Om och om igen får Bibeln oss att undra och bli nyfikna över hur vissa saker gick till. Hur fick denna ”stjärna” de vise männen från Östern till Jerusalem?

Det står inte att den ledde dem eller gick före dem på vägen till Jerusalem. Det står bara att de såg en stjärna i öster (Matt 2:2) och kom till Jerusalem. Och hur gick stjärnan framför dem de åtta kilometerna från Jerusalem till Betlehem som Matteusevangeliet 2:9 säger att den gjorde? Och hur ”stannade [stjärnan] över den plats där barnet var”?

Svaret är: Vi vet inte. Många har ansträngt sig för att förklara det i termer av konstellationer av planeter eller kometer eller supernovor eller mirakulösa ljus. Vi vet helt enkelt inte. Och jag vill uppmana dig att inte bli upptagen – inte bli fixerad – av teorier som i slutändan bara är preliminära och har väldigt liten andlig betydelse.

För att varna dig riskerar jag att dra en alltför generell slutsats: Människor som är upptagna med sådana saker som hur stjärnan fungerade och hur Röda havet delades och hur mannat föll och hur Jona överlevde fisken och hur månen förvandlas till blod, är i allmänhet människor som har vad jag kallar en dragning till det marginella.

Man ser dem inte ömt vårda evangeliets stora centrala ting: Guds helighet, syndens fördärvlighet, människans hjälplöshet, Kristi död, rättfärdiggörelse genom tron allena, Andens helgande verk, härligheten i Kristi återkomst och den slutliga domen. De verkar alltid föra oss in på ett sidospår med någon ny artikel eller bok som de är uppjagade över och som handlar om något mindre viktigt. Där hittar vi inte mycket glädje över de stora, centrala verkligheterna.

Men vad som är tydligt när vi tänker på stjärnan är att den gör något som den inte kan göra på egen hand: den leder de vise männen till Guds Son för att tillbe honom.

Om man tänker som Bibeln gör finns det bara en person som kan ligga bakom att stjärnorna beter sig på ett så avsiktligt sätt: Gud själv.

Lärdomen är uppenbar: Gud leder främlingar till Jesus för att tillbe honom. Och han gör det genom att utöva globalt – förmodligen till och med universellt – inflytande och makt för att få det gjort.

Lukas visar att Gud påverkar hela det romerska riket så att folkräkningen kommer vid exakt rätt tidpunkt, för att föra en obetydlig jungfru till Betlehem för att uppfylla profetior runt hennes förlossning. Matteus visar att Gud påverkar stjärnorna på himlen för att föra en handfull främlingar till Betlehem så att de kan tillbe Sonen.

Detta är Guds plan. Han gjorde det då. Han gör det fortfarande. Hans mål är att folken – alla folk (Matt 24:14) – ska tillbe hans Son.

Detta är Guds vilja för alla på ditt jobb och i ditt klassrum och i ditt kvarter och i ditt hem. Som Johannesevangeliet 4:23 säger: ”Sådana tillbedjare vill Fadern ha.”

I början av Matteusevangeliet har vi fortfarande ett mönster av ”kom och se”. Men i slutet är mönstret ”gå och berätta”. De vise männen kom och såg. Vi ska gå och berätta.

Det som inte skiljer sig är Guds syfte och kraft när det gäller att samla folken för att tillbe hans Son. Alla folk ska upphöja Jesus Kristus i glödhet tillbedjan – det är anledningen till att världen existerar.