Fyra månader efter den 11 september kramade jag min mamma och vinkade adjö innan jag gick ombord på ett plan till Asien. Där skulle jag bo och arbeta de närmaste ett och ett halvt åren.
För mig var möjligheten att få undervisa vid uppstarten av en internationell kristen skola en dröm som blev sann. För min mamma däremot var det en troshandling att skicka ut sin äldsta dotter och överlåta henne till Guds omsorg i så osäkra tider.
Min avskedsgåva till henne var en CD med en morsdagspredikan som John Piper predikade föregående vår: ”Att vara mamma medför en kallelse att lida.” Vad jag för 19 år sedan förstod när jag observerade min mamma, vet jag nu av egen erfarenhet: ”Att bli mamma medför en kallelse att lida. Visst är det mer än så. Men det är inte mindre.”
Smärtan som man upplever under förlossningen (eller adoptionsprocessen) är bara en försmak på det särskilda lidande som en mamma får uthärda. Men jag har lärt mig något annat: Guds ord räcker till för mammors specifika lidanden.
Guds ord förklarar varför mammor lider
Guds ord förbiser eller förnekar inte lidandets verklighet. Istället hjälper det mammor att förstå varför de blivit kallade att lida: mammor lider på grund av syndafallet (1 Mos 3:1–19).
Före syndafallet fanns inga tårar, sömnlösa nätter, infertilitetsbehandlingar, rullstolar, missfall eller doktorsbesök p.g.a. allergibesvär. Det fanns inga olydiga eller flamsiga barn, inga lata eller arga mödrar.
Efter det att Eva trodde på Satans lögner och tillsammans med Adam åt frukten som smittade hela mänskligheten, skrädde Gud inte på orden när han sa: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn” (1 Mos 3:16). Som Evas döttrar drabbas mammor av förbannelsen.
Detta betyder inte att lidande alltid är den direkta konsekvensen av en viss synd. Den blinda mannen som mötte Jesus led inte för att hans föräldrar hade syndat, ”… utan det har hänt för att Guds verk skulle uppenbaras på honom” (Joh 9:3). Ändå är alla typer av lidanden relaterade till syndens ankomst och inflytande i vår värld (Rom 8:20–23).
Det är bra att bekräfta en teologisk förklaring som denna, men det är livgivande att se kopplingen till den mitt i det personliga lidandet. När våra prövningar gör att vi känner oss isolerade, välkomnar Guds ord oss att se vår smärta som en del av en större berättelse.
Guds ord upprätthåller mammor med hopp
Vart ska mammor vända sig när de lider? En mamma som går igenom lidande förhärligar Gud genom att lita på honom när han använder sitt ord för att upprätthålla henne i prövningen. När tre av mina barn diagnostiserades med samma obotliga genetiska tillstånd 2013 använde Gud en ökentid av sorg för att lära mig denna sanning.
Mina dagboksanteckningar från den här tiden börjar med en lista med verser om att lita på Gud: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig” (Joh 14:1). ”Välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet” (Jer 17:7). ”Förtrösta på Herren för evigt, för Herren Herren är en evig klippa” (Jes 26:4).
Precis som Gud dagligen gav manna till israeliterna när de vandrade i öknen i 40 år, kan en lidande mamma som litar på Gud förvänta sig att hans barmhärtighet är ”ny varje morgon” (Klag 3:23).
Hennes omständigheter säger till henne att vara missmodig, ge upp och tappa hoppet. Men Guds ord säger till henne att även om hennes adopterade dotters har ett förflutet med övergrepp som gör sig påmint eller hennes sons njure bryts ner, behöver hon inte tappa modet. Hennes inre människa kan ”förnyas […] dag för dag” genom Guds ord som berättar för henne att denna nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt henne en ”väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt” (2 Kor 4:17).
Även om specialistläkarna som behandlar mina barn är oerhört kunniga och vissa mediciner är till hjälp, kan jag inte sätta mitt hopp till dem eller till behandlingar för att bota mina barn. Mitt hopp och det enda sanna hoppet för mammor som lider finns i Guds ord – som skrevs ”för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger” (Rom 15:4).
Guds ord säger till troende mammor: ”Du kommer inte alltid att lida”
Bibeln lovar inte att mammor som litar på Gud inte kommer att lida i det här livet. Istället står det i Apostlagärningarna 14:22 att: ”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.” Men Guds ord befriar mammor från rädslan för döden och säger till dem: ”Du kommer inte alltid att lida.”
Kom ihåg att Eva inte var den enda som drabbades av förbannelsen; det gjorde också ormen. Innan Gud talade till Eva sa han till ormen: ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen” (1 Mos 3:15). När Jesus dog på korset och uppstod igen, krossade han ormens huvud och bröt syndens förbannelse (Kol 2:13–15).
Troende mammor kan trots sina tårar glädja sig i all nåds Gud, som har kallat dem till sin eviga härlighet i Kristus, som kommer ”upprätta, stödja, styrka och befästa [dem]” (1 Petr 5:10).
På grund av Jesu fullbordade verk på korset vet de att Gud en dag kommer att vara med dem som deras Gud: ”Han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta” (Upp 21:4).
En kristen mammas lidande är en överväldigande smärtsam del av hennes berättelse, men det är inte hela hennes berättelse. Och det definierar verkligen inte vem hon är.
Även om hon är bedrövad över sina prövningar när hon väntar på den härliga dagen då Gud kommer att göra allting rätt, kan hon ändå jubla ”i obeskrivlig, himmelsk glädje” eftersom hennes liv är dolt med Kristus (1 Petr 1:8; Kol 3:3).
Katie Faris är gift med Scott, och hennes största pågående arbete är deras fem barn i åldrarna 2 till 13. Hon är författaren till Loving My Children: Embracing Biblical Motherhood. Katie är med i Sovereign Grace Church i Marlton, New Jersey. Du kan läsa mer om vad hon skriver på hennes hemsida, blogg, Instagram eller Facebook.
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.
