Den här frågan är viktig, eftersom den är central i Jesu förklaring av vad ”född på nytt”, pånyttfödelsen innebär. När Jesus först tar upp det här ämnet (Joh 3:3), förstår Nikodemus uppenbarligen inte vad Jesus menar (Joh 3:4): ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal?” frågar han. ”Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?”

Många anser att Nikodemus genom sin fråga visar att han på ett ganska korkat sätt tolkar Jesus bokstavligt, men det är verkligen att vara för hård. Man blir inte kallad för ”Israels lärare” (Joh. 3:10 – möjligen är detta en titel) om man inte känner igen en metafor. Jag misstänker att Nikodemus förstår vad Jesus menar med att man måste bli ”född på nytt” för att komma in i Guds rike: vi är inte goda nog för att komma in i riket, utan måste få en helt ny start och ett nytt ursprung. Nikodemus tycker att Jesus går för långt: människor kan faktiskt inte starta om, ta ett nytt liv i anspråk, stoltsera med en ny födelse eller åtnjuta en ny början. Omar Khayyam hade rätt när han skrev (svensk översättning av Sten Selander):

“Den hand som skriver allt, orubbligt röres
från rad till rad. Dess kalla lugn ej störes
av böner, ingen tår kan plåna ut
ett ord av räkenskapen, som där föres.”

De allra flesta av oss har vid tillfällen önskat att vi kunde ”starta om”, eller åtminstone utplåna våra allra värsta synder och misstag. ”Om blott en man i mig uppstod / Att den jag är försvann och dog” skrev Alfred Lord Tennyson. John Clare sa: ”Om livet fick en andra utgåva skulle jag rätta till alla fel”. Nikodemus uppfattar det som lönlöst att kräva att vi skall börja på nytt: det är lite för sent att begära en nystart nu när vi har ställt till det så för oss (Joh 3:4, 9). Och om det är det som krävs för att få komma in i riket, så finns det inget hopp: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal?”

Men istället för att backa undan, upprepar Jesus sin poäng (Joh 3:5), men på ett sådant sätt att han utvecklar ”födas på nytt” till ”född av vatten och Ande”, och därigenom ger oss en viss förklaring. Det är därför det är så viktigt att förstå vad Jesus menade.

Så vad menade han?

Otillfredsställande förslag

Åtskilliga förslag har lagts fram, som har visat sig vara ganska otillfredsställande. Några menar att Jesus beskriver två födslar: en människa måste dels bli född på det naturliga sättet (”född av vatten”) men också andligt född (”född av Ande”). Människor måste inte bara födas, utan födas ”på nytt”. Det finns framförallt två problem med den här tolkningen: (1) Förklaringen är alltför banal. Den första delen av förklaringen säger egentligen inte mer än att en människa, för att få komma in i Guds rike, måste existera; du måste vara född, du måste finnas. Det betyder att all tyngd i Jesu förklaring förskjuts till den andra delen, ”född av … Ande”, och det får oss att undra på vilket vis den första delen, ”född av vatten”, bidrar eller tillför något till Jesu förklaring.

(2) Jag har inte lyckats hitta någon källa från den antika världen som använder orden ”född av vatten” som ett uttryck för den naturliga födseln. Det är självklart ingen omöjlighet att det flöde av fostervatten som föregår den naturliga födseln skulle ha kunnat ge upphov till ett sådant talesätt, men jag har inte lyckats hitta varken några judiska eller grekiska källor som talar om detta. Det är därför troligtvis inte den rimligaste tolkningen.

Andra föreslår, vad vi kan kalla, en sakramental tolkning: man menar att den nya födelsen, hänger ihop med såväl dopet (vatten) som Anden. Hur Jesus i det här sammanhanget kan föreställa sig att Nikodemus skulle kunna dra slutsatsen att Jesus med ordet ”vatten” anspelar på det kristna dopet är oklart. Dessutom uppmärksammar Johannes oss i sitt nästa kapitel på det faktum att Jesus själv inte döpte människor (Joh. 4:2), utan överlät det åt sina lärjungar. Åtminstone hade han en viss distans till det.

En bättre förklaring

Det finns ett bättre sätt att ta sig vidare. Vi börjar med att ställa upp Joh 3:3 och Joh 3:5 för att förtydliga parallellerna:

Joh 3:3 Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.

Joh 3:5 Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.

 

Det blir direkt tydligt att ”född av vatten och Ande” (3:5) är en parallell till ”född på nytt”. Med andra ord, ”född av vatten och Ande” kan inte avse två olika födslar, en naturlig och en andlig. Det avser snarare en enda födelse; den födelse som Jesus syftar på när han talar om att bli ”född på nytt”. Alltså är ”född av vatten och Ande” Jesu förklaring till vad han menar med att vara ”född på nytt”, och avsett som ett svar på Nikodemus fråga.

För det andra verkar Jesus tycka att hans förklaring borde vara tillräcklig för Nikodemus. Jesus klandrar faktiskt Nikodemus för att denne inte förstår, trots att han är ”Israels lärare” (Joh 3:9-10). Som lärd farisé hade Nikodemus studerat det vi idag kallar för Gamla Testamentet, och därtill spenderat åtskillig tid i teologisk reflektion. Mot bakgrund av all den kunskap han besatt; vad borde Nikodemus ha tagit till sig av Jesu ord för att få en bättre förståelse av vad Jesus pratade om?

Detta för oss till den tredje detaljen, den avgörande ledtråden. Frågan att ställa sig är denna: var i Gamla Testamentet talas det om ”vatten” och ”Ande” i ett sammanhang som talar om löftet om en ny början? Det finns flera möjliga svar, men det mest uppenbara är från Hesekiel 36:25-27:

”Jag ska stänka rent vatten på er så att ni blir rena. Jag ska rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.”

Gud lovar alltså genom profeten Hesekiel, sex århundranden före Jesus, att det ska komma en tid när det ska bli en förvandlande ny början. En ny början som ska kännetecknas av en spektakulär rening – symboliserad av vatten – som tvättar bort alla orenheter och allt avguderi, och av Andens mäktiga gåva som förvandlar människors hjärtan. Det är vad som krävs om människor ska få se och träda in i Guds rike.

Inte undra på att Jesus upprepar, ”Du måste bli född på nytt!”

För det fjärde, med lite mer utrymme hade vi kunnat visa hur den här tolkningen av orden ”född och vatten och Ande” är i linje med såväl resten av den aktuella passagen som hela Johannesevangeliet. Jesus insisterar gärna på att behovet av denna nya födelse vilar på uppenbarelsens auktoritet: han själv har kommit ner från himlen för att frambära det (Joh 3:11-13). Mönstret av hur Gud sträcker sig ner för att med sin kraft rädda sitt folk från dess synd och avgudadyrkan finns redan i Gamla Testamentet (Joh 3:14-15, jfr. 4 Mos 21:4-9).

Allt det här grundas i Guds ojämförbara kärlek (Joh 3:16-21) som är tillgänglig för var och en som tror:

“Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)