Att tala om Evangeliet är gott. Att berätta Evangeliet för andra är ännu bättre. I denna video: Trevin Wax, J. D. Greear, Greg Gilbert.

 

 

Våra samtal om Evangeliet får inte stanna i att bara vara-
-interna diskussioner, utan vi måste även förkunna Evangeliet där ute.
Nu har vi använt många termer: återlösning, frälsning – och så vidare.
Även ord som “kors” och “korsfästelse” kommer 90 % av folket på gatan-
-inte alls att ha den blekaste aning om.
Hur ser vi till att vi, när vi förkunnar Evangeliet för dem, inte bara-
-säger saker de inte alls förstår?
Jag tänkte på två saker när du sa detta. Det första är en sak som-
-D. Martyn Lloyd-Jones sa, att återlösning och blidkning inte är ord-
-vi använder till vardags och att vi måste lära vad de betyder eftersom-
-de är väsentliga för Evangeliet.
Men å andra sidan har jag sett, då Gud gjorde Evangeliet levande-
-i mitt hjärta, hur anmärkningsvärt enkelt det är, som du sa.
Evangeliet är budskapet att Gud har gjort det åt mig, som jag själv inte-
-kunde göra. Jesus kom till jorden för att leva det liv jag borde ha levt-
-och lida den död jag borde ha lidit, och på grund av Hans verk kan jag-
-bli frälst. Detta skapar tillbedjan, beundran och nåd i mig-
-som ger mig en kärlek till Honom, kärlek till andra, som driver ut-
-frestelsen att synda och ger mig längtan att behaga Honom.
Enkelheten i att Guds kärlek och nåd skapar en kärlek till Gud-
-är någonting som kan ta teologistudenter och religiösa människor-
-att trassla till så att ingen kan känna igen det.
Enkelheten i Evangeliets förkunnelse är någonting som ett barn kan förstå.
Ja, absolut.
Nu kommer det hemska K-ordet in här, men vi behöver nog kontextualisera…
-Jag trodde du menade “kalvinism”…|-Ja, det finns många K-ord…
Kontextualisering, när det används rätt, betyder att man finner olika-
-ingångspunkter i kulturen där man kan dela Evangeliet.
Vi måste akta oss så att vi inte låter kulturen definiera de frågor-
-som Evangeliet besvarar.
Om människor, till exempel, söker syfte och mening, kan vi börja tala om-
-andliga frågor och Evangeliet utifrån de termerna, och det kan vara bra.
Men vi behöver också se till att Evangeliet ger frågorna som de kanske-
-själva inte funderat över. Evangeliet tar upp dessa frågor och man behöver-
-fundera över dem innan man går vidare.
Från ett missiologiskt perspektiv – här är också ett obegripligt ord för-
-de flesta… men, tänker man som missionär försöker man hitta ingångar-
-för att knyta an till kulturen. Men vi behöver också se till att föra in-
-alla sanningar från Guds Ord i det samtalet.
Det här kanske ni också har märkt, att folk som kommer in i församlingen-
-inte är förvånade över vad de får.
Det är inte så att de kom till församlingen för att se en baseballmatch.
De vet varför de är där och de vill lära sig. De vill veta vad församlingen-
-tror på och varför de samlats här.
De har öppna sinnen och är beredda att höra.
Mycket intressant, Greg, jag har funnit att de riktigt församlingslösa…
Jag menar inte de som inte varit i kyrkan på 4-5 år, utan de riktigt-
-församlingslösa är besvikna. De har sagt detta till mig då de kommit-
-till en kyrka där de bara hört självhjälps-predikningar.
En kille som var doktorand vid Duke University sa:
“Jag vet vad ni säger att ni tror, jag vill bara höra bibelundervisning.”
Att börja med deras frågor är absolut bra, men man gör det inte för att-
-svara just de frågorna – “Jesus är svaret!” – utan för att visa att-
-de i själva verket ställer fel frågor. Sedan ger man dem rätt frågor.
Du springer till frågorna Bibeln besvarar.
Det handlar om att byta världsbild. Du tar dem från ett sätt att tänka-
-och visar dem och för dem gradvis in i ett nytt sätt att tänka, som-
-bestäms av Bibeln och dess historia, Evangeliet och allt annat.
Jag har en fråga om din bok “Counterfeit Gospels” som jag tycker är utmärkt.
Den visar hur många använder ordet “Evangelium”, eller-
-predikar ett evangelium som egentligen inte är Evangeliet!
Men hur tänker du – och nu talar vi utanför “The Gospel Coalition”…
Hur ser du på “förfalskade evangelier” – som hela boken handlar om?
När jag talar om förfalskningar menar jag inte 90-graders stup eller-
-villoläror. Jag talar om gradvisa avsteg från Skriftens sanning som leder-
-till att vi utarmas där vi borde ha blivit berikade-
-vi blir svaga och slappa där vi borde vara starka…
…där vi borde känna oss styrkta att dela Evangeliet.
Vi gick igenom en lista på tio förfalskningar som finns där ute.
Jag ville inte tala om de förfalskade evangelier som finns-
-i den akademiska världen, utan där människorna i min församling är.
Vad finns det för attraktiva läror där ute som de kan finna attraktiva?
Eller som även jag kan finna attraktiva?
Vi talade lite innan om ett terapeutiskt evangelium som finns överallt…
På sistone har det talats mycket om ett evangelium utan dom, som saknar-
-Guds vrede, Helvetets evighet, och så vidare.
Moralismen är en ständig evangelieförfalskning.
-Olika varianter av moralism…|-Precis…
Vi evangeliska kristna är ofta delade i två inriktningar.
En grupp ser Evangeliet som någonting helt och hållet andligt och förnekar-
-en del av de synliga följderna av Evangeliet. En typ av isolationsriktning.
Sedan har vi de andra som vill enas kring en god sak annat än korset-
-så de följer en mer aktivistisk inriktning.
Sedan finns ett församlingslöst evangelium, där församlingen är ett tillval.
Den ses inte som en viktig del av Guds plan, en gemenskap Han bringar ut…
En sak som jag har sett, som också dykt upp under våra samtal, är hur-
-snabbt en betoning blir dess centrum. Olika traditioner tenderar att gå-
-åt ett eller annat håll. I mer karismatiska traditioner blir en erfarenhet-
-av Anden det som tar Evangeliets plats. Jag är för riktiga Andens-
-erfarenheter, men det är inte detta som bringar Andens frukter.
I Galaterbrevet 3 säger ju Paulus att vi fylls av Anden ju mer vi lär oss-
-om Evangeliet. I mer fundamentalistiska församlingar handlar det om att-
-lära sig om vad man måste tro på eller hur man ska handla.
Mycket av det är också gott och rätt, men betoningen ligger där.
Och i en del mer teologiska församlingar handlar det mer om det teologiska-
-systemet som är sant, snarare än att erfara Guds kärlek.
Missionella och radikala lärjungaskapsförsamlingar betonar givande-
-och hur man ska göra med det ena och det andra.
Alla dessa saker är bra, men det är inte en imitation av urkyrkan som-
-förändrar mig, utan det radikala korsets nåd som förvandlar mig.
Ja, förfalskningar märks ju inte lätt, och det antar jag är din poäng.
Min församling är fullsmockad av teologistudenter och vi får ständigt säga:
“Du må kunna citera Grudem, Packer, Piper och alla andra…”
“Men om du inte är villig att laga mat och ge till en kvinna som just fött”-
-“för att du är för upptagen med att plugga teologi, då har du problem”-
-“i din kristna tros själ.”
Poängen med allt detta är inte att bemästra Evangeliet, utan att bli-
-bemästrad av Evangeliet.
Vi måste bli gripna av skönheten i det Gud gjort för oss i Kristus-
-så att vi sedan förvandlas till att leva de liv som Han kallat oss till.
Absolut!