”Kan du binda ihop Sjustjärnornas knippe eller lossa Orions band?”
Job 38:31
Om vi gärna skryter med allt vi kan göra, kommer naturens storslagenhet snart visa oss hur futtiga vi är. Vi kan inte flytta den minsta av alla blinkande stjärnor, släcka en enda av morgonens strålar. Vi talar om makt, men himlarna hånskrattar åt oss. När Sjustjärnorna visar sig på våren med vårglädje kan vi inte binda ihop deras knippe – och när Orion härskar i skyn och året binds i vinterns fjättrar, kan vi inte lossa de isiga banden. Årstiderna cirkulerar i enlighet med Guds bestämmelser, och inte ens om mänskligheten slog sig samman skulle de kunna få ändring på detta. Herre, vad är en människa?
Det är likadant med det andliga som med det fysiska – människans makt är begränsad på alla fronter. När den helige Ande utgjuter sitt välbehag i själen kan ingen störa; inte ens all människors list och illvilja kan hejda Hjälparens behagliga, livgivande kraft. När han planerar att besöka en församling och uppväcka den, kan inte ens de mest inbitna fienderna stå emot det goda verket. De må håna det, men de kan inte hålla fast den, lika lite som de kan knuffa tillbaka våren när Sjustjärnorna sätter dagordningen. Gud beslutar det, och så måste det ske.
Å andra sidan, om Herren i suveränitet, eller i rättfärdighet, binder en människa så att hennes själ är bunden, vem kan befria henne? Endast han kan ta bort den andliga dödens vinter från en individ eller ett folk. Han lossar Orions band, och ingen annan. Vilken välsignelse det är att han kan göra det. Om han bara skulle utföra detta mirakel ikväll. Herre, gör slut på min vinter och låt min vår börja. Jag kan inte med all min längtan väcka min själ ur hennes död och slöhet, men för dig är allting möjlig. Jag behöver himlens inflytande, din kärleks klara sken, din nåds strålar, ditt ansiktes ljus; dessa är Sjustjärnorna för mig. Jag lider mycket av synd och frestelse; detta är mina vintertecken, min fruktansvärde Orion. Herre, gör underverk i mig, och för mig. Amen.
