Colin Smith predikar utifrån Lukas 4. Från The Gospel Coalitions konferens år 2013 i Orlando, Florida.
Slå upp era biblar till Lukasevangeliet, kapitel fyra.
Det är en stor förmån och glädje att vara med i Gospel Coalition.
Det är verkligen en rörelse som är ägnad åt huvudsaken.
Att vara i centrum är en Guds gåva och en konferens avsedd att låta-
-Bibeln tala så att Guds röst blir hörd är verkligen en gåva till oss.
Jag är så glad att ni alla är en del av detta idag.
Lukas kapitel fyra, med början i vers 16…
”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp.”
”På sabbaten gick han som han brukade till synagogan.”
”Han reste sig för att läsa ur Skriften”. Detta skedde antagligen-
-cirka ett år in i Jesu gärning. Om vi bara hade Lukasevangeliet-
-skulle man kunna tro att detta var i början av Jesu gärning-
-men de andra evangelierna klargör att så inte var fallet.
Matteus och Markus har nedtecknat denna händelse senare, och Johannes-
-berättar om Jesu tidiga verksamhet i Jerusalem.
Lukas är tydlig i vers 14 och 15 med att ryktet om Jesus hade spridits-
-i hela trakten om att Jesus redan tjänat i Galiléen.
När vi sedan kommer till vers 23 ser man att det talas om de stora-
-gärningar Jesus redan gjort i Kapernaum. Ett år in i Jesu gärning-
-hade dessa stora gärningar och ord kommit på andra ställen-
-och nu berättar Lukas om Jesus i hemstaden Nasaret.
Tänk dig vilket intresse det hade varit. Här är staden där barnen-
-lekt med Jesus i barndomen och nu är alla trettio år, många är gifta-
-och har egna barn, vissa i denna lilla stad hade möbler som Jesus-
-lagat eller byggt. Lukas berättar att det var Hans vana att gå-
-till synagogan i Nasaret, så här är en församling av människor-
-som de senaste åren hade suttit, böjt knä och sjungit med Jesus.
Men nu talade alla om Jesus, och när någon från en småstad blir känd-
-är det en stor grej för alla, och särskilt Nasaret, inte den mest-
-trevliga platsen att bilda familj på.
De stackarna levde med ordspråket ”Kan något gott komma från Nasaret?”
Men nu verkar svaret ha kommit. Alla talar om Jesus och Han kom från-
-Nasaret, så till slut kommer denna dag, efter alla historier de hört-
-om Jesus. Han är tillbaka i Nasaret där Han vuxit upp.
Ordet hade snabbt spridit sig och alla gjorde sig i ordning för att-
-komma till synagogan tidigt. Det skulle bli en stor folksamling.
Ni vet hur trist ”religion” kan bli ibland. Så förtryckande-
-långtråkigt och dötrist det kan bli. Undervisning ur en gammal bok-
-och tunga bördor från ändlösa traditioner, den fromma överlägsenheten-
-från någon prästerlig herre… men idag var det annorlunda.
Gudstjänsten i synagogan hade följt samma mönster med psaltarsång-
-recitation av ”Shema”, välsignelsen, läsning ur Lagen och Profeterna.
Det var här, vers 17, som Jesus reste sig.
Jesus fick Jesajarullen, Han öppnade den och fann stället där det står…
Jesus valde alltså var Han skulle läsa, nämligen Jesaja 61…
”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna”-
-”glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet”-
-”för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och”-
-”förkunna ett nådens år från Herren. Sedan rullade han ihop bokrullen”-
-”räckte den till tjänaren och satte sig.”
Så gjorde alltid rabbinerna när de skulle undervisa. Vers 20…
”Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala”-
-”till dem: I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse”-
-”inför er som lyssnar.” Vilket budskap detta måste ha varit, olikt-
-någonting annat de tidigare hört.
Vi får en fascinerande inblick i Jesu förkunnelse.
Jag vill uppmärksamma er på fyra särskiljande kännetecken i Jesu-
-förkunnelse och vi ska särskilt fästa oss vid det fjärde.
Märk först, och uppenbart, att Jesus predikade Skriften.
Det hade inte varit så ovanligt i sig. Vanligtvis hade man en-
-skriftlärd, farisé eller lekman som talade om Mose, Jesaja eller-
-någon av profeterna. Men ni vet hur det brukar vara, någon lärd-
-börjar tala: ”Profeten Jesaja levde för 800 år sedan och var”-
-”verksam under Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias regeringsperioder.”
Titta på klockan, hur länge ska han hålla på?
”Här i dessa ord talar profeten om en dag då Herren ska besöka”-
-”Sitt folk…” Mycket förkunnelse kan kännas som en föreläsning om-
-profetior om det förflutna, eller löften om framtiden som bara gör-
-att folket i bänkarna undrar vad detta har med dem att göra idag.
Men när Jesus håller i Bibeln blir profetiorna och löftena gåvor-
-för idag, genom Jesus Kristus.
Det är ingen trånande nostalgi efter Jesajas guldålder.
Inga sentimentala plattityder om hopp om en bättre värld eller-
-bättre liv i framtiden. Nej Kristus säger: ”Jag har kommit för att”-
-”berätta att det finns hopp idag.”
Inte undra på att alla ögon var fästa på Honom.
Han talar till dem och talar om idag. Det Han hämtar från Skriften är-
-goda nyheter. Detta mönster i Jesu förkunnelse är absolut ett mönster-
-för oss alla som har förmånen att förkunna och tala i Hans namn.
Jesus tar vad som var där och då och för in det i här och nuet.
Det stora budskapet är inte bara att Gud gjort stora saker för andra-
-utan att Gud också kan göra stora saker för dig, och kommer göra det-
-för dig genom Jesus Kristus.
Kristen förkunnelse är mer än att delge information.
Det är hur Gud kommer med förvandling, genom Sitt Ord.
Jag har fått stor hjälp och inflytande i mitt tänkande av ett mycket-
-enkelt uttalande som Dr Jim Packer gjorde…
Jag ska ge er halva meningen så att ni kan tänka på den…
”Syftet med förkunnelsen är…” hur skulle ni avsluta den meningen?
Syftet med förkunnelsen… det finns så många sätt att avsluta den.
Packer säger att ”Syftet med förkunnelsen är att förmedla möten”-
-”med Gud” och det är just vad som sker här när Guds Ord öppnas upp-
-i Guds Sons egna händer.
Jag uppmuntrar er alla som talar i Herren Jesu Kristi namn, predika-
-Bibeln, Guds Son, som är Guds Ord, tar Bibeln i Sin hand.
Om Han gör det, hur mycket mer bör inte jag?
Hur jag ska göra detta, är först att låta Bibeln tala till mig.
Det är en av de mest krävande sakerna som behövs i förkunnelsen.
Du är i en situation där Gudsordets strålkastarljus ständigt är-
-på dig. Det största kravet på de som tjänar och har förmånen att-
-förkunna de goda nyheterna om Jesus Kristus är att vi har fått-
-uppgiften att dra oss själva genom Gudsordets mangel varje dag-
-och varje vecka.
”Herre tala till mig så att jag kan tala levande ekon av din röst.”
Jesus talar från Bibeln, predikar Bibeln, för det andra talar Jesus-
-direkt till människans tillstånd – märk vers 18 och 19…
”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna”-
-”glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet”-
-”för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet.”
Jesus identifierar dem som dessa goda nyheter kommer till på fyra sätt…
De fattiga, fångarna, de blinda och de förtryckta.
Det är dessa ord Bibeln använder för att beskriva hur det är, inte bara-
-med vissa människor, utan alla människor inför Gud.
Till de rika säger Han: ”vad hjälper det en människa om hon vinner”-
-”hela världen men förlorar sin själ?”
Till de som jublar i sin frihet säger Han: ”Var och en som ägnar sig”-
-”åt synd är syndens slav”.
Till de som tror att de kan hitta sin egen väg till Gud säger-
-Skriften: ”Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen”.
Jesus tilltalar inte här en viss grupp socialt missgynnade personer-
-när Han talar om Sin gärning och ankomst till världen.
Orden – fattiga, fångna, blinda, förtryckta – beskriver alla människors-
-andliga tillstånd. Orville Geldon-Hughes fångar detta väl, han säger…
”Det är särmärkande för Frälsarens förkunnelse, att Han talade”-
-”väldigt tydligt om människornas ofattbara andliga behov.”
”Synden gör människan fattig på insidan, fångad i dess strypgrepp”-
-”gör henne andligt blind så att hon tappar synen och förmågan att”-
-”tänka klart, sedan krossar det hennes personlighet.”
Jesus talar om det mänskliga tillståndet.
För det tredje förkunnar Jesus Sig själv…
”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna”-
-”glädjens budskap för de fattiga … frihet … och förkunna”-
-”ett nådens år från Herren.”
Jag älskar det som står i vers 20. Jag har gjort den till en bön.
”Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom.”
Att tala på ett sådant sätt att alla får sina ögon fästa på Jesus.
Jag älskar de ofta citerade och diskuterade orden av Spurgeon…
Var han än var i Bibeln banade han alltid väg till Kristus.
En annan sak sa han också till sina elever, som ger stor kraft till-
-den mer kända kommentaren. Han ställde frågan…
”Vad tror ni er predikan är bra till om Jesus Kristus inte är i den?”
Jag tog ett sabbatsår för några år sedan och lyssnade på många-
-predikningar. Jag slogs av hur många ”kristna” predikningar aldrig-
-nämnde världens Frälsare en enda gång.
Kristus predikade Sig själv. ”Herrens Ande är över mig…”
Sedan kommer det jag vill fokusera särskilt på eftersom det-
-uppenbart är detta underbara avsnitts centrala tema.
Jesus förkunnade nåd, talade Skrifterna, talade till människors behov-
-förkunnade Sig själv, förkunnade nåd.
Kristus säger att Han kom för att utropa frihet för de fångna-
-syn för de blinda, ge förtryckta frihet och förkunna ett nådens år.
En av höjdpunkterna i de barmhärtiga lagar som Gud gett Israels folk-
-finns i Femte Moseboken 15. Var sjunde år skulle alla skulder-
-avskrivas.
Hade det inte varit fantastiskt om Visa och MasterCard började-
-med detta och avskrev alla skulder?
Du finner även i Femte Mosebok i kapitel 15 att-
-alla slavar skulle friges vart sjunde år. När folk inte kunde betala-
-sin skuld kunde de istället erbjuda sitt arbete.
Men Gud sa att sådana arrangemang inte kunde fortsätta längre än sju år-
-så vart sjunde år avskrevs alla skulder, frigavs alla slavar-
-och sedan gav Gud den mest underbara lagen, i 3 Mos 25.
Efter sju sjuårsperioder, det femtionde året, skulle basunen ljuda-
-i landet och jubelåret förkunnas.
Det femtionde året skulle mark som sålts återgå till sin första ägare.
När Guds folk kom in i det förlovade landet delades ju mark ut-
-till varje stam och familj.
Lagen om jubelåret gav Gud för att det skulle förbli så genom tiderna.
Vissa skulle tycka det var onödigt att sälja sitt land, men en gång-
-i livet, vart femtionde år skulle land som köpts eller sålts återgå-
-till den familj som ägde den från början.
Med andra ord innehades mark på arrendebasis. Markens värde bestämdes-
-utifrån var på 50-årscykeln man befann sig.
Ju närmare jubelåret kom, desto lägre var priset på mark, för du-
-skulle då bara ha några få år att skörda från den innan du var tvungen-
-att lämna tillbaka den till dess ursprungliga ägarfamilj.
Men om du köpte en bit mark året efter jubelåret skulle priset vara-
-relativt högt eftersom du då hade 49 år att skörda från det-
-och allt den var värd ända tills den behövde återlämnas nästa jubelår.
Detta var fantastiskt barmhärtiga lagar som reglerade-
-den växande makten hos de som samlat på sig rikedomar.
De såg till att de rikas barn fick hitta sin egen väg istället för-
-att bara glida genom livet på massiva arv.
De ger också de fattiga en nystart en gång i livet.
Inget land har någonsin haft lagar som dessa.
Inget samhälle har någonsin skyddat de fattiga på det sätt som dessa-
-lagar gjorde. Gud sa: ”Ni är Mitt folk, och detta ska ni göra.”
Femte Moseboken 15 och Tredje Moseboken 25.
Skulle du vilja leva under dess lagar?
Tänker man efter kommer man fram till att det beror på om du är en-
-låntagare eller långivare. Dessa lagar var bra för skuldsatta-
-men dyra för fordringsägare. Gud gav dessa lagar till Mose då-
-människorna fortfarande var i vildmarken. Han sa: ”När jag för er in”-
-”i det förlovade landet ska ni vart femtionde år stöta i basunen”-
-”och utlysa ett nådens år från Herren.”
Hur ofta gjorde de då detta? Svaret är aldrig.
För de som hade makt, var de som hade pengar.
När det femtionde året närmade sig tänkte de antagligen…
”Se hur mycket detta kommer kosta. Det är inte rätt tid att stöta”-
-”i basunen, låt oss skjuta upp det några år.”
Men det hade aldrig blivit av ens vid profeten Jesajas tid.
Folket hade varit i landet i 700 år, och de borde ha haft 14 jubelår-
-vid den tiden. Men man hade aldrig haft det.
Basunen hade aldrig signalerat ett nådens år från Herren.
Därför talar Gamla testamentet så hårt emot förtrycket av de fattiga.
Guds lagar för de fattigas skydd ignorerades systematiskt och det är-
-inte förvånande att dessa lagar endast kan fungera bland människor som-
-älskar Gud av hela sitt hjärta, själ, förstånd och kraft-
-och verkligen älskar sin nästa som sig själva.
Men så har aldrig varit fallet i något land eller samhälle.
Guds fullkomliga lag visar oss hur själviska vi verkligen är.
Så Gud talade till Jesaja om Den som skulle komma och förkunna-
-glädjebud för de fattiga, frihet åt de förtryckta och förkunna ett-
-nådens år från Herren. Men vem hade makt och vilja för detta?
Sedan kom Jesus in i synagogan i Nasaret och Jesajas bokrulle räcks-
-åt Honom, Han går direkt till stället, står upp och säger:
”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna”-
-”glädjens budskap för de fattiga … och förkunna ett nådens år från”-
-”Herren.” Sedan rullade han ihop bokrullen: ”I dag har det här”-
-”gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”
Gud ska göra för er som Han sa åt dessa att göra, som de inte ville.
”Han kommer avskriva alla era skulder till Honom.”
”Han ska befria er från Satans makt och ge ert förlorade arv tillbaka.”
”Det arv som Adam, er förfader, förlorade. Det ska Han göra genom Mig.”
Det är Evangeliets löfte, dessa underbart goda nyheter.
Men nådens år från Herren som ger sådan glädje och välsignelse åt oss-
-kommer till ett ofattbart pris för Jesus Kristus.
Om du skriver av en skuld på 1000 dollar, förlorar du 1000 dollar.
När Gud skriver av alla skulder mot Honom innebär det att Han själv-
-tar på Sig alla våra skulder, och därför går Jesus Kristus till korset-
-bär förlusten, avskriver skulden och återför arvet.
Gud släpper fångarna fria, återför förlorade arvedelar i Kristus.
Det är Evangeliet. Nu vill jag att ni lägger märke till att nåden är-
-den dominerande noten i Jesu förkunnelse här. Se på den i vers 22.
”Alla berömde honom och förundrades över de nådens ord som kom från”-
-”hans mun.” Dessa människor får höra Jesus tala på detta sätt-
-och första intrycket är nästan ett omedvetet vittnesbörd.
Det mest slående om Jesus Kristus summeras i ordet ”nåd”.
De förundrades över de nådens ord som kom från Hans mun.
Det var nåd som slog dem. Om du reser runt i världen, besöker moskéer-
-synagogor, och till och med många kyrkor, finner du att budskapet-
-ofta handlar om vad du måste göra för Gud, hur du bör vara.
Maningar till plikt, till moral. Detta var även basfödan för dem-
-i synagogan i Nasaret, likaså för miljontals människor i världen-
-i alla sorters religioner.
Men nu hör de Jesus och vet att det är någonting helt annat.
Nådens ord kom från Hans mun, och de förundrades.
En del av er kan ha råkat ut för en form av kristen-
-tro som mer hade med stränghet än med nåd att göra.
En nära vän har tjänat Herren mycket troget som pastor till ett högt-
-personligt pris, utstått många prövningar, och den största har varit-
-hans frus död i cancer. Under sin sorg insåg han att han slutat gå i kyrkan.
Det var helt olikt honom. Jag frågade honom varför.
”Det är som att bli slagen i bakhuvudet av en träplanka varje söndag.”
”Jag orkade bara inte med längre.”
Jesu ord skär igenom den typen av moralistisk religion.
Den är så annorlunda att de förundras över nådens ord från Hans mun.
”Lagen kom genom Mose, men nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.”
Eftersom nåden är budskapet, fylls budbäraren av nåd.
Han är full av nåd och sanning, full av det han förkunnar.
Det korsar alla kategorier. De förundrades över de nådens-
-ord som kom från Hans mun.
Jag stötte på en intressant rad i Charlotte Brontës bok ”Jane Eyre”.
Ni kanske känner till att figuren Jane ofta reflekterar Brontës egen-
-erfarenhet. Vid ett tillfälle beskriver hon sin egen erfarenhet-
-genom Janes Eyres ögon då hon hörde en predikan i kyrkan…
”Hjärtat och sinnet berördes av predikantens slagkraft.”
”Men varken sinne eller hjärta mjukades upp.”
”Det fanns en underlig bitterhet, en avsaknad av tröstande mildhet.”
”När han var färdig kände jag mig inte bättre eller mer upplyst.”
”Jag kände en outsäglig sorg, för den vältalighet jag lyssnat på”-
-”hade utgått från ett hjärta grumlat av besvikelse, där bekymrande”-
-”impulser av omättad åtrå och oroande ambitioner rörde sig.”
”Jag var säker på att predikanten, även om han var uppriktig”-
-”och passionerad, ännu inte funnit den Guds frid som övergår allt”-
-”förstånd. Han hade funnit den lika lite som jag själv.”
Jag undrar hur ofta en kristen församling inte upplevt detta.
Här är en man som talar om frid men uppenbarligen inte själv har det.
Han talar om tro, ödmjukhet, tålamod och nåd men har lite bevis på det-
-i sitt eget liv. Men Jesus har vad Han erbjuder, full av nåd-
-och sanning.
De blir förundrade över nådens ord som kommer ur Hans mun.
Åh, Gud, gör oss fulla av sådan nåd att vi förmedlar nåd från vår-
-egen kunskap och erfarenhet av nåden.
Men så kommer en förändring, en vändning, i berättelsen.
Gå ner till vers 28, där det slutar…
”Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta.”-
-”De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till”-
-”branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom.”
”Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.”
Exakt hur Kristus kom rakt igenom folkhopen när de skulle kasta ner-
-Honom får vi inte veta.
På något sätt höll Gud tillbaka folkhopen. Kristi tid var inte inne.
Även när den var inne kunde de inte ta Hans liv från Honom.
Tänk dig den suveräne Fadern i härligheten se den lilla folkhopen-
-knuffa Guds Son mot ett stup för att kasta ner Honom.
Om det finns tillfällen då Gud skrattar måste det ha varit ett sådant.
”De tror de kan döda Min Son?”
Även om korset säger Jesus ”Ingen kan ta mitt liv ifrån Mig.”
”Jag har makt att ge Mitt liv och ta det tillbaka.”
Ingen som strider mot Jesus kommer ut segrande.
Men det är en intressant ändring. Frågan är varför.
I vers 22 berömmer de alla Honom för de nådens ord som kom från Hans-
-mun. I vers 28 fylls alla av vrede ”när de hörde detta”.
Vad var detta som ändrade deras vänliga svar till att fyllas av vrede?
Den nåd som först imponerade på dem och fick dem att häpna-
-var i slutändan också samma nåd som gjorde dem arga, för nåd betyder-
-att Gud inte har några skyldigheter eller begränsningar.
Nasaréerna hade klart, i vers 23, en känsla av att de hade ett särskilt-
-anspråk på Jesus. Trots allt var detta Hans hemstad och Han hade ju-
-gjord under på andra orter.
”Om du ska göra under för andra så borde du verkligen göra det för oss.”
De kände att Han på något sätt var skyldig dem och Jesus visste vad de-
-tänkte. I vers 23 säger Han: ”Säkert kommer ni att citera ordspråket”-
-”för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i”-
-”Kapernaum, gör det här i din hemstad också!”
Men Jesus Kristus gör inte under på beställning.
Du kan inte beställa eller kräva nåd, den ges fritt.
Den kan inte förtjänas, men här verkar vara en skara som säger…
”Du är skyldig oss det, vi är från din hemstad, gör under för oss!”
Rättigheter grundas alltid på lag. Du kan ha rätt till skatteåterbäring.
Men det är för att du betalar skatt, baserat på lag.
Rättigheter och lag går hand i hand, men när du kommer in i nåden-
-lämnar du rättigheterna bakom dig. Det finns inga rättigheter i nåden.
Det var här nasaréerna fick problem, som också många gör idag.
Det var Jesu hemstad. ”Du har gjort alla dessa under.”
”Nu är du skyldig att göra detta här.”
Tragedin är att byborna nalkades Jesus med en känsla av att Han var-
-skyldig dem, och blev det folk som inte alls fick se några underverk.
W. G. Blakey har sagt: ”Vår kultur har inverterat änglarnas julbudskap.”
”Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar.”
”Kulturen har ändrat det till: Ära åt människan i höjden och frid”-
-”på jorden och vänlighet mot Gud.”
Med andra ord handlar allt om oss och ”Vi säger åt Dig vad Du ska göra.”
”Du måste ge oss vad våra hjärtan vill, välsigna, godkänn allt vi gör.”
”Håll Dig undan vårt offentliga rum och våra privatliv.”
Så länge människan är i höjden ser vi frid och vänlighet mot Gud.
W. G. Blakey, vars namn ni kanske hört eller ej, skriver om-
-sin kultur, den skotska kulturen på 1800-talet. Ingenting förändras.
Det här hände i Nasaret, och det händer i alla kulturer.
Det handlar om oss och att Gud ska göra vad vi säger.
Men då Jesus kommer med nådens budskap fungerar det inte så.
De blev ursinniga. Nåd betyder att Gud inte har några skyldigheter-
-och därmed inga begränsningar. Jesus påminner dem om denna storslagna-
-sanning genom två berättelser de kände till väl från Gamla testamentet.
Berättelsen om änkan i Sarefat och om Naaman den spetälske. Vers 25-26.
Det var en stor svält på Elias tid och Gud sände honom till en-
-kvinna i Sidon av alla platser. Sidon var avgudadyrkans centralort-
-Isebels hemstad, den ökänt onda drottningen.
När så svälten kom sänder Gud Elia och hans välsignelse till Sidon.
Den här kvinnan blir utvald att få ett matunder av Gud.
Mjölet i hennes kruka och oljan i hennes kanna tar aldrig slut.
Jesus sa: ”Det fanns många änkor i Israel på Elias tid…”
”Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i”-
-”Sarefat i Sidons land.”
Gud för Sin välsignelse dit Han väljer. Inga begränsningar.
Så fortsätter Jesus med Naaman och samma poäng. Skillnaden är att-
-änkan i Sarefat var mycket fattig, medan Naaman var motsatsen.
Han är befälhavare i den syriska armén.
Tänk er honom och alla hans bedrifter, medaljer och framgångar.
Problemet är att han är spetälsk. Han har just fått utslag och går-
-till profeten Elisa som säger åt honom att bada i floden Jordan.
Genom ett under av Guds nåd blir Naaman underbart botad. Jesus säger…
”det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen”-
-”av dem blev renad utan bara syriern Naaman”.
Tänk efter. Naaman var befälhavare för Guds folks fiendearmé, och Guds-
-välsignelse kommer till honom.
Detta om något visar att Guds nåd inte har begränsningar.
Det här är Gamla testamentet, befälhavaren över fiendens armé-
-får nåd. Nåd betyder att Gud inte har några skyldigheter.
Gud har inga begränsningar. Nåd betyder att Gud inte är skyldig att-
-frälsa någon. Nåd betyder att Gud är fri att frälsa alla.
Nåd betyder att Gud har fri vilja. Det är vad det betyder.
“Vår Gud är i Himlen och Han gör allt vad Han vill.”
Nasaret har inget särskilt anspråk bara för att Jesus kom därifrån.
Du kanske är så långt bort man kan tänka sig: Naaman, fienden, blir-
-underbart gripen av nåden och hela hans liv förändras.
”Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta.”
Nåd gör dig antingen arg eller så leder den dig att tillbe.
Det är antingen det ena eller det andra. Arg eller tillbe.
Är det inte förunderligt att du är i Kristus när dina nära och kära-
-har så låga tankar om Honom. Varför är det så? Är du bättre än dem?
Har du fattat bättre beslut? Står du inte inför Herren med en känsla-
-av förundran över denna nåd i ditt liv.
Gud, i Sin barmhärtighet och nåd, har lagt beslag på dig i Kristus.
Han äger ditt liv, har vänt dig om. R. Kent Hughes berättar en gripande-
-berättelse som jag avslutar med. Den handlar om en stor och ståtlig-
-kyrka i England som har haft flera utposter i stadens fattiga områden.
Enligt traditionen, den första söndagen varje år, samlades folket-
-som tillbad i utposterna med dem i den stora kyrkan för nattvard.
Alla samlades första söndagen i året, och en gång såg pastorn att-
-en man som varit inbrottstjuv skulle ta nattvarden.
Han var en från utposterna och hade blivit omvänd.
När han så kom fram för att ta nattvarden hände det sig att domaren-
-som hade dömt honom till fängelse för hans brott stod bredvid.
Pastorn blev djupt berörd över Guds nåd som förvandlat inbrottstjuvens-
-liv. Efter gudstjänsten gick pastorn till domaren och frågade om-
-han sett vem som stod bredvid under nattvardsgången.
”Ja”, sa domaren. ”Det är ett nådens mirakel. Ett nådens mirakel.”
Pastorn sa: ”Det är verkligen underbart att tänka på hur han har”-
-”blivit omvänd från brottets bana.”
”Nej”, sa domaren, ”jag talade inte om honom, utan om mig.”
”Det är inte förvånande för mig att den mannen blivit kristen.”
”Det som förvånar mig är att jag, som sedan barnsben lärt mig leva”-
-”som en gentleman, att hålla mitt ord, be, gå i kyrkan…”
”Jag studerade på Oxford, fick mina examina, blev domare.”
”Jag var säker på att jag hade allt fastän jag också var en syndare.”
”För att jag skulle förstå mitt behov av Kristus krävdes ett under!”
Låt nåden leda dig att tillbe.
Fader, vi söker i denna konferens att ha ögonen fästa på Jesus.
Medan vi dricker ur dessa härligheter om vem Han är och nåden vi fått-
-i Honom vill vi att allt detta ska leda oss att tillbe och lägga oss-
-själva inför Dig på ett nytt sätt, till att tjäna Dig och leva-
-till Din ära, förkunna detta Evangelium till jordens alla ändar-
-för Frälsarens skull, som älskat oss och offrat Sig för oss-
-och i vars namn vi ber. Och allt folket sa ”Amen”.
