En av de vackra sakerna i filmen Logic on Fire är hur den placerar Martyn Lloyd-Jones’ hårdhet i predikstolen sida vid sida med hans mildhet utanför den. I en av öppningsscenerna säger hans dotter Anne Beatt: ”Han var gravallvarlig i predikstolen” följt av en bild av honom där han står och ser bister ut i sin svarta predikantdräkt. Men hans dotterson, Jonathan Catherwood, berättar att en av de mest störande sakerna med hans arv är att den stränge mannen på bokomslagen inte var det minsta lik deras snälle morfar där hemma.

Varför var då Lloyd-Jones så allvarlig i predikstolen och så gullig utanför den? Jo, för att han, när han äntrade predikstolen, var en man med en börda.

En börda från Herren

Lloyd-Jones’ bästa ord för att beskriva en predikan var en ”börda”. Han trodde att predikanten, varje gång han steg upp i predikstolen, skulle komma med en börda från Herren. Bördan skulle vara ett särskilt budskap som Gud gett predikanten att överlämna vid en specifik tidpunkt till en specifik församling från en specifik text. Denna börda borde forma varje aspekt av predikan, från framförandet till innehållet. En predikant är en man med en börda. Bördan formar hans uppträdande i predikstolen. När han blev ifrågasatt angående sin stränga uppsyn, kunde han svara:

Det var såhär Paulus predikade – han var medveten om att han skulle tala till odödliga själar; medveten om syndens förfärlighet; kände Guds kärlek i Kristus. Hur stort ansvaret var! Rädslan att på något sätt stå i vägen mellan folket och budskapet!

Bördan var den drivande motivationen bakom hans många stora predikoserier:

• “The Sermon on the Mount” (om bergspredikan) drivs av bördan att ytlighet är vår tids förbannelse.
• “Ephesians” (om Efesierbrevet) drivs av bördan att församlingens mest brådskande behov är en klar förståelse av vilka vi är i Kristus.
• “The Gospel of John” (om Johannesevangeliet) drivs av bördan att församlingens mest brådskande behov är en personlig erfarenhet av vad som gäller oss i Kristus.

Upprepade nyckelord

Bördan formade både formen och innehållet i hans predikningar. Ett retoriskt grepp Lloyd-Jones särskilt använde för att driva hem predikans börda hos församlingen var att upprepa nyckelfraser.

Ett av det mest slående och gripande inslagen i hans predikan var hur han upprepade och kraftigt uttalade ett eller två nyckelord genom en predikan. Allmänt var det just dessa ord från texten som han önskade betona. Ett sätt att analysera alla hans predikningar är att notera de fraser han upprepade. Eftersom Lloyd-Jones aldrig gav sina predikningar någon titel har redaktörerna som publicerat hans predikningar tagit de nyckelfraser som styr och dominerar varje predikan som titel.

Ibland kunde den upprepade frasen styra hela predikan. I en predikan i serien om 2 Timoteus 1:12, tjänar frasen ”den dagen” som konstant refräng. Lloyd-Jones upprepar ”den dagen” 37 gånger, och uttalar den varje gång med ett rytmiskt, walesiskt rytande som får orden att etsas in i åhörarnas undermedvetna. Flera veckor efter att ha hört predikan räckte det bara med att höra frasen ”den dagen”, så kunde predikan komma tillbaka med full styrka och retorisk potens.

Vid andra tillfällen kunde Lloyd-Jones använda ett enkelt nyckelord för att betona huvudpunkten i en del av predikan. Till exempel, i hans första predikan om Jesaja 40:1 förklarar bördan i predikan att evangeliet är det tröstande budskap som blivit sänt från Gud till en människa som befinner sig i krigstillstånd. Hans första huvudpoäng är: ”Det första vi alltid måste förstå med evangeliet om Jesus Kristus är att det är ett budskap sänt av Gud.” I predikan, börjar Lloyd-Jones denna punkt vid 9 minuter och 22 sekunder och slutar precis vid 17 minuter. Han utvecklar alltså punkten i ungefär  åtta minuter. Men under de åtta minuterna upprepar han ”Gud” 53 gånger. På så sätt bombarderade han församlingen med den grundläggande sanningen att evangeliet kommer från Gud – det är Guds handling, Guds aktivitet och Guds verk.

Ett annat prima exempel kommer från hans fyra-delars evangelistiska predikoserie om Psalm 1. Nyckelordet i den andra predikan är agnar. Predikans börda är att förklara hur man inte bör göra om man söker sann glädje. I denna predikan upprepar han, eller snarare ryter, ordet agnar, ofta med en ton av klar och tydlig ringaktning, hela 61 gånger. Den kumulativa effekten blir att ordet kommer in i åhörarnas undermedvetna och skapar en motvilja mot och önskan att inte bli som agnar. Genom denna metod ingöt han skriftorden i åhörarnas sinnen.

Apostlarna som föredöme

Detta tillvägagångssätt är förstås inte unikt för Martyn Lloyd-Jones. All stora förkunnare har gjort någonting likartat. Augustinus gjorde det. Chrysostomos gjorde det. Spurgeon gjorde det. Ett av tecknen på storslagen förkunnelse är kraftiga upprepningar.

Men för Lloyd-Jones var det apostlarna som var föredömet. I en kommentar till Petrus pingstpredikan, utbrister han: ”Det kallar jag predikan! Tröttnar ni på att höra mig säga samma saker, mina vänner? Jag gör ju bara vad aposteln Petrus gjorde. Jag är säker på att han gjorde rätt och jag är säker på att jag gör rätt! Vårt största problem är att vi glömmer.”

Varför var han så gravallvarlig i predikstolen? Herrens börda krävde det. Varje gång Lloyd-Jones gick upp i predikstolen var han en man med en börda. Och hans apostoliska upprepning var det huvudsakliga sättet att etsa in sin börda på församlingens sinnen.

Logic On Fire: The Life and Legacy of Dr. Martyn Lloyd-Jones från Media Gratiae på Vimeo.