Poängen med Hebreerbrevet är att Jesus Kristus, Guds Son, inte bara har kommit för att passa in i det jordiska systemet med prästerlig tjänst som den bäste och siste mänskliga prästen. Han har kommit för att fullborda och göra slut på det systemet och rikta all vår uppmärksamhet mot honom själv, han som först tjänade på Golgata som vårt slutgiltiga offer och nu tjänar i himlen som vår slutgiltige präst.

Gamla testamentets tabernakel, präster och offer var skuggbilder. Nu har verkligheten kommit och skuggorna försvinner.

Här är en illustration för barn – och för oss som har varit barn och minns hur det var. Tänk dig att du och din mamma kommer ifrån varandra i affären. Du börjar bli rädd och får panik och vet inte vilken väg du ska ta. Du springer till slutet av en gång och precis innan du börjar gråta ser du en skugga på golvet i slutet av gången som ser ut precis som din mamma. Det fyller dig med hopp. Men vilket är bäst? Hoppet du får när du ser skuggan, eller att din mamma faktiskt dyker upp?

Så är det när Jesus blir vår överstepräst. Det är vad julen handlar om. Julen ersätter skuggorna med verkligheten: Mamman som dyker upp och all den lättnad och glädje detta ger till det lilla barnet.