Tim Keller undersöker en biblisk lära om väckelse. Video från The Gospel Coalitions nationalkonferens 2013 i Orlando, Florida.
Fader, vi tackar Dig för att vi har tillfälle att samlas i stort antal-
-och diskutera viktiga frågor för vår församling i världen idag.
Detta ämne är något där vi snarare bör be i 58 minuter och tala i två…
Men vi ber Dig hjälpa oss vara visare i fråga om detta ämne: förnyelse-
-och väckelse.
Vi ber att denna tid ska bära frukt i våra liv och församlingar.
I Jesu namn, amen.
Jag behöver veta en sak som jag inte haft möjlighet att undersöka.
Jag har tidigare talat i ämnet Bibelns teologi om väckelse.
Det finns på nätet, artiklar och allt, jag vet inte vad…
I min bok Center Church ägnade jag en sektion åt biblisk väckelse.
Därför vill jag veta hur många här inne som redan tagit del av vad jag-
-undervisat om väckelse. Räck upp händerna.
Tack, ni kan ta ner händerna igen. Det hjälpte inte ett dugg!
Det gav mig ingen ledning alls. Jag skulle lika gärna kunna singla slant!
Jag får nog ta och ge er en översikt över ämnet.
I boken Center Church har jag de flesta av mina tankar och undervisning.
Här kommer ni att få en överblick över detta material.
Men eftersom många redan har tagit del av detta-
-ska jag, trots vårt stora antal, öppna upp för frågor.
Det finns tre mikrofoner här framme och jag tar gärna emot frågor.
Ni som redan hört detta och vill att jag utvecklar mer, kan ställa-
-specifika frågor och få höra något ni inte redan har hört av mig.
Jag vill börja med en personlig introduktion.
När jag blev kristen då jag gick på Bucknell University på 70-talet…
…var jag med i en kristen skolgrupp på 5-15 pers under mina första två år.
Under de sista två åren multiplicerades antalet deltagare med ca 10.
Plötsligt kom det 100-150 pers, många blev kristna.
Jag minns att InterVarsity hade en konferens, där studenter från de olika-
-skolgrupperna på universiteten i centrala Pennsylvania samlades på våren.
Då de flesta grupperna hade 10-15 elever, brukade kanske 3-5 komma-
-vilket blev en 40-50 sammanlagt på konferensen. Vi tyckte det var mycket.
Plötsligt, på ett och samma år, utan någon som helst samordning…
Det här kan vara svårt för en del att förstå, men detta var innan-
-man hade mobiler och sociala media, t.o.m. innan man hade telefonsvarare!
Vi hade just gått ifrån att skriva brev genom att rista bokstäver i lera…
Iallafall, det fanns ingen samordning.
Det var mitt tredje år, och skolgruppen hade blivit så stor, och när vi-
-gick på konferensen var den enorm, eftersom samma sak hänt över hela-
-centrala Pennsylvania! Faktum är att år 1970 hade detta hänt-
-på både kristna och icke-kristna universitet över hela USA.
Jag förstod inte. Det var ingen gemensam satsning, ingen kampanj.
Det var ingen media, vi använde knappt ordet “rörelse”.
Det fanns ingen toppstyrning eller samordning. Vad hade hänt?
Jag minns att jag bestämde mig för att studera teologi vid Gordon-Conwell.
1972 höll kyrkohistorikern Richard Lovelace en kurs i-
-det andliga livets dynamik. Det var första gången han undervisade i det.
I den ville han förmedla essensen av all sin forskning om väckelse.
Han var en väckelsehistoriker och hade studerat väckelser.
Han ville få ut essensen av allt detta och höll därför denna kurs-
-i det andliga livets dynamik. Jag gick den hösten 1972-
-och blev helt häpen över hur han beskrev precis det jag hade sett.
Sedan började jag som pastor, 24 år gammal i en församling i Virginia.
Det var en presbyteriansk församling. Jag var där i nio år och gick vidare-
-till att undervisa på Westminster Seminary i fem år.
Jag hade alltid ett intresse för, och undervisade en del om, väckelse.
Sedan åkte jag till New York för att plantera Redeemer Presbyterian-
-Church 1989. Och efter några månader, från början av 1990, till slutet-
-av 1991 hände det igen. Jag såg åtminstone mycket av samma dynamik här-
-som jag hade sett när jag läste på universitetet.
Det kändes likadant, luktade likadant. Vi växte, mitt på Manhattan-
-i en tid då folk flyttade därifrån p.g.a. brottsligheten.
Det var inget ställe som kristna gick till och letade efter en kyrka.
Vi började på ett mycket svårt ställe, men det växte till att ca 1000-
-nya människor kom dit på bara två år.
Jag är bättre som predikant nu än jag var då. Det handlar inte om att-
-vara en bra predikant. Jag hoppas jag var bra, men det är inte det.
Jag var verkligen inte så organiserad, och hade ingen speciell personal.
Men jag tror att det som kallas “väckelse”, ägde rum.
Det finns olika definitioner av väckelse. Jag ska nämna två.
Den första kallar jag “pionjärdefinitionen” av väckelse.
I denna definition är väckelse en serie evangelistiska kraftansträngningar.
Jag är inte från södern, utan nordoststatare, en riktig “jänkare”.
När jag flyttade till södern 1970 blev jag förvånad som nykristen.
Jag blev pastor vid 24 år och och hade varit kristen i fyra år…
Jag hade ingen evangelisk bakgrund alls, och jag blev överraskad då jag-
-kom till södern, särskilt efter kursen med Lovelace, och fick se kyrkor-
-säga: “Väckelsemöte 21-27 april”. Skojar ni? Hur kan ni göra det?
Hur vet ni att det händer då? Vad är fel med 28:e april?
Den här traditionen kommer ifrån Charles Finney.
Det var en tradition av “revivalism”, där väckelse ses som något-
-som människor kan skapa om vi arbetar hårt på det.
Betoningen låg på mötena, förkunnelsen och musiken, känslorna…
Jag vill inte låta för negativ här, men pionjärtraditionen ser väckelse-
-som en evangelistisk kraftansträngning.
Ett andra sätt att närma sig väckelse är det pentekostala.
Den pentekostala, karismatiska traditionen är nog den som-
-talar om väckelse mest. Deras förståelse av väckelse är-
-dels församlingstillväxt, men även att Andens extraordinära gåvor kommer.
Det handlar om tungotal, helanden, mirakel, o.s.v.
Det kretsar kring den helige Andes extraordinära gåvor.
Definitionen som jag har fått, genom att läsa historia och Bibeln-
-och mina egna erfarenheter är, att biblisk väckelse inte är något-
-människor gör, eller den helige Andes extraordinära verk…
Sann väckelse är när den helige Andes ordinära verk intensifieras.
Dessa ordinära verk är: överbevisning om synd, omvändelse, att ge visshet-
-och att helga oss, göra oss heliga. När dessa Andens verk-
-intensifieras över en hel församling, eller en del av en församling-
-i ett samfund, i en stad, eller över ett land, har vi väckelse.
Väckelse består av dessa tre saker, som jag förklarar i Center Church.
I väckelse ser vi tre saker ske: sömniga kristna vaknar, namnkristna-
-blir omvända och svårnådda, öppet icke-kristna kommer till tro.
Sömniga kristna vaknar, namnkristna blir omvända och inser att de inte var-
-kristna, och svårnådda människor som är helt emot den kristna tron-
-kommer, på ett dramatiskt sätt, till tro och upptas i församlingen.
Jag talar om sömniga kristna som vaknar, eftersom den helige Andes verk-
-medför omvändelse och visshet. En vanlig kristen är varken tillräckligt-
-glad eller ledsen. Vi är inte tillräckligt överbevisade om vår synd.
Vi upplever ingen djup omvändelse, och därför får vi ingen hög visshet.
Det finns ju olika “vissheter”… jag har läst David Martyn Lloyd-Jones’-
-predikningar om Romarbrevet. I Romarbrevet 8:16 där det står:
“Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn”, berättar han-
-en historia som han hört av Thomas Goodwin.
Han hörde den av Thomas Goodwin, jag hörde den av honom, och nu får ni-
-höra den av mig!
Goodwin såg en dag en man som gick på gatan med sin son.
Vid ett tillfälle tog fadern sonen i sin famn, kysste honom och sa:
“Jag älskar dig”, och sonen svarade “Jag älskar dig också”.
Sedan satte han ner sonen. “Du kan inte leva i din fars famn hela livet.”
Fadern och sonen var här, objektivt och lagligen, far och son.
När pojken var i faderns famn var han inte mer son-
-men han upplevde faderns kärlek. Han upplevde sitt sonskap.
Lloyd-Jones säger: “När det står ‘Anden vittnar om att vi är Guds barn'”-
-“betyder det att din ande, du, vet att du är Guds barn.”
“Du tror på Bibeln, att Jesus dog för dig, du tror på Honom”-
-“och nu vet din ande att du är Guds barn. Men det är mer abstrakt.”
“När Anden vittnar tillsammans med din ande och säger ‘det är sant!'”-
-“ger Han oss visshet.” Överbevisning om synd och visshet om att de är-
-Guds barn, väcker sömniga kristna till liv.
I väckelsen blir också namnkristna omvända.
Församlingar är fulla med människor som tror de är kristna. De är döpta-
-de är medlemmar – och ofta har de något ämbete.
Många kommer då och säger: “Jag trodde jag var kristen, men hade fel.”
Ibland bekänner de att de levt ett hemskt dubbelliv, men ofta säger de:
“Jag inser nu att jag aldrig förstått Evangeliet eller frälsning genom tro.”
“Jag hade en gärningslära och undrade varför min kristna tro inte funkade.”
“Gud kändes inte verklig – men nu har jag gett mitt liv till Kristus.”
Ofta kan den som säger så vara församlingens kassör!
Jag har aldrig sett någon sådan tid av förnyelse där sådant inte hänt.
Det är inte ditt jobb som pastor att se de döpta och avgöra vilka som-
-är omvända eller ej. Du kan inte det. En person som är öppet oomvänd-
-och genomgår församlingstukt är förstås en annan sak…
Vissa kanske inte känns bära en kristusdoft, men du kan gå efter det.
Under väckelsetider går däremot Anden igenom och gör detta.
Slutligen, givetvis växer församlingen under en väckelse och fler kommer-
-till tro, men delvis är det för att de sömniga kristna vaknar, och de-
-namnkristna blir omvända. Församlingen blir då mer tilltalande.
Den blir attraktiv och kraftfull. De sömniga och de namnkristna börjar-
-att nå ut som aldrig förr. Dessutom sprids ordet om vad som sker.
Människor kommer in av ren nyfikenhet, eller så dras de in.
Församlingen växer alltså även. Dessa tre saker händer.
Sedan har vi frågan om väckelsens kännetecken, om detta är definitionen.
Jag ska ge er några tankar om detta. Jag talar dock inte om program-
-eller metoder. Jag talar om teologiska kännetecken.
Väckelsetider medför alltid, på något sätt, en återupptäckt av Evangeliet.
Det tros och förmedlas på ett levande sätt och det blir återupptäckt.
Evangeliet ligger mellan lagiskhet och antinomism [laglöshet].
Dessa är de två felaktiga dikena på vardera sidan av Evangeliet.
Evangeliet lär inte att man blir frälst genom gärningar, eller att-
-det inte alls spelar någon roll hur man lever.
Evangeliet är frälsning genom tron allena, men inte genom en tro som-
-förblir allena, utan strömmar ut i helgelse och nytt liv.
Eftersom lagiskhet ofta är stel konservativism, och antinomism ofta är-
-en typ av liberalism, sker väckelse i allmänhet, när församlingen-
-kommer in på den evangeliska mellanvägen, genom att antingen gå ifrån-
-konservatismen – de går ifrån att, utan glädje, vara emot allt-
-till ett mer positivt, evangeliecentrerat, nådefullt kristet liv.
Eller så går man ur en liberalism som inte tror på försoningen, Helvetet-
-eller att vi är syndare och att Jesus behövde blidka Guds vrede.
Man återupptäcker alltså Evangeliet. Andra teologiska kännetecknet…
…är att det sker en omvändelse i någon bemärkelse.
För mig är detta skillnaden mellan vad vi historiskt kallar väckelse-
-och en känslomässig ytlighet som ofta går under namnet väckelse.
Omvändelse kan komma på många olika sätt.
De flesta böcker jag läst om väckelser på 1700- och 1800-talen, o.s.v.-
-säger att där visserligen fanns mycket glädje, men i många församlingar-
-förekom också mycket vördnad och fruktan, i tystnad.
Väckelser är ofta inte högljudda, utan tysta.
Ni som är predikanter vet väl att ni predikar Evangeliet som skarpast-
-när det är som mest tyst i rummet.
Under väckelse blir församlingen tyst under flera år.
Inga stridigheter eller självberöm, utan man tystnar och ödmjukas under-
-Guds mäktiga hand.
Man kan läsa om hur det gick till i början av väckelsen i Korea, i början-
-av 1900-talet – väckelsen i Pyongyang. Där var omvändelse en betydande del.
Väckelsen spreds till olika städer där det fanns rika kinesiska affärsägare.
En skildring säger att många kinesiska affärsägare häpnade då väckelsen-
-spreds. Många koreaner – sömniga eller namnkristna som väcktes-
-kom tillbaka till affärsägarna och bekände stöld och snatteri hos dem.
Tredje teologiska kännetecknet: smord församlingstillbedjan.
Omvändelse är ju i sig fortfarande en mer individuell sak.
En del känner till Asbury-väckelsen, där man höll kapellmöten.
Under 1970 hölls där en rad kapellmöten dygnet runt under ett par veckor-
-där studenter började ställa sig upp och bekänna sina synder.
T.ex. “Jag ligger med min pojkvän och vill sluta, jag bekänner inför Gud.”
Man bekände offentligt och det andliga allvaret blev påtagligt.
Men när jag talar om smord tillbedjan, så vet alla, även icke-troende-
-att Gud är där. Jack Miller sa för några år sen, att när Jesaja-
-kom in i templet, i kapitel 6, och fick se Herren på en upphöjd tron-
-manteln som fyllde hela templet, keruber och rök-
-och han föll ner. Vet ni varför? Han gick till kyrkan som alla andra-
-men den siste man förväntade sig se där var Gud.
Du kommer till församlingen och ser “Oj, Gud är verkligen här!”
Så står det ju även i 1 Kor 14.
När en som inte tror kommer in och hans hjärtas hemligheter blir avslöjade-
-blir han djupt berörd, faller på ansiktet, och vad säger han?
“Gud är verkligen ibland oss!” 1 Kor 14 talar ju om denna gudsnärvaro!
Det är också ett teologiskt kännetecken på väckelse.
För det fjärde, som sagt, växer alltid församlingen.
“Pionjärversionen” av väckelse är församlingstillväxt, och inget mer.
Jag hoppas ni ser att så inte är fallet.
Församlingen kan växa utan väckelse, men inte väckelse utan tillväxt.
När Gud verkar på detta sätt kan man inte låta bli att tala med vänner.
Det sista av de teologiska kännetecknen är extraordinär bön.
Ni kanske ber som församling, i hemgrupper och på bönemöten…
Men extraordinär bön är bön utöver det ordinära.
Inte bara bön om mina egna behov, utan om att riket ska komma.
Det sista jag vill säga är detta. Jag kom inte med några metoder här.
Jag kom med teologiska kännetecken och tillräckligt tydliga bilder-
-så att ni kan känna igen väckelse när ni ser den.
Hur får man då väckelse? Tja, sträva efter de teologiska kännetecknen!
Predika för att ge överbevisning om synd, gå tillbaka till Evangeliet-
-be Gud om smord tillbedjan, be extraordinärt, evangelisera.
Gör det, om Gud sänder väckelsen eller ej, är det upp till Honom.
Och två snabba: 1700-talets väckelse med John Wesley och George Whitefield-
-hade en elektrisk metod – de predikade utomhus. Det hade inte gjorts på-
-länge. Den etablerade kyrkan hade församlingsbor och folk…
Utomhuspredikan var elektrisk. Den var en metod, den väckte intresse.
I andra väckelser förekom ingen utomhuspredikan alls.
Det skedde en väckelse i New Yorks innerstad 1857-59.
En del historiker menar att staden New York då endast bestod av Manhattan.
De andra stadsdelarna – som Brooklyn och Queens – var separata städer.
800 000 människor bodde i New York och på 2 år gick 80 000 människor-
-med i församlingarna. Det var inte bara “beslut för Kristus”…
10 % av befolkningen verkade ha omvänt sig och gått med i församlingarna.
Det förekom ingen gatupredikan, utan man höll bönemöten vid middagstid-
-över hela stan, varje dag. Folk kom in, bad och hörde Evangeliet.
Någon sa en gång: “Man kommer inte till Narnia på samma sätt två gånger.”
Om du kom genom garderoben, blir det inte så nästa gång.
Samma med väckelse. Martyn Lloyd- Jones sa att en tråkig sak med Wales-
-var att det hade skett en väckelse när han var barn, och när han blev-
-pastor 20-30 år senare var det många som blivit kristna under väckelsen.
Men tragiskt nog hade de fastnat i metoderna och det var svårt att-
-få loss dem. En del ansåg att Anden endast verkade om man sjöng-
-dessa sånger som Gud hade använt då, med samma ackompanjemang-
-och så måste vi göra eftersom Gud gjorde det. De fastnade i det.
Man får inte fastna, man måste vara kreativ, eftersom väckelsen kommer-
-med någon ny metod som är intressant och effektiv. Men Gud måste göra det.
Gud sänder ofta någon omvälvning i samhället.
Det kan pågå en väckelse i Kina, i viss mån, eftersom det pågår-
-samhällsomvälvningar.
Den stora väckelsen i början på 1900-talet som förde Korea från 0 % kristna-
-till ca 40 % kristna skedde i en tid av samhällsomvälvningar.
Japanerna hade nedgjort och erövrat Korea. Nationen tappade ansiktet.
Ofta i en samhällskris som Gud, i Sin försyn, sänder – blir Andens-
-ordinära verk intensifierade. Jag vill ju inte se en kris i våra länder-
-men det är något Gud, i Sin försyn, verkar använda.
Man ska inte be om detta, utan man ska be om väckelse.
Be om väckelse, säg: “Gör allt som krävs”.
Här ska jag stanna. Detta är en överblick. Om ni undrar var i Bibeln jag-
-finner detta, kan jag säga en del; och jag kan svara på andra frågor.
Vi har ca 25 min kvar och jag ska låta er välja vad jag ska tala om.
Kom fram till mikrofonen. Någon får gärna säga att ni redan hört allt-
-det här och vill höra något mer. Det är bara att komma fram…
Visst, varsågod!
Dr. Keller, jag har två frågor. Har du hört om den lilla väckelsen…
-…i Kanada på 70-talet?|-Vilken syftar du på?
Den som ägde rum i Bill McLeods församling då tvillingarna Sutera kom.
Ja, jag har hört om den. Jag menar, det… fortsätt…
Jag är vän med Suteratvillingarna och Bill McLeod vars församling den-
-började i. Jag har lärt mig mycket av dem om väckelse, och en fråga-
-som jag kommit att tänka på efter samtal med dem är, om väckelse är-
-en sorts sidogren, såsom abortmotstånd eller kreationism?
Behöver vi eftersträva detta, eller borde vi inte bara fokusera på att-
-vara bibliska?
-Väckelse är en vad?|-Är det en sidogren-
-som verksamheter som är emot abort, eller kreationistiska verksamheter?
Är väckelse en sådan, och borde vi egentligen inte bara lära folk att-
-vara djupt bibliska?
Tvärt om. Väckelse är ingen sidogren utan mycket centralt.
Som sagt tror jag inte på “pionjär”- varianten, där man följer en metod-
-och får en väckelse när man vill.
Du kan få en i två veckor om du har rätt möte och predikanter, o.s.v.
Det tror jag inte alls. Men att söka väckelse…
Vår viktigaste uppgift i församlingen är att se överbevisning om synd-
-och omvändelse, och att människor ser Kristus och blir helgade.
När du förespråkar de oföddas rätt i samhället, är det ju en sidogren-
-och det är en god gärning. Man blir inte rättfärdig genom gärningar-
-utan genom tron allena, men den tron resulterar i goda gärningar.
Det kommer inga goda gärningar om människorna inte blivit rättfärdiggjorda-
-och förvandlade av Evangeliet. Så väckelse är det främsta, medan de andra-
-är sidogrenar. Vi går vidare här borta…
Tack för detta. Du såg en väckelse i New York. Berätta gärna hur den var.
En annan fråga är, vad hindrar väckelse i samhället idag?
Vilka omvändelsefrågor är tuffa att sikta in sig på? Hindren är olika-
-i olika samhällen och tider. Kommentera gärna vår kultur idag.
Med New York, menar du mina tidigare år? Inte väckelsen 1857…
…jag må vara gammal, men är inte så gammal.
Den beskrivning jag gick igenom med sömniga kristna, namnkristna o.s.v.-
-var vad jag såg. Människor kom till Redeemer från andra församlingar.
En ny församling lockar ofta in människor från andra evangeliska kyrkor.
Det skedde en del dramatiska omvändelser. De hade vuxit upp i ett kristet-
-hem, och var kassör i sin tidigare församling. Men de insåg nu att de-
-inte levt i enlighet med Evangelium och inte förstått det.
Andra började få en glädje och kristusnärvaro som de inte upplevt förr.
En bra sak med New York är alla singlar. Det är lättare för singlar-
-att be andra singlar att komma till församlingen, än för en familj.
En kristen familj som försöker få en icke-kristen familj att komma-
-måste få hela familjen att vilja gå. Om mannen vill gå, men inte frun-
-så går de inte. Om föräldrarna vill gå men tonåringen inte vill-
-kanske de inte kommer. Men singlar bestämmer själva!
När de sömniga eller namnkristna vaknade, gick de till sina grannar-
-mer frimodigt och ödmjukt. När man fått vissheten är man både mer-
-frimodig och ödmjuk. Genom syndanöd blir man mindre arrogant-
-och man har också mer förtroende och bryr sig mindre om sitt anseende.
Den som förvandlats av Evangeliet blir automatiskt en bättre evangelist.
För man är både mer frimodig – och mer ödmjuk!
Vi fick en grupp förvandlade människor som hämtade in fler.
Jag blev förvånad hur många icke-kristna jag predikade för varje vecka.
En andel av dessa blev också kristna. Och som ni vet har man som nykristen-
-fortfarande icke-kristna bland sina närmsta vänner.
De du är med och öppnar ditt hjärta för, och litar på varandra – många av-
-dessa är inte kristna. Så i två år efter du blivit kristen har du-
-fortfarande dina vänners förtroende. Men så finns församlingar som för in-
-de nyomvända i en lagiskhet. Det finns de som vill ha tydliga riktlinjer-
-så de kommer in och förväntar sig att få veta exakt hur de ska göra i allt.
De vill ha detta och blir omvända till detta – sant omvända eller ej…
När de sedan vill föra in sina icke-kristna vänner, har de en arrogans-
-eller osäkerhet, som egentligen inte gör dem till goda evangelister.
Men den som förvandlats av Evangeliet blir också en god evangelist.
Under de första 18 månaderna såg jag en explosion av nykristna som-
-tog med sig icke-kristna. Precis det man vill ha, hände!
Vad var din andra fråga?
Finns det några hinder för omvändelse och väckelse idag?
Nej… eller ja… jag vet inte om detta är ett hinder, men…
De flesta, som till namnet är evangeliska kristna, som är unga och ogifta-
-har sex utanför äktenskapet. Ofta vet de med sig att det nog är fel…
“Men…” o.s.v. Det här är någon som kan bli överbevisad om sin synd.
Man behöver verkligen tala om detta. Men man måste vara noga-
-eftersom kulturen gärna vill måla upp oss som att vi är emot sex.
Man behöver tala om sex på ett sätt som ger syndanöd…
Jag tror att många, för att bli uppväckta, måste ta itu med-
-att de har sex utanför äktenskapet. Men man får inte vara pryd-
-när man undervisar, och samtidigt inte heller lättfärdig och fräck.
Du måste vara noga så att du inte verkar rädd för att tala om det-
-utan du har en underbar vision av vad sex kan vara.
Tala inte om det för ofta eller för sällan. I den vevan blir folk-
-överbevisade om synd.
En pastor berättade om vad han brukade säga till studenter.
Jag har försökt det några gånger, det är brutalt, men funkar alltid.
En student kommer hem från universitetet och du frågar hur det gått.
Ni sitter ner på pastorsexpeditionen och du frågar hur det går.
“Jag har en del tvivel. Jag gick en kurs i religion”-
-“och de sa vissa saker om Bibeln…” “Går du till församlingen där?”
“Nej, jag har många tvivel, jag är osäker, det känns inte riktigt…”
“Jaha, och vem ligger du med?” Ofta tappar studenten hakan.
Givetvis kommer Gud kännas mindre verklig om du går emot ditt samvete.
Du sårar ditt samvete och din visshet. Du vill rättfärdiga dig själv-
-så mycket att du vill ha tvivel nu.
Aldous Huxley erkände att han inte ville tro på Gud, eftersom-
-han ville ha sex med vem han ville.
Det här är självklart ett ämne vi måste tala om.
Det är något som gör att församlingar förlorar mycket andlig kraft.
Samtidigt måste det utföras väl. Det sker inte ofta.
Jag ser yngre evangeliska pastorer visa att de vågar prata om sex.
Men folk vrider på sig. Pastorerna vill bara visa hur coola de är.
Gör inte så. Men visa också en bild av sex som mer än en konsumtionsvara.
Sex är självutgivande – inte bara ett sätt att få egen tillfredsställelse.
Säg att de syndar mot Guds Lag, men på ett sätt att de görs ödmjuka.
Och om vi inte alls talar om det, kommer vi inte att få se någon väckelse.
Nästa… här borta. Tyvärr kommer jag inte kunna ta alla.
Dr. Keller, tack för din presentation. Du gav ett exempel på väckelse-
-i sidoverksamheter. Jag undrar om väckelse främst-
-är när den lokala församlingen verkar enligt Bibelns principer, eller…
…sker det även i verksamheter som inte är knutna till församlingen?
Visst kan de ske, för att vara rak.
Väckelsen med Wesley och Whitefield skedde ju helt utanför.
Kyrkorna hade portat dem. Därför fick de ju gå utomhus och predika…
De predikade utomhus och förde in konvertiterna i frivilliggemenskaper.
Sakta men säkert förnyades lokala församlingar – eller som i Wesleys fall-
-startades ett nytt samfund.
Jag ska inte gå igenom för- och nackdelar, de nämns i min bok Center Church.
En kritik mot “väckelse” har varit att de försvagar lokala församlingar.
Folk får intrycket att man kan bli kristen utan någon lokal församling.
Bibeln vet inget av kristna som saknar församling.
När väckelserna skedde på 1700-1800-talen kritiserades de-
-för att försvaga den lokala församlingens vikt.
Det har jag skrivit om i boken Center Church. Det ligger något i det.
Men väckelsen på 1700-talet kom så småningom att förstärka församlingen.
Om du ser det som skedde här med Jonathan Edwards-
-var det inom den lokala församlingen, men inte i England från början.
Så ja, jag tror att det även kan ske vid sidan av församlingen.
Jag är ungdomspastor för högstadie- och gymnasieelever…
Kära nån! Verkligen? Hur länge har detta pågått?
Ibland känns det längre…
När det gäller det du sade om att fastna, så har ungdomar väldigt lätt-
-för att fastna i mönster. En kille som går i sjuan bekänner en synd-
-och en snygg tjej från en högre årskurs ger honom en kram, och så-
-börjar plötsligt alla killar i sjuan bekänna samma synd…
Men de har sådana här meningsfulla stunder som kännetecknar “väckelse”.
Stunder av äkta omvändelse, o.s.v. Men de hamnar gärna i att försöka-
-få samma sak att hända om igen.
Hur ska man vägleda dem när detta sker, på ett ärligt och vänligt sätt?
Du är inne på rätt spår. De försöker forcera tillbaka något?
Ja, de vill få samma resultat.
Som sagt kände Lloyd-Jones att församlingarna i Wales hade fastnat i 20 år-
-av att försöka få tillbaka rätta känslan. Därför använde jag Lewis’-
-illustration med Narnia: “Du kan komma tillbaka till Narnia”-
-“men inte på samma sätt.” Lita på att Gud låter det ske. Min fru-
-skulle säga: “Försök inte vara den helige Ande, du är okvalificerad.”
Man får säga till ungdomarna att det var den helige Ande som gjorde det-
-och inte de själva. Du bestämmer inte hur den helige Ande verkar.
En annan sak, snabbt:
Edwards ansåg att väckelser alltid hade ett visst lager av “falskhet”.
Falska upplevelser, konstlad entusiasm, människor som går till överdrift.
Man försöker tvinga fram känslor. Detta är oundvikligt, och man får-
-inte döma ut hela väckelsen p.g.a. detta.
En pastor i Southport, New York – under väckelsetiden i Connecticut-
-vid namn James Davenport, fick spader. Han gick till en annan stad-
-och började predika att pastorn i staden inte var kristen och att han-
-skulle bränna hans böcker på torget. Han flippade ur.
Edwards fick lägga mycket tid att förklara, att bara för att sådant hände-
-är inte hela väckelsen dålig.
En del församlingar får se sådant – en del tycks gå till överdrift-
-och man undrar om de verkligen mötte Kristus eller bara intalar sig det.
Fick han verkligen syndanöd – eller vill han bara ha uppmärksamhet?
Tyvärr får man se mycket falska känslor. Som pastor måste du urskilja-
-och lugna ner dem ibland.
Men säg som min fru: “Försök inte vara den helige Ande!”
Nu går vi dit bort. 5.35 minuter kvar.
Tror du att läran om cessationism hindrar väckelse? Och vilka resurser-
-förutom Martyn Lloyd-Jones kan du mer rekommendera?
Med cessationism menar du att under, tungotal och gåvor har upphört?
Ja, känner du att det hindrar väckelse?
Själv är jag en moderat cessationist… jag menar, det finns många…
…jag tror inte att undrens tid är förbi, men många påstådda mirakel-
-är endast påstådda och inte mer.
Ibland kommer cessationismen med en rädsla för alla upplevelser.
En del saker som följer med cessationism kan hindra väckelse, men-
-inte cessationism, i sig självt. Jag är själv 80% cessationist.
Jag är ganska skeptisk till de flesta påstådda under och helanden.
Så nej, det behöver den inte, men ibland åtföljs cessationismen av-
-en rädsla för upplevelser, som kan döda. Reformerta är lite rädda-
-för upplevelser. Vi har hellre logiska argument. Vi är för väckelse-
-men vi har en tendens att mosa det. Vad sa du om Lloyd-Jones?
Vad för böcker, mer än Lloyd-Jones kan du rekommendera?
Mer böcker än Lloyd-Jones?
Vad är det för fel på dig, människa?
Titta i boken Center Church. De flesta är äldre, dock.
Han är den ende “moderne” författaren som skrivit mycket om väckelse.
Richard Lovelace: Dynamics Of Spiritual Life är mycket praktisk.
Collin Hansen var redaktör för en ganska nyutkommen bok från Crossway.
Edwards’ stoff är inte så lättläst, men ändå ovärderligt.
En annan bok är William Sprague: Lectures on Revivals.
Den är ganska okänd, men mycket praktisk. Det finns många åsikter om-
-väckelse: “Om du gör såhär, får du väckelse”. Det påminner om modeller-
-för församlingstillväxt.
Lloyd-Jones var av motsatt uppfattning – bara be och vänta. Du kan inte-
-göra något. Sprague befann sig någonstans i mitten, där man kan göra sig-
-mottaglig för väckelse.
Lectures on Revivals är en gammal bok, men mycket praktisk.
Det finns kapitel om hur man ger själavård åt någon som just blivit väckt.
Även ett bra kapitel om kritiken om att väckelse motarbetar församlingen.
Vi har bara några minuter kvar, varsågod…
Du gav oss kännetecknen på väckelse och att det är en mellanväg-
-mellan cynism och emotionalism. Du ville inte ge metoder, men hur är det-
-med strategier? Vare sig vi står i predikstolen eller ger enskild-
-själavård. Vi har Ordets privata tjänst och Ordets offentliga tjänst…
Vad för strategier bör pastorer ha, i att predika omvändelse, men också-
-undervisa om väckelse. Hur gör man?
Jag sa att jag inte skulle göra det, men nu frågar du ändå!
Vad är det frågan om!
Jag är predikant och tenderar nog att överbetona förkunnelse.
Jag kan skriva en bok om hur man predikar för att få väckelse…
Men på många platser på jorden har Gud tydligt gjort ett mäktigt verk-
-utan att förkunnelsen varit i spetsen.
Förkunnelsen av Evangeliet är alltid en del av det, men…
Vi reformerta älskar det Stora uppvaknandet med predikanter som gick ut-
-och mötte folkmassorna och predikade så att människor fick syndanöd.
Man kan predika Evangeliet så att det ger syndanöd – predika för hjärtat-
-predika Kristus och nåden – det här talar jag om hela tiden.
En del församlingar ägnar 5-6 år åt extraordinär bön i huvudsak-
-och de ser frukt i människors liv.
Men jag skulle likna det vid en lavin. Om ett fåtal sömniga kristna vaknar-
-ett fåtal namnkristna blir omvända och ett fåtal starka omvändelser sker-
-om du då predikar Evangeliet på detta sätt, och det finns starkt bönestöd-
-då kan dessa små stenar bli till en hel lavin.
Så fungerar det. Mer än så vågar jag inte tala om “metoder”.
Tyvärr står det nu 0:00, så jag måste be och sedan släppa iväg er.
Slå er ner så böjer vi våra huvuden…
Fader, jag blir själv överbevisad och inspirerad av att tala om väckelse.
Använd min skuldkänsla och längtan. Jag har inte gett Dig mycket att-
-arbeta med, men Du är den store Guden, och kanske planteras några frön-
-av intresse och hopp. En del kanske blir överbevisade genom Anden.
Och kanske börjar man söka väckelse i våra församlingar.
Herre, vi behöver mycket i vårt land, Nordamerika – men i synnerhet-
-väckelse. Vi tackar Dig för de tecken på väckelse vi sett de sista-
-30-40 åren i detta land och andra delar av världen.
Vi ber Dig komma ner. Kom ner, stig ner, som på pingstdagen-
-som i Apostlagärningarna 4, där de bad och jorden skakade, och de blev-
-fyllda av den helige Ande och frimodigt förkunnade Ordet.
Vi vill ha denna frimodighet och ödmjukhet. Skaka oss, så att vi blir-
-kärl för väckelse. Tack för denna tid, där vi kunnat tala om detta.
Jag ber att Du ska använda det. Och Herre, välsigna maten vi ska äta-
-och samtalen kring måltiden, ett av de bästa sätten att växa i nåd.
Uppegga oss till goda gärningar, gemenskap och kärlek.
I Jesu namn, amen. Tack!
Översatt av evangeliecentrerat.se|Med tillstånd
