Har John Piper, D. A. Carson och Tim Keller ändrat åsikt om hur vi kristna bör engagera oss i vårt samhälle då det blivit mer och mer fientligt? Se videon (svensk text)
Vi har fått frågan, kanske för att vi arbetat längre p.g.a. ålder.
Vi har sett samhället förändrats och det är mycket annorlunda mot 70-talet.
Har vi ändrat syn på hur kristna ska förhålla sig till kulturen?
Skulle vi råda människor annorlunda än innan p.g.a. samhällsförändringar?
Nej.
Jag har aldrig varit särskilt politiskt engagerad och har inget att ångra.
Pastorns uppgift är att kungöra sanningen, med hopp om att människor-
-förändras, tillsammans med de strukturer de ingår i.
Man ska alltså vara profetisk, inte politisk.
Om jag har rätt balans är inte frågan, utan om jag förändrats.
Och nej, jag har alltid förlitat mig på att det bäst fungerande sättet-
-att förändra ett samhälle är att vinna många till Kristus-
-och göra dem till så radikala lärjungar som möjligt.
Det har gjorts intressant forskning om kulturer där missionsarbete-
-som enbart siktat på att omvända människor, inte uppnått särskilt mycket.
Det här tycks också stämma med Bibeln. Pastorer ska samla in Guds utvalda-
-men det som saknas, jämfört med evangelisationsinriktade pastorer-
-är att radikala lärjungar lever i samhället, och har inflytande.
Är du i ett företag och bestämmer dig för att agera kristet i ledarskapet-
-så kommer saker och ting förändras där ute.
Det verkar idag vara en tillbakagång för kristen moral i samhället-
-men det ändrar inte min åsikt.
Vi talade även om huruvida samhället kan mäta församlingens hälsa.
Att om samhället går illa så har församlingen misslyckats. Det är fel.
Visst kan församlingen vara svag, kompromissande och världslig, men Bibeln-
-visar att brinnande församlingar ändå kan dödas av laglöshetens människa.
Att saker försämrats i vissa avseenden innebär inte att kyrkan misslyckats.
Don, du skrev trots allt en hel bok i ämnet.
Jag håller med John i det mesta. Jag har inte ändrat mig mycket.
Men min far var pastor och vårt hem var konservativt och separatistiskt.
Det här har förstås satt sina spår i mig, utan tvekan.
När jag har vuxit, skrivit och tänkt mycket angående samhällsutvecklingen-
-har jag troligen blivit lite mindre osofistikerad i dessa frågor.
Kyrkohistorien visar tider av Herrens välsignelse och omvändelse av-
-många, många människor, där hela samhällen förvandlats.
Det stora uppvaknandet var en rörelse som pågick i över 60 år.
I början, 1740 kom bara 6 till påskdagsmässan i St. Paul’s Cathedral.
Man straffades med hängning bara man stal en limpa bröd.
De rika blev rikare, de fattiga blev fattigare.
5-åringar arbetade nere i gruvorna.
Man kunde dö i fängelset för att ingen gav en mat. Samhället föll samman.
Det var inte så att Wesley, Whitefield m.fl. började predika samhällsreform.
De predikade Evangeliet, med förvandlade liv över en sådan tidsperiod-
-att landsbygden förvandlades på alla möjliga sätt.
Sedan kom Reform Act 1832 som drevs på av metodistiska konvertiter.
Utifrån sådant ser man att förvandlade människor är det som kan förändra.
I slutändan hänger det på Evangeliet.
Givetvis är det viktigt att skriva och undervisa om kyrkan och staten.
Vad menar t.ex. Jesus med att ge till kejsaren det som tillhör kejsaren-
-och Gud det som tillhör Gud? Allt är ju under Guds suveränitet.
Det är viktigt att tänka på dessa saker, brottas med Matt 5 och Rom 13.
Även Uppenbarelseboken 13-14. Alla dessa trender ser vi i Skriften.
Med tiden har jag blivit lite mer nyanserad.
Men företrädet att predika hela Guds rådslut, fokuserat på Kristi kors-
-och uppståndelse, se människor bli omvända, församlingen som motkultur…
…har blivit starkare hos mig snarare än svagare eller förändrat.
Jag håller faktiskt med er helt! Jag är påverkad av Lloyd-Jones.
Han var noga med att han måste predika vad Bibeln säger.
När han ombads att stödja någon politisk sak avstod han helst.
Så har det varit för mig med. Men du sa en sak, John…
Jag ser alltmer vikten av att lärjungaträna för det offentliga livet.
Om jag vill se samhället förändras får jag inte isolera lärjungar från det.
De får alltså tänka på hur deras tro påverkar deras offentliga liv.
I början lärde jag gärna människor saker jag själv visste någonting om.
Jag lärde dem dela sin tro och studera Bibeln – för det kunde jag!
Så fick jag frågor från kristna företagare som undrade vad de skulle göra.
Jag visste inte hur, utan fick lyssna in vad han sa och tillämpa Bibeln.
Jag hade lärt mig en enkelriktad lärjungaträning utan dialog.
Att lära människor integrera sin tro med sitt yrke är helt rätt.
James Hunter har rätt när han säger att vi förvandlar kulturen-
-genom att göra lärjungar som inte försöker göra samhället kristet-
-utan snarare finnas där i alla institutioner och områden, och vara trogna.
Detta kommer garanterat att ha någon form av inflytande.
Jag försöker inte uppnå ett “kristet samhälle” utan fylla samhället med-
-kristna, och då får detta en inverkan. Jag har försökt justera mig lite.
Jag frågade min fru om jag förändrats och hon sa nej. Så jag säger nej.
Det du sa, med andra ord, som kan hjälpa människor förstå det bättre, var-
-alltså, att vi sänder ut dem att leva sina kristna liv i sina yrken.
Oroa dig inte för om du kommer göra om det till något “kristet”.
Vittna om Sanningen på alla styrelsemöten. Sedan är det upp till Gud-
-att smörja detta med framgång och förvandlande kraft.
Om Han gör det – prisa Honom – om inte, har du varit ett troget vittne.
Man kommer till mig som pastor och frågar hur man ska säga något.
Här behöver vi utveckla vishet och vandra med människor. Vi för en dialog.
Nyckeln till att förvandla samhället ligger i hur vi gör lärjungar.
De ska vara försoningens ambassadörer och goda samariter.
De ska i allmänhet skipa rättvisa i samhället som medborgare.
Tala om att du är kristen och arbeta sedan för ett gott grannskap.
Gör det som enskilda kristna och inte representanter för en kyrka-
-så får detta inflytande.
Ett konkret exempel. För några år sedan var det en konflikt-
-där man delade ut kondomer till tonåringar på högstadiet.
En mamma frågade mig vad hon skulle säga på föräldramötet.
Stå bara upp och säg vad du tror på och varför du tror det.
Du behöver inte försöka kontrollera skolorna och stoppa detta.
Ditt ansvar inför Gud är att stå upp och tala. Sedan kanske många föräldrar-
-håller med dig och är tacksamma, och kanske det blir förändring!
Hon skulle inte försöka “laga” skolan, det är en förlamande stor uppgift.
Hennes jobb var att vittna om sanningen, så får det bli som det blir.