”Evangelisation förändrade mitt liv.” Min taxichaufför John berättade detta för mig när vi körde längs Orlando-motorvägen på väg till konferensen jag deltog i. Vårt samtal hade snabbt kommit in på tro när han upptäckte att jag inte kommit till Orlando för Disney World, som de flesta av hans passagerare.

”Vad menar du?” frågade jag och var helt inställd på att han skulle förklara hur någon hade lett honom till tro på Jesus. Men det var inte det han menade. Det var att själv evangelisera som hade förändrat hans liv.

Han förklarade: ”När jag lärde mig att dela med mig av tron hamnade så många viktiga saker i fokus. Det har fått mig att jobba igenom frågor som jag aldrig har tänkt på tidigare. Och, wow, när du har lett någon till tro på Jesus glömmer du det aldrig. Du kan inte sluta! Det finns inget liknande!”

Johns vittnesbörd om hur andligt uppfriskande det är att dela sin tro blev en påminnelse om allt det jag själv upplevt i vandringen med Jesus och under mina 22 år i studentarbete och församlingsledarskap.

Men hur ofta tänker vi inte på lärjungaskap och evangelisation som två helt separata delar utan samband i vårt kristna liv? Och ännu värre, vi anser ofta att lärjungaskap är något nödvändigt medan evangelisation är valfritt. Eller så tror vi att evangelisation bara är för de mest nitiska och ”andligt begåvade” i våra församlingar.

 ALLA LÄRJUNGAR SKA EVANGELISERA

Men Nya testamentet målar upp en bild där varje lärjunge till Jesus helt självklart och naturligt ägnar sig lika mycket åt evangelisation som åt bibelstudium, bön och gemensam tillbedjan. Att dela evangeliet är nödvändigt och centralt för att växa som kristen både för nyblivna kristna och för rynkiga äldre som levt länge med Jesus.

Många av oss har hört och till och med hållit predikningar som med rätta fokuserat på missionsbefallningens tema att ”göra alla folk till lärjungar” (Matt 28:18–20). Och vi har undervisat människor omkring oss om att de själva bör göra folk till lärjungar. Men vi behöver också vara tydliga: att ”göra folk till lärjungar” innebär ofrånkomligen att hjälpa människor som ännu inte är lärjungar att bli det, alltså att evangelisera. Jesus gav exempel på det (Mark 1:14–15, Matt 9:35) och tränade sina apostlar att göra på samma sätt (Mark 6:7–13, Luk 10:1–12). Bara några dagar senare sa Jesus att de skulle bli hans ”vittnen … till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8).

Församlingen som just hade uppfyllts av den helig Ande höll fast vid apostlarnas undervisning (Apg 2:42), och en del av denna måste ha inneburit att man självklart och regelbundet delade evangeliet med familj, vänner och främlingar. Redan från de allra första veckorna och månaderna efter pingsten blev människor frälsta varje dag (Apg 2:47). Att evangelisera blev omedelbart en del av deras nya liv som lärjungar till den uppståndne Herren Jesus.

 FÖRDELAR MED ATT EVANGELISERA

Om man ser på evangelisation som en nödvändig del av lärjungaskapet bidrar det till att lärjungar växer och mognar. Det sker på följande sex sätt:

1. Evangelisation bidrar till att evangeliet blir centralt i våra liv och våra församlingar.

Genom evangeliet skapas församlingen (Kol 1:5– 6). Evangeliet är församlingens huvudbudskap (1 Kor 15:1–3) och det gör att vi växer till i Kristus (Fil 1:6). Därför bör vi göra allt som står i vår makt för att se till att det är i centrum. Vi vet att världen, vårt kött och djävulen kommer att göra allt för att flytta det ur sikte för oss.

D. A. Carson har sagt att ett sätt att bevara evangeliet är att arbeta hårt för att ge det vidare till andra. Att evangelisera hjälper oss att behålla evangeliets budskap som motorn för ett växande liv i Kristus.

2. Evangelisation fördjupar vår förståelse av de mest grundläggande sanningarna i Bibeln.

När vi samtalar om evangeliet med icke-kristna tvingar det oss att bättre förstå de centrala, underliggande sanningarna i Guds ord. Frågor som Guds väsen, hans helighet och vrede, människans skapelse till Guds avbild, synden, nåden, Jesu kors och domen – allt kommer i skarpt fokus. Vi måste tänka igenom hur vi förklarar dessa begrepp för olika människor i olika sammanhang. Och vi lär oss mer om hur dessa sanningar knyter ihop hela Skriften, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken.

En av de tydligaste verserna om hur evangelisation är till fördel för lärjungaskapet är vers 6 i Brevet till Filemon (Bibel 2000): ”Min bön är att vad din tro ger dem skall leda till ökad insikt om allt det goda ni skall få genom Kristus.”

Att veta något och förklara det för någon som inte förstår eller tror är två olika saker. Bibelns värdefulla sanningar blir tydligare för oss när vi förklarar dem för andra.

3. Evangelisation med rätt motiv ökar vår kärlek till Gud och vår nästa.

Alla människor är kallade att helhjärtat älska Gud och andra människor (Mark 12:28–31). När vi delar vår tro för att vi älskar Gud och andra människor stärker det kärleken ännu mer. Jag har aldrig sett evangelisation med rätt motiv resultera i motsatsen.

Har du inte lett någon till tro på Jesus kan jag bara beskriva glädjen att se evangeliets förvandlande kraft verka starkt i en människa. Att se människors hjärtan krossas när de ser sin synd får mitt eget hjärta att krossas ännu mer av tanken på min synd. Att se någon njuta av förlåtelsens frihet får mig att själv vilja smaka på den alltmer. Att få vara med om privilegiet att leda någon till tro på Jesus påminner oss om hur mycket mer helig, mäktig och barmhärtig Gud är än vi ofta tror.

Men Jesus lovar också att när vi delar evangeliets hoppfulla budskap med andra kommer de ibland att förkasta det och kanske även förkasta oss (Joh 15:18–20). När det händer blir mitt hjärta ännu mer förkrossat över den instängdhet och blindhet som synden för med sig. Jag tänker mer på det allvar som den kommande domen innebär. Och på nytt funderar jag på varför Gud skulle rädda mig som är lika mycket syndare som den som förkastade mig och evangeliets budskap.

4. Evangelisation leder till oväntade frågor och invändningar från icke-kristna, vilket kan fördjupa vår tro.

Jag har bott i Mellanöstern i nästan tio år. Mitt arbete bland muslimer och andra icke-kristna har systematiskt stärkt min tro då jag vänt mig till Gud och sökt kloka svar på deras frågor.

På matmarknaden i närheten av vårt kontor har jag tillbringat många eftermiddagar med att bli vän med muslimer. Ofta kommer våra samtal på ett naturligt sätt att handla om trosfrågor, och jag har fått möjlighet att förklara vad vi kristna faktiskt tror. Jag kan inte alltid svara på deras frågor direkt, men när jag vänder mig till Gud och hans ord för att finna svar stärks alltid min tro. När jag delar min tro hör jag invändningar och hittar svar på frågor som jag aldrig skulle ha ställt på egen hand.

5. Evangelisation skyddar oss från att felaktigt tro att människor omkring oss är frälsta.

Människor som inte har fötts på nytt kan inte bli lärjungar i biblisk mening. De växer inte och kan inte växa i tron (Rom 8:5–8).

En stor fara för kyrkan i dag är att tro att de människor är frälsta som använder etiketten kristna eller som är engagerade i församlingsaktiviteter. Att inte vara försiktig med vem man menar vara ”född på nytt” har ofta sina rötter i en obiblisk syn på omvändelse (se 9Marks Journal on conversion). Eller så avskräcker rädslan för människor oss från att ta risken att förolämpa en bekännande kristen genom att antyda att han eller hon kanske trots allt inte tror på Jesus.

Men om vi låter evangeliet bli en del av våra dagliga samtal leder det ofta till att de som är kristna bara till namnet faktiskt blir födda på nytt av Anden.

Såningsmannen sådde säden frikostigt, till synes utan att bry sig om var den hamnade (vid vägen, på stenig mark, bland tistlar eller i god jord; Mark 4:2–8). Även vi bör sprida evangeliet brett och utan åtskillnad, så att vår suveräne Gud kan använda det som han vill – för att rädda de förlorade såväl som att uppmuntra dem som tror.

6. Evangelisation ökar sannolikheten att bli förföljd för evangeliets skull, vilket gör att vi växer till.

Det finns en anledning till att jag inte började med denna ”förmån”! Men tänk på Romarbrevet 5:3–5:

Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

Även om vi inte ska söka lidande för lidandets skull, bör vi vara beredda att ta emot det för evangeliets skull (2 Tim 1:8, Rom 8:17). Att lida för att vi evangeliserar bör faktiskt vara en uppmuntran för oss, precis som det var för den tidiga församlingen (Apg 5:41). Och när vi delar med oss av vår tro leder det till lidande på grund av själva evangeliet och inte på grund av oförståndiga beslut eller att vi i onödan stöter oss med folk. När vi lider för att vi förkunnar evangeliet kan det fördjupa vår tro om vi vänder oss till vår lidande Frälsare.

 VARNING OCH UPPMUNTRAN

Ett varningens ord: Var försiktig med evangelisationskampanjer när du arbetar med evangelisation som en del av ditt lärjungaskap. Jag har förklarat att det måste vara ”självklart och naturligt” att evangelisera. När vi gör det bara för att vi deltar i en kampanj rättar vi oss inte efter hur Bibeln beskriver evangelisationen i en troendes liv. Om vi evangeliserar som ett led i en kampanj kan det innebära att evangelisationen skiljs från lärjungaskapet och vårt dagliga liv.

Stödhjulen måste så småningom tas bort från barnets cykel. På samma sätt är kampanjer bra så länge vi ser dem som former och strukturer som vi efter ett tag släpper så att evangelisationen blir en naturlig och självklar del av vårt liv.

Så till slut: Det bästa sättet att uppmuntra din församling och dina kristna vänner att aktivt dela sin tro är att låta dem få se församlingens ledare dela sin tro. Det andra människor tar till sig bäst är det som du brinner mest för. Om du som pastor brinner för att dela din tro kommer också församlingen att börja brinna för att dela sin tro. Och de kommer att växa som Jesu lärjungar när de gör det.

I missionsbefallningen säger Jesus till sina lärjungar: ”Gör alla folk till lärjungar … lär dem att hålla allt som jag befallt er” (Matt 28:19–20). När vi gör människor till lärjungar, låt oss då se till att vara förebilder och lära dem allt han befallde – och det innefattar också den stora glädje och välsignelse som ett evangeliserande liv innebär.

Av Brian Parks

Copyright 2022 9Marks.  Used by permission.

Website:  www.9Marks.org