Jag var 20 och älskade livet. Det var utan bekymmer och fullt av nöjen. Skola, sport, fester och flickvänner var det som för det mesta fyllde mina tankar.
Sedan kom en dag som ändrade mitt liv för alltid.
En flickvän och jag upptäckte att vi var med barn. Vi hade inte planerat att bli med barn, men vi var det nu. När hon berättade nyheterna för mig blev jag lite nervös men försäkrade henne om att vi skulle komma på något sätt att klara det. Min tomma försäkran åtföljdes av en fråga som tvingade mig till en plats där jag aldrig varit förr. Med skrämda ögon såg hon på mig och frågade: ”Kommer du vara med mig? Kommer du gifta dig med mig?”
Jag var ung. Jag hade hopp, drömmar och planer. Hela livet låg framför mig; jag var inte beredd att gifta mig eller uppfostra ett barn. Inte för att jag tror att jag tänkte exakt på det sättet på den tiden. Jag visste inte hur man skulle tänka i fråga om allvarliga verkligheter. Jag levde bara för stunden.
Jag berättade för flickvännen att jag inte var redo för äktenskap. Hon visste om det, men mina egna ord blev en bekräftelse. En vän gav henne de 400 dollar som behövdes för ”proceduren”, som de kallade den. Jag var med när hon tog tabletten. Jag var med när vi spolade ner vårt barn i toaletten. Jag var med när vi grät, fastän vi inte visste varför. Och en del dagar är jag fortfarande där.
Gud grep in
Jag tänker på att jag aldrig fick höra mitt barn skratta. Aldrig fick vår första ögonkontakt. Aldrig såg ett leende eller hejade på de första stegen. Fick aldrig höra ljudet av läsande eller uthärda oändliga frågor om varför världen är som den är. Jag gick tyvärr miste om allt detta, för att jag inte satte värde på mitt barns liv.
Mitt barn hade varit 18 idag. Jag hade just nu suttit och väntat ivrigt på att få samtal från honom om hur livet borta från hemmet går.
Ibland tänker jag på detta, men jag ältar det inte, för Gud grep ju in.
Ett år efter flickvännens abort delade en vän de goda nyheterna om Jesus Kristus med mig. Jag började läsa Bibeln och blev övertygad om att Jesus verkligen var den han sa sig vara. Jag fick veta att han är syndares Frälsare, som dog för att ta vår dom och uppstod för att ge förlåtelse. Genom Guds nåd kom jag till tro på dessa sanningar.
En sak som Herren använde för att väcka mig var aborten. Genom sitt Ord visade han mig att jag inte var den goda människa jag trodde. Nej, jag var så kär i mig själv att jag beslutade att ta mitt eget barns liv för att kunna fortsätta leva på det sätt jag ville.
Men det är här evangeliet sprider sitt ljus i mörkret med strålar av livgivande hopp. Jesaja 53:5 säger om Jesus: ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” Guds Son steg ner från härlighetens tron, kom in i vår perversa värld och tog på sig det straff vi förtjänade. Han blev genomborrad för mina överträdelser så att jag kunde bli oskyldig. Han blev slagen för mina missgärningar så att jag inte behövde stå där fördömd. Han blev straffad för att jag skulle få fred med Gud.
Tröst, nåd och skuld
Det är sant att Jesus ger oss fred med Gud, men han ger också Guds frid åt alla som förtröstar på honom. Han ger helande till de sår som synden lämnat efter sig. Genom Kristus säger Gud: ”Trösta, trösta, mitt folk”, och ger en frid som världen inte kan ge (Jes 40:1; Joh 14:27).
Så idag, när jag ser tillbaka på vad jag gjorde, kan jag fortfarande känna sorg, men det finns en tröst som all barmhärtighets Fader ger mitt i allt detta. Inte en tröst som säger ”Det är okej, ha inte dåligt samvete”, utan snarare ”Frukta inte, det är förlåtet”. Och det är från denna tröst som jag skriver dessa ord. Genom Guds nåd förlåter Jesus inte bara syndare som jag; han gläds åt att använda dem för att hjälpa andra.
Paulus säger såhär: “Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud” (2 Kor 1:3-4).
Jesus kom in i min trasiga värld med tröst när jag förtjänade fördömelse. Han gav kärlek fastän jag höll tillbaka den. Han gav barmhärtighet fastän jag handlat mordiskt. Varför? Ett skäl är att jag ska kunna dela hans nåd med andra som står inför liknande typer av trasighet.
Min vän, jag vet ingenting om dig. Men Herren Jesus Kristus gör det. Han vet var du har varit och vad du har gjort. Du kanske har en liknande berättelse som jag, eller så är du stolt att du inte har begått någon sådan synd. Oavsett, är Guds nåd nog för att övertäcka din skuld och ge tröst i dess ställe. Se till Jesus och finn tröst, och ge sedan vidare hans tröst till andra som också behöver den.
Garrett Kell är gift med Carrie, och de har fyra barn tillsammans. Han tjänar som pastor i Del Ray Baptist Church i Alexandria, Virginia. Du kan följa honom på Twitter.