I stora delar av USA (och några andra delar av världen) smutsar evangelikala församlingar bokstavligen ner landskapet.

Många av dessa församlingar är som skräp som lämnats i ett gathörn – de får människor att gå över till andra sidan för att undvika dem. Människorna som tillhör dessa församlingar tror på evangeliet och deras historiska trosbekännelser bekänner sig till evangeliet. Det finns faktiskt även en del sanna kristna i sådana församlingar. Men på det hela taget förmedlar församlingens liv allt annat än ett bibliskt budskap. Dessa församlingar skickar ut giftigt avfall istället för den näringsrika föda som människor behöver.

Vissa församlingar som hamnat i ett sådant tillstånd kan vara omöjliga att återupprätta. Det sorgliga är dock att många evangelikala kristna verkar nöjda med att strunta i dem och startar istället nya församlingar.

Att plantera församlingar är viktigt och strategiskt och jag är glad att man ser fler och fler som startar ett sådant arbete.

Men om du såg en trädgård full av ogräs, skulle du då plantera nya vackra iris mitt i den? Om du inte kunde höra TV-nyheterna för att radion väsnades, skulle du då bara skruva upp ljudet på TV:n?

Jag skulle säga att återupplivning – att ge nytt liv åt döende församlingar genom att ta itu med anledningarna till förfallet och bygga trofast – är en biblisk skyldighet. Det innebär att när vi ser att dessa församlingar motarbetar vittnesbördet om Jesus, då har vi enligt Bibeln en skyldighet att göra någonting åt det. Min avsikt och längtan med denna artikel är att visa på detta.

ATT HJÄLPA FÖRSAMLINGAR TILL FÖRNYELSE: EN APOSTOLISK PRIORITET

Studera Första Korintierbrevet. Paulus startade församlingen i Korint någon gång runt 50 e.Kr. och han skrev detta brev bara några år senare som kommentar till rapporter han fått och som svar på några frågor församlingen ställt till honom. Vilka frågor var det som fick Paulus att skriva? Titta på följande punkter:

• Splittring och olika åsiktsgrupper: några säger ”jag följer Paulus,” eller ”jag följer Apollos” (1:10–17);
• Att man inte tar itu med sexuell omoral (5:1–13);
• Rättegångar sinsemellan bland församlingens medlemmar (6:1–8);
• Förvirring kring äktenskap och sexualitet (7:1–40);
• Splittring i församlingen kring gränserna för den kristna friheten (8:1–13; 10:1–33);
• Konflikter kring gudstjänstlivets innehåll och utformning (kap. 11–14);
• Och falsk undervisning om uppståndelsen (kap. 15).

Om du kisar lite med ögonen och justerar de kulturella detaljerna så är församlingen i Korint ca 55 e.Kr. en träffande bild för många av dagens evangelikala församlingar. Många av dessa innehåller en lika omfattande blandning av falsk undervisning, omoral, splittring, inre stridigheter och all slags världslighet. Många församlingar i dag har ett liknande behov av radikal pastoral kirurgi för att rädda sina liv och friskna till.

Så vad gjorde Paulus när han ställdes inför de här problemen i Korint? Han sa inte: ”De här människorna är hopplösa. De är en blandning av oäkta troende och stolta, hårdnackade religiösa människor. Ni vill ändå inte ha de här människorna i era församlingar” – och gav sedan Timoteus uppdraget att bilda en ny församling i Korint.

Istället vädjade han till dem. Han kom och besökte dem gång på gång. Han tillrättavisade och undervisade dem och kämpade med dem. Kort sagt, han arbetade för att förnya Guds församling i Korint.

Det finns förvisso skillnader mellan Paulus situation och vår. För det första var detta den enda församlingen i Korint vid den här tiden. Men poängen kvarstår: istället för att överge församlingen och helt enkelt låta den förfalla i sin synd, arbetade Paulus för att reparera och återuppbygga den. En liknande typ av reparation och återuppbyggnad är precis vad otaliga evangelikala församlingar behöver i dag.

Och detta stämmer överens med Paulus allmänna prioriteringar som apostel. Till skillnad från vissa samtida missionärer försökte Paulus inte bara på kortast möjliga tid starta så många nya församlingar som möjligt. Istället läser vi här vad han gjorde efter sin första missionsresa: ”Efter en tid sade Paulus till Barnabas: ’Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det’” (Apg 15:36). Och Paulus ”reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna” (Apg 15:41).

Paulus var så angelägen om hälsan hos de församlingar han planterat att han, med stora medelhavsområden kvar att evangelisera och med en ambition att personligen göra det (Rom 15:20), reste tillbaka genom ett område som han redan arbetat i för att stärka församlingarna där. Jag föreslår att om vi ska följa i Paulus fotspår, vilket Bibeln kallar oss till (1 Kor 4:17, 11:1; Fil 3:17), bör vi ta ett ansvar för den rådande hälsan och styrkan hos församlingar som bär namnet ”kristna” och som bekänner att de håller fast vid evangeliet.

Församlingar kan inte komposteras. Och när de börjar ruttna kan de ge ifrån sig en dålig lukt i åratal eller årtionden eller t.o.m. under århundraden, som helt kväver doften från Kristus. När en församling är delad förkunnar den att Kristus är delad (1 Kor 1:13). När en församling tolererar omoral, säger den till världen att Jesus inte är helig – och att sexuellt omoraliska, avgudadyrkare, drinkare och tjuvar ska ärva Guds rike (se 1 Kor 6:9–11).

Så liksom Paulus bör vi känna ett ansvar att återställa, vitalisera och reformera församlingar som är sjuka på olika sätt. Och det råder ingen brist på sådana församlingar, särskilt inte här i USA.

JESUS – FÖRSAMLINGARNAS FÖRNYARE

I breven till de sju församlingarna i Uppenbarelseboken 2 och 3 arbetar Jesus själv med att reformera de lokala församlingarna. Han talar till dessa församlingar för att rätta till det som har förstörts, att hela det som är sjukt, att tillrättavisa det som är falskt och för att ge nytt liv till det som håller på att dö.

Här är ett urval: Jesus tillrättavisar efesierna som är renläriga men saknar kärlek (Upp 2:2–7). Han berömmer församlingen i Pergamon för att de håller fast vid hans namn men han tillrättavisar dem för att de tillåter falsk undervisning och uppmanar till omvändelse (Upp 2:13–17). I församlingen i Tyatira fanns några som höll fast vid falsk undervisning och Jesus lovar att döma dem (Upp 2:20–23) men resten av församlingen berömmer han och uppmuntrar att hålla ut (Upp 2:19, 24–28). Och till församlingen i Sardes säger Jesus:

Du har namn om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det som är kvar och som var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga inför min Gud. Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört… Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de ska vandra med mig i vita kläder, för de är värdiga. (Upp 3:1–4).

Om du behöver en enstaka vers som bevisar hur viktigt det är med församlingsförnyelse är det Uppenbarelseboken 3:2 som gäller: ”Vakna upp och stärk det som är kvar och som var nära att dö.”

Det är sant att den här versen skrevs till församlingen ifråga men borde inte systerkyrkor och blivande pastorer visa samma medkänsla som Jesus när det gäller församlingar som den i Sardes? Borde inte vi känna samma oro för de få trogna i församlingar som lider på grund av falska lärare?

Jesus reformerade och förnyade församlingar – sju av dem bara i de här två kapitlen. Det borde vi också göra.

GUDS FOLK BÄR GUDS NAMN

En ytterligare anledning som Skriften ger oss för att reformera och förnya församlingar är att Guds folk bär Guds namn. Kristna är döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn (Matt 28:19). Kristna är den sista tidens tempel och förkroppsligar den plats där Gud lät sitt namn bo (1 Kung 8:17, 19). Församlingen är det folk som är uppkallat efter Guds namn, som han skapat till sin ära, som han format och gjort (Jes 43:7).

Dessutom värnar Gud nitiskt (eller svartsjukt) om sitt namns ära (Jes 48:9–11) – det borde även vi göra.

Men som jag sa, när församlingar försvagas genom synd, splittring och namnkristendom blir Guds namn inte mer än en symbol i samhället. Sådana församlingar smutsar ner Guds namn, snarare än att försköna och upphöja det.

En sönderfallande, syndfull församling är som en fyr med en trasig lampa, en söndrig spegel. Istället för att reflektera Guds härlighets ljus flera kilometer för att kalla syndare in i Guds barmhärtighets trygga hamn lämnar en sådan församling natten lika mörk som den var tidigare – eller ännu mörkare. Det är som en radiosändningsstation som har kapats: oavsett vad man påstår sig tro sänder en sådan församling lögner om Gud snarare än sanningen.

Om vi är angelägna att hålla Guds namn heligt, det namn som han har anförtrott sitt folk – inte minst när man samlas i hans namn (Matt 18:20) – borde vi vara ivriga att återupprätta och förnya församlingar. Som Mark Dever så ofta har sagt, församlingsförnyelse är att byta ett rike mot ett annat. Man river ner ett dåligt och bygger upp ett bra i dess ställe.

ÄN SEN DÅ?

Om det här bibliska exemplet håller, vad ska vi i så fall göra? Jag skulle säga att när vi tänker på hur evangeliet och vittnesbördet om himmelriket ska spridas, borde församlingsförnyelse stå högt upp på listan. Församlingar som vill sprida och främja evangeliet bör, precis som Jesus och Paulus, vara angelägna om att stärka och upprätta vittnesbördet i kämpande församlingar.

Fundera på vad din lokala församling kan göra för att hjälpa andra lokala församlingar som kanske kämpar. Lär känna dem. Upptäck deras behov. Bygg relationer till dem. Var öppen för att hjälpa på alla tänkbara sätt, och om möjligheten finns, sänd en pastor och människor som hjälper till i förnyelsearbetet.

Om du är en blivande församlingsplanterare, fundera på församlingsförnyelse som ett alternativ till plantering. Om man förnyar en församling kan man förhärliga Gud och tjäna hans folk, inte bara genom att starta nytt (vilket i huvudsak är det som församlingsförändring ofta resulterar i), utan genom att man städar upp det skräp som ens bröder och systrar har lämnat runt omkring i stan. Precis som när man rent fysiskt städar upp i grannskapet kanske man blir förvånad över hur mycket ens grannar uppskattar en andligt förnyad församling. Och vem vet hur många församlingar som kommer att planteras eller förnyas som en konsekvens av att er församling förnyats!

Församlingsförnyelse borde ligga på vårt hjärta eftersom det ligger på Guds hjärta. Vi ser detta så tydligt hos den förhärligade Herren Jesus Kristus och aposteln Paulus. Guds folk bär Guds namn, därför bör även vi sträva efter att stärka det som finns kvar och håller på att dö.

Bobby Jamieson

Copyright 2021 9Marks. Used by permission.
Website: www.9Marks.org