”Många följde honom, och han botade dem alla.”
Matteus 12:15
Vilken massa av förskräcklig sjukdom som måste ha slängt sig framför Jesu blick! Ändå läser vi inte att han blev äcklad, utan tålmodigt betjänade varje fall. Vilken enastående variation av ondskor som måste mötts vid hans fötter! Vilka kväljande varbölder och ruttnande, stinkande sår! Ändå var han redo för varje ny skepnad av den monstruösa ondskan och stod som segrare över den i alla dess former.
Låt pilarna flyga från alla håll och kanter, han släcker dess brinnande kraft. Feberns hetta eller vattusotens kyla; förlamningens stelhet eller galenskapens vansinne; spetälskans snusk eller ögoninflammationens mörker – alla kände makten i hans ord och flydde på hans befallning. I varje hörna på planen triumferade han över ondskan och mottog de befriade fångarnas hyllningar. Han kom, han såg, han segrade överallt.
Så är det också denna morgon. Vad än mitt eget problem är, kan den älskade Läkaren bota mig; och hur det än må stå till hos andra som jag denna bönestund kommer att tänka på, kan jag ha hopp i Jesus, att han är mäktig nog att bota dem från deras synder. Mitt barn, min vän, min käraste: jag kan ha hopp om var och en, när jag minns min Herrens helande makt. Och för min egen del, hur svår min kamp med synd och svaghet än är, kan jag vara vid gott mod. Han som på jorden vandrade genom sjukstugorna, delar än idag ut nåd och utför under bland människors barn: låt mig genast på riktigt allvar gå till honom.
Låt mig denna morgon prisa honom då jag minns hur han verkade med sin andliga läkedom, som han är så känd för. Det var genom att ta på sig själv våra sjukdomar. ”Genom hans sår är vi helade”. Församlingen på jorden är full av själar som blivit helade av vår älskade Läkare, och själva himlens invånare bekänner att ”Han botade dem alla”. Kom då, min själ, annonsera ut kraften i hans nåd överallt och låt det bli ”till ära för Herren, ett evigt tecken som inte ska utplånas”.
