Mike Bullmore om biblisk tillämpning i predikan

“Tillämpningen måste styras av texten, men också vara påverkad av åhörarna och deras andliga tillstånd.”

Mark Mellinger intervjuar Mike Bullmore, pastor i CrossWay Community Church om vilka säkerhetsåtgärder han vidtar för att göra en korrekt uttolkning och tillämpning av ett bibelstycke.

 

 

Välkommen till ett samtal om biblisk tillämpning i predikan.
Jag är Mark Mellinger på The Gospel Coalition och med mig har jag-
-Mike Bullmore, pastor i Crossway Community Church i Wisconsin.
-Mike, det är gott att ha dig här!|-Tack, Mark, gott att vara här.
Jag vill börja med att fråga om vilka säkerhetsåtgärder du vidtar-
-som varit pastor länge, för att se till att du, efter bästa förmåga-
-gjort en korrekt uttolkning av ett bibelstycke.
Främsta säkerhetsåtgärden är att bestämt hålla sig vid texten-
-under en längre tid innan du börjar leta i andras kommentarer.
I gemenskap med Gud, med Guds Ord öppet, ska du söka förstå Guds Ord-
-så gott du kan, och inte ta genvägar runt denna tid.
Det är alltså första nyckeln i att göra en korrekt exeges.
Hur gör då Mike Bullmore för att se till att det tillämpas korrekt?
En av de nyttigaste saker jag hört, på den tid då jag pluggade teologi-
-var när J. I. Packer kom till universitetet där jag studerade.
Han sa en väldigt kort, men praktisk sak.
Han definierade predikan som 50 % förklaring, 50 % tillämpning.
Det var mycket befriande och gjorde det lättare för mig.
Faran vi ofta hamnar i är att tänka att första delen, förklaringsdelen-
-är där vi ska ägna tid i Bibeln, och sedan stänger vi den och får själva-
-komma på tillämpningar.
Rätt sätt att tänka här är att tillämpningen också utgår från vårt-
-arbete i texten. Tillämpningen är resultatet av att ha förstått Ordet.
Bibeln ger inte bara information – den övertygar också.
Gud vill åstadkomma någonting, det finns en mycket önskvärd åtgärd-
-som Gud vill få till stånd genom Sitt Ord.
Om vi därför hanterar Ordet rätt, gör en god exeges, kommer vi både få-
-innehållet, stoffet, eller informationen i boken-
-och dessutom kommer vi förstå avsikten, syftet Gud har med denna bok.
Detta styr också vår tillämpning. Den är inte något bihang vi lägger till-
-som vi hittar på. Tillämpningen växer ut ur vår korrekta förståelse-
-efter att vi handskats med texten på rätt sätt.
Har detta korrekta handhavande något ramverk? Läser du genom någon lins-
-och frågar dig t. ex. “Vad har denna text med frälsningen att göra?”
Många pastorer frågar ju sig detta. Har du någon sådan fråga du alltid-
-ställer som verkar gudfruktig, rätt och evangeliecentrerad?
Jag hoppas att detta kan besvara din fråga, Mark…
Jag vill vara försiktig eftersom det kan bli alltför reduktionistiskt.
Jag vill ta ett steg tillbaka och ställer en mer allomfattande fråga.
Och den frågan kommer när vi förstår författarens avsikt.
Författarens avsikt är ett väldigt hjälpfullt koncept, men låt oss inte-
-reducera avsikt till mening. Avsikten är det författaren vill åstadkomma.
Hans avsikt med att kommunicera. Den frågan hjälper mig i alla passager.
Vad är den mänskliga författarens, och bakom det, den gudomlige-
-Författarens, avsikt i denna passage? Det är det jag vill åt.
Istället för att ha en fråga som kan bli reduktionistisk, ställer jag-
-hellre en större fråga som kan gälla alla avsnitt och genrer i Skriften.
“Vad vill Gud åstadkomma här?” Därför vill jag att min predikans avsikt-
-ska styras av textens avsikt.
Den frågan använder jag mig av då jag närmar mig en passage.
Man kan ge hundra pastorer samma text och få hundra olika predikningar-
-och även uppemot hundra olika tillämpningar. Är detta okej enligt dig?
Låt mig få liksom massera in detta lite bara…
För det första behöver vi ha en övertygelse om att Guds Ord är objektivt-
-och Gud har något specifikt att säga. Vi får inte ta oss friheter…
Avsikten för 1 000 år sedan är samma avsikt idag.
Precis, vi har inte fritt spelrum där.
Vår uppgift när vi närmar oss en passage är att se till detta.
En annan övertygelse vi behöver är att Bibeln är begriplig.
Ta exempelvis 2 Tim 2:15, där Paulus säger till Timoteus:
“Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare”-
-“som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.”
Det finns alltså ett korrekt sätt att hantera denna direkta, specifika-
-sak som Gud har talat. Så nej, jag skulle inte känna mig bekväm med-
-att det kan komma hundratals olika predikningar, eller tolkningar-
-av samma passage.
Däremot finns det andra faktorer i förkunnelsen än bara texten.
Texten är det som styr och bestämmer, men det finns också en kontext.
-En publik, en tidsram…|-Tillämpningar varierar.
Precis. Till din övertygelse om texten för du också pastoral kunskap-
-och lyhördhet. Jag vill troget visa textens betydelse för de många-
-olika livssituationer som finns i församlingen.
Min tillämpning kommer alltså att styras av texten, men också vara-
-påverkad av åhörarna och deras andliga tillstånd.
Låt oss avsluta här. Vad särskiljer en evangeliecentrerad eller-
-kristuscentrerad predikan från en som bara är moraliskt riktig?
Jättebra fråga. Ibland befarar jag – och jag hoppas att jag inte låter-
-heretisk – men jag befarar att vi, i vår goda önskan att predika Kristus-
-och vara evangeliecentrerade i vår predikan, att vi lätt kan trilla-
-ner i det andra diket…
Bibeln är faktiskt moralisk undervisning. Ingen tvekan om saken.
Jag tänker på Romarbrevet 15:4 där Paulus talar om Gamla testamentet:
“Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning”-
-“för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som”-
-“Skrifterna ger.”
I den här versen ser jag Bibeln hävda att den är två saker.
Undervisning och tröst i vårt hopp, som har evangeliska övertoner.
Men samtidigt har undervisningen moraliska övertoner.
De sakerna står alltså inte i konflikt med varandra.
Därför borde vi akta oss för att ta udden av Skriftens moralundervisning-
-samtidigt som vi undervisar det underordnat Kristus, Evangeliet.
Vi ser alltså att moralundervisningen är kristuscentrerad!
Vi följer i vår Herres fotsteg istället för bara moralismer.
Skillnaden ligger alltså i att moralundervisningen klart behöver kretsa-
-kring höjdpunkten i Kristi person och verk.
Precis, det är det här som är Guds syfte i frälsningshistorien-
-att forma oss till Sin Sons avbild, och så ser vi moralundervisningen-
-som just en del av att göra oss lika Kristus. Så predikar vi Kristus.
-Broder Mike Bullmore, tack så mycket.|-Tack, Mark.