Don Carson, John Piper och Tim Keller samtalar om reformationens fortsatta betydelse idag.
En del anser att de som ständigt fokuserar på reformationen-
-inte går tillräckligt långt tillbaka, till Nya testamentet.
Man anser även att det inte heller möter dagens behov.
Varför ska vi rikta så mycket uppmärksamhet åt reformationen?
Man tycker att man inte ska det för att det anses splittrande.
Luther och Calvin gör en hel del polemiska uttalanden om påvedömet.
Vi tycker inte man ska prata så. Men det var annorlunda på den tiden.
Man hade statskyrkor och man var väldigt politiskt laddade.
Men reformationen är viktig för att de faktiskt förstod Bibeln korrekt.
Det var en avgörande tid och rörelse där man upptäckte Bibelns Evangelium.
Puritanerna och andra historiska rörelser spann vidare på olika sätt.
Alla sa att reformationen hade rätt och tillämpade det på sin tid.
Så gör även vi. Reformationen var inget misstag.
De förstod det rätt. De förstod Bibeln!
De läste inte Bibeln på ett annorlunda sätt, utan de läste Bibeln!
Renässansens och reformationens återgång “till källorna” behövs alltid!
Det är en reformationsprincip vi aldrig får släppa taget om.
Det har sagts att evangelisk kristenhet är som bäst-
-när den återgår till Nya testamentet i all enkelhet.
Det är en aning förenklat. Vi är inte mer avancerade än Nya testamentet.
Men stämmer rörelsen överens med Guds Ord ansluter man sig gärna till den.
Den evangeliska rörelsen har inte sina rötter i väckelsen, utan i Skriften.
Gör återgången till Skriftens Evangelium det svårare att komma någon vart-
-med romersk-katolska kyrkan? Fördunklas utvecklingen oss emellan-
-så att vi inte ser något hopp om enhet?
Reformationen protesterade mot Rom som inte kunde se Evangeliet klart.
Frågan idag är om reformation behövs?
Om reformationen förstod Evangeliet rätt blir enhet med Rom omöjlig.
Men vi har inte riktigt samma attityd mot katoliker.
När jag läste Institutio blev jag förvånad att Calvin skriver-
-att det finns både sanna kristna och sanna kyrkor inom katolska kyrkan.
Det betyder inte att katolska kyrkan som helhet inte tappat bort Evangeliet.
Reformatorn har alltså en lite annan attityd mot katolska kyrkan.
Calvin bemötte inte heller de katolska teologerna på ett ohövligt sätt.
Vår attityd är annorlunda, men vi måste inte ta avstånd från reformationen.
Vi kan lära oss mycket av de som tror på den apostoliska trosbekännelsen.
Jag kan ha ett visst förhållande till den som tror på Treenigheten-
-men att ta avstånd från reformationen är inte rätt väg att gå.
Reformationen har både bra och dåliga saker att ta lärdom av.
Luthers antisemitism, Calvins syn på kyrka och stat.
Vi behöver även lära oss hur man inte ska göra.
Men det mesta är positivt – de läste Bibeln och förstod Evangeliet.
De förstod även vad predikan handlar om, och det är ständigt aktuellt!
Varje generation har tvivel om predikan och börjar med video och drama.
Genom historien har Herren alltid gett predikan en framträdande roll.
Luther och Calvin var akademiska predikanter!
Hade det alls blivit någon reformation om de inte var akademiker?
Det vet man ju aldrig, men antagligen inte.
Många kristna behöver lära sig att hålla sig till Ordet, men också se-
-hur vi är del av ett större historiskt sammanhang.
Vi är inte generationen som till slut fått allt på plats.
Man ska predika Ordet och även stämma av med tidigare generationer.
Särskilt de generationer som förstod Evangeliet på ett rikt sätt.
Reformationen var en sådan generation.
Calvin såg sin Institutio som ett sammandrag av Bibeln.
Hans exeges är fantastisk, men han förankrar det även hos kyrkofäderna.
Han gör det tydligt att andra före honom hade sagt samma sak.
Augustinus, givetvis, men mängder av andra.
-Han älskade Johannes Chrysostomos.|-Ja, kära nån!
Han förankrade Evangeliet både i Skriften och kyrkohistorien.
Han uppfattade inte ett tomrum mellan fornkyrkan och sin tid.
Han ville visa att katolska kyrkan inte var enhetlig ända från fornkyrkan.
Han citerade just fäderna så ofta för att visa skillnaden.
-Vi gillar reformationen.|-Ja, vi gillar reformationen!
