Tim Keller, Don Carson och John Piper diskuterar de bästa böckerna de läst om reformationen och hur dessa verk påverkat deras liv.

 

 

VAD ÄR DET BÄSTA DU LÄST OM ELLER FRÅN REFORMATIONEN, OCH HUR PÅVERKADE DET DIG?
David Daniell William Tyndale är bland de tre bästa biografier jag läst.
Jag kunde knappt lägga ifrån mig den. Den är så fängslande.
William Tyndale var också en så fängslande och förkrossande person att läsa om.
Skälet är nog den börda jag har just nu då jag precis varit i Europa.
Jag var i Polen, Genève och Italien och blev så illa berörd av katolska kyrkans-
-negativa inflytande i Italien. Reformationen kom aldrig dit!
Och vilken börda de sliter under!
Ett exempel på varför jag uppskattar Tyndale så mycket: Jag hörde om en 80 år-
-gammal nunna som blev omvänd nyss, och som aldrig hade läst Johannesevangeliet!
80 år, i katolska kyrkans tjänst, utan att ens titta i Johannes. Det gör mig arg.
Tyndale blev dödad. De brände folk på bål för att de läst Bibeln på engelska.
Det allra viktigaste vi måste inskärpa är alltså Bibeln!
För att få Bibeln på det lokala språket är jag beredd att brännas upp levande!
Det var Tyndale i ett nötskal för mig.
Än i dag känns detta högst relevant och viktigt.
Och hur han aldrig gav upp, trots att han förlorade sina handskrifter.
Vad är det bästa ni har läst eller tagit intryck av angående reformationen?
Jag gillar inte riktigt frågor om vad jag tycker är bäst eller min favorit.
Mina åsikter har ju ändrats med tiden…
Om jag måste välja blir det Jean Calvins Institutio Christianae Religionis.
Som ung man skummade jag igenom den.
Den första utgåvan var ganska liten och Calvin var 26 när han skrev den.
Tänk att han kunde samla sina tankar så redan vid den åldern.
Men han fortsatte tänka, arbeta, tänka och utarbeta…
Jag tycker den är viktig, för det finns knappt någon stor teologisk/kulturell-
-fråga idag, där jag inte kan läsa Calvin och se att han har skrivit om det!
Han skriver även mycket ingående. När jag skrev Christ and Culture Revisited-
-läste jag igenom mängder av böcker, och Institutio hjälpte till att forma.
Den mannens sinne var genomdränkt av Bibeln.
Han kunde kommentera vers för vers utan att djupt integrera allt i Institutio-
-som visar hans djupa integration, medan han är en förstklassig kommentator.
Kombinationen av troget, näsan-i-texten-kommenterande å ena sidan-
-och så denna helhetsbild av Gud och Bibeln i Institutio är föredömligt.
Som ung läste jag Roland Bainton Luther: Mannen som blev en epok.
Jag var då ännu på väg att bli reformert, och studerade vid Gordon-Conwell.
Boken är lite blandad. Den kanske är lite för mycket av en hyllningsskrift-
-i moderna historieforskares ögon, men jag tyckte den var helt fantastisk.
Men det var jag som ung, som ung älskade jag den.
Jag läste Calvins Institutio för några år sedan. Den är värd att uppmärksamma.
Jag insåg att i princip varenda teolog och kristen tänkare som jag uppskattat-
-måste ha tagit stoff från honom, eller Augustinus. Han citerar ju honom mycket.
Jag läser och inser att det inte egentligen kom från t. ex. Jonathan Edwards.
Och så tänkte jag om i princip allihop. Calvin kom på det.
Allt jag någonsin har hållit kärt fanns där, utlagt utifrån Skriften.
En annan sak – och du, John, och jag, har lite olika temperament, jag är inte så-
-intensiv. Jag kom ur denna läsning som en än mer övertygad protestant.
Jag kom till en del som skulle bevisa att det bara finns två sakrament, inte sju.
Jag funderade på att hoppa över den delen, jag vet redan att de bara är två.
Men jag bestämde mig för att läsa ändå – och han är helt otrolig!
Han skrev att tanken om att inte få förlåtelse utan genom bikt hos en präst-
-kan vara fin: man söker inte bekräftelse i sig själv, man får gå till kyrkan…
Det finns fördelar. Men så berättar han hur bikten underminerar Evangeliet.
Antingen blir man lagisk och springer till prästen stup i kvarten, som Luther.
Eller så blir man laglös. Man kan gå omkring och slåss, göra allt man känner för-
-och sedan gå till kyrkan och bikta sig var sjunde dag. Det förstör nådens kraft.
Jag tänkte: “Det här är ju genialiskt! Varför tänkte inte jag på det?”
Att bara läsa Institutio bekräftade min protestantism. Reformationen var viktig.
Don och jag sa precis innan att biktfrågan fortfarande är aktuell.
Människor undrar om det behövs någon ny reformation.
Finns det ens avlatsbrev längre?
Jovisst! Den nuvarande påven har instiftat ett jubelår med olika platser…
-…dit man kan gå för att få avlat.|-Calvin hade en bra poäng…
Många säger att Calvin gick för hårt emot katolicismen, men på många ställen-
-ärar han den som äras bör. Han säger att det finns många sanna kristna-
-och även många sanna församlingar inom katolska kyrkan. Så långt skulle många-
-protestanter inte vilja gå.
Men i slutet säger han att dessa saker underminerar nåden, och det får vi inte-
-kompromissa med.
Det kan vara värt att nämna en annan stor volym.
Jag läste också Roland Bainton när jag studerade och minns dess inflytande.
Samtidigt ser moderna historiker den sorten som alltför idealiserande…
Det är inte helt opartiskt och lite överdrivet…
Merle d’Aubignés två band om reformationen, å andra sidan…
Kan du stava ut det för oss vanligt folk…
D-‘-A-U-B-I-G-N-É. Jean Merle d’Aubigné.
Den är värd noggrann läsning än idag. Banner of Truth har en ny utgåva av den.
Den skrevs för omkring 100 år sedan och är lite gammalmodig och polemisk…
Men den ger de stora dragen utan alltför mycket fotnoter och är mycket utmanande.
Jag skulle med glädje ge den till många unga pastorer.