.
Det är själva idén med formalprincipen i Galaterbrevet 1 och 2.
Om min auktoritet sviker, kan det finnas många evangelier-
-för då har inte Kristus talat genom mig.
Luther såg detta, och såhär talade han om Galaterbrevet 1:8.
“Jag såg därmed att Skriftens ord om att de heliga saknar förtjänster…”
Skriften säger alltså att vi saknar förtjänster…
“…är att föredra framför människors ord om att helgon har mer förtjänster”-
-“än vad de behöver.”
“För påven står inte över, utan under Guds Ord.”
Här ringer Reformationens klocka!
“För påven står inte över, utan under Guds Ord.” Inte ens vid sidan av.
Som Romersk-katolska kyrkan, som sätter påven vid sidan av och där påven-
-ger den avgörande tolkningen, och därmed råder över Ordet.
Så citerar Luther Galaterbrevet 1:8:
“Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat”-
-“evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse.”
Ja, faktiskt är påven under apostlarnas auktoritet, Skriften och om han-
-påven, en ängel, en apostel eller någon media eller blogg säger att det-
-finns ett annat sätt att få rätt ställning inför Gud, än-
-rättfärdiggörelsen av nåd allena, genom tron allena, på grund av Kristus-
-allena, minus omskärelse, dop eller annat man kan lägga till det-
-då ska han vara under förbannelse.
Jag ber att du, när denna konferens är över, inte bara ska ha lärt dig att-
-älska den apostoliska auktoriteten och det apostoliska Evangeliet.
Utan att du ska känna det apostoliska allvaret.
Den allvarliga förvåningen över att människor i ditt liv: din familj-
-eller församling överger nåden.
Den allvarliga vreden mot de som ägnar sina liv åt att ge förvrängda-
-evangelier som förstör själar.
Och till sist, den allvarliga, outtryckliga och förhärligade glädjen över-
-att dina synder är förlåtna för att Han dog för dem, och att din rätta-
-ställning inför Gud har sin grund i nåden allena, genom – mottagen-
-tillägnad – genom förening med Kristus genom tron allena-
-på grund av Kristus plus ingenting, Gud allena till ära.
Låt oss be.
Fader, det är detta vi längtar efter. En allvarlig förvåning.
En allvarlig vrede, allvarlig glädje i Evangeliet och Ditt Ords auktoritet.
O Herre, befäst Ditt folk, i Jesu namn. Amen.
