För några veckor sedan sade Tommy Nelson, pastor i Denton Bible Church, när han talade för en kommande konferens, att: ”wokekulturen är den mest smygande, farliga och genomträngande ideologi jag någonsin sett i hela mitt liv”. Naturligtvis svämmade sociala medier över av kommentarer.

En del undrade hur någon som varit i tjänst i över femtio år kunde tro att dagens hot från ”vänstern” kunde vara allvarligare än alla de subtila och öppna uttrycken för vit makt efter civil rights-eran. Andra berömde pastorn för att han så rättframt tog itu med en fråga som väckt ökad oro.

Jag ämnar inte i den här artikeln svara direkt på pastor Nelsons kommentarer, utan i stället reflektera över frågan ur en annan synvinkel. Denna dialog tar upp en viktig fråga, nämligen hur vi som församlingsledare kan förutse och ta itu med möjliga faror i vår tid.

Jag lägger fram tre förslag angående detta.

1. Erkänn att en aspekt av den kristna tjänsten är att skydda hjorden.

Kristna ledare är kallade att hålla utkik efter olika faror. Nya testamentet beskriver Guds folk som en hjord, och pastorerna har rollen av en herde. Vi är kallade att ”ge akt” på oss själva och på ”hela den hjord som den helige Ande har satt oss som ledare” för, redo att hålla undan ”rovlystna vargar” (Apg 20:28–29).

Trogna herdar ska vara uppmärksamma, redo för strid när vargar invaderar området.

Om du inte är bekväm med militärt språk och krigsteman kommer du inte att vara bekväm i en pastorstjänst heller. Skriften är tydlig: det finns en tid för handling, att försvara tron och att proklamera sanningen så att hjorden skyddas från att göra misstag.

Det är sant att en del ledare i dag verkar älska strider och ser ut att strida för stridandets skull. Men problemet med stridande pastorer på sociala medier innebär inte att vi kan avfärda ansvaret vi har att skydda hjorden. En trofast pastor måste vara uppmärksam på faror som lurar vid horisonten.

2. Sätt in potentiella faror i ett större perspektiv.

Nu för tiden är det vanligt att man hör att ”X är det största hotet mot kyrkan i vår livstid”. Rasism, wokekultur, sexism, fundamentalism, postmodernism, traditionalism, pragmatism – det kan vara vad som helst. En del av de ledare som är beroende av sådana här överdrifter ändrar hotet ungefär vart tionde år. (Vilket väcker frågan hur många ”största hot” som egentligen kan rymmas under en livstid?)

Närhelst du hör någon uttrycka sig på det sättet bör du sätta in den potentiella faran i ett större perspektiv. Räkna med de bredare trender och filosofier som kan komma att ge upphov till den speciella faran.

Är de pragmatiska tillämpningar som hotar den lokala församlingens välbefinnande ett symtom på en djupare och mer genomgripande individualism, som värderar självtillräcklighet och ”det som fungerar”, högre än ”det som är sant”? Om så är fallet är faran som hotar din hjord inte bara en pragmatisk kyrklig livsåskådning, utan många andra sätt på vilka extrem individualism skulle kunna påverka din församling.

Utgör transgender-revolutionen ett hot mot din församling? Kanhända, men hur vore det om du vidgade linsen för att få ett bredare perspektiv på hur den radikala inriktningen av uttrycksfull individualism – som ligger bakom mycket av dagens diskussion om kön och sexualitet – är än mer genomgripande och försåtlig, och kan komma att påverka din hjord på sätt som går långt djupare än bara frågan som kommer upp till ytan i form av en tonåring som upplever könsdysfori?

Genom att vidga perspektivet blir du förmögen att inte bara behandla symtomen, utan även känna igen sjukdomen. Då kan du urskilja andra försåtliga sätt på vilka medlemmarnas välbefinnande kan komma att påverkas.

3. Begränsa ditt fokus till din unika församling.

När du vidgat ditt perspektiv är det dags att begränsa ditt fokus till de människor som du har blivit kallad att leda. Vilka är de speciella hot som verkar mest överhängande för just din församling? Varför behöver vi då begränsa vårt fokus? Jo, därför att det är ett problem närhelst vi talar om faror och hot om vi drar alla över en kam och slätar ut skillnader som finns mellan våra olika kulturella sammanhang.

Interneteran har gjort det lättare än någonsin att anta att vad som än händer i en del av landet eller världen automatiskt händer överallt. Vårt medielandskap nationaliserar varje problem.

De som säger att wokekulturen är det största hotet mot evangeliet i dag faller offer för samma problem som de som säger att rasism är det största hotet. Frågan är: var någonstans? Olika församlingar möter olika frestelser beroende på det sammanhang de står i.

En pastor i en större stad berättade förra månaden för mig om sin oro över att ungdomarna (mestadels vita) i hans församling verkade driva i väg från glöden och engagemanget för evangeliet mot ett mer sekulärt förespråkande av sociala rättviseideal. De religiösa elementen i dessa obibliska ideologier tävlade om herraväldet över sann kristendom, och pastorn brottades med hur han skulle kunna förstärka en biblisk syn på ras, kön och sexualitet.

En annan pastor, från ett samhälle ute på landsbygden, delade med sig av ett helt annat bekymmer. En del av ungdomarna där lyssnade på poddar och tittade på Youtubevideor som sammanflätade kristendom med högerpolitik, vilket här hade lett till en nationalistisk impuls som ursäktade apati när det gällde att älska sin nästa över rasgränserna.

Han mötte öppet motstånd mot varje diskussion om att bättre återspegla samhällets befolkningssammansättning.

Vad påvisar dessa två samtal? En förrädisk och genomgripande fara i en församling kanske inte utgör någon som helst fara i en annan.

Här ligger problemet: när du nationaliserar dessa konversationer riskerar du att ordinera fel medicin till din församling. En del ledare kan kanske vara frestade att varna för faror som inte gäller deras församling, som ett sätt att avsäga sig ansvaret att ta itu med de problem som verkligen gör det.

Om pastorn ute på landsbygden som jag nyss nämnde skulle hålla en serie predikningar om ”anti-wokekultur” skulle ungdomarna förmodligen bli förankrade i en rasrelaterad status quo. Om pastorn i staden skulle tala emot ondskan i systematisk orättvisa under de närmsta veckorna, skulle hans församlingsmedlemmar troligen känna sig bekräftade i sin handlösa hets i riktning mot de ideal de redan trodde på.

Vad vi behöver är rikt nyanserade ledare som är skickliga på att identifiera och bekämpa överhängande faror som kommer från mer än ett håll.

Vad är det mest försåtliga och genomgripande hotet mot din församling? Det vet inte jag. Men Gud vet. Och han är den som har kallat dig att leda din församling.

Det viktiga är att du känner dina medlemmar. Var medveten om de faror som just de är mest mottagliga för. Förväxla inte Twitter med verkligheten. Kliv ut ur sociala mediers kamrar, som är fulla av oändliga dispyter, skruva ner volymen på de mest högljudda rösterna på nätet och urskilj sedan omsorgsfullt det bästa sättet att leda de människor som du har fått ansvaret för.

Trevin Wax

chefredaktör för The Gospel Project, vice vd för Theology and Communications på LifeWay Christian Resources

 

Översatt med tillstånd från The Gospel Coalition.

Is Wokeness the Greatest Threat to the Gospel?

Denna översättning publicerades först på Världen idag.