Genom frälsningshistorien har Gud utfört en plan att ge ära åt sig själv genom ett särskilt folk. Idag sker detta genom församlingen. Men är det ett problem om inte alla medlemmar i din lokala församling är pånyttfödda troende? Många kyrkor idag har falskt omvända personer på grund av att det saknas biblisk kunskap om lärare, lära och att leva gudfruktigt.

Mark Dever diagnostiserar problemet med falska omvändelser i församlingen och ordinerar bibliska lösningar i denna predikan från Together for the Gospel 2012.

 

FALSKA OMVÄNDELSER: RENA SJÄLVMORDET FÖR EN FÖRSAMLING
Syskon, tack för att jag får tala till er.
För en del av er som känner till mig sedan tidigare, förknippas jag med–
–som Al sade i introduktionen, församling och församlingsmedlemskap.
Om det är vad du hört eller läst av mig tidigare, så är kvällens tal–
–bakgrundshistorien, om hur jag blev sådan.
Varför bör man som pastor bry sig om sådana obskyra saker?
Varför ska pastorn bry sig om sin församling ännu mer än uppenbart?
Ikväll vill jag tala om ett ämne.
C.J. och Al gav exempel på utläggande predikningar idag.
I min församling i Washington predikar jag just nu igenom Jakobs brev.
Vanligtvis utlägger jag stycken i Bibeln.
Ikväll ska jag ha en ämnespredikan i detta ämne:
Falska omvändelser: Rena självmordet för den lokala församlingen!
Kvällens text är 1 Timoteusbrevet 4:16.
Ett ställe vi predikanter ofta vänder oss till.
Vi predikar kanske ofta utifrån det när någon ung går in i tjänsten.
Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den.
När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
Mina pastorskollegor: kanske många som hör oss varje vecka inte är frälsta.
T.o.m. flera av medlemmarna.
I sin biografi skrev författaren Langston Hughes om en speciell upplevelse:
Jag blev frälst när jag var 13. Men inte riktigt frälst.
Det var väckelse i Tant Reeds kyrka, flera veckors predikan, bön och sång.
Alla ungdomar hade gått fram och blivit frälsta förutom en pojke och jag.
Han hette Westley. Vi var omringade av systrar och diakoner som bad.
Det var väldigt varmt där inne och det började bli sent.
Till slut sa Westley: “Jag är trött nu, vi får gå upp och bli frälsta!”
Så han gick upp och blev frälst!
Jag var ensam på bänken. Tant kom och grät, bön och sång virvlade i kyrkan.
Hela församlingen bad för mig med hög klagan.
Gud dödade inte Westley när han missbrukat hans namn och ljugit i templet.
Så jag antog att, för att inte vara till mer besvär, kunde jag också ljuga–
–och säga att Jesus kommit, och resa mig och bli frälst.
Så jag reste mig.
Plötsligt brast hela rummet ut i jubel, när jag reste mig.
Jag klarade inte att säga att jag ljugit och lurat alla i kyrkan.
Att jag inte hade sett Jesus och nu trodde jag inte Jesus fanns längre.
Hughes blev en hängiven och övertygande ateist.
En del undrar vad det är för fel med falska omvändelser.
Så länge folk blir omvända samtidigt. Evangelierna är fulla med bilder–
–för att vi inte ska oroa oss för mycket.
Al nämnde liknelsen om såningsmannen, flera olika reaktioner på utsädet.
Rädsla kan leda till att vi blir för försiktiga.
Att bli för granskande och misstänksamma vilket leder till lagiskhet.
Varför inte predika evangeliet för alla på alla möjliga sätt?
Var det inte D.L. Moody som sa till de som kritiserade hans metoder:
“Mitt sätt att evangelisera är bättre än ditt sätt att inte evangelisera.”
Bibeln varnar både för motstånd mot sanningen och falska omvändelser.
Varför försöka fixa ett problem som Bibeln säger är oundvikligt i vår värld?
Langston Hughes’ upplevelse är ett exempel på vad jag befarar att–
–tusentals, om inte miljontals, människor i USA har haft.
De har kommit in i kyrkorna utan att vara omvända.
Jag vill tala för er ikväll som intresserade, särskilt pastorer.
Vi måste försöka förstå detta som faktiskt är ett allvarligt problem.
Och vad vi kan göra åt det.
Därför måste vi titta på planen, problemet och orsaken till problemet.
Jag ska avsluta med några praktiska förslag.
Jag ber Gud att göra våra församlingar till bättre kanaler för evangeliet.
Både för de som är innanför och utanför.
Jag ber att Han ska hjälpa oss se hur vi i våra lokala församlingar–
–kan vara bättre evangelieförkunnare och förvalta Hans namn.
Jag vill först börja med nr. 1: Guds plan.
Gud har en övergripande plan att ära Sig själv genom ett folk.
När Gud kallade Abram var han en avgudadyrkande hedning.
I 1 Mosebok 12 ger han löfte om att genom honom–
–ska alla jordens folk bli välsignade. Alla jordens folk.
Gud är oändligt ärofull. Det har vi sjungit i några av psalmerna.
Och Han vill att de Han skapat till Sin avbild ska känna Honom som sådan.
David befallde i 1 Krönikeboken 16:
Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
Psaltaren är fullt med sånt!
Det mest uppbyggliga i förberedelsen var att gå igenom allt detta i Bibeln.
Det fanns så många bibelord att jag fick ta bort en del p.g.a. tidsbrist.
Om du vill ha en ämnespredikan, förbered en predikan om Guds vilja att–
–Hans ära förkunnas bland folken!
Bara ett exempel, i Psalm 22: Alla jordens ändar skall tänka på det och–
–omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
Ni känner till Psalm 46: Bli stilla och besinna att jag är Gud
Men kan ni resten? Jag ska bli upphöjd bland folken.
Detta är Guds plan: att göra Sig känd och upphöjd bland folken!
86:e psalmen har en liten förhandstitt på Uppenbarelseboken.
Herre, ingen är dig lik bland gudarna, inga gärningar är som dina.
Alla folk som du har gjort skall komma och tillbe inför dig, Herre.
De skall ära ditt namn. Ty du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.
I Malaki säger Herren: Mitt namn ska bli stort bland folken.
Från solens uppgång till nedgång på alla orter skall man bära fram–
–rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn.
Ja, stort skall mitt namn bli bland hednafolken, säger HERREN Sebaot.
Detta har Gud sagt att Han skulle göra, vad Han gör och kommer göra.
Frågan är: hur gör Han och hur kommer Han göra detta?
I 1 Mosebok 12 har vi Abram. I kapitel 49 välsignar Jakob sina söner.
När han kommer till Juda ger han den kända profetian i 49:10:
Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter–
–förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.
Den här härskaren är förstås Juda lejon, Jesus Kristus. Så skulle Gud göra.
Genom Jesus Kristus. Och detta lejon är också Lammet i Uppenbarelseboken.
Detta blir härligt uppfyllt i Uppenbarelseboken 5:9 där de fyra–
–väsendena och de tjugofyra äldste faller ner och sjunger till Lammet:
För du har blivit slaktad och med Ditt blod har Du köpt människor åt Gud.
Från varje stam, språk och folkslag.
Och i den stora skaran i kapitel 7:9 där Johannes skriver att de inte går–
–att räkna, från varje stam, folk och språk, står framför tronen och Lammet.
Vad är detta köpta folk?
När Petrus bekänner Jesus som Messias, lovar Jesus att bygga Sin församling.
Alltså, Hans folk som församlas ska byggas på denna bekännelse från Petrus.
Detta säger Han i Matteus 16, och sedan i Matteus 18 ger Han myndighet–
–åt denna församling.
Och i slutet, kapitel 28, ska Han som har all makt i himlen och på jorden–
–vara med dem alla dagar, till tidens slut, och att de skulle gå ut och–
–göra alla folk till lärjungar.
Så hur skulle Gud fullborda planen att ge Sig ära bland alla folk?
Genom Kristus, och specifikt genom Jesu Kristi församling.
Inte undra på att detta är vad vi får se i Apostlagärningarna att de gör.
Det är inte bara en berättelse om att evangelisera de förlorade–
–utan att församla de omvända.
Det gjorde de, de planterade församlingar.
Vi bör inte bli förvånade. Att Gud använder folk ser vi i Gamla Testamentet.
Så fungerar Gud, i Adam och Eva, Abram, och i fortsättningen.
I 3 Moseboken 20 säger Gud genom Mose till folket i öknen:
Jag är HERREN, er Gud, som har avskilt er från andra folk.
Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, HERREN, är helig, och jag har–
–avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.
Israels lydnad var att leda folken till välsignelse och ära i Gud.
Han använde Sitt folk för att ge Sig ära.
Detta har varit Guds plan genom hela Bibeln.
Att Hans namn ska få ära genom Hans folk.
Såväl i det Nya som i det Gamla Testamentet.
Våra liv som individer men också i församlingen är menade att användas–
–för att ge Gud ära bland folken.
Jag hoppas du som pastor blivit uppmuntrad i ditt arbete–
–och ser att det är större än du trodde när du kom hit ikväll.
Ditt arbete är centralt i Guds själva plan med vår existens!
Det är såhär Han tänker göra det!
Men detta tar mig till punkt nr. 2: Själva problemet.
Problemet är att Guds folk i Gamla Testamentet var otroget.
De hade Hans namn på sig och Gud hade satt dem bland folken och deras rykte–
–spreds bland folken p.g.a. vad Gud hade gjort.
Men istället för att hylla och ära Gud bland folken—Psalm 106:
De blandade sig med hednafolken och lärde sig deras gärningar.
De tjänade deras avgudar.
När Juda folk var i fångenskap i Babylon förklarade Gud om och om igen–
–att allt Han gör är för Hans namns skull.
Därför kallade Han Abram och satte Sitt namn på Jakobs ättlingar.
Om och om igen, fastän vi finner ord som dessa i Hesekiel:
För mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland folken…
Mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken–
–därför att ni har vanärat det bland dem.
I Romarbrevet 2:24 citerar Paulus profeten:
Guds namn smädas ju bland folkslagen, på grund av er.
Därför skickade Gud Sitt folk i fångenskap, så att folken skulle se–
–att Han ogillar ohelighet och att de visar en felaktig bild av Honom.
Israel drog skam över Guds namn istället för att vara ett ljus för folken.
Vad Gud än gjorde—välsignade, helgade dem, eller överlämnade dem åt vreden–
–Gud gjorde det alltid till Sitt namns ära.
Så att folken skulle se vilken Herre Gud är.
Läs Hesekiel och lägg specifikt märke till detta.
Läs igenom hela Hesekiel denna vecka och anteckna allt Gud gör–
–för Sitt namns skull, att Han ska bli känd som Herren.
Detta är vad Gud håller på med. Han gör allt för Sitt namns ära.
Icke-kristna hatar detta budskap!
Kristna älskar det!
Att predika detta är ett bra prov på det andliga läget i din församling.
Men detta är vad Gud håller på med! Hans plan genom tiderna.
Om Gud verkar sträng mot Israel så är det för att Han satt Sitt namn på dem.
Deras helighet hängde ihop med Hans ära!
Kan ni höra detta eka i Nya Testamentet?
Jesus lär Sina lärjungar i bergspredikan: Låt ert ljus lysa för–
–människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.
Vad kristna gör, avspeglar sig på Gud.
Leder goda gärningar till att vi blir berömda? Nej, inte i slutändan.
I slutändan ska de ge ära och beröm till Gud.
De ska avslöja Hans karaktär för skapelsen och ge Honom ära.
Som Petrus skriver i 1 Petrusbrevet 2:12:
Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som–
–förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud.
Här kommer vi till församlingsmedlemmar som lever världsligt och köttsligt.
Tänk på mannen i 1 Korintierbrevet 5.
Käre pastor, problemet jag vill sätta fingret på är inte enstaka hycklare–
–som är förlorade i sin synd.
Jag talar om system som producerar falska omvändelser så mycket att–
–det inte bara är en man som i Korinth, utan hela församlingar!
Som Israel är de inte kända för helighet utan världslighet!
Du ser nog hur stort problemet är.
Låt mig nämna fyra dimensioner på problemet. Kortfattat:
1: Det är ett problem för de individer som är bedragna.
De är bedragna om sin ställning inför Herren.
I 1 Korintierbrevet 5 ger Paulus en anledning för att församlingen ska–
–utesluta denna man.
I 1 Korintierbrevet 5:5: så att anden räddas på Herrens dag.
Det är inte rätt och kärleksfullt att församlingen lämnar människor–
–skapade till Guds avbild, med intrycket att de är försonade med Gud–
–när sanningen är den att det inte finns något bevis för detta alls!
Det är inte kärleksfullt mot dem.
2: Det är också ett problem för församlingens inbördes kärlek–
–eftersom denna kärlek hindras.
Jag menar att församlingens innersta väsen påverkas av detta.
En människa som får vara i församlingen är som jästen som får hela–
–degen att jäsa.
Hur blir det då inte när inte bara en, som i 1 Korintierbrevet–
–utan i en församling där det finns flera sådana människor!?
En del församlingar har hundratals sådana!
Hur förändrar det livet tillsammans?
Blir det inte mindre kärleksfullt, förlåtande, glädjande, hoppfullt?
Och eftersom jag talar till er: Vad har det för grepp om ledarna?
Tänk på detta…
Hebreerbrevet 13:17 säger att vi ska se till att ledarna kan leda–
–med glädje och inte med tungt hjärta.
Pastorer är vana vid att ta itu med synd och sitt eget hjärta.
De flesta är gifta och har familjer att valla.
Vi har församlingar som helt består av syndare.
All vår tid går till att ha hand om syndare.
Även när vi är ensamma!
Men församlingar måste bestå av pånyttfödda, ångerfulla syndare!
En särskild kategori syndare som församlingar måste vara fulla med.
När en församling består av folk vars liv bär köttets och inte Andens frukt–
–blir kristusföljandet, kärleken, uppbyggelsen, ansvarigheten–
–helt och hållet undergrävt, nedkylt och förminskat.
Församlingen blir mer som världen.
Ett tredje problem som uppstår.
Ett som Israels folk tydligt visade bilden av.
Församlingens vittnesbörd för folken saboteras.
Församlingens vittnesbörd för folken saboteras!
Vi blir så lika världen att de inte har några frågor.
Vi har inget bättre hopp än dem.
Vi har inget mer humant, gudfruktigt liv att visa för dem.
När världen är i församlingen börjar församlingen försvinna från världen.
Vi ska vara ljuset som lyser i mörker, men om våra ord inte är sanna–
–eller om våra liv inte visar sanningen, då har denna grupp som skulle vara–
–ljus av hopp och liv, denna grupp skyms.
Gud verkar ha försvunnit. Hoppet är borta.
Och värst av allt, problem nummer 4:
Guds namn får dåligt rykte.
Som sagt, Guds syfte med att reservera ett folk åt Sig själv är Hans ära.
Men nu slutar det istället med som i Hesekiel, orsak till att Hans namn–
–får dåligt rykte eller hädas.
Det har alltid slagit mig hur Paulus bemöter korinthierna i splittringen.
Har ni sett i första kapitlet hur han tar itu med dem?
Han ställer denna genomträngande teologiska fråga.
Som pastor, när vi har sådant här i församlingen, vill jag veta vem–
–som ställer till det och vad som pågår. Praktiskt, pragmatiskt, politiskt.
Paulus bara börjar med teologi.
Han hör att splittring präglar församlingen och han frågar:
Är Kristus delad? Kapitel 1:13.
Ni kan teologin bakom. Församlingen ska avspegla Guds sanning.
Hur kan församlingen spegla Kristus när den inte är som Kristus, utan delad?
Han fortsätter med att fråga dem om deras helighet speglar Guds helighet.
Om deras kärlek speglar Guds kärlek.
Församlingen ska ju spegla Guds karaktär, så att Han får ära bland folken!
Det är Hans plan, och har alltid varit det. Det Han alltid gjort.
Det Han gör, och kommer att göra.
Men vi motarbetar detta om våra församlingar kamouflerar Hans karaktär.
De verkar dölja den istället för att visa upp den.
Våra liv tillsammans i församlingen ska inte förtala Guds karaktär–
–utan spegla den och ge pris och ära till Gud.
Falska omvändelser skymmer Guds plan.
Så, som ni ser finns det fyra problem.
Det första var att individen blir bedragen. Det är ju illa.
Men ännu värre, påverkas hela församlingen. Det andra problemet.
Och ännu värre, det tredje problemet är att vårt vittnesbörd saboteras.
Och det största problemet av alla är att Guds namn vanäras.
Allt detta sker då vi har kyrkor som inte präglas av sant omvända medlemmar.
Utan av människor som inte lever annorlunda mot hur världen lever.
Nummer tre… det första var Guds plan, det andra var problemet.
Detta var fyra led i problemet.
Nummer tre: Var kommer problemet ifrån?
Varför finns så många kyrkor där de flesta inte visar Andens frukt–
–och inte verkar vara födda på nytt?
Hur har detta hänt? Vad har vi gjort för att skapa falska omvändelser?
Först måste vi titta på oss själva. Tre grundläggande saker här.
Lärare, lära, och liv.
Jag ska börja med lärare för jag ger detta meddelande särskilt till oss.
Rollen som pastor, lärare, ledare i Nya Testamentet är så viktigt.
Har du märkt hur mycket Nya Testamentet varnar för falska lärare?
Jag försökte sammanställa dem först men de var alldeles för många!
De finns överallt i Nya Testamentet.
Paulus varnar Timoteus att inte ha någonting att göra med gudlösa myter.
Han varnar för falska lärare som ska förleda församlingen i Efesos.
Det kommer en tid när man inte står ut med den sunda läran–
–utan istället efter sina begär samlar lärare som säger vad de vill höra.
Han sa att detta skulle hända!
Inte bara Paulus utan även Petrus varnade de kristna han skrev till.
Det fanns även falska profeter bland folket liksom det kommer hos er.
Med sin girighet kommer de att utnyttja er med påhittade historier.
Även Johannes talade om de som försöker föra er vilse!
Därför skrev Johannes att man inte ska tro varje ande, utan pröva andarna–
–för att se om de är från Gud, eftersom många falska profeter är i världen.
Vi pastorer ser hur viktig vår roll är.
Om Gud har Sin stora plan som Han hållit på med genom tiderna.
Och Hans folk är en så viktig del av denna plan.
Inte för oss själva, vi kan inte tillräckligt visa allt man kan visa om Gud.
Oavsett hur helgade vi blir. Det finns någonting med oss när vi samlas–
–som uppvisar Guds karaktär unikt.
Hur många av Andens frukt kan du visa på en öde ö? Kanske några.
Men de flesta kommer fram i svåra möten för medlemmar eller diakoner.
Där ser man om vi har Andens frukt och inte bara är köttsligt civiliserade.
Syns Andens frukt i din församling?
Lärarna har ansvar och skyldighet för detta.
Därför säger Jakob att inte många bör bli lärare. Vi får en strängare dom.
Vi ska avlägga räkenskap inför Gud.
Texten jag började med, 1 Tim 4:16 är en bra sammanfattning.
Ge akt på dig själv och på din undervisning och håll troget ut med den.
När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
Liv och lära.
När jag förberedde mig gick jag igenom Nya Testamentet för att hitta vad–
–det står om vad som är bevis på att någon är en sann kristen.
Vad välsignar församlingen och vad saboterar den?
När jag satte det i kategorier verkade det se ut som det handlar om–
–vad för beteenden som pågår, och andra om vad för lära som undervisas.
Jag vill dela in dem under detta och dela dem med er.
Jag börjar med lära, eftersom läran gör våra liv.
Vi måste förstå att vi kan lära fel saker och få förödande konsekvenser.
Al berättade utifrån Romarbrevet 10 att frälsande tro endast kommer–
–av att man hör evangeliet om Jesus Kristus.
Så vad händer om det är ett annat budskap?
Vad kommer falsk lära att göra? Kommer den bli ignorerad?
Nej, uppenbarligen inte!
Nej, falsk lära ger omvändelser. Fast falska omvändelser.
När jag såg i Nya Testamentet återkom detta ofta.
Fem sanningar som särskilt blev förvanskade då och än idag.
Vill vi bevara Guds församling i syftet den är till för–
–måste vi pastorer vakta dessa, ofta angripna, besläktade sanningar.
Jag ska försöka fatta mig kort.
Fem sanningar att noga lära ut och vara tydlig med:
1. Guds dom kommer.
2 Petrusbrevet 3: Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna–
–kommer människor som drivs av sina begär och som hånar er och frågar:
Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog–
–förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.
Om vi förnekar eller struntar i att Gud är kung och domare över världen–
–så kommer folk att följa sina onda begär.
Man kan lätt fylla en kyrka med folk som följer sina onda begär.
Det är inte svårt. Men akta er för den frestelsen!
Att förneka helvetesläran är ett steg mot att helt förneka domen.
Men får man till det rätt, och lär ut tydligt och ofta att det finns en dom–
–då kommer en riktig omsorg och ödmjukhet att prägla hela församlingen.
Vi inser livets korthet, och allvaret, och den säkra domen.
Vi känner oss mer som benådade än domare. Mer som främlingar än bosättare.
Mer som förvaltare än ägare.
Därför måste vi vilja vara tydliga med att Guds dom kommer.
Nummer 2: Likartat: Att vi borde bli dömda av Gud.
Vi är förlorade, fördärvade, under Guds goda, rättvisa, fruktansvärda–
–och säkra dom.
Vi säger inte bara att det kommer en dom där ute för någon.
Utan vi måste känna vår egen hjälplöshet.
Vi måste vara tydliga med att domen kommer och även att, eftersom Gud är–
–rättfärdig och inte vi, förtjänar vi Guds dom!
Om Gud är så god som Han säger, då borde Han döma oss!
Det är detta som leder våra handlingar. Vi måste tydligt undervisa detta.
Detta argumenterar Paulus för i Romarbrevet 1-3.
Vi vet att alla som gör sådana saker förtjänar döden.
Och i kapitel 3 i Romarbrevet säger han att detta gäller oss alla.
Vi måste vara medvetna om vårt naturligt andliga tillstånd.
Vi måste förstå från Bibeln och undervisa tydligt att en del av vårt–
–fördärv innebär att alla människor har en naturlig oförmåga att tro oss.
Folk tror naturligt inte på vår förkunnelse.
Människorna älskar mörkret mer än ljuset.
När vi vet och undervisar detta skyddar vi oss från att tro–
–att om vi bara mixtrar lite så kan vi få till det så att alla svarar.
Och att så länge inte alla svarar så måste någonting vara fel.
Akta dig för att tänka så, broder pastor.
Du kommer landa långt borta från det bibliska evangeliet som är impopulärt.
Betänk Hesekiel 3 och kallelsen Gud gav till Hesekiel.
Många kyrkor tycks förneka att människan är fördärvad och förlorad.
Johannes säger att de som är “av världen” inte tar emot evangeliet.
Om de tar emot någonting så är det ett förändrat evangelium.
När vi rätt lär ut att det kommer en dom, skyddar du församlingen mot de–
–som känner sig kränkta av tanken på att de gjort någonting fel.
För att inte tala om någonting så fel att Gud kommer döma dem!
Tänk på, hur denna ödmjukhet, som jag nämnde, för Guds fruktansvärda dom…
Hur ödmjukheten ökar när vi ser oss förtjänta av domen!
Vi får en starkare känsla av vårt behov av Guds nåd, som vi inte förtjänat.
Men som någon annan förtjänade åt oss. Som vi sjöng så rörande om.
Jag minns en medlemsintervju i vår församling, med en student som–
–besökt vår församling.
I intervjun skriver man under på vår trosförklaring och församlingsförbund.
Trosförklaringen handlar om vad vi tror, förbundet om hur vi kommer leva.
I förväg går man på några lektioner om detta så han visste om det i förväg.
Men i trosförklaringen är det en del som handlar om Guds dom.
Och om att domen är evig.
Han var en ung kristen och gillade inte detta. Han var annihilationist.
Men jag gillar resten och älskar församlingen så jag vill vara medlem.
Jag sa att han måste kunna skriva under med gott samvete.
Han frågade om det verkligen var så viktigt. Jag sa: “Jag tror det!”
För vad du säger om Guds dom går ju in på själva naturen.
Jag föreslog några skriftställen och artiklar som han kunde läsa.
Jag bad honom återkomma om några veckor. Han ringde några dagar senare.
Han hade varit irriterad över att jag inte låtit honom bli medlem.
Men efter några dagar var hans röst nu känsloladdad.
Han sa: “Mark, tack för att du inte lät mig bli medlem!”
“Jag har läst och ser nu vad Bibeln undervisar om detta.”
“Efter detta har Kristi kors blivit ännu ljuvligare för mig.”
“Jag förstår vad jag har förtjänat, och vidden av vad jag har förtjänat.”
“Och jag förstår vad Kristus har lidit för mig!”
“Vidden av Hans lidande för mig, vad Han utstod för mig!”
Det har sagts att den som tar lätt på synden, tar lätt på Frälsaren.
Om vi tänker allvarligt och bibliskt på synden, uppskattar vi mer–
–vad Gud gjort för oss i Kristus.
Detta måste vi vara tydliga med i församlingen, att vi tror på domen.
En tredje sak vi måste tydligt undervisa är att hoppet endast är i Kristus.
3: Vårt enda hopp är i Kristus.
Vi måste göra det väldigt tydligt att vi inte ska lita på oss själva–
–eller vad vi har gjort, utan på vem Jesus Kristus är och har gjort–
–i Sin ställföreträdande död och rättfärdigande uppståndelse.
Guds inkarnerade Son tog vår plats och blev uppståndelsens förstlingsfrukt.
Så all undervisning om att vi blir frälsta genom våra egna gärningar–
–måste förkastas! Vi måste vara tydliga om både Jesu person och verk.
1 Johannesbrevet: Så vet vi vad kärlek är: Jesus gav Sitt liv för oss.
Vi måste vara tydliga mot teologisk liberalism.
Om man förnekar den kroppsliga uppståndelsen förnekar man Jesus själv.
Vad handlar 1 Korintierbrevet 15 om, som vi hörde häromdagen?
Den kroppsliga uppståndelsen är en väsentlig del av budskapet.
Vi måste tydligt undervisa om vem Kristus är, vad Han gjort–
–och att Kristus är vårt enda hopp.
Utan detta omvänder man folk till fatalism, eller ett etiksällskap–
–som många kyrkor har blivit.
Man har inte en sann kristen församling utan denna tydliga lära om Jesus.
Får vi ordning på detta kommer vi att kränka och dra till oss rätt folk.
De självrättfärdiga blir kränkta av ett sådant tal om en Frälsare.
De som vet att de är syndare och behöver en Frälsare gläds åt nyheten.
Att det finns en sådan Frälsare!
Sant omvända besvarar sanningen om Jesus Kristus.
Nummer fyra, en annan sanning vi tydligt måste undervisa:
Vi ser inte fullheten av vår frälsning i detta liv.
Jag ska förklara varför detta är så viktigt.
Jesu död och uppståndelse tryggade vår förlåtelse och försoning med Gud–
–slutligen, och Hans uppehållande närvaro fram tills dess.
Men det stämmer inte att de som följer Jesus främst får det bra i detta liv.
Det är inte sant! Läs Hebreerbrevet 11 och predika igenom det!
All äkta kristendom innehåller en väntan.
Vår grundhållning i en fallen värld för oss som tror på Bibeln är väntan.
Vi väntar på vår Herres återkomst. Det saliga hoppet vi har.
Det ärofyllda uppenbarandet av vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus.
Därför sa Paulus som han sa i 1 Korintierbrevet 15:19:
Om vi endast fått hopp i Kristus i detta liv är vi mer ömkansvärda än alla.
Om du vill göra en predikoserie om livstips…
…vad kommer 1 Korintierbrevet 15:19 göra i den serien?
Om vi endast fått hopp i Kristus i detta liv är vi mer ömkansvärda än alla.
Vad menar Paulus med det? Vilket budskap ska vi tydligt lära ut–
–till de som Gud gett oss att ta hand om.
Därför älskar jag boken vi ger ut om “hälsa, rikedom och lycka”-evangeliet.
Skaffa den boken och använd den.
T.o.m. de köttsligt sinnade vet att de behöver förbättra sina liv.
Man kan samla stora skaror som vill ha mål och mening i sina liv.
Men det är inte samma sak som att omvända sig till Gud från synderna.
Pastorer, fattar ni detta personligt och undervisar det offentligt–
–lägger ni grund för att leva i fruktan för Gud och inte kungens vrede.
Att bli hånad för Kristi skull, värdera Honom över alla jordens skatter.
Lita på alla Guds bud även om de äventyrar allt ditt hopp i detta liv.
Vi skulle ha vår morgongudstjänst för två dagar sedan…
…och jag fick nyheten om vad som pågick i Nigeria.
Tjugo av våra syskon hade blivit sprängda av bomber som lagts där med flit–
–eftersom kristna samlas i kyrkan på påsken.
Många i detta land gick till kyrkan och tänkte på att träffa vänner–
–sjunga, och vad de skulle äta.
Men på långfredagen fick jag prata med en Nigeriansk pastor som besökte.
Och han sa att för hans vänner i centrala norra Nigeria är fredagar–
–och söndagar väldigt mörka dagar.
Församlingarna är oroade och rädda, men de samlas i alla fall.
De samlas modigt, i hundratal och tusental, miljontals över hela Nigeria.
Och varför samlas de? Eftersom de vet att det inte främst gäller detta liv.
Det gäller inte nutida, världsliga fördelar. De tror på uppståndelsen.
Så de är redo att ge detta liv för att vittna om evangeliets sanning.
Förstår ni att vi måste vara tydliga med detta?
Fattar ni detta—vilken stark drivkraft till uppbyggelse, uppmuntran–
–och självuppoffring, är en församling där Kristus värderas över allt annat!
Sista saken vi måste tydligt undervisa, nummer fem:
Vi kan lura oss själva och andra om vår relation med Gud.
Snälla, undervisa detta klart och tydligt!
Det går emot vår kulturs instinkt, men är tydligt i Bibeln.
Vill vi förhindra våra församlingar att präglas av oomvänd världslighet–
–måste vi vara tydliga med att vi kan lura oss själva!
Vi tror att vi är världens främsta experter på oss själva.
Men 2 Korintierbrevet 13:5 Pröva er själva om ni är i tron.
Om jag skulle komma på söndag och bara läsa dessa bibelord…
…hur skulle din församling förstå dem?
Pröva er själva om ni är i tron!
Får vi ordning på detta finns där en ödmjuk glädje, en skärpa i Guds nåd–
–och en barnliknande tillit som ger församlingen en frikostig glädje.
Tänk på de du döpt under året. Har du lärt dem dessa fem saker jag visat?
Har du undervisat tydligt om dessa saker?
Tänk dig en specifik person du döpt under året.
Tror de att Guds dom kommer? Att de borde bli dömda av Gud?
Vet de att deras enda hopp är i Kristus, och inte begränsas till detta liv?
Vet de och tror att vi kan lura oss själva om vår relation med Gud?
Om vi pastorer är otydliga i någon av dessa saker kan det resultera i–
–massor av falska bekännare.
Falska lärare ger ju falska omvändelser.
Och falskt omvända anställer falska lärare!
Falskt omvända anställer falska lärare!
Göm dig inte i läran om Guds suveränitet: “Jag behöver inte oroa mig–”
“–de utvalda blir frälsta ändå, så det spelar ingen roll.”
Det är fel på många sätt. Prata med den bredvid dig sen om du undrar varför.
Men en praktisk sak. Tänk på vad det gör för församlingens framtid.
Det finns en symbios mellan falskt omvända och falska lärare.
Om du vill se till att din efterträdare inte predikar evangeliet–
–se bara till att få många medlemmar som inte är omvända.
Det var om undervisningen. Nu vill jag gå över till att prata om liv.
Ge akt på dig själv och din undervisning.
Felaktigt liv i församlingen är lika riskabelt som felaktig undervisning.
De som lyssnar till evangeliet ser även på oss själva, hur vi lever.
Tre vanliga fel jag såg i Nya Testamentet som äventyrade församlingens väl.
Som de första församlingarna plågades av, och även våra idag.
Fel nr. 1: Att visa en församling utan helighet.
Ohelighet frodas i en del kyrkor där pastorer inte undervisar om synd–
–och de tror att det kommer underminera nåden.
Jag ser fram emot när Kevin DeYoung ska predika här sen.
Ohelighet frodas där det inte finns någon redovisningsskyldighet.
Församlingar som anpassats till kulturens individualism och integritet.
Enligt Nya Testamentet är det kristna livet motiverat av kärlek till Gud–
–i motsats till kärlek till den här världen.
Predika igenom 1 Johannesbrevet om detta, eller Hebreerbrevet 12:14:
Utan helgelse kommer ingen att se Herren.
Det är så frestande att hålla på med andra saker.
Men vi har fått t.ex. Galaterbrevet 5 om köttets gärningar och Andens frukt.
Vi får ta dessa och undersöka våra liv och lära andra om livet som kristen.
Därför har vi en hemförsamling som kan väcka oss från självbedrägeri.
När vi är förvirrade och vår andliga sömn annars skulle bli vår undergång.
Det är så frestande att framställa församlingen som bekräftande–
–och tolerant mot all synd, även de som människor inte omvänder sig från.
Men i själva verket finns det underbar skönhet, hälsa och frihet i helgelse.
När Gud ger oss den nya födelsen hjälper Anden oss att leva rätt!
Vi hörde ju vittnesbörd idag om hur den helige Ande kom och räddade några.
Och Han började förvandla deras liv till det de var tänkta för.
Tänk inte bara en person utan en hel gemenskap, där vi börjar spegla Guds–
–karaktär mer och mer och förändras mer till Hans likhet.
Ser ni vilket starkt vittnesbörd detta är om Honom?
Den starka uppmuntran i våra egna liv.
Så det är fel att visa en församling utan helighet.
Det är också fel att visa en församling utan lidande.
En församling som inte lider.
Detta är en frestelse för oss alla.
Vi skulle undvika fattigdom och sjukdom.
Visst är det bra att undvika, men inte våra yttersta mål.
Sådana mål är alldeles för små för biblisk kristendom.
Och om vi tar dessa som våra mål och lär ut i församlingarna–
–då kommer vi vilseleda andra om vad Kristus räddar oss från.
Han räddar oss från den yttersta konkursen och döden, ja.
Men inte från lidandet i denna värld. Sann kristendom kallar oss att lida.
C.J. talade tidigare i 2 Korintierbrevet 4 om en döende predikant.
Hälsa- och framgångspredikanter är falska lärare!
Vi måste vara tydliga med detta i vår förkunnelse.
Men vi måste också fråga oss själva om vi har milda varianter av samma sak.
Framställer vi en sund församling som en ständigt triumferande?
I allt från våra leenden till vår musik? Fyller detta våra möten?
Carl Trueman skrev i en gammal artikel: Vad sjunger kristna som är ledsna?
Tänk om jag kommer till söndagsmötet och har grälat med min fru?
Eller om jag förlorat jobbet?
Tänk om jag känner mig som i klagopsalmerna? Inte att jag tappat tron.
Tänk om jag mår dåligt? Har våra möten utrymme för tystnad och eftertanke?
För de varje söndag som mår dåligt? Hur kan vi leda dem till hopp?
Eller avvisar vi dem genom att tro att de måste vara glada för att passa in?
Har du predikat igenom 1 Petrusbrevet på sistone? Jag älskar den boken.
Kapitel 2 säger: Kristus led i ert ställe och lämnade åt er ett exempel–
–för att ni skulle följa i hans fotspår.
I kapitel 3 hör vi att det är bättre att lida för att ha gjort gott än ont.
Kapitel 4: Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte–
–skämmas utan prisa Gud för det namnet.
Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin–
–trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.
Vi har fått ha många icke-kristna på mötena genom åren.
Jag får prata med många vid utgången när de går.
En sak jag hör ofta är att de gillar att vi tar upp ämnen på allvar.
Att vi försöker ta kontakt med dem. Jag bara säger så som de sagt till mig.
I evangeliska kyrkor känner de sig som om de måste med i “glada klubben”–
–för att ens få komma i närheten.
Ingen lyssnar seriöst och medkännande på dem.
Våra församlingar behöver stort utrymme för glädje.
Vi har hopp i Jesus Kristus. Vi lyssnar samtidigt in var människor är.
Och visar förståelse och delar med oss av evangeliet till dem.
Är det Guds vilja att vi alla lider?
Vill du få in många låtsaskristna, säg bara att det finns en gratis gåva–
–som inte innebär någon självuppoffring, och att bära sitt kors endast–
–gäller för superhelgonen som beställt “extra stor” till sin andliga meny.
Men sanningen är: Inget kors, ingen krona.
Jesus sade att vi får lida i den här världen.
Han sa till de som ville följa honom: Den som vill följa efter Mig–
–ska förneka sig själv, ta upp sitt kors och följa Mig.
Vilken underbar verklighet, sanning och godhet finner vi i församlingarna–
–när vi uppriktigt och realistiskt ser mörkret i våra fallna hjärtan.
Inte bara i världen där ute, utan i våra egna hjärtan—och i världen!
Och vi går emot detta mörker med Guds kraft och i förtroende.
Det är också ett fel, att nr. 3: Visa en församling utan kärlek
En församling utan kärlek. Vet ni vad jag menar?
Du förstår det med helighet, vill uppträda annorlunda från världen.
Och lidandet är OK för din del. Du har förstått den bistra sanningen.
Du har sund, ren lära, är villig att lida…
…men om kärlek inte kännetecknar församlingen, kan den dra till sig–
–folk med andlig hobby, teologiska “revisorer” som leker med idéer och lära–
–men som inte tar sig besväret att älska andra.
Jag säger ofta detta i medlems-|lektionerna, att eftersom jag håller–
–timslånga predikningar, har vi en typ av församling där många kommer som–
–läser puritanerna och tung teologi, John Piper och läser ständigt.
Jag har ofta fått säga till unga män som läser sådana böcker–
–att om du inte vill gå upp tidigare på söndag för att ge en 90-åring–
–skjuts till församlingen, så vet jag inte om du känner Jesus!
Jag vet inte om du är kristen alls. Jag förstår att du gillar teologi–
–men även demonerna tror och bävar.
Demonerna kan få högsta betyg på teologitentorna.
De skulle få bättre betyg än oss när vi gick på seminarierna.
Men det finns inte en levande tro i den som inte är född på nytt.
Det finns ingen kärlek där som visar att de verkligen har fått Guds kärlek.
1 Johannesbrevet säger att om vi vandrar i ljuset har vi gemenskap.
Därför säger han att den som påstår sig vara i ljuset men hatar sin broder–
–fortfarande vandrar i mörkret.
1 Johannes 3 har ett tydligt kännemärke på vilka som är sant omvända.
Vi vet att vi gått över från död till liv, eftersom vi älskar våra bröder.
Den som inte älskar förblir i döden.
Den som inte älskar känner inte Gud eftersom Gud är kärlek.
Har ni någonsin upplevt en församling som är helt full av kärlek?
Där man bryr sig om varandra, visar medlidande och lagar mat?
Där man ger skjuts, har överseende med misstag?
Där man uttrycker rätt känslor, erbjuder hjälp, förlåter, delar sin glädje?
Jag ber att vi var och en ska uppleva detta.
Visst, inte perfekt, men på ett äkta sätt, i vår lokala församling.
Vår värld har ett stort behov av församlingar fulla av sant kristna–
–som verkligen ger sig själv till andra i kärlek.
Världen har billiga kopior och halv-varianter av kärlek.
Att uppleva verklig kärlek med myndighet och vänlighet…
…och förmågan att tillrättavisa, och självuppoffring, vishet.
Att uppleva denna sortens kärlek är uppiggande—t.o.m. chockerande!
Visst, många blir avskräckta, men många dras även av detta budskap–
–om Guds självutgivande kärlek i Kristus.
Jag måste säga att om du är här och inte är kristen.
Vad gör du på en pastorskonferens? Säg det…
Men ni är så många, är verkligen ingen icke-kristen?
Du kanske kom med en familjemedlem som betalade för dig.
Men om du inte är kristen… detta är vad vi håller på med.
Gud har älskat oss i Kristus, vi har levt på ett sätt som förtjänar domen.
Men så fantastisk Gud är, har Han kommit själv.
Guds evige Son levde ett verkligt liv som människa, Jesus från Nasaret.
Han levde livet i perfekt tillit till Fadern, Han förtjänade inget straff.
Men Han tog det, genom döden på korset. Han blev ett offerlamm.
Varför det? Han gjorde det för alla här och i världen som kommer att–
–omvända sig från sina synder och förtrösta på Honom.
Och om du omvänder dig och förtröstar på Honom, är det du.
Om du vill veta mer om detta liv och förlåtelsen du kan få–
–prata med någon om det ikväll. Det är det viktigaste du kan höra.
Pastorer, om vi får ordning på några viktiga saker, om liv och undervisning–
–så kommer vi hjälpa vittnesbördet om Gud att skina i denna döende värld.
Är det tydligt att falska omvändelser är rena självmordet för församlingen?
Hur kan du vara med och hindra detta problem eller lösa om det redan hänt?
Mycket av vad jag sagt har redan varit tillämpningar rakt igenom.
Men jag kan avsluta med att ge tre sammanfattande uppmuntringar.
Tre sammanfattande uppmuntringar.
1: Evangelisera ständigt.
Evangelisera ordentligt, som Spurgeon sa.
Vi har kopior i bokaffären av “The Soul Winner” av C.H. Spurgeon.
Kom ihåg vår Frälsares ord: Himmelriket är likt en not som kastas i sjön.
När den blir full, drar man upp den och–
–samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort.
Spurgeon: Räkna inte fiskarna förrän de stekts och inte hur–
–många du omvänt förrän du testat och prövat dem.
Detta kan kännas trögt, men det kommer vara tryggt.
Gör ett ordentligt arbete, så att de som kommer efter dig–
–inte behöver säga att det var svårare att rensa församlingen på de som–
–inte borde ha släppts in, än det var för dig att släppa in dem.
Fråga dig vilka frestelser du står inför så att du inte evangeliserar–
–på ett sätt som ger många fler falska omvändelser än sanna.
Akta dig för “ju större desto bättre”-kulturen i kyrkorna.
Missta inte fiendens påfund för Guds verk.
Större siffror betyder inte nödvändigtvis mer styrka.
Så, nr. 1: Evangelisera ständigt och ordentligt…
Nr. 2: Var ständigt herde för fåren.
Pastor, var ständigt herde för fåren.
Fokusera dina tankar som pastor på de individer som ska vallas.
Det är olika beroende på hur många som är med i din församling.
Men för varje person du tar in i medlemskapet, säger du, underförstått–
–att de har goda bevis på att vara födda på nytt och ligger evigt bra till.
Och det är en underbar roll. Vilken fantastisk nyhet att berätta.
Spurgeon säger detta i sin självbiografi: Jag arbetar på mitt eget lilla–
–sätt, som herr Stort Mod på Bunyans tid.
Jag jämför inte mig själv med denne hjälte, men jag är i samma bransch.
Jag sysslar med personguidade turer till Himlen.
Jag har med mig Kristinna och Redlig som fortfarande lever och är pigg.
Och Kristinna och hennes barn. Mitt jobb är att döda drakar och jättar–
–och leda de som är rädda. Jag är ofta rädd att förlora några av de svaga.
Jag har omsorg för dem, men genom Guds nåd och er inbördes omsorg–
–hoppas jag att vi alla kommer i säkerhet till flodens strand.
O, hur många jag fått lämna där! Jag har hört dem sjunga mitt i strömmen.
Jag har nästan sett de skinande leda dem upp för kullen och genom portarna–
–in i den Himmelska Staden.
Glöm inte att Gud har kallat dig till en viktig roll i människors liv.
Därför är medlemskap och församlingstukt viktiga.
Om du är ung pastor och kommer till en församling med många medlemmar–
–men inte alla är aktiva. Rensa inte bara registret.
Dessa hundratals individer är skapade till Guds avbild.
Och församlingen har sagt till dem att ligger evigt bra till.
De är en del av din tjänst och ditt ansvar.
Påminn dig själv om att Gud bryr sig om var och en av dem.
Och nummer tre: Kom alltid ihåg att du ska avlägga räkenskap inför Gud.
Vi förstår vårt ansvar inför Gud när vi ser Guds stora plan.
Han håller på med någonting stort och underbart.
Och du ser den viktiga roll som församlingen har i detta.
Ett av mina mål när jag predikar för pastorer är att dela detta citat av–
–John Brown så ofta att det bränner fast i pastorers sinnen.
Så jag gör det igen ikväll. I ett brev till en av sina elever–
–som just satts in över en liten församling, skrev han:
Jag vet ditt hjärtas fåfänga och att du känner dig förödmjukad över att–
–din församling är så liten jämfört med andra bröders.
Men lita på en gammal mans ord: när du kommer för att–
–avlägga räkenskap om dem inför Herren Kristus vid Hans domstol–
–kommer du tycka att du haft nog.
1 Timoteus 4:16: Ge akt på dig själv och din undervisning.
Håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv–
–och dem som lyssnar på dig.
Sakta i backarna… såg du att det står att du frälser dig själv!?
Predikanter kan vara förlorade!
Predikanter kan vara förlorade!?
Ni kanske har hört Gilbert Tennents budskap från 1740 om faran med en–
–oomvänd predikoverksamhet.
Spurgeon sa att Gud aldrig frälst någon för att denne har varit predikant.
Ge akt på dig själv och din undervisning.
Håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv–
–och dem som lyssnar på dig.
Låt oss be.
Herre Gud, vi har förtroende för att Din stora plan kommer lyckas.
Vi vet att synen du gav Johannes inte var någon fantasi, utan framtiden.
När Jesus lovade att Helvetets portar inte skulle få makt över församlingen–
–talade Han till oss om hur framtiden ska bli.
Vi ber att Du ska hjälpa oss att gå fram i förtroende och glädje–
–när vi kommer till våra församlingar.
Vi ber detta för Jesu skull. Amen.