Hur skulle du beskriva en pastors arbetsbeskrivning? Var skulle du leta efter förebilder? Kanske skulle du fråga några andra lokala församlingar efter deras arbetsbeskrivning och göra några justeringar för att anpassa den till din egen församlings schema och verksamhet.

Det förutsätter så klart att alla redan vet vad en pastor borde vara och göra. Men hur vet vi vad en pastors grundläggande roll är?

Vi borde självfallet se till Skriften och låta den berätta för oss vad det innebär att vara pastor. Men var i Skriften? Vi bör börja med att titta på de kvalifikationer som en äldste förväntas ha (1 Tim 3:1–7; Tit 1:5–10) och noggrant lägga märke till explicita befallningar som har getts till församlingsledare. När vi skrapar på ytan av några av dessa påbud framträder dock en intressant bild. Lägg märke till Apg 20:28 och 1 Petr 5:1–3, båda adresserade till äldstekårer i lokala församlingar:

Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod (Apg 20:28).

Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden (1 Petr 5:1–3).

I båda dessa texter summeras herdeskapets huvuduppgift med det grekiska ordet poimaino, vars grundläggande betydelse är ”att vara herde för”, som i ”ta hand om får” (Luk 17:7; 1 Kor 9:7). Både Paulus i Apostlagärningarna och Petrus i Petrus första brev sammanfattar herdeskapets uppgift med orden: att vara herde för [eng. shepherding].

I Efesierbrevet 4:11 refererar Paulus till pastorer som ”herde-lärare” och visar igen att herdeskapet är grundläggande för pastorsuppgiften. Faktum är att det svenska ordet ”pastor” kommer från latinets pastor som betyder just ”herde”. Herdeskap är således grundläggande för ordet ”pastor” och för bibliska beskrivningar av pastorskapet.

Men var lär vi oss om vad det innebär att vara en herde för andra? Om du har en basal kännedom om får och deras behov får du den grundläggande kontentan. Får behöver näring och omvårdnad, ledning och beskydd. Detta är vad pastorer gör för sitt folk, sett ur ett andligt perspektiv.

SKRIFTENS SANNA BERÄTTELSE OM HERDESKAP

Denna metafor får dock ett helt nytt djup när vi ser hur den utvecklas genom Skriftens berättelse. Ytterst sett lär sig pastorer innebörden av att vara en pastor från hur Gud själv är en herde för sitt folk.

Uttågets Gudomlige Herde

Skriftens berättelse om herdeskap börjar på allvar när Gud för sitt folk upp ur Egypten, leder dem genom öknen under fyrtio år och sedan tryggt in i deras eget land. Psalm 77:21 som beskriver hela perioden för uttåget och tiden i öknen förkunnar: ”Du förde ditt folk som en fårhjord genom Moses och Arons hand.”

Som en herde var Gud personligt närvarande hos sitt folk (2 Mos 33:15–16). Som en herde beskyddade Gud sitt folk (2 Mos 14:7–9; 5 Mos 23:14). Som en herde försåg Gud sitt folk med vad de behövde. Han matade dem (Ps 78:19; 105:40–41). Han helade dem (2 Mos 15:26; 4 Mos 21:8–9). Som en herde ledde Gud sitt folk till bördiga betesmarker (2 Mos 15:13). Som en herde drev Gud ömt och milt sitt folk framåt längs vägen:

Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band.
Jag var för dem lik den som
lättar oket över deras nackar,
Jag böjde mig ner till dem
och gav dem mat (Hos 11:4).

I allt detta var Gud en herde för sitt folk genom Mose, den mänsklige ledaren som han hade tillsatt som deras herde (Ps 77:21). Och Mose själv bad Herren om en efterträdare ”så att Herrens församling inte blir som får utan herde” (4 Mos 27:17).

Så Herren, skapelsens gudomlige Kung, är också sitt folks herde. Och han var deras herde genom den mänsklige herde som han själv tillsatte.

David, herdekungen

Hundratals år senare fortsätter mönstret under David och hans dynastis styre. Herren tog David från att vara fåraherde och gjorde honom till Israels herde (2 Sam 5:1–3; 7:8). Psalmisten förkunnar:

Han utvalde sin tjänare David
och tog honom från fårens fållor,
han hämtade honom från tackorna
och satte honom till herde för Jakob, sitt folk,
för Israel, sin arvedel.
Han var deras herde med rent hjärta
och ledde dem med förståndig hand. (Ps 78:70–72)

Precis som David med ömhet vårdade fåren han hade hand om, så ledde han nu på det stora hela Israel ansvarsfullt och omsorgsfullt. Han var en herde för dem med integritet och vishet. Men Gud själv förblev Israels sanna herde. Israel bekände, ”för han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren i hans vård” (Ps 95:7). Och David, Guds tillsatta under-herde, förkunnade sin förtröstan på Guds försyn, beskydd och ledning i den storslagna poesin i Psalm 23.

Men inte alla Israels herde-kungar ledde Israel på de gröna ängar som Herren ger när vi lyder hans ord. Istället ledde de flesta av dem Guds folk in på avgudadyrkans och orättfärdighetens ofruktbara ödemarker. Därför skingrade Gud sin hjord bland folken, som straff för deras synd (3 Mos 26:33; 5 Mos 4:27; 28:64; 1 Kung 14:15).

Nya herdar i det nya uttåget

Men samme Gud som skingrade sitt folk lovade att samla dem igen. I Jeremia 23:1–2 uttalar Herren dom över Israels onda kungar, de herdar som förgjorde och skingrade Guds får. Dessa herdar misslyckades med att ta hand om Guds folk genom omsorg och beskydd och därför ska Gud ta hand om dem genom dom. Inte bara det, utan i verserna 3–4 förkunnar han:

Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag fördrivit dem, och jag ska föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där ska de bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska sätta herdar över dem som ska valla dem, och de ska aldrig mer behöva vara rädda eller modlösa, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.

Herren ska återställa sitt folks lycka och de kommer att ha herdar som kan ta hand om dem, förse dem och skydda dem. Hur ska dessa herdar betjäna Guds folk? Parallelltexten i Jeremia 3:15 säger oss: “Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.” Ledarna för Guds återsamlade folk ska leda folket genom att mata folket med förstånd och insikt i Guds ord och i hans vägar.

Inte bara det, utan Gud ska även resa upp en högste härskare, Davids ättling, som ska säkerställa frälsning för hela Guds folk:

Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag låter en rättfärdig telning växa upp åt David. Han ska regera som kung och handla med vishet, han ska utöva rätt och rättfärdighet i landet. I hans dagar ska Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är det namn man ska ge honom: Herren vår rättfärdighet (Jer 23:5–-6).

Detta återsamlande av Guds folk, detta nya uttåg och intåg in i deras land, kommer till och med att överglänsa Guds mäktiga befrielse av sitt folk från Egypten, och det kommer att vara den gärning för vilken Guds folk benämner och minns honom framöver (v 7–8).

Gud kommer alltså att samla sitt folk som en trofast herde. Och Gud kommer att resa upp många trogna herdar som tar hand om hans folk. Likväl kommer särskilt en herde-kung att frälsa folket och i Guds ställe säkerställa deras blomstrande i Guds ställe, under Guds styre.

Jesaja 40:11 ger ytterligare en glimt av hur Gud, herden, samlar fåren till sig själv i det nya uttåget:

Han vallar sin hjord som en herde,
han samlar lammen i sina armar
och bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.

Hesekiel 34 målar en detaljerad bild av Gud, herden, när han frälser sitt folk. Israels befintliga herdar har mättat sig själva snarare än fåren och har misslyckats med att hela de sjuka och söka efter de vilsegångna, så nu har Guds får skingrats (v 1–-6). För allt detta kommer Gud att döma dessa onda herdar och rädda sina får åt sig själv (v 7–10). Gud ska själv leta rätt på dem, rädda dem, samla dem till deras eget land, mata dem och leda dem till betesmarker där de får ligga och vila sig (v 11–14). ”Jag ska själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren Gud. De förlorade ska jag söka upp, de som gått vilse ska jag föra tillbaka, de sårade ska jag förbinda, och de svaga ska jag stärka … Jag ska ta hand om dem med rättvisa” (v 15–16).

Men Gud lovar även: ”Jag ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem, nämligen min tjänare David. Han ska valla dem och vara deras herde” (v 23). Så Gud själv kommer att vara deras herde, men det kommer även hans ”tjänare David” vara. Och när Gud återigen är herde för sitt folk, då ska de ha frid, välsignelse, säkerhet, överflöd, frihet, heder och sann kunskap om Gud (v 25–31).

Jesus, den gode herden

Vem är denne herde som Gud sätter över sitt folk? Det är Jesus, den gode herden. Jesus förbarmade sig över folkmassorna därför att de var härjade och hjälplösa, som får utan herde (Matt 9:36). Jesus är den gode herden som kom för att ge liv i överflöd till Guds får (Joh 10:10), som ger sitt liv för fåren, som känner sina får, som samlar alla fåren i en enda hjord (v 16).

Bilden av Guds folk som en skock får började användas för att beskriva Israels folk i öknen: hungriga, törstiga, brända av solen, ännu inte framme i sitt riktiga hem. I andlig bemärkelse stämmer allt detta även in på församlingen. Precis som Israel i öknen så har inte heller vi ännu kommit in i Guds vila (Hebr 4:11). Vi hotas inte bara av hunger och påfrestande strapatser utan även av motstånd och förföljelse.

Nu är vi svaga och befinner oss på vandring där vi utsätts för svårigheter och nöd. Men i Uppenbarelseboken ger Johannes oss en glimt av det som väntar oss till slut:

”De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon”
(Upp 7:16–17)

Herren Jesus är vår herde och han är en god herde. Snart en dag kommer han att vara vår herde och då ska vi aldrig mer hungra eller törsta.

ATT VARA EN HERDE SOM DEN HÖGSTE HERDEN

Så vad säger då den här berättelsen till församlingens herdar? Jesus berömda ord till Petrus pekar oss i rätt riktning. Tre gånger frågade Jesus Petrus om han älskade honom; tre gånger svarade Petrus ”ja”; tre gånger befallde Jesus Petrus att ta hand om fåren (Joh 21:15-–17). Johannesevangeliet använder två olika grekiska ord för ”ta hand om” och föra på bete” i den här texten, men de betyder samma sak. Båda refererar till den gedigna omvårdnad herdar visar sina får: de matar, vårdar, leder, skyddar. Och det är precis den omvårdnad pastorer ska ge sitt folk.

Pastorer ska mata sitt folk med Guds ord, förmana dem med sund lära (Tit 1:9–-10) och proklamera hela Guds rådslut för dem (Apg 20:27). Pastorer ska skydda sitt folk från falska läror och människor som vilseleder dem (Apg 20:29–31). Pastorer ska leda sitt folk genom att vara föredömen i fromhet (Hebr 13:7), rusta dem för tjänst (Ef 4:12) och sköta församlingens verksamhet med vishet (1 Tim 5:17). Pastorer ska ta hand om sitt folk genom att i ömhet förse dem med de råd, den hjälp och den uppmuntran de behöver.

Med andra ord, pastorer tar hand om sin flock. De inte bara bryr sig om sitt folk, de tar hand om dem. De känner dem. De söker reda på dem. De ger sitt folk vad deras själar behöver, även när människorna själva inte vet vad de vill ha eller inte vill ha det som de mest behöver.

I allt detta efterliknar pastorer Gud Fadern. Paulus uppmanar församlingsledare: ”Vi uppmanar er, bröder: förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla” (1 Tess 5:14). Den typen av personspecifikt omhändertagande är precis vad Gud lovar att göra för sitt folk när han lovar att söka efter de förlorade, hämta tillbaka de förskingrade, binda om de skadade och ta hand om dem alla i rättvisa (Hes 34:16).

Och pastorer efterliknar vår Herre Jesus Kristus, som redan dessförinnan är en herde för Guds folk, och som är herde för dem genom pastorns tjänst, och som kommer att vara en herde för dem efter att pastorns tjänst har avslutats. Det är därför Petrus kallar Jesus för ”den högste herden” (1 Petr 5:4). Jesus är den Davids ättling som Gud reste upp; han är den ende sanne herde-kungen för Guds folk. Samtidigt utesluter inte Jesus herdetjänst mänskliga herdar – istället rustar och bemyndigar han dem.

Du som är pastor, har du någonsin tänkt på att din egen tjänst i din lokala församling är en del av hur Gud uppfyller sin profetia?? Kom ihåg att Gud lovade att sätta många herdar över sitt folk när han satt sin högste herde över dem (Jer 23:4–-5). Dessa herdar skulle mata Guds folk med kunskap och insikt (Jer 3:15).

Hur väl matchar dina prioriteringar i församlingsarbetet den gudomlige herdens prioriteringar? Hur väl känner du dina fårs andliga behov? Hur mycket tid och kraft ger du åt att möta behoven hos var och en? Är du mer angelägen om antalet nya kroppar som stiger in i byggnaden än om hur deras själar vissnar eller blomstrar?

Är du vaksam mot det som hotar sundheten i ditt folks tro? Eller låter du ditt folk bli ett enkelt byte för falska lärare genom att du misslyckas i att utrusta dem med en djup förståelse av den bibliska läran?

Vet du vilka av dina får som blomstrar och vilka som lider av näringsbrist? Vilka som är andligt starka och vilka som är sjuka? Vilka som är i hjordens trygghet och vilka som vandrar bort mot ödemarken?

Om du vill ha en uppdatering av din arbetsbeskrivning som pastor, tänk då på hur Gud har varit en herde för sitt folk genom Skriftens berättelse. Förundras över hans barmhärtiga omsorg och mäktiga beskydd. Lär dig av hans tålmodiga uppmärksamhet på sitt folks olika behov. Häpnas över djupen i Guds ömma medlidande, att den som håller galaxer i sin hand också böjer sig ned och plockar upp de får som är för svaga för att gå. Och be att Gud genom sin nåd och sin Andes kraft må göra dig till en herde efter sitt eget hjärta.

Av Bobby Jamieson

Copyright 2020 9Marks. Used by permission.

Website: www.9Marks.org