När nu barnen hade fått del av kött och blod tog
han själv på liknande sätt del av detta, för att
genom sin död göra den maktlös som hade makt
över döden, alltså djävulen, och befria alla dem
som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv.
HEBREERBREVET 2:14–15
Dag 19: Julen är till för frihet
Jesus blev människa eftersom det behövdes en människa som var mer än en människa till att dö för synden. När Gud blev människa innebar det att han låste in sig själv i en dödscell.
Jesus riskerade inte döden. Han valde döden. Han omfamnade den. Det var just därför han kom: inte för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Mark 10:45).
Inte undra på att Satan försökte vända Jesus bort från korset – i vildmarken (Matt 4:1–11) och i Petrus mun (Matt 16:21–23)! Korset innebar Satans förgörelse. Hur förgjorde Jesus honom?
Hebreerbrevet 2:14 säger att Satan har ”dödens makt”. Det är förmågan att göra döden fasansfull. ”Dödens makt” är den makt som håller människor i slaveri genom rädsla för döden. Det är makten att hålla kvar människor i synd, så att döden kommer som en skräck.
Men Jesus berövade Satan denna makt. Han avväpnade honom. Han formade ett pansar av rättfärdighet åt oss som gör oss immuna mot djävulens fördömelse. Hur gjorde han detta?
Med sin död utplånade Jesus våra synder. Och en person utan synd kan inte bli fördömd av Satan. Vi är frikända och i slutändan oförstörbara. Satans plan var att sätta Guds välde ur spel genom att fördöma Guds efterföljare i Guds egen rättssal. Men nu, i Kristus, finns ingen fördömelse. Satans förräderi kommer på skam. Hans kosmiska svek görs om intet. ”Världens furste är ju dömd, och hans kraft är tömd. Han på ett huvudhår, oss skada ej förmår.”[1] Korset har genomborrat honom. Och snart tar han sitt sista andetag.
Julen är till för frihet. Frihet från rädslan för döden.
Jesus tog vår natur i Betlehem för att dö vår död i Jerusalem – allt för att vi skulle kunna vara trygga i vår stad i dag. Ja, orädda, för om det största hotet mot vår glädje är borta, varför skulle vi då oroa oss över de små hoten? Hur kan vi då säga ”Tja, jag är inte rädd för att dö men jag är rädd för att förlora mitt jobb”? Nej. Nej. Tänk efter!
Om döden (ja, döden! – ingen puls, kall, borta!) – om döden har förlorat sin fasa, är vi fria, verkligen fria. Vi är fria att ta vilken risk som helst för Jesus och för kärleken. Inget mer slaveri under ångest.
Om Sonen har gjort dig fri, är du verkligen fri!
[1] Martin Luther, ”Vår Gud är oss en väldig borg”, 1528–1529. Den svenska psalmboken nr. 237.