Imorgon är det reformationsdagen.

Här skriver Jean Calvin år 1543 (26 år efter att Luther spikade upp de 95 teserna på Wittenbergs port) och förklarar varför reformationen var nödvändig, varför det var nödvändigt att reformera kyrkan:

Vid tiden då Guds sanning låg begravd under detta stora och tunga moln av mörker;

när religion hade smutsats ner av så många gudlösa vidskepelser;

när gudsdyrkan hade fördärvats av förskräckliga hädelser, och hans ära aktades som ingenting;

när frälsningens förmån hade omintetgjorts genom en mängd perversa åsikter, och människor, berusade av en dödlig tilltro till gärningar, sökte frälsning överallt förutom i Kristus;

när utdelningen av sakramenten dels lemlästades och slets sönder, dels förfalskades med att man lagt till flera påhitt och dels vanhelgades genom handel och egen vinning;

när kyrkans ledning förfallit till förvirring och förödelse; när de som innehade pastorspositioner först gjorde kyrkan dödligt sårad genom att leva lösaktigt, och sedan utövade en grym och mycket skadlig tyranni över själar, genom alla möjliga sorters felaktigheter och ledde människor som får till slakt;

då framträdde Luther, och efter honom andra, som med enade beslut sökte medel och metoder för att rena religionen från alla dessa förvanskningar, återställa trovärdigheten för undervisningen om gudfruktighet och lyfta upp kyrkan från dess katastrofala, till ett någorlunda bra tillstånd.

Samma bana försöker vi fortfarande följa idag.

—Jean Calvin, “De necessitate reformandae ecclesiae” (Engelska: The Necessity of Reforming the Church.)