Vad är det värsta man kan göra när man talar med sina barn om sex? Russell Moore hjälper oss snabbt tänka igenom frågan.

 

 

VAD ÄR DET VÄRSTA MAN KAN GÖRA NÄR MAN TALAR MED SINA BARN OM SEX?
Det värsta när vi pratar med våra barn om sex i vår aktuella miljö-
-är att ge intrycket att vi är rädda för något.
Jag förstår den impulsen. Jag minns när min då femårige son kom in och-
-frågade hur en pojke kan bli en flicka.
Jag undrade vad han menade. “Det finns en liten pojke som blev en flicka.”
Jag frågade: “Var har du hört det?” Han berättade att han suttit på-
-tandläkarmottagningen och tv:n i väntrummet hade ett reportage om en-
-pojke som skulle bli en flicka. Det första jag då ville göra var att-
-försöka skydda min son – han behöver inte tänka på sådant just nu.
Men det är inte rätt sätt att reagera som kristen. Vi har ett ord att ge.
Om vi ger barnen känslan av att vi inte vill prata med dem om sådana saker-
-eller att vi blir rädda för sådana frågor, då kommer vi inte att göra-
-lärjungar av nästa generation.
Vi behöver använda åldersanpassat språk och lära barnen vad som sker-
-i samhället omkring oss, och än viktigare, ge en positiv bild av den-
-kristna synen på sexualitet, grundad på bilden av Kristus och församlingen-
-i Evangeliet. Det här är väldigt viktigt.
En annan viktig sak är att vi inte lär barnen att bli fariséer.
Det är lätt hänt att vi ger barnen rätt moral, fast utan Evangeliet.
Barnen kan oavsiktligen bli som farisén i Jesu berättelse om publikanen-
-i templet: “Tack Herre, för att jag inte är som alla de där omoraliska”-
-“människorna som finns runt omkring oss.”
Detta måste vi ständigt vara på vår vakt mot.