“Herren har gett sin uppenbarelse till oss på ett sådant sätt att den är tillräckligt klar och tydlig för att leda oss i gudfruktighet.”

Mika Edmondson, Russell Moore och Ligon Duncan erbjuder råd åt de som hamnar i oenigheter kring bibeltolkning.

 

 

Ibland när jag talar om lära eller praxis utifrån Bibeln-
-brukar människor – både i och utanför församlingen säga…
”Det där är bara din tolkning”, som för att undvika ämnet.
”Du har din tolkning, andra har andra”… hur löser man detta?
Vad är det första ni tänker på när någon svarar så?
Det beror på vem som säger det, varför, och vilket ämne.
Talar man med en icke-troende som bara vill strida mot någon sanning-
-inom den kristna tron, får man ta en annan riktning än om man talar-
-med en uppriktig troende som känner sig hotad av din åsikt-
-och försöker marginalisera den. Då går jag i en annan riktning.
Om det är en omtvistad fråga kan jag säga ”Ja det är min tolkning”-
-”men låt mig berätta varför, jag har tre skäl till min tolkning.”
Men det är viktigt att komma ihåg vem som talar med oss och varför-
-de kan vara lite rädda för vår tolkning av någonting.
Jag växte upp i sydöstra USA, med många baptistiska vänner-
-som var rädda för kalvinism. Om vi hamnade i diskussion om utkorelse-
-sa de ofta ”Det är bara din tolkning.”
Man behöver veta varför personen säger detta, för då blir det ett mer-
-konstruktivt samtal där man kan hjälpa dem.
Andra gånger harnågon velat göra någonting som Bibeln säger-
-är fel. Och om jag säger “Nej, du får inte lämna din fru…”
“Det är bara din tolkning!”
Alla pastorer som ser detta känner igen sig.
Ett av de stora arven från Reformationen är betoningen på Skriftens-
-klarhet, Skriftens tydlighet.
Psalm 19 säger: ”Herrens Lag är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen.”
”Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor.”
Detta visar oss att Herren gett oss Sin uppenbarelse på ett tillräckligt-
-tydligt sätt så att vi leds in i gudfruktighet och det öppnar upp-
-frälsningens väg för oss.
Vad beträffar huruvida Skriften verkligen är tillräcklig så-
-kommer ju detta från Andra Timoteusbrevet 3:16-17.
Skriften är verkligen tillräcklig. Tillräckligt tydlig att göra en vis.
Människor söker kunskap och vishet. Skriften har förmågan att förmedla-
-sig själv tillräckligt tydligt och vi vet att det är Gud som talar.
Våra katolska vänner skulle säga ”Ja, men ni tre som sitter här är”-
-”visserligen eniga om mycket, men oeniga om dopet och annat.”
”Ni har många motstridiga tolkningar och ingen reder ut vem som har”-
-”rätt eller fel.”
När de säger detta kan jag ställa en motfråga: ”Har katolska kyrkan”-
-”konsekvent trott samma sak de senaste 1500 åren? Tror varje katolik”-
-”exakt samma sak?” Man finner lika mycket teologisk mångfald inom-
-katolicismen som i protestantismen.
En viktig sak, som Mika sa…
Fastställ att Skriften i grunden är tydlig först, sedan kan vi gå till-
-de omtvistade delarna, även de viktiga delarna. Hur har kyrkan tolkat dem?
Jag älskar uttalandet Hughes Old har i sin lilla bok om reformert-
-gudstjänst. Skälet till att vi studerar vad våra förfäder tänkte om-
-gudstjänsten är inte att deras tankar var ofelbara, utan för att vi-
-får se hur de läste Skriften.
När man finner att man läst Skriften som övriga församlingar läst den-
-så är man i ganska gott sällskap, i fråga om osäkra frågor.
Det kan faktiskt hjälpa dig. Du behöver inte åberopa ofelbara-
-trosbekännelser eller prästerskapet.
Istället kan du säga att de bästa uttydarna tror att detta är-
-den rätta synen på detta och detta. Det har mycket tyngd i sig.
Man tittar på mer tydliga områden för att tolka mindre tydliga områden.
Alla delar av Skriften är ju inte lika tydliga, så du ser på det-
-som inte alls är omtvistat, som vi alla kan hålla med om.
Låt oss sedan utgå från det och se om de pekar åt ett visst håll.
På det kristna livets område vet vi redan hur vi gör det.
Romarbrevet går ju igenom och ger väldigt detaljerade instruktioner-
-och i Romarbrevet 14: ”Här är saker jag inte ska instruera er om”-
-”hur ni lever med varandra.”
Också i bibeltolkningen finns det saker som inte är lika centrala-
-för Skriftens huvudbudskap och där kan vi vara ense om att vara oense-
-i de tolkningsfrågorna.