Att lägga stor vikt vid synden

Att lägga stor vikt vid synden

Alla har syndat.
Rom 3:23

I centrum av evangeliet är Kristi död, och att Kristus dog på grund av synden. Därför är evangelieförkunnelsen omöjlig om man inte på ett bibliskt sätt talar om synden, vilket inkluderar att förklara
hur avskyvärd synden är och att avslöja människan som syndare. Även om det inte längre är på modet att tala om synden, inte ens i alla evangeliska kretsar, måste vi – om vi tror att Skriften har något att säga om vår samtida kultur – inse att det fortfarande finns ett stort behov av att lägga stor vikt vid synden.

Det råder ett akut behov av att vara tydlig i kommunikationen kring synden, eftersom vi lever i en generation som är född och uppvuxen i synd (Ps 51:7; 58:4). Vi är ett folk som dricker orättfärdighet som vatten, och vi ser inte vårt fallna tillstånd mer än en fisk ser att den är våt (Job 15:16). På grund av detta måste vi sträva efter att återfå en biblisk syn på synden och människans syndfullhet. Vår uppfattning om Gud och evangeliet hänger på det.

Som förvaltare av evangeliet om Jesus Kristus, gör vi människor en björntjänst om vi tar lätt på synden, talar runt ämnet eller helt undviker det. Människor har bara ett problem: de är under Guds vrede på grund av sin synd (Joh 3:36). Förnekar man detta, så förnekar man en av de mest grundläggande lärorna i den kristna tron. Det är inte kärlekslöst att säga till människor att de är syndare, nej, det är den grövsta formen av omoral att inte säga det till dem! Faktum är att Gud förklarar att deras blod kommer över våra händer om vi inte varnar dem om deras synd och den kommande domen (Hes 33:8). Att försöka predika evangeliet utan att tala om synden är som att försöka läka människornas brustenhet på ett ytligt sätt, och säga: ”allt står väl till, allt står väl till” fastän allt inte står väl till (Jer 6:14). Romarbrevet är den bok som mest liknar en systematisk teologi i Bibeln. I detta brev framställer Paulus sin teologi för församlingen i Rom. Han ville förbereda dem för sin kommande visit, och hoppades att de skulle vilja stå med honom i hans missionssatsning i Spanien (Rom 15:23-24). En oerhört viktig sak att lägga märke till är att de första kapitlen i detta brev, bortsett från den snabba introduktionen, är helt tillägnade hamartiologi – läran om synden. I tre kapitel sliter aposteln med hela sitt intellekt, under den helige Andes inspiration, för att uppnå ett enda stort mål: att bevisa människans syndfullhet och fördöma hela världen!

“I centrum av evangeliet är Kristi död, och att Kristus dog på grund av synden. Därför är evangelieförkunnelsen omöjlig om man inte på ett bibliskt sätt talar om synden, vilket inkluderar att förklara hur avskyvärd synden är och att avslöja människan som syndare.”

Det är populärt bland kristna att påstå att vi inte fått ett dödens och fördömelsens ämbete, utan ett rättfärdighetens, försoningens och livets ämbete; detta grundar man på Andra Korintierbrevet 3:7-9 och 5:17-18. Detta är helt sant, men detta betyder inte att vi inte ska tala om synden, eller använda Bibeln för att leda människor in i den helige Andes överbevisning om deras synd. Det är sant att det nu inte finns någon fördömelse för dem som är ”i Kristus Jesus”, men för dem som är utanför Honom finns det enbart fördömelse (Rom 8:1; 5:18).

Skriften säger att lagen inte gavs som ett medel till frälsning, utan som ett instrument för att både avslöja syndens vidrighet – det vill säga att synden genom budordet skulle framstå som i högsta grad syndig – och människans syndfullhet – att hela världen står med skuld inför Gud (Rom 7:13; 3:19). Även om vi sällan använder lagen till detta ändamål i dag, finns det ingenting i Nya testamentet som tyder på att lagens förkunnelse inte längre ska vara en väsentlig del av vår evangelieförkunnelse. De gamla predikanterna använde uttryck som ”bryta mark”, ”vältra undan stenar” och ”dra undan täckelset ” (Jer 4:3; Hos 10:12). De såg behovet av att hålla människor framför Guds lags spegel, så att de skulle kunna se sitt eländiga tillstånd och ropa på nåd. Givetvis ska inte detta göras på ett högmodigt och arrogant sätt, och vi ska inte behandla människor hårdhänt. Gud har inte kallat oss till att vara ett stridslystet folk vars mål är att stöta sig med andra, även om den sanning vi predikar med all ödmjukhet kan verka mycket stötande för många.

“Som förvaltare av evangeliet om Jesus Kristus, gör vi människor en björntjänst om vi tar lätt på synden, talar runt ämnet eller helt undviker det.”

Innan vi avslutar detta vill jag ta upp en sak till. Det viktigaste skälet till att lägga stor vikt vid synden är att det gör evangeliet så mycket större. Man ser inte de vackra stjärnorna på dagen för att solens ljus är starkare än deras. Men när solen väl gått ner och himlen blivit alldeles svart, kan man se stjärnorna i all deras prakt och ståt. På samma sätt är det med evangeliet om Jesus Kristus. Vi kan bara se dess sanna skönhet mot bakgrund av vår synd. Ju mörkare man inser att människan är, desto ljusare strålar evangeliet.

Det verkar som att människor aldrig ens lägger märke till Kristi skönhet, eller betänker Hans värde, förrän de ser hur avskyvärd deras synd är och ser att de är helt utfattiga, i avsaknad av varje förtjänst och merit. Det finns otaliga vittnesbörd från kristna genom tiderna, som aldrig en gång hade uppskattat Kristus förrän den dag då den helige Ande kom och överbevisade dem om synd, rättfärdighet och dom. När de omslöts av det obevekliga mörkret från sin egen synd, framträdde Kristus som morgonstjärnan och blev omätbart dyrbar för dem (2 Petr 1:19; Upp 22:16).

Det är slående att när de som har en sann tro på Jesus Kristus hör en predikan om sitt mänskliga fördärv, lämnar de kyrkan sprudlande av glädje och fyllda med en ny iver att följa Kristus. Det är inte för att de tar lätt på synden eller finner något nöje i sitt tidigare syndiga tillstånd. Nej, denna sanning fyller dem med obeskrivlig glädje, eftersom de – i det stora mörkret – fick se ännu mer av Kristus! Vi berövar människorna en högre uppfattning om Gud om vi inte vill ge dem en lägre uppfattning om sig själva.

Denna artikel är hämtad från boken  Det allra viktigaste av Paul Washer, som handlar om vad evangeliet är. Du kan köpa boken på Rotad.se.