För sex år sedan korsade min familj havet för att plantera en församling i den arabiska världen. En arabisk ledare hade generöst upplåtit mark för en evangelisk kyrka. Även om det fanns risker förenade med flytten var min fru och jag överens om att en tydlig dörr hade öppnats för evangeliet. Det var väl värt att ta riskerna i ljuset av vår kunskap om Gud och hans världsvida syften genom församlingen.
1. Var tydlig när det gäller evangeliet
Vilken coach som helst kan berätta för dig att alla lag måste börja från grunden. Samma sak gäller missionsuppdraget. Om vi börjar tänka att det finns saker som är mer angelägna än evangeliet, missar vi själva uppdraget som Gud har gett oss. Precis som den uppståndne Jesus hade gett Paulus i fängelset uppdraget att vittna om honom (Apg 2:11), så är vårt uppdrag att göra sanningen om Jesus känd för den förlorade världen.
Evangeliet är ett budskap som är till för alla. Det är relevant och har auktoritet för varje enskild Jesu efterföljare. Vi behöver unga män och kvinnor som beger sig till missionsfälten med evangelisk skärpa och iver – och med uppdrag att förkunna sanningen om Jesus och att övertyga andra att tro.
2. Var helhjärtad och engagera dig med glädje i den lokala församlingen
Orden ”med glädje och helhjärtad” är betydelsefulla. Den lokala församlingen utgör inte ett onödigt och jobbigt hinder för ditt missionsarbete. Församlingen är inte bara till för att skriva under de godkännanden du behöver. Den lokala församlingen är den institution som Gud har gett uppdraget och ansvaret till, och som Jesus har befallt, att sända ut missionärer.
Även i sammanhang där det från början inte finns någon församling kommer sunda missionärer att se detta att de inte har någon församling att knyta an till som ett undantag, inte som normen. Vi behöver missionärer som helhjärtat och med glädje är knutna till den lokala församlingen, som älskar att den ställer krav och uppmuntrar, och som kämpar för församlingens bästa genom att trofast förmedla vad Bibeln säger.
I slutet av sin första missionsresa reste aposteln Paulus tillbaka genom städer där han förföljts, för att undervisa och utse äldste i församlingarna (Apg 14:24–28). Han var utsänd av församlingen (Apg 11:30) och att starta församlingar var målet. Våra missionsstrategier borde prioritera församlingen, precis som Paulus gjorde.
3. Var beredd att gå och att stanna
Alla känner vi till låtarna som blev en engångshit: sångaren har en enda hit-låt och sedan hör man aldrig mer talas om honom/henne. Vi är i desperat behov av unga missionärer som är inriktade på att åka iväg och stanna på längre sikt. Guds ära och eviga auktoritet manifesteras särskilt i de tjänares liv som arbetar i åratal, trots svåra prövningar och liten framgång. Jag är tacksam för Adoniram Judsons, William Careys och otaliga andra som fortsätter att undervisa oss om att varaktig framgång inte kan mätas i det som är omedelbart synligt för ögat.
Församlingen och världen behöver människor vars ambition är att falla i jorden och dö som ett vetekorn och på så sätt ge mycket frukt (Joh 12:24). Vi är i stort behov av dem som har en vision för uthålligt, troget och långsiktigt arbete, långt efter att entusiasmen från en konferens har släppt.
4. Var beredd att fortsätta ta risker
Att ge sig iväg innebär att ta risker. Till att börja med handlar det om beslut och utmaningar som måste övervinnas bara för att komma iväg och bosätta sig. Det finns omedelbara risker med det du lämnar bakom dig. De missionärer som jag har lärt mig mest av är de som inte slår sig till ro och gör det bekvämt för sig, utan som fortsätter att för Guds ära och evangeliet ta riskfyllda trossteg. Det yttersta målet för deras liv är evigheten, inte pensioneringen, och de fortsätter att riskera sina liv i ljuset av detta.
Efter tre missionsresor, många omvändelser och planterade församlingar, kunde Paulus ha slagit sig till ro. Istället fortsatte han att riskera sitt liv och vittna om evangeliet även som fånge i Rom (Apg 21–28). Vår förhoppning är att Gud ska fostra missionärer som är djupt förankrade och rotade i Skriftens suveräne Gud – missionärer som är villiga att ta risker som bara är meningsfulla om Gud är den han säger sig vara, och om man kan lita på att han håller sina löften.
5. Stå fasta i bönen
Om inte den helige Ande är i centrum för din missionsstrategi behöver du skaffa en ny. Mission kommer alltid att vara beroende av stabil, trogen bön. Endast himlen kommer att avslöja hur många strider som har vunnits genom osynlig, svår, uppoffrande bön. Församlingen behöver unga män och kvinnor som är beredda att göra sådana uppoffringar.
Apostlagärningarna är tydlig: Evangeliet skulle inte ha nått jordens yttersta gräns (Apg 1:8) om det inte varit för ett mycket omfattande engagemang i bön (Apg 1:24; 4:31–35; 6:6–7; 28:8). Jag ber att Herren ska fostra många som kommer att fortsätta att strida i skyttegravarna, som är villiga att be ner himlen, till dess att Lammet som slaktades får belöningen för sitt lidande.
Josh Manley är senior pastor i Ras Al Khaimah-församlingen i Förenade Arabemiraten. Du kan följa honom på Twitter.
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.
