Vad är den oförlåtliga synden? Don Carson svarar på frågan.
VAD ÄR DEN OFÖRLÅTLIGA SYNDEN?
“Den oförlåtliga synden” är ett uttryck som utgår från evangelieböckerna-
-där Jesus säger att synd mot den helige Ande inte kommer att förlåtas.
En del har då undrat varför det är värre att synda mot den helige Ande-
-än att synda mot Kristus eller mot Fadern. Men då missar man poängen.
Så vitt jag kan se utifrån sammanhanget, är den oförlåtliga synden-
-när man medvetet förkastar Kristus och Evangeliet – även efter det att-
-Anden har gett en insikt om vad Evangeliet handlar om. Man ser vad Kristus-
-har gjort, förstår vad Gud kallar oss till, förstår att det krävs helgelse-
-och vad Evangeliet har gjort för att du ska kunna stå inför en helig Gud.
Du har sett, smakat av det, blivit dragen till det och kan rent av ha levt-
-under det för en tid. Och sedan ser du det rakt i ansiktet och säger:
“Jag vill inte ha det. Jag förbannar det!”
Med andra ord tror jag det är samma synd som omtalas i avfallspassagerna.
På ställen som Hebréerbrevet 6 och 10. Denna synd kan inte förlåtas.
Det är ett tillräckligt “smakande” av Evangeliet, så att personen-
-blivit identifierad som kristen. Det påminner om 1 Joh 2:18-19:
“Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss.”
“Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss.”
“Men de gick för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.”
Dessa hade godkänts som kristna av den kristna gemenskapen, döpta-
-och i god ställning. De hade fått ta emot tillräckligt med nåd för att-
-leva till synes kristna liv.
Men att de medvetet, med vett och vilja förkastar Sanningen, visar att de-
-är utanför lägret, och de stämplas som “antikrister”.
De har begått en synd som inte kan förlåtas.
Som jag ser det sätts inte den kristne troendes sanna säkerhet på spel.
Som Hebr 3:14 – innan kapitel 6! – säger: “Vi har del i Kristus om vi”-
-“håller fast vid vår första övertygelse ända till slutet.”
En del av den sanna omvändelsens gåva är alltså att den förblir fast.
Det är evigt liv – hur kan man förlora “evigt” liv?
Om man har evigt liv håller man ut.
Men man kan komma så nära att man kan tas för att vara kristen.
Man kan vara en döpt medlem i församlingen och ändå självmedvetet-
-skåda Guds nåd i ansiktet, se den för vad den verkligen är-
-och vända den ryggen. Och detta är helt enkelt oförlåtligt.
En person i det tillståndet vill inte heller bli förlåten.
De vill dra sig undan och känner sig själva rättfärdiga i det.
Det finns inga tecken på förkrosselse eller tro hos dem – de är förlorade.
Fördömda.
