Davids sons syndiga ursprung (John Piper)

Det faktum att Israel hade kungar berodde på en spektakulär synd hos Guds folk. De hade Gud som kung, men sa: “Vi vill inte ha Dig till kung. Vi vill vara som hednafolken, med en mänsklig kung.” Samuel kallar det för en stor ondska.

Men frågan är: Hade Jesus Kristus inte kommit som Israels och kungarnas Kung, Davids Son, om inte denna stora ondska ägt rum? Eller: Om Guds mening var att Jesus Kristus skulle hyllas som Davids son, Israels Kung och kungarnas Kung, varför började Gud inte med att ge Israel kungar från första början?

 

 

Låt oss be tillsammans.
Fader, vi är glömska och otacksamma. Du har räddat oss på många sätt.
Solen går upp över oss dag efter dag, Du låter det regna över grödorna-
-som kommer till affären, till våra bord och magar utan vårt bekymmer.
Graden av tacksamhet vi känner är mycket mindre än den borde.
Vi är ovärdiga tjänare i bästa fall, så vi bekänner våra synder och-
-ber om förlåtelse för att vi är sådana.
Jag ber att detta Ord ska användas för att rädda oss från otacksamhet-
-och kallt bemötande av Din godhet.
Kom och visa oss Din suveräna makt i denna berättelse.
Ta oss från vår fåfänga, vår upptagenhet med världsliga ting-
-som ger Dig så lite ära, tid, kärlek, lojalitet, tillit, lydnad…
Rädda oss, O Gud. Jag ber genom Kristus. Amen.
Det här är femte delen av sju i en serie om spektakulära synder-
-och deras syfte i Jesu Kristi ära.
Titeln på denna predikan är Davids sons syndiga ursprung…
…och poängen är denna: Det faktum att Israel hade kungar berodde på-
-en spektakulär synd hos Guds folk.
Det var en spektakulär synd som bara hände en enda gång i världen.
Guds folk, som hade Gud som kung, sa: ”Vi vill inte ha Dig till kung.”
”Vi vill vara som hednafolken, med en mänsklig kung.”
Samuel kallar det för en stor ondska.
Därifrån kommer Israels kungar.
Men frågan är: Hade Jesus Kristus inte kommit som Israels-
-och kungarnas Kung, Davids Son, om inte denna stora ondska ägt rum?
Eller: Om Guds mening var att Jesus Kristus skulle hyllas som Davids-
-son, Israels Kung och kungarnas Kung, varför började Gud inte-
-med att ge Israel kungar från första början?
Gör Mose till den förste kungen, sedan Josua.
Det hade krattat manegen för Jesus att komma som kung i deras led.
Men varför börjar Gud sina gärningar mot Israel med Sig själv som Kung-
-utan någon mänsklig kung, och ser till att en spektakulär synd-
-sätter igång ett led av mänskliga kungar där Jesus sedan blir kung?
Varför göra på detta sätt? Det verkar lite omständigt-
-och smutsigt med synd.
Vid den femte predikan i serien bör vi dock ha förstått att det här-
-inte är ovanligt. Så frågan blir: Varför inte göra det så?
Eller vad ska vi lära oss från det faktum att Han gjorde som Han gjorde.
Att Jesus Kristus idag är känd som Davids Son, Israels Kung och-
-kungarnas Kung, på grund av denna spektakulära synd?
”Vi vill ha en kung som de andra folken, vi vill inte ha dig, Gud”-
-”som vår Kung.” Här börjar det släktled från vilket Messias kommer.
Så låt oss nu återgå till historien, den stora bilden framför oss.
Abram utvaldes av Gud i kaldéernas Ur för att börja ett folk som skulle-
-bli Hans eget Israel i 2 000 år för att bringa Messias.
Han väljer Abram, som blir Abraham, och lovar honom att alla världens-
-släkter ska bli välsignade genom honom (1 Mos 12:1-2).
En av de första som Abram stöter på två kapitel senare är Melkisedek.
Melki-sedek – rättfärdighetens konung – kallas kung i Salem och-
-präst åt Gud den Högste.
Abraham ger honom tionde och Hebréerbrevet gör stor sak av detta.
Där står det att Melkisedek är en förebild eller skugga av Kristus.
Det står att Melkisedek, för det första, betyder rättfärdighetens kung.
Han är också kung i Salem, som betyder fred, och liknar Guds Son.
Så redan där, i Guds sinne, enligt författaren till Hebréerbrevet-
-finns denna förebild av Guds Sons ankomst som Kung.
På den tiden fanns ingen kung i Israel, något som hade varit en synd.
Sedan kommer Samuels liv. Han var den siste domaren innan kungarna.
Det var han som smorde David till den förste kungen.
I början av hans liv finns inga kungar, och det borde det inte.
Hans mor Hanna är ofruktsam, har inga bebisar. Hon gråter.
Eli tror att hon är full och kritiserar henne.
Hon säger ”Jag är inte full, jag vill ha ett barn, en son.”
Eli uttalar ett profetiskt löfte över henne och hon får Samuel.
Tre år senare ger hon honom till Herren, och hon sjunger detta i kap 2…
”De som strider mot Herren blir krossade, mot dem dundrar han i himlen.”
”Herren dömer jordens ändar och ger makt åt sin kung. Han upphöjer sin”-
-”smordes horn.” Detta säger Hanna årtionden innan det fanns en kung-
-och när en kung hade varit en synd.
I 5 Mos 17:14 gav Mose instruktioner, flera hundra år tidigare-
-angående kungar, om folket skulle vara olydigt.
I 5 Mos 28:36 förutsade han att folket och kungen skulle föras bort-
-om de gjorde uppror mot Herren.
Så när vi kommer till 1 Sam 12, är denna ondska att insätta en kung-
-inte en överraskning för Gud. Han visste att det skulle hända.
Han inte bara visste, utan visste att Han skulle tillåta det.
Som sagts många gånger tidigare: När Gud planerar att tillåta en synd-
-är det en del av planen. Han tillåter alltid saker vist.
Han tillåter inte saker och ting på ett dumdristigt sätt.
Om Gud tillåter det, vet Han vad Han gör. Allt är Hans plan från början.
Denna stora ondska är nu del av hur Hans Son ska komma till världen-
-som Kung och bli känd som Israels Kung, Davids Son och kungars Kung.
Så innan vi funderar över varför, låt oss se till att vi ser att kravet-
-på en kung kom tidigare, det kom i kap 8 och han tar upp det i 12:8.
Låt oss gå dit, till kapitel 12, andra halvan av vers 8.
Samuel talar till folket och vet vad de har i görningen.
”Herren…förde era fäder ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här på”-
-”denna plats”. Med andra ord ”Han har varit nådig mot er, en god Kung.”
Vers 9: ”Men de glömde Herren sin Gud. Då sålde han dem i Siseras hand”-
-”härföraren i Hasor, och i filisteernas hand och i den moabitiske”-
-”kungens hand, och alla dessa stred mot dem”. Vers 10…
”Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, vi har övergett”-
-”Herren och tjänat baalerna och astarterna, men rädda oss nu från”-
-”våra fienders hand så ska vi tjäna dig”.
Och otroligt nog, vers 11…
”Då sände Herren Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er”-
-”från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet.”
Detta är vad en god Kung gör. Han låter er leva i säkerhet.
Ropa till Honom, var lojala mot er Kung, han kämpar era strider och-
-ni är trygga. Gör det goda, som att älska er kung. Men vers 12…
”…när ni såg Nahash, ammoniternas kung, komma emot er…”
De åtnjöt trygghet, Gud var deras Kung, Han hade räddat dem, men här-
-kommer Nahash, ammoniternas kung, emot dem…
”…sade ni till mig [Samuel]: Nej, en kung måste regera över oss…”
Och man kan höra sorgen i hans röst… ”en kung måste regera över oss”-
-”trots att Herren er Gud är er kung.”
Hör ni? Det finns besvikelse i rösten.
”Ni bad om en kung när Gud är er Kung!?”
Vad ska Samuel göra? Gud berättade för honom i kapitel 8.
Jag ska läsa kapitel 8:7,9 där Gud berättar för Samuel hur han ska-
-bemöta denna stora ondska…
”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Det är inte dig de har”-
-“förkastat, utan det är mig de har förkastat som kung över dem”.
”Men lyssna nu till deras ord. Du ska varna dem allvarligt och”-
-”förklara för dem vilka rättigheter kungen får som kommer att regera”-
-”över dem”. Så säger Samuel i kapitel 12:13…
”Herren har nu satt en kung över er.” Sedan ber han om ett tecken-
-från Herren så det börjar åska och regna och han kallar det-
-de gjort för ”mycket ont”. Vers 17: ”Nu är det tiden för veteskörden”-
-”men jag ska ropa till Herren att han ska låta det åska och regna.”
”Då ska ni förstå och se hur mycket ont ni gjorde i Herrens ögon”-
-”när ni begärde en kung.” De har alltså begått en stor ondska.
Gud säger: ”Låt dem få sin kung nu.” Vi får inte missa poängen att Gud-
-gjorde Israels första kung.
Låt mig läsa från predikan som Paulus höll i Apostlagärningarna 13-
-när han repeterade Israels historia. Apg 13:20…
”Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.”
”Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son”-
-”en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.”
”Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem.”
Så det råder ingen tvekan om vem som installerade kungen – det var Gud.
Genom en stor ondska installerar Gud den första kungen i Israel.
Det kom genom stor ondska och Gud installerade kungen genom denna-
-stora ondska.
Som sagt: Om Gud såg denna stora synd komma, och visste att Han skulle-
-tillåta den och så stadfästa Israels monarki som del av sin plan att-
-förhärliga Kristus, varför gjorde Han inte monarkin till en del-
-av planen från början, med Mose som första kung och sedan Josua osv?
Varför måste det först vara Gud som härskar utan kung, sedan en stor-
-ondska och mänskliga kungar? Varför var Guds plan sådan?
Vad kan vi lära oss av detta?
Nu vill jag ge er sex saker som Gud vill lära oss genom det här.
1: Denna historia ska lära oss, på ett sätt vi inte lärt oss annars-
-att vi är ett hårdnackat, upproriskt och otacksamt folk.
Med ”vi” menar jag vi människor, inklusive kristna.
Första Samuelsbokens författare börjar med att påminna dem om-
-att Gud fört dem ut ur Egypten, till det förlovade landet och om-
-hur Gud räddat dem från onda kungar. Han var en god Kung.
Varför börjar han så? För att visa hur otacksamma, upproriska och-
-hårdnackade de är. Och så är mänsklighetens historia.
Denna bok är Guds Ord och en av lärdomarna som vi är långsamma till att-
-lära oss är att John Piper är otacksam. Låt oss ta det till oss.
Fråga dig själv: Gud är så stor, härlig, vis, sann, barmhärtig-
-tålmodig, rättfärdig och häftig, Han välsignar dig tiotusenfalt.
Var ligger din tacksamhetsnivå på en skala på 1-100, där 100 är-
-så intensiv och konstant som den borde och 0 är ingenting?
Var ligger den? Min är kanske sextio vissa dagar, fyrtio andra dagar.
För, om vi ska dömas efter hur vi rätt känt tacksamhet-
-kapitulerat och förtröstat på den levande Guden, är det ute med oss!
Och den här texten får mig att se mig själv mycket tydligare.
Det är den första lärdomen: Vi är ett otacksamt, hårdnackat, upproriskt-
-folk. Den bäste av oss är sådan och hade förblivit sådan om det inte-
-vore för nåden, som jag kommer till strax.
2: Vi ska lära oss av att Gud installerade monarkin på detta sätt-
-hur trofast Gud är till Sitt eget Namn. Se på vers 22…
”…eftersom Herren har bestämt sig för att göra er till sitt folk.”
Den djupaste grunden till Guds trofasthet är Hans lojalitet till Hans-
-eget Namn, Hans svartsjuka, Hans iver för Sin egen ära.
Läs denna vers långsamt.
”För sitt stora namns skull ska Herren inte förskjuta sitt folk”.
Ser ni varför Han inte försköt dem? Hans trofasthet till Sitt folk-
-rotas i Hans trofasthet till Sitt Namn.
Om Gud skulle upphöra att vara Sitt Namn troget, skulle det inte finnas-
-något hopp för syndare som vi.
”För sitt stora namns skull ska Herren inte förskjuta sitt folk”.
Inte ”för våra stora namns skull”, utan ”för Hans stora namns skull”.
Gud är helt bestämd att uppehålla Sitt Namns värde.
Din frälsning hänger inte på ditt värde för Gud, utan på Guds värde.
När du står vid korset och ser vad det gör för dig: upprättar-
-Guds rättfärdighet så att Han är rättfärdig och den som rättfärdigar-
-sådana som oss.
Din eviga lovsång kommer inte vara: ”Jag var en diamant i smutsen”-
-”som Han slutligen fick upp ögonen för.”
Din eviga lovsång kommer vara att Gud fann ett sätt att upprätthålla-
-Sitt eviga värde och samtidigt frälsa oförtjänta syndare.
Detta kommer vi sjunga om vid korset för evigt.
Det andra vi ska lära oss från denna historia är alltså att Guds-
-lojalitet till Gud, att Gud upprätthåller Sitt Namn, Guds trohet till-
-Sin egen ära, är grunden för vårt hopp.
Det tredje vi ska lära oss från denna historia är hur fantastisk nåd-
-mot syndare som oss flödar från Guds höga lojalitet mot Sitt Namn.
Mitt i all synd flödar nåden över till syndare, utifrån Guds lojalitet-
-till Sitt Namn.
I vers 19 är de förskräckta. De har sett stormen. De vet att de-
-begått en stor ondska. De säger…
”Be till Herren din Gud för dina tjänare så att vi inte dör”-
-”eftersom vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi begärde”-
-”en kung.” Och de efterföljande orden är en bild av nådens Evangelium.
Samuel svarar deras vädjan: ”Var inte rädda, ni har gjort allt detta onda.”
Första gången jag läste detta trodde jag det var ett tryckfel.
Det borde väl stå “Var rädda, ni har gjort allt detta onda”?
Det säger man ju. Ni har gjort ont, var rädda.
Jag tog en titt i grundtexten och nej, det står faktiskt så.
”Var inte rädda. Ni har gjort allt detta onda.”
Vi har att göra med någonting väldigt underligt, som kallas ”nåd”.
Vi har alla en dålig meritlista. En del av er vet om det.
Jag hoppas att den helige Ande bryter in i er med detta.
Ni kan känna er så förlamade av er synd, utan hopp.
”Det finns ingen framtid för sådana som mig, jag kan aldrig bli”-
-”en sådan kristen person med hopp om himlen, få ordning på mitt liv”-
-”och försöka vandra ödmjukt inför Gud. Inte en chans.”
Men detta är med i Bibeln för att bryta in hos dig. Häpna över orden…
”Var inte rädda. Ni har gjort allt detta onda”.
Frågan är hur man kan säga detta? Hur kan han ha en rättfärdig-
-vis och helig Gud, som just blivit förkastad som kung? De är ju förrädare!
Vanligen halshugger man ett förrädiskt folk som förkastar en som kung-
-och tar till vapen mot en och kräver en ersättare.
Istället säger Gud ”var inte rädda”. Men hur kan Han ge ett så-
-fantastiskt nådefullt svar?
Svaret ligger i kopplingen mellan nummer två och tre.
Guds lojalitet mot Sitt Namn. Vers 22 igen…
”För sitt stora namns skull ska Herren inte förskjuta sitt folk.”
När detta folk hör orden ”Var inte rädda, ni som gjort sådan ondska”-
-”var inte rädda” borde de inte säga ”Han måste se något värdefullt”-
-“i oss.” Detta är den amerikanska förvridningen av Evangeliet.
Man ändrar Evangeliet till att Gud försöker hitta människor värdiga-
-nog att bli frälsta. Detta är inte Evangeliet.
Det finns inga människor som är värda att bli frälsta.
Gud söker efter totala syndare som gett upp sitt uppror och kastat-
-sig på Honom för att få barmhärtighet. Han är redo att frälsa de-
-som kastar sig på Honom, för Sitt Namns skull.
För Sitt Namns skull. Hans Namn står på spel-
-när du kastar dig själv på kungens barmhärtighet!
Detta är inte du, det är inte jag… det är Han.
Här är ett litet ord. Ni har läst den här texten, men jag vill bara-
-ta en bekant vers från Nya testamentet för att stryka under att Guds-
-lojalitet mot Sig själv är grunden för vårt hopp. 2 Tim 2:13…
”Är vi trolösa förblir han trofast, för han kan inte förneka…”
Kan någon säga fortsättningen? ”Sig själv.”
Barmhärtigheten flödar till oss för att Gud inte kan förneka Sig själv.
Det är nummer tre. Nummer fyra som vi bör lära oss av att Gud-
-införde monarkin genom en stor ondska, är att endast Gud kan vara-
-Israels rättmätige Konung.
Om Gud hade satt in Mose, Josua och alla domarna som kungar-
-hur hade det visat att endast Gud är Israels kung?
På så sätt sa Gud i några sekel ”Bara Jag är er Kung”.
”Ingen människa kan vara er kung, utom genom stor ondska.”
Och så startas kungarna. Vad ska folket tro?
De ska tro att ingen människa kan vara Israels kung. Punkt.
Ingen människa kan vara Israels kung, endast Gud kan vara Israels Kung.
”De har förkastat Mig som deras kung.”
Om Gud börjat med Mose, Josua och alla ledare som kungar-
-hade det inte varit tydligt alls. Endast Gud är Israels Kung.
För det femte bör vi därför lära oss från detta att Guds sätt att-
-installera en mänsklig kung, att Hans syften med att installera en-
-rad av mänskliga kungar som inte kan vara kungar, var att de alla-
-skulle misslyckas ända tills Gud blev kung igen, på ett sätt de aldrig-
-kunnat drömma.
Jag anbefaller er att läsa kungaböckerna och krönikeböckerna.
Poängen är misslyckande, misslyckande, misslyckande.
Det finns inga bra kungar, inte ens David.
De slutar alltid illa, varenda en.
Man bara gråter när man läser denna historia.
Finns det inte en enda god kung? David tog ihjäl Joab i sitt-
-grå hår och sitt sista andetag.
Gråt för mannen efter Guds hjärta. Kan du inte stå fast till slutet?
Nej, för det kommer En annan. Det finns ingen i denna ätt att tillbe-
-eller beundra. Den talar om att ingen människa kan vara Israels kung.
Se honom försöka.
Det kommer en människa, en Gudamänniska.
Han började det hela på detta sätt, så att vi skulle få veta att-
-endast Gud kan vara kung. Därför har vi hopp, och väntar i tusen år.
Vi ska få se hur Gud kommer bli Israels Kung.
Den femte punkten är att det finns en Gudamänniska i planen.
Den sista frågan på Jesu läppar tystar fariséerna.
Han citerade Psalm 110:1: ”Herren (Jahvé) sade till min Herre”…
Här kallar David Messias för sin Herre…
”Herren (Jahvé) sade till min Herre” – Messias, den kommande Kungen…
”Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender”-
-”som en pall under dina fötter.”
Sedan ser Jesus på sina anklagare, efter att ha citerat deras bok:
”Om David kallar honom Herre, hur kan han vara hans son?”
Och det gjorde slut på alla konversationer.
Vad betyder det? ”Om David kallar Messias för sin Herre…”
”…hur kan Han vara hans son?” Slut på konversationen.
Detta betyder att du, när du tänker på Davids son, inte ska tänka-
-på en vanlig människa. Det är poängen.
Davids son ska inte ses som en vanlig människa i ättelinjen, som de-
-andra, som kommer misslyckas.
Han var mer än en människa. ”I begynnelsen var Ordet.”
”Och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud…”
”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet”-
-”den härlighet som den Enfödde har från Fadern.”
Bara Gud kan vara Israels kung, så Gud ska komma och bli Kung.
Gudamänniskan ska bli Kungen. Nu har vi bara kvar den sista-
-observationen. Genom att göra som Han gjorde visade Gud inte bara-
-att endast Han är Israels rättmätige Kung-
-utan att Gud måste bli människa. Varför? För att vi har en del synd-
-att ta itu med här i kapitel 12.
Om Han inte hade blivit en människa skulle Han inte kunna dö.
Gud kan inte dö, men Kungen måste dö. Varför?
Kungen måste dö på grund av en stor ondska som bara gicks förbi.
”Var inte rädda. Jag ska inte döda er. Jag ska förlåta er.”
Man kan inte göra så! Hela universums Domare kan inte sopa brott under-
-mattan. Domare som sopar brott under mattan blir avsatta.
Gud kommer inte bli avsatt från universums domstol, för Han har en plan.
Inte bara måste Kungen vara Gud för att endast Gud är den rättmätige-
-Kungen. Han måste bli människa för att Kungen måste dö för folkets-
-synder, annars kommer hela folket hamna i Helvetet för stor ondska.
Ni känner till nyckelversen i Nya testamentet som öppnar upp detta-
-på vid gavel – Romarbrevet 3:25…
”Gud ställde fram Kristus som blidkning genom Hans blod…” [lit övers]
Gud sände Sin Son för att dö, utgjuta Sitt blod och ta bort Hans vrede.
Detta är vad ”blidkning” betyder. “Blidkning genom Hans blod”-
-”att tas emot genom tron. Så visades Guds rättfärdighet, för att Han”-
-”i Sitt gudomliga tålamod haft överseende med tidigare synder.”
Precis som här i 1 Sam 12, där Han bara hade överseende med den.
”Var inte rädda, ni förrädare, som förkastat Gud, var inte rädda.”
”Lita på Mig, Jag har en plan att rädda er från Helvetet.”
Och tusen år senare, enligt Guds oändligt visa plan….
…kommer den helt misslyckade kungaätten till sin rätt i Jesus Kristus-
-som är Gud och människa och både kan vara Kung och offer.
Annars hade Han inte haft någon att härska över. Alla hade varit i-
-Helvetet. Enda skälet till att vi inte hamnar i Helvetet är att-
-Kristus, vår Kung, dog för oss. Vi har psalmer om detta.
“Att Du, min Kung skulle dö för mig.”
Kommer ni ihåg hur alla fyra evangelier berättar om den sista-
-domstolsscenen där Jesus står inför rätta, och de vill få Honom att-
-säga samma sak. I alla evangelier frågar de: ”Är du judarnas kung?”
Och Jesus svarar ”Ni själva sa det.” Och så river de sina kläder-
-och korsfäster Honom, allt enligt planen för oss och alla rebeller-
-i Första Samuelsboken 12. I och genom en stor ondska insätter Gud en-
-ätt av misslyckade kungar som nådde sin höjdpunkt i en gudomlig Kung-
-och mänsklig Kung. Gudomlig, för att härska. Mänsklig, för att dö.
Han uppstår från de döda och härskar idag, men Han kommer, som det står-
-i Hebreerbrevet: ”han ska träda fram en andra gång, inte för att bära”-
-”synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.” Gör ni det?
Dessa är de enda Han kommer att frälsa – de som väntar på Honom.
”Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet…”
Det är inte judarnas kung – utan ”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”
Vi ber. Fader, vi böjer oss och tillber vår Kung Jesus Kristus-
-Gudamänniskan som var planerad ända från början, genom nåd mot-
-ett trotsigt folk som vi, som gjort uppror mot Dig så ofta att vi-
-genast borde kastats bort. Och ständigt, även ikväll, här inne-
-har Du fört människor hit för att hjälpa dem höra orden…
”Var inte rädda.”
”Var inte rädda. Jag sände Min Son för att täcka över era synder.”
”Vila i Mig, fly till Mig, kasta er på Mig, Jag är Gud och Jag är”-
-”en Frälsare. Jag är inte bara en Domare, Jag är en Kung”-
-”som dör och uppstår för att få ett folk som är förlåtet.”
Så gör ett frälsande verk, Herre, ett styrkande verk, ett hoppingivande-
-verk i detta rum, ber jag, för alla.