Julen markerade början på Guds mest framgångsrika motgång. Han har alltid funnit glädje i att visa sin makt genom vad som tycks vara nederlag. Han gör taktiska reträtter för att vinna strategiska segrar.

Josef, en av Jakobs tolv söner i Gamla testamentet, fick löfte om ära och makt i sin dröm (1 Mos 37:5–11). Men för att uppnå den segern var han tvungen att bli slav i Egypten. Och som om det inte var nog: när hans förhållanden blev bättre på grund av hans integritet, blev han något värre än en slav – en fånge.

Men allt var planerat – planerat av Gud för hans och hans familjs och i slutändan hela världens bästa! För där i fängelset träffade han faraos munskänk, som så småningom förde honom till farao, vilken satte honom över Egypten. Och till sist gick hans dröm i uppfyllelse. Hans bröder bugade sig för honom och han räddade dem från svält. Vilken osannolik väg till ära!

Men det är Guds väg – även för hans Son. Han utgav sig själv och tog en slavs gestalt. Värre än en slav – en fånge – och avrättades. Men precis som Josef behöll han sin integritet. ”Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas” (Fil 2:9–10).

Och detta är Guds väg för oss också. Vi är lovade härlighet – om vi lider med honom som det står i Romarbrevet 8:17. Vägen uppåt är neråt. Vägen framåt är bakåt. Vägen till framgång är genom gudomligt förordnade motgångar. De kommer alltid att se ut och kännas som misslyckanden.

Men om Josef och Jesus lär oss något denna jul är det detta: Satan och syndiga människor tänker ut onda planer, ”men Gud har tänkt det till godo” (1 Mos 50:20) [1].

Försagda helgon, fatten mod!
Ur moln, där åskor gå,
skall snart hans rika kärleksflod
välsignande er nå [2].

[1] Svenska Folkbibeln 1998.
[2] William Cowper, ”Guds väg i dunkel ofta går”, 1774. Den svenska psalmboken nr. 340.