Dustin B. från Fort Worth, Texas, frågar om frälsningsinbjudan:

Jag kommer från en traditionellt väckelsekristen bakgrund och brukar ofta tycka det är tröttsamt med de långdragna och manipulativa frälsningsinbjudningarna som ofta hålls. Jag önskar dock inte lämna de församlingar som har blivit stöpta i denna tradition, utan hellre fortsätta tjäna med en starkare teologi om omvändelse.

Som teologistuderande får jag tillfällen att predika i församlingar där det är sed att man bjuder in till frälsning i slutet av predikan. Jag är ofta osäker och känner mig olustig angående hur jag ska avsluta en predikan. Jag vill inte begå de fel som är så vanliga inom väckelsekristendomen samtidigt som jag vill undvika att stöta mig med någon i onödan.

Kan ni ge några principer för hur man kan bibehålla en stark teologi om omvändelse när man avslutar möten i församlingar som är vana vid öppna frälsningsinbjudningar?

Vi skickade frågan till Jonathan Leeman, redaktionschef på 9Marks och doktorand som forskar i ecklesiologi.

******************

 

De pastorer som var före mig i församlingen hade alltid haft frälsningsinbjudningar. Jag var en månad in i en tillfällig pastorstjänst och medlemmarna började fråga om jag inte skulle börja med dem någon gång. Jag kommer ihåg en långdragen biltur med en härlig broder – en god vän än idag – som helt ägnades åt denna fråga.

Jag berättade för denne broder och de övriga äldstebröderna att jag inte skulle hålla någon frälsningsinbjudan. Varför inte?

Tror jag att det är fel att ha dem? Nej, jag tror en pastor är fri att göra det. Det är inte någon synd.

Tror jag inte att människor måste fatta ett beslut för Kristus? Jo, jag tror människor måste besluta sig för att omvända sig och tro för att bli frälsta.

Tror jag inte att Jesus kallar oss att avlägga offentlig bekännelse? Jo, människor måste offentligt bekänna sin tro, vilket är en anledning till att Jesus instiftade dopet.

Tror jag att det i sig är manipulativt att bjuda in syndare till omvändelse? Nej, jag tror att predikanter bör bjuda icke-kristna till att omvända sig och tro flera gånger under predikan. Detta gjorde jag under min tillfälliga pastorstjänst och även nu i söndags då jag gästpredikade i en annan församling. Jag bjöd väldigt tydligt in icke-kristna att omvända sig och tro i mitten av min predikan och sa sedan åt dem att prata med mig efteråt, eller pastorn eller sin kristna vän som tagit med dem.

Varför ville jag då inte bjuda in dem att komma fram och bli frälsta? Kort och gott tror jag att denna praxis, som blev uppfunnen av människor på 1800-talet, har gjort mer skada än nytta för kristna församlingar i Väst. Frälsningsinbjudan förlitar sig på kraften i känslor, retorisk övertalningsförmåga och socialt tryck för att påverka människor att fatta ett snabbt och förhastat beslut. Att leda folk i frälsningsbön på löpande band är inte samma sak som att göra lärjungar. Det är säkert flera faktorer som bidragit till att den västerländska kristenheten har så många som endast är kristna till namnet, men jag är övertygad om att frälsningsinbjudan är en av dem.

Hur många under det senaste seklet har gått fram för frälsningsbön och sedan trott att de varit kristna resten av livet, utan att någonsin fundera över sitt leverne?!

Alternativet till frälsningsinbjudan är att hålla sig till det vi ser exempel på i Skriften:

• Bjud människor att omvända sig och bli döpta flera gånger under predikans gång, precis som Petrus gjorde i Jerusalem (Apg 2:38). Men stå då inte bara där och stirra på dem medan den känslomässigt laddade musiken spelar tills de ger med sig. Ge istället några förslag på hur och var frågan kan diskuteras vidare.
• Fråga människor vad de tror på när de kommer och vill bli döpta, precis som Jesus försäkrade sig om att lärjungarna visste vem han var (Matt 16:13-17, även 1 Joh 4:1-3).
• Se till att de förstår vad det innebär att följa Jesus (Matt 16:24 f.; Joh 6:53-60).
• Förklara att frukten av deras liv och uthålligheten ända till slutet är beviset på om de verkligen har kommit till tro eller ej (Matt 7:24 f.; 10:22).
• Du skulle rent av även kunna förklara att Jesus har befallt församlingen att utesluta dem från gemenskapen om deras liv hädanefter inte stämmer överens med vad de säger sig tro (Matt 18:15-17).

Ja, låt oss anstränga oss och be för omvändelser. Men låt oss sedan göra allt som Skriften kräver av oss i det långsiktiga arbetet med att göra lärjungar – ett arbete som generellt kräver mycket undervisande, mycket tid, många inbjudningar, många måltider tillsammans och slutligen en hel församlingskropps engagemang.