De verkligt fantastiska stunderna av glädje i den här världen är inte stunderna då vi uppfylls av oss själva, utan då vi glömmer bort oss själva. (s. 32)

Gud älskar oss genom att befria oss från slaveriet under jaget så att vi kan njuta av att känna och beundra honom för evigt. (s. 34)

Detta är den enda, allomfattande och totalt förvandlande orsaken att finnas till: en passion för att åtnjuta och synliggöra, att visa på och fröjdas över Guds överhöghet i allt till glädje för alla folk. (s. 35)

De människor som haft en bestående inverkan på världen är inte de som har behärskat många saker, utan de som blivit uppslukade av en enda, avgörande sak. (s. 41)

Vi lär oss att vara stolta över och jubla över korset när vi är på korset. Och innan vi själva är korsfästa, kommer vi bara att vara stolta över oss själva. (s. 51)

Genom tron är vi förenade med Kristus. Hans död innebär döden för vårt självupphöjande liv. Vi är uppväckta med honom till ett nytt liv. Den som lever är en ny skapelse vars enda passion är att upphöja Kristus och hans kors. (s. 52)

Vi finns till för att visa världen vem han verkligen är – den Enastående. Om vårt liv och vår död inte framställer det värdefulla och mirakulösa med Jesus, då är de bortkastade. (s. 59)

Vi hedrar Kristus i vår död genom att värdera Jesus högre än livets gåva, och vi hedrar Kristus med våra liv genom att värdera Jesus högre än gåvorna i livet. (s. 65-66)

Guds härlighet strålar starkare när han tillfredsställer oss i tider av nöd, än när han förser i tider av överflöd. (s. 66)

Ett av mina mål är att krossa myten om trygghet och, på ett eller annat sätt, befria dig från säkerhetens förtrollning. De är bara hägringar; de finns inte. (s. 74)

Vid bortre ändan av varje risk – även om den slutar i döden – triumferar Guds kärlek. Detta är den tro som gör oss fria att ta risker för Gud. Det är inte hjältemod, äventyrslystnad, djärv självtillit eller försök att vinna Guds gillande. Det är ett barns tro på att Guds kärlek kommer att triumfera – att på andra sidan av alla våra risker för det som är rättfärdigt, kommer Gud fortfarande att bära oss. Vi kommer för evigt att vara tillfredsställda i honom. Ingenting kommer att vara bortkastat. (s. 86-87)

Genom att med glädje söka andras glädje i Gud – till och med på bekostnad av våra liv – älskar vi dem och ärar Gud. Detta är motsatsen till ett bortkastat liv. (s. 93)

Om vi är främlingar och gäster på jorden (1 Petr 2:11), om vi har vårt medborgarskap i himlen (Fil 3:20), om ingenting kan skilja oss från Kristi kärlek (Rom 8:35), om hans nåd är bättre än liv (Ps 63:3) och om alla motgångar bereder åt oss en härlighet som väger tungt och varar för evigt (2 Kor 4:17), då ”ger vi åt vinden våra rädslor” och söker först Guds rike och hans rättfärdighet (Matt 6:33). (s. 98)

Du kastar inte bort ditt liv på grund av var du arbetar, utan hur och varför. (s. 120)

När mannen och kvinnan valde att förlita sig på sig själva, och avvisade Guds faderliga omsorg och försörjning, lade Gud dem under just det som de själva valt: självtilliten. (s. 132)

Kristus kom, dog och återuppstod för att samla en glädjefylld, oräknelig skara för sitt namn från alla världens folk. (s. 147)

Så jag uppmanar dig i Jesu namn att vakna upp, öppna ditt hjärta, vidga ditt sinne och sträcka ut dina vingar. Lyft dig över ditt begränsade liv – ett mycket viktigt liv, som Gud inte förringar – men se den fantastiska, nervkittlande, större bilden: Guds världsomspännande syfte med historien som inte kommer misslyckas. (s. 148)

Lekmän, pastorer, församlingar – alla vi som stannar hemma – kommer finna de ”ljuvligaste och rikaste belöningarna” när vi öppnar våra hjärtan för behoven, inte bara här hemma utan också på de tuffa och onådda platserna i världen. (s. 155)

Gud kallar oss sällan till ett lättare liv, utan alltid till att lära känna honom mer och att dricka djupare av hans uppehållande nåd. (s. 162)

Må Kristi kors vara det enda du är stolt över och må du säga, med ljuv visshet: livet är Kristus och döden en vinst. (s. 163)