Conrad Mbewe predikar om Jesus och evangeliet utifrån Jeremia 23:1-8, från The Gospel Coalitions nationella konferens i Chicago 2011.

Vänd i era biblar till Jeremia kapitel 23…
Låt mig ta tillfälle att uttrycka min glädje över att få vara med er här.
Det är första gången jag är på Gospel Coalition-konferensen.
Gemenskapen vi haft här under dagarna har fyllt mitt hjärta.
Att få se så många som vill försäkra att det sanna evangeliet blir känt-
-och försvarat.
Inte bara i ert eget land utan över hela världen.
Jag har blivit ombedd att tala om detta stycke i Jeremia 23.
De första åtta verserna.
Om ni fått fram det ska jag börja läsa.
Ve de herdar som fördärvar och skingrar mina får!
Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet:
Ni har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa.
Men se, jag skall straffa er för era onda gärningar, säger HERREN.
Jag skall själv samla resten av mina får ur alla de länder dit jag har-
-drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker.
Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall sätta herdar över dem-
-som skall föra dem i bet. De skall inte mer frukta.
Ingen av dem skall saknas, säger HERREN.
Se, dagar skall komma, då jag skall resa en rättfärdig telning åt David.
Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och-
-rättfärdighet i landet.
I hans dagar skall Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är-
-det namn man skall ge honom: HERREN vår rättfärdighet.
Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall säga:
“Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land.”
Utan: “Så sant HERREN lever, han som förde avkomlingar från Israels hus-”
“-ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade-”
“-drivit bort dem.” Så skall de få bo i sitt land.
Låt oss be om ljus från Himlen.
Evige Gud, tack för Ditt Ord…
För dess ständiga undervisning för församlingen över hela världen.
Tack för att vi nu kan stilla oss och ta emot Din undervisning.
Vi ber att Du talar. Tala, O Herre, Dina tjänare lyssnar.
Vi vädjar i Jesu namn, amen.
Jag har begrundat detta textavsnitt mycket i förberedelsen.
Jag skulle dela lite från Guds Ord om ledarskap.
Och jag blev påmind om hur viktigt ledarskapet är.
Visst är det detta som kommer fram ur textstycket vi just läst tillsammans.
Gång på gång finner man i Bibeln att dit ledarna går, går Guds folk.
Ja, så ofta finner man att folket förhärdar sina hjärtan-
-mot vad ledarna föreslår eller befaller dem att göra.
Så ser vi att Israels folk förkastar Samuel och vill ha en kung.
Till slut säger Gud till Samuel: “Det är inte dig de förkastar, utan Mig.”
“Ge dem en kung.” Men detta är inte det vanliga i Bibeln.
Ofta finner vi ord som att kungarna leder folket till synd.
Och även ibland till stor synd, vilket tydligt handlar om avgudadyrkan-
-som tagit sig in i Israels och Juda land tills Gud straffar dem.
Vi läser i Malaki bok att Gud skäller ut prästerna som fått folket att-
-vanhelga templet och ta in missbildade djur.
Ni har fört in denna undermåliga religion.
Det motsatta är också sant. När väckelse kommit till Israel beror det på-
-omvändelse först och främst då kungen har lett folket till omvändelse.
Så har Gud förbarmat Sig över ett helt land.
Detta är frågan som upptar Jeremia, när han kommer till delen av sin bok-
-där han direkt tilltalat Israels land, och nu pratar om berörande länder.
Och han tar just upp frågan om ledarskap.
Behovet av fast och gudfruktigt ledarskap som ger ära åt Gud.
Detta är relevant för oss alla. Oavsett om det gäller ledarskap i hemmet-
-eller landet, och även ledarskapet i församlingen.
Må Gud hjälpa oss att se hur Han ser på ledarskap, och hur vi ska göra-
-i våra liv, så att vi inte blir orsak till att Gud dömer Sitt folk-
-utan att vi får användas för att Gud ska välsigna folket.
På en konferens som denna är det desto viktigare.
Jag tror att många av er har ledande ställning i olika församlingar-
-eller teologiska lärosäten.
Och det är viktigt för oss att stanna upp och höra Jeremias ord-
-och fråga oss själva: Hur relaterar vi till frågan om ledarskap-
-i församlingen och var vi än är, så att vi är del i Guds plan i historien.
Detta lär vi oss om i textstycket och må Gud hjälpa oss att ta lärdom.
För det första, när Jeremia påbörjar detta sista avsnitt till Israel-
-visar han oss tydligt att Gud ser allvarligt på när ledarskapet sviker.
Det får förödande konsekvenser för det folk som Han har kärt.
Och så börjar Jeremia med sina domsord. Lyssna på de två verserna.
Ve de herdar som fördärvar och skingrar mina får!
Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet:
Ni har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa.
Men se, jag skall straffa er för era onda gärningar, säger HERREN.
Vilka var dessa herdar? Det syftar ofta på Israels kungar.
Men när Jeremia talade var det inte bara kungarna som orsakat bedrövelse.
Det var även prästerna och profeterna.
Med andra ord: Alla typer av ledare hade hamnat i gudlöshet och korruption.
Jeremia, den gråtande profeten, grät över detta.
Vi ser det också senare i vers 9, lyssna:
Om profeterna: Mitt hjärta vill brista i mitt bröst, alla mina ben darrar.
Jag är som en berusad man, som en man omtöcknad av vin, för HERRENS-
-och hans heliga ords skull. Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare.
Det gällde alltså profeterna. Prästerna är också med. Vers 11:
Ty både profeter och präster är gudlösa.
Även inne i mitt hus finner jag deras ondska, säger HERREN.
Vilken hemsk tid för Israels land.
De som skulle leda i rättfärdighet, gudaktighet och helighet till Gud-
-var i själva verket genomdränkta i ondska och synd.
Så Jeremia gråter så mycket här.
Jeremia framför också att Gud ser allt detta.
Gud var arg över denna situation med Israels ledarskap.
Och Han andades hot genom profeten Jeremia.
Låt oss tänka lite på detta.
Ni vet säkert att om det är någonting som församlingen bör bekymra sig över-
-så är det inte att folk går emot gudaktigt ledarskap i församlingarna.
Utan det värsta är ledarna i församlingen vars liv går emot Guds Ord.
De dricker synd och häller upp åt Guds folk att dricka.
Då svarar Gud med vrede både mot ledarna och folket.
Det är detta som skingringen är. Det var inte herdarna som skingrade dem.
Det var Gud som svarade i vrede, dom och tuktan mot Sitt folket.
Därför sände Han dem ut i fjärran land.
I tredje versen står det alltså om att föra tillbaka dem.
Jag skall själv samla resten av mina får ur alla de länder dit jag har-
-drivit bort dem.
Så ledarskapet har inte varit bra förebilder. De har inte undervisat folket-
-om sanningen, och deras liv har blivit smittade av synd.
Som svar kommer Gud med domen och håller dem ansvariga för det som händer.
Är du ett gudfruktigt exempel som ledare i församlingen eller samhället?
Är du ett gudfruktigt exempel?
Ger din mun undervisning som ger hela Guds rådslut till folket?
Om Gud dömer dem, kan du tryggt säga att dina händer är rena?
“Jag har gett er allt som Gud vill att jag skulle ge er.”
“Jag har inte hållit undan någonting för er för att bli populär.”
Eller kommer du räknas bland dem som Gud kommer att säga: “Ve herdarna!”
“Ni har fått Mig att andas hot och komma med tuktan till Mitt folk.”
Bröder, Gud tar ledarskapsfrågan på allvar.
Om ni inte tar ert ledarskap på samma allvar, så säg upp er!
Annars kommer Gud efter dig och folket som du leder.
Men det är bara början på vad Jeremia säger här.
När det gäller Hans förbundsfolk, ser Han det inte bara som allvarligt…
…när ledarskapet ständigt sviker, griper Han själv in.
Han griper in för att rätta till situationen.
Han har en stor plan med alla folkets släktled ända till historiens slut.
Så när du sviker som ledare skjuter Gud dig åt sidan-
-och reser upp nya ledare att leda folket framåt.
Detta kommer tydligt av tredje och fjärde versen.
Titta hur uttalandet “Jag skall” betonas, tre gånger. Det står:
Jag skall själv samla resten av mina får ur alla de länder dit jag har-
-drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker.
Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall sätta herdar över dem-
-som skall föra dem i bet. De skall inte mer frukta.
Ingen av dem skall saknas, säger HERREN.
Gud själv säger här…
…att när ni, Israels ledare, sviker, då griper Jag in.
Jag ska göra det ni inte gjort. Jag ska ge läkedom och bättring.
Jag ska föra in er på rätt spår. Jag ska göra det själv.
Jag ska resa upp nya ledare för Mitt folk.
Har inte Gud handlat så gång på gång i historien?
Man kan inte missa det! Falska profeter som lever i korruption-
-och säger vad folket vill höra, kommer i hundratal.
Och mitt upp i all korruption och svek reser Han en Elia.
Som en blixt från klar himmel. Och Elia leder folket till väckelse.
Likadant i Hofnis och Pinehas’ förfall, reser Gud Samuel från ingenstans.
Han ska leda folket in i framtiden.
Mitt i Sauls olydnad, som gång på gång vägrar lyssna på bibliskt och-
-profetiskt råd, reser Gud upp David. Till allas stora förvåning.
De prövar alla hans bröder men Gud säger att det inte är någon av dem.
Till slut är det den unge mannen som kommer tillbaka från att valla fåren.
“Detta är den som Jag valt att leda Mitt folk.”
Sådan är Gud.
Samfund har uppstått, trogna till en början-
-men någonstans längs vägen har de tagit till sig liberalism.
De har tagit till sig låg moral.
Även om de fortsatt på utsidan, har Gud rest upp ett annat samfund-
-och tydligt ett som älskat det gamla goda evangeliet!
Och Gud har verkat genom detta gång på gång och fört sann religion tillbaka-
-och välsignat Sitt folk.
O bröder, låt oss vara ett!
Om du sitter i bekvämlighet och synd och tror att du har koll på allting-
-bedrar du bara dig själv.
Gud låter inte Sina planer ändras av gudlösa och själviska ledare.
Han kommer resa upp en annan i ditt ställe.
Jeremia talar inte bara om mänskliga ledare.
Den störste ledaren för Guds folk är den utlovade kungen.
Det är denne kung som Han talat om från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken.
Gång på gång när det är mörkt och hopplöst, när folk är i dysterhet-
-påminner Han dem alltid om löftet: “Jag sänder Någon till er.”
Han gör samma sak här. Lägg märke till vad Han säger i vers 5 och 6.
Se, dagar skall komma, då jag skall resa en rättfärdig telning åt David.
Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och-
-rättfärdighet i landet.
I hans dagar skall Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är-
-det namn man skall ge honom: HERREN vår rättfärdighet.
Bröder, detta är vad hela Bibeln utlovar.
Om Gud bara reste upp mänskliga herdar över Sitt folk-
-skulle synden alltid bli dem till fall.
Guds stora löfte är att Han sänder Någon Annan. Vem då?
I detta textavsnitt kallas Han för Telning. En rättfärdig telning.
Telning har förstås någonting att göra med relationen till David.
David här är roten, huvudstammen, och från detta släktskap-
-växer det ut en annan kung.
Alltså är det någon av Davids ätt.
För det andra har telningsbilden att göra med en förgrening.
Det följer inte samma gamla mönster.
Det kommer en ny dimension.
Vi ser hur ordet används i Sakarja. Detta är ett intressant uttryck…
Sakarja kapitel 6.
Vers 12: Och du skall säga till honom: Så säger HERREN Sebaot:
Se, en man, hans namn är Telningen. Under honom skall det gro-
-och han skall bygga HERRENS tempel.
Vem detta än är, kommer Han inte göra det så som stammen gjort-
-utan på ett annorlunda sätt.
En telning som skjuter ut. Hur då?
Betoningen ligger på rättfärdighet. Rättfärdighet!
Vad är det som förstört Israel så att Gud skulle sända dem i fångenskap?
Det var orättfärdighet i ledarskapet som gick över till folket.
Så för att kunna avvärja domen, måste Guds vrede vändas ifrån folket-
-som var under tuktan.
Detta kunde bara ske om rättvisan tillfredsställdes genom Någon Annan.
Denne nye ledare måste själv vara rättfärdig.
Annars skulle skulden behöva betalas och allt vara samma visa igen.
Så vem är detta som leder Israel med rättfärdighet?
Vem är denna person?
Man behöver inte leta länge för att se att det bara finns en-
-i hela historien som stämmer in på denna beskrivning.
Jesus från Nasaret.
Jesaja kapitel 9, och den kända Jesaja 53.
Jag börjar med Jesaja 9:7, som vi ofta läser vid jul.
Jag börjar i vers 6.
Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare-
-Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron…
Det är alltså samma löfte som vi läser om i Jeremia.
Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu-
-och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
Några saker om Hans person. Först av allt: Detta är Gud.
Vem denna person än är, är Han Gud. Han kallas ju inte bara Rådgivare-
-utan också Mäktig Gud.
Detta barn som ska födas är den oändlige och mest härliga varelse-
-som änglar har tillbett från evighet till evighet!
Han som skapat universum med Sina egna händer!
Han som härskar över allt i hela universum och de små detaljerna-
-i våra liv.
Han som till slut kommer att döma levande och döda, även oss här inne.
Detta är den person som talas om här som kungen.
Han kommer en dag, mitt i all förvirring och synd i Israel, Palestina.
Han föddes som ett litet barn. Detta säger Jesaja.
För det andra ska Han bli kung. Han ska leda Sitt folk.
Han ska befria folket.
All fiendskap som råder och slaveriets ok som de är under-
-ska Han komma som en kung och befria dem ifrån-
-och leda dem till verklig framgång.
Hur? Genom rätt och rättfärdighet. Det som ingen ängel kunde ge.
Ingen människa kunde ge det. Men Jesus gjorde det.
Han skulle uppfylla Guds Lag, syndens straff och rättvisa.
Han skulle även uppfylla buden i Guds Lag genom Sin rättfärdighet.
Allt som skulle uppfyllas. Som det står: HERREN själv gör det.
Kapitel 53…
Jesaja 53.
Man frestas att läsa hela kapitlet, men jag låter bli.
Jag ska bara läsa vers 11.
Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds.
Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga-
-och deras skulder är det han som bär.
Huvudsaken med denne tjänarkonung var att Han skulle lida.
Han skulle lida för Sitt folk.
Genom den vedermöda Hans själ har utstått…
Bröder, Gud Fadern sa: “Jag sänder Min Son…”
“…för att göra för Mitt folk vad ingen någonsin kunde göra.”
“Och det viktigaste är att ta itu med det som får Mig att-”
“-hälla Min vrede över dem och skicka dem i fångenskap.”
“Rättvisan. Rättvisan…”
“Rättvisan.”
Jesus kom inte bara för att lära oss några moraliska bud-
-så att vi kan försöka följa Guds moral.
Han kom inte ens för att vara en bra förebild, som vi kan leva efter.
Om det var allt har Han misslyckats för vi är födda syndare.
Vi är födda med korrupta naturer, våra hjärtan är korrupta.
Våra sinnen är korrupta och våra viljor är korrupta.
Sjukdomen finns på insidan. Inga moraliska exempel kan ta bort detta.
Jesus var tvungen att lida och dö, för att bli denna kung och befriare.
Gång på gång sa Han till sina lärjungar: Nu är min själ i djup ångest.
Ska jag be Fadern frälsa Mig från denna stund?
Nej, just därför har Jag kommit.
Medan Han gick till korset föll Han på knä inför Gud och vädjade.
“Om det finns något annat sätt…”
“Snälla! Om det finns något annat sätt att fullgöra denna plan…”
“Att föra Din ögonsten, Ditt utvalda folk in i Ditt rike-”
“-utan att Jag måste gå igenom denna smärta, i själens mörker-”
“-åh, snälla Fader, låt denna bägare gå ifrån Mig!”
“Men inte som jag vill utan som du vill.”
Vi vet hur det slutade. Gud sände en ängel som gav Honom kraft.
Sedan gick Han till korset och led och betalade det som ingen kunde.
Som Jesaja säger: Min tjänare gör de många rättfärdiga-
-och deras skulder är det han som bär.
Han betalade priset, och på tredje dagen väckte Gud Honom från de döda.
Nu kunde Han gå tillbaka till Fadern och be om den utlovande Anden.
“Så att Jag kan sända Honom i världen och överbevisa och omvända folket.”
“För att uppta dem och leda dem och förändra deras hjärtan.”
“Ta ut stenhjärtat som är upproriskt mot vad Du säger-”
“-och istället vända dem till rättfärdighetens väg.”
“Och inspirera ett ledarskap som älskar Dig och leder Ditt folk.”
Och så tog Han emot den helige Ande som Han nu sänt till världen.
Ett annat ställe är i Nya Testamentet: Lukas, kapitel 1…
Detta är Kristi födelse. Jesus från Nasaret.
Lukas 1:26:
I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden Nasaret-
-till en jungfru, som var trolovad med Josef, som var av Davids släkt.
Jungfrun hette Maria. Ängeln kom in och sade: Gläd dig, du benådade.
Herren är med dig. Men hon blev förskräckt och undrade vad detta-
-kunde betyda. Då sade ängeln: Frukta inte, du har funnit nåd hos Gud.
Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge-
-honom hans fader Davids tron. Davids Telning.
Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt…
Inte i två veckor, inte i fyrtio år.
Inte ens i en miljon år. För evigt!
…och hans rike skall aldrig få något slut.
Det är denne Jesus som Jeremia talar om.
Ingen annan i världshistorien kan ens komma i närheten!
Det handlar om Jesus från Nasaret!
Men jag vill snabbt tillägga att Jeremia just här främst är-
-bekymrad över landet Israel.
Men läser man hela den heliga Skrift, är det tydligt att inte bara-
-juden får fördel av denne kung Jesus, utan även hedningen.
Detta är den större bilden.
Till exempel ser vi i Psalm 2:8, att det handlar tydligt om Jesus-
-som sitter på Sions berg:
Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel.
Det är för litet att Jesus bara skulle ta in Israels folk.
Eller som Paulus säger i 2 Korintierbrevet 5, där han talar om Jesu död.
Han bar världens synd. Världens!
Det var inte bara det judiska folket, utan även hedningarna!
Och däri ligger allt hopp om sant, hållbart ledarskap över Guds folk.
Det är inte i köttets kraft. Då skulle det ständigt bara misslyckas.
Nej, Gud griper in med Sin egen Son.
Han griper in med Sin Ande som ska utföra verket till fullo.
Och däri bör vårt hopp också ligga. Jesus är grunden för allt hopp-
-om att få ett gudfruktigt ledarskap som ser folket gå fram i evighet.
Därför slutar detta avsnitt så härligt.
Vilket härligt avslut!
Vi bör inte bli förvånade, för nu handlar det inte längre om en fallen-
-skapad varelse som ledare, utan Gud Sonen själv.
Titta på hur Jeremia avslutar avsnittet:
Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall säga:
“Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”
Utan: “Så sant HERREN lever, han som förde avkomlingar från Israels hus-”
“-ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade-”
“-drivit bort dem.” Så skall de få bo i sitt land.
Vad handlar det om? Jo, denne kung, Jesus, är en sådan ledare-
-att detta till och med överträffar uttåget ur Egypten.
Jämfört med vad Jesus gör, gjorde Mose en storm i ett vattenglas.
Det var ingenting.
Tänk på vad som kallas “ingenting”.
Tänk på plågorna som kom en efter en tills den mäktigaste potentaten-
-i världen till slut böjde sig och sa till dem att gå!
Kom ihåg hur han ändrade sig och började jaga efter dem.
Hur till slut Faraos stora armé jagade dessa obeväpnade civilpersoner.
Hur plötsligt ett stort moln var mellan dem så att de inte kunde göra-
-någonting för att närma sig och leda bort dem.
Kom ihåg hur Röda havet delades.
Vattnet reste sig som stora vallar och ett helt folk gick igenom torrskodda.
Kom ihåg hur Faraos armé kom in, och Mose slog med staven-
-och vattnet täckte dem. Den tidens mäktigaste armé föll!
Den omintetgjordes!
Har någonsin en sådan befrielse ägt rum sedan tidernas begynnelse?
Men den befrielse som det talas om här, som kung Jesus gör-
-får detta att framstå som rena barnleken!
Det är bara att inse. Detta uppfylldes inte 1948 när Israel blev en stat.
Vi måste leta längre än så.
Vi måste söka i Nya Testamentets texter och fråga oss själva:
“Vad är detta för en befrielse, som så överträffar Mose tid?”
Vi kanske kan komma att tänka på själars frälsning.
När en själ går från död till liv, när kedjan som bundit dem i mörker-
-och synd blir helt bruten och man upplever syndernas förlåtelse.
Hjärtat förvandlas och man börjar vandra med Gud.
För att låna Charles Wesleys ord:
Long my imprisoned spirit lay, fast bound in sin and nature’s night.
Thine eye diffused a quickening ray
I woke, the dungeon flamed with light
My chains fell off, my heart was free
I rose, went forth, and followed Thee.
Men inte heller det passar riktigt in i denna bild.
Jo, det säger ju en del om det, men inte allt.
Vad är det då?
Vänner, själv kommer jag att tänka på-
-när den evigt klara morgonen gryr.
När alla Guds friköpta kommer från öst, väst, nord och syd.
De kommer med sång och evig glädje.
Då är synden helt borta och det finns inget mer lidande, gråt och död.
Ja, när Satan får dödsstöten av Jesus Kristus själv.
Ja, när vi till slut får veta vad det är att tillbe Gud i syndfrihet.
Att älska Honom fullkomligt och aldrig, aldrig mer synda.
När Jesus, vår store Herde själv leder oss in i evigheten.
Något av detta fångar Bibelns allra sista bok. Dit måste vi återkomma-
-när vi tänker på löftets slutliga infriande.
Uppenbarelseboken 7:9.
Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna-
-av alla folkslag och stammar och länder och språk.
De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med-
-palmblad i händerna.
De ropade högt: Frälsningen tillhör Gud som sitter på tronen och Lammet.
Och alla änglar stod runt omkring tronen, de äldste och de fyra väsendena-
-och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: Amen.
Lovet, priset, visheten, tacksägelsen, äran, makten och väldet-
-tillhör vår Gud i evigheternas evigheter.
Vers 17 är fascinerande:
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde.
Han har gett dem en ny Herde, en ny Konung.
De har fått denna rättfärdiga Telning som ska leda dem till livets vatten.
Gud ska torka alla deras tårar.
Är inte detta den stora befrielse som överträffar vad som hände på Mose tid?
Utförd av vår store Kung, Herren Jesus Kristus.
Nåväl, vad kan vi dra för slutsatser här?
För det första: Vi som är predikanter och äldste måste komma ihåg-
-att fårens store Herde vill att vi är trogna ledare.
Att vi för Hans får från fjärran land och vakar troget över Hans hjord.
Gör vi detta?
För det andra: Vi måste alltid minnas att Gud trätt in genom Sin Son.
Vi är inne i en ny tidsålder. Kristus går bland ljusstakarna.
Hans helgande verk fortgår. Han kommer aldrig att svika Sina utvalda.
Inte en enda av dem kommer att gå förlorade.
För det tredje: Talar jag till någon här ikväll, som är i fjärran land-
-och känner syndens bojor runt fötterna?
Ropa på att Kungen ska komma och befria dig.
Han är här och vill rädda dig.
Sluta anstränga dig och börja förtrösta på Honom.
Till sist, se på den Trofaste.
Kungarnas Kung och herrarnas Herre som ska leda oss i rättfärdighet.
Se på spikmärkena i Hans händer och fötter. Priset Han betalt för dig.
Älska Honom djupt och tillbe Honom för evigt.
Han är Den som ska leda oss till denna stora frälsning.
Bröder, låt oss stå som löftets barn.
Låt oss fästa blicken på Honom, våra själars Herre.
Tills loppet är slut och arbetet fullbordat, låt oss vandra i tro.
Se på den rättfärdige Telningen, vår store Gud och Konung, Jesus Kristus.
Amen. Låt oss be.
Store Gud i Himlen, tack för den rättfärdige Telningen.
Det är allt vi kan be om och säga.
För den nya tidsålder Han fört in.
Vi ser fram emot den dag då vi flockas från alla håll.
När Guds ära lyser i våra ansikten och vi inte längre känner synden.
Hjälp oss att älska Herren Jesus och att tillbe Honom. Amen.