Vad får dig att tro att du kommer vakna imorgon och fortfarande vara kristen? Verserna 24-25 i Judas brev lär att Guds ära, majestät, välde och makt bevarar dig från början till slutet av din kristna tro. Medan du dagligen bygger upp dig själv genom tron på Jesu verk för din skull, ber genom den helige Ande och väntar på Guds barmhärtighet, bevarar Herren dig till den eviga glädjen.
Jag vill be en gång till om det är okej…
Fader, vi pastorer kan inte åstadkomma allt det vi vill.
Jag ber för Din kraft och närvaro, så att Du genom mig åstadkommer-
-det jag själv inte kan åstadkomma, upphöja Kristus, kuva synden-
-och bevara Dina heliga, vilket jag inte kan göra.
Detta är övernaturliga ting som Du valt att göra genom naturliga medel.
Vi förundras över detta mysterium.
Vi slutar förlita oss på oss själva och ser till Kristus-
-som älskat oss och utgivit Sig för oss, och ber för den helige Andes-
-fullhet att tala och lyssna. Gör saker och låt det bli ringar på vattnet-
-härifrån. Låt dessa nio predikningar få samlad genomslagskraft.
Gör detta på sätt jag inte kan tänka mig, som Du planerat för evigt-
-till detta folks goda, Ditt namn och för folkslagens goda.
Detta ber jag i Jesu namn, amen.
Denna predikan har två delar.
Slå upp Judas’ brev – Bibelns näst sista bok. Den har två delar.
I första delen vill jag dra in er i min förvåning-
-över att jag fortfarande är kristen!
Kanske blir också ni förvånade över att ni fortfarande är det!
Jag är förvånad att jag fortfarande älskar mitt arbete och min fru.
Första delen går alltså ut på att visa er min förvåning.
Den andra delen går ut på att analysera hur detta gick till-
-baserat på Judas’ brev och särskilt de två sista verserna.
Han som förmår bevara er från fall och ställa er fläckfria-
-inför Sin härlighet, jublande – den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus-
-Kristus, vår Herre – honom tillhör ära och majestät, välde och makt-
-före all tid, nu och i all evighet. Amen.
Detta blir alltså predikans fokus, som ni hör i första meningen:
Han som förmår bevara er…
Del 1. Jag är förundrad att jag fortfarande är kristen.
Att jag fortfarande älskar Ordets tjänst, min andliga kallelse som make-
-och far.
Jag har varit kristen i 60 år. Jag är 66.
Jag har varit pastor i Bethlehem i 32 år och varit gift i 44 år med Noël.
Jag har varit far i 40 år. Dessa dagar är också viktiga för mig-
-därför att vi ska utse min efterträdare på Bethlehem.
Det här är min sista gång på T4G som pastor.
Det känns alltså väldigt viktigt för mig.
När jag tänker på att fullborda dessa varv i mitt lopp förundras jag-
-över att jag alls har klarat mig – som kristen, pastor, make, far.
Nu vill jag visa, andligt och bibliskt, varför jag är förundrad.
Jag kan börja med att läsa lite ur min dagbok från 1986.
Jag var 40 när jag skrev detta och hade varit i församlingen i 6 år.
Vad jag läser är typiskt för en känslomässig svaghet-
-som jag levt med så länge jag kan minnas.
Jag läser upp vad jag skrev. Mina barn var 14, 11, 7 och 3.
Jag var 40 och hade varit i församlingen i 6 år.
Det tar ca 3-4 minuter att läsa…
Blir jag attackerad av Satan som vill få mig att lämna min post?
Eller är det Gud som vill leda mig någon annanstans?
Eller säger Gud oss att vi bör ta en annan väg i Bethlehem än att bygga?
Jag avskyr tanken på att leda församlingen i ett byggprojekt.
I två år har vi haft hundratals timmar av styrelsemöten.
Jag har inte skrivit en enda dikt om det. Det har bara dövat min själ.
Jag är en tänkare, skrivare, predikant, poet, sångskrivare.
Det är genom dessa kärlekens kanaler som mitt hjärta kan blomma ut.
Kan jag vara pastor i en församling mitt uppe i ett byggprojekt?
Ja, med mycket viljestyrka och tecken från Gud att detta är vägen till-
-glädje i Honom på lång sikt. Just nu ser jag inga sådana tecken.
De senaste åren, från 1984, har gjort mig väldigt tom i sinnet.
Församlingen vill ha en vision inför framtiden, men jag saknar detta.
Visionen som personalen inriktade sig på under vår retreat-
-d.v.s. att bygga en kyrka – är så oattraktiv för mig idag att jag inte-
-vet hur jag kan vara ledare och inspiratör här.
Är min tid vid Bethlehem slut? Finns det ett annat alternativ jag inte sett?
Eller är jag helt enkelt bara deprimerad idag och kan inte känna-
-hur härligt det är med en större anläggning och verksamhet?
Herre, förbarma Dig över mig! Jag är så modfälld. Jag är så tom.
Det känns som jag har motståndare överallt.
Jag vet att de flesta är på min sida, men jag kan inte se framtiden.
Åh, Fader! Ser jag inte för att det inte är min framtid?
Kanske jag inte ens kommer att överleva året?
Kanske skonar Du dem från en framtid jag startat men inte kunnat fullfölja?
Jag tvivlar inte på Din allmakt och kraft i mitt liv eller församlingen.
Jag bekänner att problemet är mitt, svagheten är min. Mina ögon är blinda.
Synden är min, och skulden är min. Förbarma Dig över mig, Fader.
Jag ska predika på söndag och kan knappt lyfta huvudet!
Detta var för 26 år sedan i samma församling.
Vi byggde denna byggnad – och fler! Jag avskydde det varje gång.
Det fanns även mycket värre dagar – äktenskapet var under attack-
-och själen var under attack och kände sig så omtöcknad att jag fruktade-
-för min tro. Så när jag ser tillbaka är jag helt förundrad!
Jag är förundrad över att jag är kristen än idag!
Och jag har snart fullbordat mitt lopp på Bethlehem! Jag är förundrad!
Hur gick det till? Det är punkt 2, men det tar vi sen.
Om min tro på Jesus och iver att känna Honom och Hans Ord-
-och min entusiasm över att predika och kärlek till församlingen…
…och min lämplighet att arbeta och att komma till Himlen-
-och min sexuella avhållsamhet och överlåtelse till äktenskapet…
Om något av detta berodde på mig skulle jag inte längre vara kristen.
Jag hade slutat bry mig om Guds Ord och tappat entusiasmen för utläggning.
Jag hade gett upp församlingen, blivit opassande för tjänst och Himlen-
-och jag hade hängivit mig åt sexuella lustar och slutat vara gift med Noël.
Jag tvivlar inte en sekund på detta!
Om orsaken till min trohet till Kristus i något av dessa avseenden-
-måste komma från mig, kommer de inte komma, för den finns inte där.
Därför är jag förundrad över att jag fortfarande är kristen-
-och älskar tjänsten. Och jag känner en viss förundran.
Detta kan nog komma i närheten av hur Judas kände.
Till Honom som kan bevara mig och ställa mig fläckfri inför Hans ära-
-med stor glädje, den ende Guden, min Frälsare, genom Jesus Kristus-
-tillhör ära, majestät, välde och makt, före all tid, nu och i evighet.
Jag tror att han var förundrad över Guds bevarande då han skrev.
Detta var vad som krävdes för att bevara mig.
Det krävdes ära, majestät, välde och makt, innan skapelsen fanns-
-som verkar i mig nu och för evigt för att bevara mig som kristen, i tjänst.
Det är så som lovprisningar fungerar.
Först säger de någonting om Gud, någonting Han gjort eller lovar att göra.
Sedan tillskriver de Gud egenskaper som ligger bakom dessa gärningar.
Eller kommer till uttryck i dessa gärningar.
T.ex: “Till Honom som format det invecklade människoögat”-
-“Honom tillhör evig vishet och outrannsaklig skicklighet!”
Egenskaperna man tillskriver Honom ligger bakom det man förundras över.
Ögat, molekylerna och atomerna – se hur de fungerar!
Honom tillhör vishet och skicklighet!
Eller: “Till Honom som adopterar smutsiga, övergivna barn till Sin familj”-
-“Honom tillhör oändlig barmhärtighet!” Ser ni?
Man tillskriver Gud egenskaper som ligger bakom det man förundras över.
Han adopterar smutsiga hittebarn i Sin ärorika familj-
-Honom tillhör oändlig barmhärtighet!
Egenskaperna tar sig alltså uttryck i gärningarna man förvånas så över.
Vi läser igen:
Han som förmår bevara er från fall och ställa er fläckfria-
-inför Sin härlighet jublande… Detta har Han gjort och gör.
Nu, egenskaperna: …den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus-
-Kristus – honom tillhör ära och majestät, välde och makt-
-före all tid, nu och i all evighet.
Judas är förundrad över allt som krävs för att hålla dig kristen!
Tre saker: Gud bevarar oss från fall, ställer oss fläckfria inför Sig-
-och ställer oss inför Hans härlighet mycket glada, jublande!
Dessa tre saker har Han gjort.
Det som ligger till bakgrund för detta är den ende Guden, en Frälsare-
-genom Jesus, som är ärorik, majestätisk, väldig och mäktig-
-och som arbetar innan evigheten, just nu och för evigt.
Detta gör att jag är kristen 60 år senare!
Han är förundrad över vad som krävs för att hålla oss kristna, frälsta.
Har ni någon aning om hur stor gudomlig ära, majestät, välde och makt-
-som krävdes för att göra er levande och hålla er levande ända till nu?
Har ni någon aning? Hur mäter ni denna ära, majestät, välde och makt?
Hur beskriver man storleken på dessa?
Det är sådant som håller mig sömnlös.
Vet vi hur stor ära, majestät, välde och makt som krävdes? Nej.
Vi har inga ord för att mäta sådant.
Hur mäter man kraften eller styrkan hos en evig Ande utan händer, fötter-
-eller fysiska dimensioner som skapar en ande och fortsätter-
-hålla denna ande levande?
Hur mäter man detta? Hur stor kraft behövs för detta, för evigt?
Mäts det i psi, tryck? Eller kilowatt, elektricitet? Strålning?
Ära, majestät, välde och makt upprätthåller dess existens.
Hur mäter man detta som Judas förundras över?
Gud skapar andligt liv när vi är döda. Det vet vi.
Det som är fött av Anden är ande – Joh 3:6.
Jag hade inget andligt liv, men Gud, Anden, handlade och min ande kom till.
Andligt liv kom till. Jag är ande med litet A.
Det som är fött av Anden med stort A är ande med litet A.
Det här är inte som en demon – demoner är andar – men det är inte samma sak.
Det är ande i en annan betydelse.
Det här är helig ande, som Gud har gett liv åt, helgat och uppehåller.
Gud skänker ande med litet A.
Detta gjorde Gud genom Andens verk i pånyttfödelsen.
Det liv man som kristen har genom denna kraft – vare sig det är Anden-
-som verkar på intet eller på en ande för att skapa och uppehålla den…
Detta liv är inte detsamma som man haft om Han lämnat.
Om den helige Ande helt övergav dig, och om du lämnade Kristus-
-skulle du inte vara kristen. Det skulle inte finnas något liv.
Det kristna liv vi talade om är att ha den helige Ande och vara förenad-
-med Kristus.
Jag är förenad med Kristus genom Anden.
Att ha Kristus, Anden och vara i vinstocken är samma sak.
Han är mitt liv och utan Honom har jag inget liv av mig själv.
Han skapar detta, och bara Han kan det. Och i 60 år, sedan innan evighet-
-har Han verkat och lovat att verka ända till slutet.
Han håller mig kristen och kommer hålla mig för evigt.
Om Han inte gör det så kommer jag inte förbli det.
Givandet av detta liv, uppehållandet och uppväckandet av detta liv-
-till att uppskatta helighet och tjänsten är Guds verk.
Därför sa jag i början att om orsaken till min trohet till Kristus-
-arbetet, min fru och barn, måste komma från mig, kommer den inte.
För den finns inte där. Den finns inte i mig, självständigt.
Den finns där för att Kristus skapade den, Han kom och gav livet.
Jag tillför ingenting avgörande till min skapelse.
Och jag tillför ingenting till att mitt andliga liv fortgår i mig.
Jag finns till som kristen genom det.
Jag skapade det inte och jag upprätthåller inte dess existens.
Universum skapade inte sig självt och finns inte kvar genom egen kraft.
Det uppehålls av Kristus.
Judas är uppenbart förundrad över detta. Över vad som krävs-
-för att uppehålla det andliga livet och bevara det från fall.
Att föra det till ära, fläckfritt och jublande.
Vi måste förnimma vad som krävs och det måste vara väldigt stort!
Hur ska vi då mäta det och så också förundras?
Hur vet man att denna ära, majestät, välde och makt är stor?
Jag ser två sätt att mäta vad som krävdes för att Gud skulle-
-göra dig kristen och bevara dig, stund för stund.
För det första kan vi själva inte skapa och upprätthålla andligt liv.
Det är bara Gud som gör det.
Skillnaden mellan inget som jag tillför till skapandet och upprätthållandet-
-och Hans handlande är oändlig.
Skillnaden mellan ingenting och någonting är oändligt stor.
Om Gud säger åt dig att skapa en varelse med gudomligt, andligt liv-
-och uppehålla det, så säger du att du inte kan det!
Rätt! Du kan verkligen inte – men Han kan göra det med ett ord.
Skillnaden mellan min absoluta oförmåga och Hans absoluta förmåga är stor.
Den är oändligt stor.
Det är första sättet att mäta vad som krävdes för att ge oss liv-
-och bevara vårt liv, fläckfritt och jublande inför Kristus.
Vi kan det inte, Han kan det.
Måttet på vad som krävdes för oss att bli till och hållas kvar-
-är skillnaden mellan oss och Gud, och denna skillnad är oändlig.
Därför bör din hänförelse vara omätbar! Att du fortfarande är kristen!
Det var det första. Det andra sättet att mäta detta…
Om du inte hängde med eller kan tänka på skillnaden mellan inget och något-
-så läs bara om det i texten. Vers 25.
Vad krävdes för att hålla dig kristen? Ära, majestät, välde och makt.
Dessa ord använder Han för att Han vill att vi ska inse-
-att det krävs allt Han har till att göra detta.
All gudomlig ära, majestät, välde och makt är evigt större än det du har.
Även om vi alltså inte kan mäta vilken typ av kraft det är…
Vi kallar det inte kilowatt eller pund. Det är Guds Ande som trycker-
-och uppehåller en skapad andes existens. Vi kan inte begripa det.
Texten säger att det krävs ära, majestät, välde och makt, från början-
-till slut, för att hålla dig kristen.
Du bör vara helt lamslagen över att du fortfarande är kristen!
Här slutar del 1.
Del 2. Nu vill jag analysera hur detta sker.
Inte bara en förvåning över att det sker, vilket är stort nog…
Men nu, en analys, utifrån texten, av hur Gud gjorde detta.
Hur bevarar Gud mig från att lida skeppsbrott i mitt kristna liv?
Hur bevarar Han mig när Paulus’ strategi för att inte tappa modet i 2 Kor 4-
-tycks avlägsen?
Hur bevarar Han mig när orden för att uttrycka Evangeliet en gång till-
-inte kommer fram?
Hur bevarar Han mig när jag är deprimerad – inte för att det finns-
-falska konvertiter i församlingen – utan för att jag själv kanske är en!?
Hur bevarar Han mig när jag kan minnas alla de gånger…
…då jag inte trott att Han kunnat frälsa min nästa eller terrorister!?
Hur bevarar Han mig när ansträngningar som drivs av anden, Evangeliet och tron-
-känns helt lönlösa?
Hur bevarar Han mig med den dödsföraktande överlåtelsens bensintank-
-tycks vara tom?
Hur bevarar Han mig när Han visar mig någonting jag vill ha och säger:
“Du får det inte!”
Hur bevarar Han mig när det Nya Jerusalems kronjuvel, Bethlehem-
-skärs i strimlor av en propeller eller Isebels förförelse?
Hur gör Han det? Hur håller Han oss levande, när vi tror, tjänar-
-är gifta och föräldrar? Nu sätter vi igång.
Judas’ brev börjar och slutar med ett starkt påstående om att-
-Gud definitivt bevarar oss.
Vi ser det i vers 24: Han som förmår bevara er…
Jag tror inte ordet “förmår” här innebär att Han ändå kanske inte gör det.
Jag tror det betyder att Han är mäktig nog att göra det!
Han är mäktig, och lita på Honom! Inte “Han förmår, men räkna inte med det.”
Vers 1: Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror, till dem som är-
-kallade och älskade i Gud, vår Fader, och bevarade i Jesus Kristus.
I eller genom – hur det än översätts så är det Gud som bevarar oss.
Kallade, älskade i Gud Fadern och bevarade.
Guds kärlek driver Honom att kalla Sina utvalda, och de som Han kallar-
-bevarar Han! Detta är aposteln Paulus’ undervisning och här Judas’.
De som blir kallade blir bevarade – ingen går förlorad!
1 Kor 1:8-9: Han skall också styrka er ända till slutet…
…oklanderliga – det står samma sak – som en allmän sanning.
Han ska styrka er, oklanderliga på vår Herre Jesu Kristi dag.
Gud är trofast som har kallat er – om Han kallat er är det garanterat!
Ni kommer att bli bevarade. Detta är vad Guds trofasthet betyder.
Ni vet vilken text som kommer härnäst va?
Romarbevet 8: Dem som han har förutbestämt har han också kallat.
Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga.
Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
Enligt Gud är det helt klart: Kända på förhand, förutbestämda, kallade-
-rättfärdigade, förhärligade. Inga avhopp! Gud är absolut säker!
Han är trofast – Han kallar oss och bevarar oss!
Det här är ramen kring Judas’ brev – vers 1 och 24-25.
Den handlar om att bli bevarad av Guds allsmakt och trofasthet.
Det är viktigt att se hur han strukturerat upp det.
Mellan detta jublar han över frälsningen och säger att han måste bemöta-
-vissa falska lärare, och detta gör han.
I vers 4 varnar han om en typ av kristna som förvanskar Guds nåd-
-till ett liv i utsvävningar.
De tror att de är frälsta – de är i församlingen – men de är inte frälsta!
Vers 5: De är som de som räddades ur Egypten men blev dödade-
-för att de inte trodde. De trodde inte!
De är alltså bekännande kristna, men de är inte kallade och bevarade!
Detta visas av att de längtar efter njutningar och inte efter Kristus!
De uppskattar inte nådens Gud utan horar ut Guds nåd.
Det finns de i församlingen som inte är kallade och inte bevarade.
De som är äkta uppskattar nådens Gud. De utnyttjar inte bara Guds nåd-
-för att få vad de vill och blir horor till Guds nåd.
Så han varnar dem för denna felaktighet.
Efter alla dessa varningar berättar Judas sedan vad vi måste göra.
Inte bara för oss själva, verserna 20-21, för att bli bevarade-
-utan också i 22-23 vad vi måste göra för att bevara andra.
Det är ett gemensamt arbete och det är gott att predika om verserna 22-23-
-om hur Guds bevarande kommer till uttryck i trosgemenskapen-
-där vi rycker dem ur elden och visar barmhärtighet till de tvivlande.
Men nu ska jag tala om verserna 20-21. Där syns den kristna paradoxen mer-
-än i de andra, och jag vill understryka Kevin DeYoungs predikan.
Det finns här och överallt. Verserna 20-21:
Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro…
De blev dödade för att de inte trodde! Så väx i tron och gör allt ni kan-
-så att er tro är större dag för dag. Bygg upp varandra på er heliga tro.
För det andra: Be i… – genom, ledd, upplivad, bevarad, hjälpt av-
-den helige Ande. Vers 21: Håll er kvar i Guds kärlek…
Håll er kvar… där rök min predikan! Eller? Nej.
Håll er kvar i Guds kärlek, då ni väntar på att Jesus i sin barmhärtighet-
-skall ge er evigt liv.
Nu ser vi vad Kevin DeYoung talade om igen, liksom i hela Bibeln.
Jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd.
1 Kor 15:10. Eller: Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning…
…Gud verkar i er vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.
Eller som Judas säger: Håll er kvar i Guds kärlek…
För det är Gud som håller er kvar i Guds kärlek!
Detta är det kristna livet – mysteriet med både helgelsen och bevarandet.
Den logiska följden i brevet är viktig. Guds kärlek kallade och bevarar er.
Håll er därför kvar i kärleken!
Håll er kvar i Guds beslutsamhet att hålla er kvar!
Vad betyder Håll er kvar i Guds kärlek? Detta är huvudverbet i verserna.
Tre andra verb förekommer, i participform.
Jag tror Judas avser modifiera huvudverbet med dessa.
Håll er kvar i Guds kärlek – huvudverbet – genom tre sätt:
1: Uppbygg varandra på er allra heligaste tro.
2: Be i den helige Ande. 3: Vänta på Jesu Kristi barmhärtighet som ger-
-evigt liv.
Det är alltså tre huvudord här: Tro, bön och väntan.
“Tro” är huvudordet i frasen mer än “uppbygga”, eftersom man bygger på den.
Vad innebär det att uppbygga varandra på er allra heligaste tro?
Det innebär att man blir starkare i tron!
Bygg upp tro i ditt liv och bli starkare i tron!
Tro mer, lita mer, var mer beroende av Guds bevarande!
Det andra är bönen. Be i den helige Ande.
När ni nu bett om hjälp, tror att Han ska komma, så väntar ni.
Han ska komma, Han ska bevara er.
Håll er kvar i Guds allsmäktiga kärleks beslut att bevara er.
Gud har beslutat att bevara er, håll er kvar i Hans beslut.
Lita på Hans beslut att bevara er. Be, dagligen, att få del av löftet-
-på livets alla områden. Vänta sedan tålmodigt på Gud – allt går inte-
-alltid som man hoppats.
Detta är så enkelt.
I mitt bönerum har jag en liten bänk, som jag byggde år 1975.
Jag har böjt mig över den tusentals gånger, och min vanligaste bön-
-har varit: “Inled mig inte i frestelse, fräls mig ifrån ondo!”
“Bevara mig! Jag känner mig så oförmögen att ta mig an nästa sak.”
Mina barn sitter vid bordet och jag kan inte visa dem en glad far.
Jag är så deprimerad att jag knappt vet vad de heter. Hjälp!
Detta har varit min vanligaste bön. En bön om hjälp.
Och det är här som Gud bevarar mig – genom att röra mig!
Det står: Be i den helige Ande. Inte i er egen kraft!
Om du ropar “Abba! Hjälp!” är det Anden som vittnar med din ande-
-att du är Guds barn, och du blir bevarad genom att Han ger medlet.
Av Honom, genom Honom och till Honom – jag är så tacksam – är allting!
Jag har oftast bett psalmen: Bevara mig Gud, ty jag flyr till dig.
Be, tro, be, tro. Bevara mig, Gud, ty jag flyr till dig.
Jag säger till HERREN: Du är min Herre, för mig finns inget gott utom dig.
De heliga som finns i landet, de härliga, hos dem har jag all min glädje.
De som jagar efter andra gudar får många bedrövelser.
Jag vill inte offra deras drickoffer av blod eller nämna deras namn.
HERREN är min del och min bägare… Även om jag knappt kan röra mig.
Jag kommer inte släppa taget om Honom – släpp inte taget om mig!
Låt mig inte släppa taget om dig!
Det är så det fungerar, och här är jag, helt förundrad!
Hur många dagar, i mitt känslosamma jag – har jag bara känt-
-att jag inte klarar av det! Jag kan inte fortsätta.
Jag kan inte gå på mötet, hålla predikan, möta min familj.
Jag vet inte hur jag ska klara det! Men här är jag! Hur gick det till?
Gud! Till Honom…
…och min bön och förtröstan berövar Honom inte Hans ära-
-majestät, välde och makt, som är avgörande för mitt bevarande.
Det står Be i Anden. Och han skulle också säga som Paulus, att tron-
-också är genom Anden. Tron är en Guds gåva, inte er egen.
Ingen ska berömma sig.
Min bön är en gåva, min tro är en gåva. Att jag gör dessa två saker-
-som jag gör i väntan, för att hålla mig i Guds kärlek-
-blir möjligt genom Guds bevarande!
Jag håller mig kvar genom att bli bevarad!
Gud bevarar mig genom att göra så att jag kan göra självbevarande saker!
Jag måste göra dessa saker, och ibland krävs det ansträngningar.
Men i denna ansträngning säger man: “Det kommer från Dig.”
Jag skulle inte böja mig här om det inte vore för Dig!
Jag hade inte ropat Bevara mig, Gud – om Du inte var i mig!
Man kan alltså anstränga sig, genom tron.
Äran och majestätet – de två första där – tror jag består i Guds makt-
-att bevara er så. Vad är ärorikt och majestätiskt med Guds bevarande-
-i att göra så att jag ber, litar och håller mig kvar i Guds kärlek?
Vad är ärorikt och majestätiskt med det? Jo, väldet och makten!
Han både kan och har rätt att göra det. Vare sig du förstår det eller ej.
Gud gör så att din vilja stämmer med Hans förutbestämda plan-
-att bevara dig. Du behöver inte räkna ut detta helt själv!
Säg bara att Han har makten och rätten att göra det och detta är ärorikt!
Det är majestätiskt att jag fortfarande är frälst 60 år efteråt!
Efter all denna självömkan och blindhet inför uppenbara sanningar.
Jag gillar att fråga: Varför tror du att du kommer vara kristen imorgon?
Jag hoppas du svarar: Han som förmår bevara mig! Därför!
Jag är kallad och Han kommer att bevara mig så att jag är kristen imorgon!
En till observation…
När Han handlar på detta sätt med dig, för att väcka dig inombords-
-så att du gör detta självbevarande verk, uppfyller Han det Nya förbundet.
Det Nya förbundet.
Här är mitt favorituttalande om det Nya förbundet. Jeremia 32:40:
Jag skall sluta ett evigt förbund med dem-
-så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott.
Tror någon på detta efter Ligons predikan? Den är sann och detta är sant.
…så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott-
-och jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan-
-så att de inte viker av från mig. Så håller Han det Nya förbundet.
Det Nya förbundets villkor är: Jag har ett utvalt folk sedan evighet.
Jag ska dö för dem och röra mig med allsmakt genom Min Ande.
Jag tar ut stenhjärtat, lägger in ett hjärta av kött.
Jag skriver Min Lag på deras hjärtan och låter dem inte lida skeppsbrott!
Aldrig i evighet. Detta är det Nya förbundets villkor.
Men såhär ser vi det i texten: Vi vet att det Nya förbundet köptes-
-genom Jesu blod. Under den sista måltiden tar Han bägaren:
Denna bägare är det Nya förbundet i mitt blod.
Om detta förbund och dess villkor om att Gud tar ut stenhjärtat-
-och ger ett hjärta av kött, skriver Sin Lag, bevarar dem för evigt…
Om detta ska förverkligas, måste Jag köpa dem med Mitt blod!
Och det gjorde Han. Det är förbundets blod.
När Han utgöt Sitt blod för Sina får köpte Han precis allting-
-inklusive deras nya födelse, bevarande och förhärligande.
Detta erbjuder vi i Evangeliet, fritt till alla som tror!
När du läser vers 25 är det detta du bör tänka på när det står:
Genom Jesus Kristus, vår Herre.
Detta bevarande, att jag hålls kvar, förblir lycklig för evig i Guds ära-
-tillhör Honom, den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus vår Herre.
Honom tillhör ära och majestät, välde och makt.
Hur fungerar då denna sats? Ni gör säkert inte satsanalyser så ofta…
Var kopplas det? Jag tror det går åt båda hållen.
När äran, majestätet, väldet och makten kommer in på mitt vacklande hjärta-
-för att rädda och bevara mig ännu en dag, kommer de genom Jesu blod.
En syndare som jag skulle aldrig få det om det inte vore för Jesu blod.
Om jag inte hade del i det Nya förbundet och Han inte uppfyllde-
-det blodköpta löftet. All denna kraft flödar till mig genom Jesus!
Och, för det andra: När jag får nåden att vakna ur självömkans dvala…
…och jag ser Honom och tillskriver Honom ära, majestät, välde och makt-
-gör jag detta genom Jesus Kristus. Jag hade inte kunnat prisa Honom-
-utom genom min Herre Jesus. Han är min medlare för evigt!
Genom Jesus Kristus finns alltså Evangeliet i denna lovprisning.
Underskatta inte Evangeliets kraft att bevara dig.
Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.
Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.
HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd på din högra sida.
Solen skall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten.
HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ.
HERREN skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.
För detta har blivit dig köpt genom Jesu blod.
Håll er därför kvar i Guds kärlek. Låt oss be.
Fader i Himlen, vi har nu känt dessa mycket stora teman i predikningarna.
Jag har känt mig buren av härliga sanningar.
Jag har nog aldrig varit på en konferens så full av en sådan-
-mäktig tillämpning av Bibelns sanning i hur Du bevarar Dina tjänare.
Fader, tillämpa dessa predikningar, och sångtexterna, på alla här inne!
Jag ber att bön i Anden ska väckas upp, så att pastorer och vi alla-
-skulle vädja om bevarande nåd varje dag.
Jag ber att våra hjärtan ska växa i förtröstan och att vi uppbygger oss-
-i detta heliga förtroende för Dina löften.
Om vi inte ser allt det vi vill se i våra själar, äktenskap och kyrkor-
-hjälp oss då att vänta på barmhärtighet från Himlen.
Jag ber även att vi inte ska missa det faktum att Du har älskat oss-
-och kallat oss, och att de som Du kallat, kommer Du att bevara.
Ställ dem, orubbliga i detta förtroende, det ber jag.
Han som förmår bevara er från fall och ställa er fläckfria-
-inför sin härlighet, jublande – den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus.
Honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu, och i all-
-evighet. Amen.
Översatt av evangeliecentrerat.se|Med tillstånd.
