Vilket evangelium är det din församling uppvisar? Gud ska synliggöras i den lokala församlingen genom församlingens fokus på helighet, Guds kärlek och Hans auktoritet. Församlingen ska vara en bild av Evangeliet genom att minnas att varje individ bär Guds avbild, att varje människa är fallen och behöver bekänna och få syndernas förlåtelse. Den största bilden som ger prov på Evangeliet för världen är församlingen.
FÖRSAMLINGEN ÄR EN BILD AV EVANGELIET
Bröder, låt mig be er slå upp Efesierbrevet.
Jag har inte en utläggande predikan denna eftermiddag, som jag brukar ha-
-varje söndag i min församling.
När jag samlat alla dessa pastorer här ber jag över vad jag borde säga.
Jag har ofta särskilda ämnen som dyker upp och som jag känner tyngden av.
Så är fallet med denna predikan, men den bygger på sanningen vi ser här i-
-Efesierbrevet 3:10.
“Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom”-
-“församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. Detta”-
-“var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre.”
Låt oss be tillsammans.
Gud, vi vet att Du blir hedrad och ärad när vi uttrycker våra behov-
-när vi talar och öppet erkänner att vi inte har, och vi vänder oss-
-till Dig och ber Dig fylla oss.
Herre, vi vet att du blir hedrad så vi gör detta nu.
Vi har kommit hit, mitt i veckan. Många av oss är fullt upptagna med-
-våra egna församlingars verksamheter.
Herre, det finns så mycket vi inte vet, och som vi inte förstår.
En del saker vi inte är säkra på hur vi ska klara det.
Fader, vi tycks inte förstå en del saker, ens om vad Du kallat oss att göra-
-men vi vet att detta är Ditt Ord, och vi vet att församlingen är Din plan.
Vi vet att du har kallat oss att förvalta ditt Evangelium under det att vi-
-arbetar i församlingen, sanningens pelare och grundval.
Vi ber Dig hjälpa oss redan nu. Ge oss hjälp att tänka som Du, som Du-
-uppenbarat i Ditt Ord om Din församling och så ge ära och heder-
-åt Ditt namn, medan Du fyller oss med din helige Ande och ger oss-
-förstånd och nya insikter.
Uppmuntra och styrk oss inför det Du kallar oss att göra och vara.
Vi ber detta för vårt eviga goda och Din eviga ära, i Jesu namn, amen.
Den mycket enkla frågan för er denna eftermiddag, och som vi ska fundera-
-på under dessa dagar om Evangeliet, dessa goda nyheter om Jesus Kristus.
Min fråga särskilt för er pastorer är väldigt enkel och titeln skvallrar-
-om den. Hur gör din församling Evangeliet synligt?
Hur gör din församling Evangeliet synligt?
Tänk er en församling där man bekänner tro på Kristus, men där-
-församlingsmedlemmarnas liv är väldigt normala.
Tänk er en församling där det finns mer och mindre religiösa människor-
-men alla i församlingen är glada tillsammans och talar om Gud-
-och Evangeliet, i positiva, om än vaga, ordalag.
I denna församling konfronterar man inga fördomar-
-och tillrättavisar inte synder. Synden talas det faktiskt väldigt lite om.
För ett litet tag sedan fick en engelsk biskop frågan under en middag-
-om vad han tyckte att församlingens mission var.
Han blev en aning överraskad av frågan, men till slut svarade han.
“Den s.k. missionen har väl någonting att göra med att hålla”-
-“vissa aspekter av det kristna arvet levande för de som är intresserade.”
Slut på citatet. Detta är en riktig biskop, ett riktigt citat.
Jag minns för några år sedan då jag körde runt Frank Thielmans far Cal.
Cal var en mycket trogen presbyteriansk pastor under många år i-
-Montreat, North Carolina. Han var alltid rak och tydlig när han talade-
-om sina åsikter. På väg från flygplatsen såg vi en intressant kyrkbyggnad.
Mr. Thielman frågade mig helt sonika:
“Mark, berätta om den församlingen – predikar den Evangeliet?”
Jag svarade: “Tyvärr, det är en välkänd liberal kyrka.”
Mr. Thielman skakade på huvudet och fnös ur sig en kort, koncis dom:
“Jag önskar Gud brände ner den!”
Hur många av våra församlingar är nyttiga för Evangeliet?
Hur många av våra församlingar skulle vara till mer nytta för Evangeliets-
-spridning i våra samhällen om vi helt enkelt inte fanns?
Du kan tappa Evangeliet genom att inte förkunna det tydligt och detta-
-ska vi fundera över under vår konferens tillsammans.
Jag blir så glad över detta!
Men din församlings liv kan också motarbeta Evangeliet.
Jag undrar om ditt liv varit fullt av andligt hjälpsamma församlingar?
Då du tänker på din vandring med Herren, har församlingen mer varit-
-någonting du ska leda eller har du kunnat nära dig själv?
Har du kunnat njuta av det eller har det, varit mest som ett yrke?
Har det varit en plats av andliga prövningar, eller triumfer?
Vad är din erfarenhet av den lokala församlingen?
I vår tid tillsammans denna eftermiddag vill jag att vi funderar över-
-hur församlingen ska uppvisa det oförvanskade Evangeliets sanningar-
-om Gud, om människan, om Kristus och om gensvaret till Evangeliet.
En sammanfattning av Evangeliet: Gud som är helig och kärleksfull-
-skapade människor i Sin avbild, men dessa syndade mot Honom och-
-är nu under Hans dom.
I sin fantastiska barmhärtighet sände Gud Sin ende Son, för att leva-
-och dö och återuppstå och återvända för oss. Herren Jesus Kristus.
Jesus Kristus levde ett liv av fullkomlig förtröstan till Sin himmelske-
-Fader, dog i syndares ställe och återuppstod i seger över synden-
-och döden.
Han kallar oss nu att omvända oss från våra synder och tro på Honom-
-och bli evigt försonade med Gud.
Om du bara hängde med på denna konferens, för att en vän övertalade-
-dig, betalade anmälningsavgiften för dig, och nu sitter här.
Detta är vad vi står för här: de goda nyheterna om att du kan bli-
-försonad med Gud. Att dina synder kan bli förlåtna, att du kan ha-
-gemenskap och en relation med Gud, i fullständig förtröstan.
Det du var ämnad för. Du behöver inte leva som andligt faderlös-
-och försöka reda ut saker själv.
Gud har en mycket bättre plan i Herren Jesus Kristus.
Ingenting jag säger kan förringa Evangeliets verbala natur.
Vi kommer vara tydliga i dessa tal om att Guds Ord är tillräckligt.
En sund församling förstärker och uppmuntrar spridandet av Evangeliet.
Det ersätter det inte.
Men vi som pastorer måste särskilt förstå att en uppenbart osund-
-församling underminerar vår noggranna förkunnelse.
Evangeliet och församlingen är tätt sammankopplade.
Församlingen skapas av Evangeliet, och församlingen hjälper sedan att-
-avspegla och även beskriva Evangeliet för människorna omkring oss.
Det visar vad vi menar med orden vi talar och predikar.
Så jag ber att vi, nu när vi betraktar Evangeliet tillsammans-
-var och en ska tänka hur vi visar och belyser Hans Evangelium-
-genom våra församlingar. Jag ber att Gud även ska visa oss-
-hur detta ska ske i högre grad.
Låt oss först tänka på nummer ett: Gud och hur Hans natur och-
-karaktär ska visas upp i församlingen.
Jag vill tänka på detta utifrån ett par specifika områden.
Först, Hans helighet. Distinkta liv pekar på en distinkt Gud.
Församlingsmedlemmarnas liv bör vara märkt av Guds helighet-
-och den heligheten visas i hur Hans Ande är.
Tänk på Andens frukt: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet-
-godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.
Ibland ser människorna omkring oss dessa egenskaper och beundrar dem.
Andra gånger blir vi förkastade för vår gudfruktighet.
Fastän vi är gudfruktiga behöver det inte betyda att vi är tilldragande.
Vi följer en korsfäst Herre, och vi är kallade att följa Honom-
-enligt Paulus i Andra Korintierbrevet:
”Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och”-
-”bland dem som går förlorade: för några en doft av död till död”-
-”för andra en doft av liv till liv.”
Våra distinkta liv ska klargöra vad Evangeliet är.
I Tredje Moseboken 19:2 säger Herren till Sitt folk att-
-vara heliga eftersom ”Jag, Herren er Gud är helig”-
-och till några kristna i en tidig församling i Turkiet citerar-
-Petrus just dessa ord till dem: ”Nej, liksom han som har kallat er”-
-”är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör.”
”Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är helig.”
Broder pastor, jag vill i enkelhet ställa er denna fråga:
Är er församling märkt av en sådan helighet?
”Jo, Mark, min församling är till för syndare.” Det är bra.
Alla våra församlingar är till för syndare, vi har inga medlemmar-
-som inte är syndare, eller äldste som inte är syndare.
Vi har inga som inte är syndare, men vi är en särskild kategori av-
-syndare: vi är omvändande syndare. Guds nådesgärningar har lett oss-
-till omvändelse, de ska exemplifiera Guds egen helighet.
Jag undrar om Guds helighet och häftighet, avspeglas på våra-
-offentliga möten.
Framställs Gud i våra gudstjänster och liv som någon som är unik-
-helig, avskild och åtskild.
I vår tid ser vi ledighet som höjden på nära bekantskap, men i Bibeln-
-när människor verkligen möter den verklige Guden förgås de.
De bekänner sina synder och faller på ansiktet.
Hesekiel, med all sin religiösa kunskap och träning som präst, tiger.
Vår Gud är en stor Gud, som Jeremia säger:
”Ingen är som du, Herre. Du är stor, stort och mäktigt är ditt namn.”
Satan vill få oss att tänka på helighet som fångenskap-
-men i själva verket är det frihet.
Våra församlingar ska vara spegelbilder av ett sant fritt samhälle-
-som Gud verkar ibland oss.
Vi är en hel gemenskap av människor som lever heliga liv.
Vi finner faktiskt en bild av mänskligheten skapad för människor som-
-människor omkring oss bara har drömt om.
Våra gemenskaper ska också reflektera Guds karaktär i Hans kärlek.
Jag ska inte ägna lika mycket åt detta för vi vet alla detta.
Vi har lärt oss sedan barnsben att tänka mycket på det.
En del av hur våra församlingar ska vara olika världen-
-är genom den kärlek som vi har.
Den omsorg vi har för andra som gör att vi gör oss besvär för Guds ära-
-genom att vi gör gott mot dem vi har ibland oss och även utanför.
Våra församlingar ska vara gemenskaper där ingen, som Paulus säger-
-ska söka sitt eget bästa utan andras (1 Kor 10:24).
Skulle du själv märka en sådan gemenskap, en grupp, som lever så?
Vänner, om vi inte har den sortens kärlek i våra församlingar är vi-
-bara som en annan klubb.
Vi är kallade att vara helt olika genom själva kärleken.
En annan aspekt av Guds karaktär och natur jag vill påpeka-
-som ska speglas i våra församlingar – särskilt viktigt för pastorer-
-är Hans auktoritet. Hans auktoritet.
Jag stötte dels på detta en gång då jag studerade Samuelsböckerna-
-och såg Davids sista ord. Jag vet inte hur många av er som lagt märke-
-till dem innan, de finns i kapitel 23 i Andra Samuelsboken.
Det kan vara för att jag är pastor i Capitol Hill och har mycket folk-
-i församlingsledningen som utövar auktoritet, och det gör vi ju alla-
-i hemmen eller på jobbet på olika sätt.
Jag fick särskilt intryck av dessa ord från David i 2 Sam 23:3-4:
”Israels Gud har talat, Israels klippa har sagt till mig:”
”Den som regerar över människor i rättfärdighet, den som regerar”-
-”i vördnad för Gud, han är som morgonens ljus när solen går upp”-
-”en morgon utan moln då jorden grönskar av solsken efter regn.”
Ser ni hur auktoritet är ämnad att vara någonting gott och livgivande?
Någonting som i sig självt är ljust och strålande.
Det är någonting Gud använder för att ge liv, när den utövas rätt-
-för de som är under denna goda auktoritet.
Ända sedan syndafallet har Satan velat fresta oss att tänka annorlunda.
Att auktoritet som går emot våra begär inte är förenligt med kärlek-
-så Gud ser egentligen inte till deras bästa om han säger åt dem-
-att inte ta frukt från ett särskilt träd.
Men vänner, det är sant att Gud både kan älska och härska över oss-
-och även tillrättavisa oss.
Vi vet att Satan ljuger och att hans anklagelse är uppenbart falsk.
Gud är fullkomligt trovärdig. Herren Jesus visade med Sitt liv-
-av fullkomlig kärlek hur fullkomligt trovärdig Gud är.
När vi använder vår auktoritet på rätt sätt speglar det Guds auktoritet.
När vi är i gemenskaper där det förekommer stadig men mild, tålmodig-
-tillrättavisning, uppmärksam, ledande vård om andra – vad Bibeln-
-kallar män att vara och fäder och mödrar, äldste och pastorer – när-
-detta sker vittnar någonting djupt inombords om denna rätta användning-
-av auktoritet.
Det bär frukt, det välsignar de som står under denna auktoritet.
Jag vet själv, i mitt eget liv, när jag har stått under god auktoritet-
-på olika sätt i församlingen och även i samhället har det varit till-
-stor välsignelse i mitt eget liv.
Detta är för att det speglar någonting av Guds karaktär.
Det finns ingen gud som älskat oss som denne Gud har.
Det finns ingen som har den rätten, både därför att Han skapat oss-
-och dessutom för att Han har köpt oss igen i Kristus, till att bli-
-vår kärleksfulle Herre.
Så vi vill känna denne Gud och en gemenskap som fungerar på detta sätt-
-med sund, gudfruktig auktoritet.
Det eggar folk till att bli medvetna om deras egen medfödda hunger-
-efter en sådan god auktoritet.
Jag vill också lyfta ett varningens finger. Å andra sidan, när det inte-
-finns lokala församlingar som detta kan makt missbrukas, som det så-
-ofta görs i världen, eller så kan det helt saknas någon makt, vilket-
-gör församlingen livlös.
Auktoritet som missbrukas i hemmet, på kontoret, i äktenskapet-
-eller i församlingen är en särskilt destruktiv och ond lögn om Gud.
Därför har det så stor betydelse hur du och jag som pastorer utövar-
-vår auktoritet i församlingarna.
Visar våra församlingar omvärlden någonting bättre i auktoritet?
Visar vi dem den livgivande auktoritet Gud själv utövar i våra liv?
Våra församlingar bör vara platser där man ges förtroende.
Förtroende kommer aldrig helt vinnas av syndare som du och jag-
-men genom Guds nåd kan förtroende ges åt andra kristna och hedras.
Vi kan leda på ett sådant sätt att de som varit i vår församling-
-säger: ”Mark var inte en perfekt pastor och gjorde en del saker”-
-”som jag inte tyckte om, men på det stora hela var han trogen”-
-”och lät sig användas till mitt goda.”
Jag vill inte att de ska säga det för att de ska tycka väl om oss-
-utan för att ta kål på Satans lögn om att auktoritet och kärlek-
-inte kan förenas. Vi vill undergräva den misstanken genom hur vi-
-arbetar i församlingen, som Gud gett oss att tjäna.
En församling som är helig och kärleksfull med sund auktoritet-
-hjälper till att visa lite av Gud och Hans karaktär för världen.
En församling är också avsedd att tydliggöra sanningen om nummer två:
Människor.
Så, sanningen om Gud, men också sanningen om människor.
Vi skapades i Guds avbild och detta bör speglas-
-i våra församlingar, där varje människa har värde i sig själv-
-för att de är skapade i Guds avbild.
I våra församlingar ska vi, som vi kan läsa om i Jakob 2, inte-
-värdera någon efter pengar, yrke, status, utbildning eller likhet med-
-oss. Vi värderar människor i församlingen för att de är skapade i-
-Guds avbild – någonting av Hans ära syns i dem.
En sak som bör sticka ut i kristna församlingar är alltså dessa starka-
-relationer och vänskaper som går över den här världens syndiga gränser.
Dessa naturliga, syndiga gränser vi är benägna att sätta upp bör-
-motsägas av de liv vi lever i vår församling.
Församlingar som inte inriktar sig endast på en bit av samhället-
-eller en typ av människor avspeglar någonting av fullheten och-
-mångfalden i Guds skapelse.
Vi läser ju i Första Moseboken 2 att Gud skapade människan i Sin avbild.
När Paulus resonerar i Apostlagärningarna 17 säger han att Gud skapat-
-alla folk av en enda människa för att de ska bo över hela jorden.
En gemenskap som lever som den lär om varje medlems värde pekar på-
-sanningen att vi alla är skapade i Guds avbild.
En lokal församling är alltså inte till bara för collegestudenter eller en viss-
-yrkeskategori, utan vi är en gemenskap av människor som avspeglar-
-Gud själv och älskar alla människor, som ju är skapade i Guds avbild.
Samvetet vittnar – vår moraliska känsla eller medkänsla-
-visar hur Han har gjort var och en av oss i Sin egen avbild.
Våra församlingar hjälper till att visa upp denna verklighet-
-men bör också lära och vara exempel på en förståelse av människans-
-fallna natur.
Dessvärre är vi alltför stora exempel på människans fallna natur-
-och jag behöver inte uppmuntra oss till detta
Men vårt församlingsliv tillsammans bör reflektera det faktum-
-att vi är fallna.
Vi vet att församlingen inte är en samling självrättfärdiga, så-
-vi behöver fråga oss själva om vår församling är en gemenskap där-
-folk uppmuntras att se sig själva som rättfärdiga i sig själva?
Bra på att hålla regler? Eller är de församlingar där människor-
-förstår och uppmuntras förstå att vi alla är syndare?
Blir denna ödmjukhet upphöjd i er församling?
Har du, broder pastor, rent praktiskt gjort någonting den senaste-
-månaden för att upphöja ödmjukheten? Hur är du exempel på Kristi liv?
Hur uttrycker det sig i era liv tillsammans?
Bibeln lär oss, i Romarbrevet 3, att vi alla har syndat och saknar-
-härligheten från Gud.
Den sanningen bör våra församlingar lära ut även om den är impopulär.
Vi måste visa att vi förstår detta, och det har stor betydelse för allt.
När vi presenterar Evangeliet får vi inte vara rädda att använda Guds-
-lag. Vi ska visa att människor faktiskt, enligt Bibeln, är syndare.
Vi måste visa de heliga att även vi heliga är syndare, till vår natur-
-även som ett friköpt folk att fortfarande ha synd att kämpa emot.
Vad betyder detta för oss i våra församlingar, i hur vi ser på-
-medlemskapet i församlingen?
En god förståelse av den fallna naturen, även hos de friköpta-
-ger oss en utgångspunkt där vi kan förklara medlemskapet.
Allt ger oss förstås en utgångspunkt att förklara medlemskapet-
-men särskilt en förståelse att vi inte är klara med jordelivet-
-så fort vi är frälsta, utan Gud blir ärad i denna ”mellanperiod”-
-då den helige Ande bor i oss, när vår frälsning säkrats genom Guds nåd-
-i Kristus, och vi ändå inte ännu är helt hemma.
Arbetet är inte slutfört. I denna tid av längtan kallas vi till att-
-förtrösta på Gud på väldigt praktiska sätt, som ibland är lite för-
-tydliga, och ibland väldigt privata.
Gud visar Sin trofasthet och Han blir ärad. Våra församlingar bör inte-
-försöka framställa sig som ett helt färdigt och perfekt, bra folk.
Vi måste förstå att församlingarna är fulla med syndare.
När vi befinner oss i en gemenskap som en lokal församling gör det oss-
-moraliskt synliga för oss själva.
Många har inte vuxit upp i kristna hem och har inte lärt sig mycket om-
-synden och aldrig sett sig klart och tydligt som syndare.
Men i den lokala församlingen och Evangeliet finns en verbal förklaring-
-av synden och en levande gemenskap av människor som förstår detta-
-och samtalar som om vi är syndare.
I en lokal församling bekänner människor synder för varandra och ber-
-om förlåtelse. De försöker inte låtsas skämmas eller vara stolta-
-och inte vilja att någon vet. Men när de ser någonting som en synd-
-vill de att människor ska veta, för att de vill bli förlåtna.
De vet att de kan bli förlåtna av Gud, men vill också ha sina bröders-
-och systrars förlåtelse, de som de kan ha syndat emot.
Detta skapar en annorlunda typ av gemenskap.
Men sådana gemenskaper är inte ofta typiska för våra församlingar.
När jag bodde i England några år och just kommit tillbaka till USA-
-fick jag träffa en släkting som ville hälsa på mig.
Jag hade inte träffat denna släkting förr, och hon frågade-
-vad jag skulle börja arbeta med.
När jag får denna fråga kan jag välja mellan att-
-antingen säga någonting vagt, som att vara lärare, eller kanske pastor.
Men jag bestämde mig för att vara väldigt rak och säga ”Jag ska bli”-
-”baptistpredikant”, och det fick fart på samtalet direkt.
Hon gillade inte svaret, hon tittade ner i kaffekoppen och sa:
”Jag har inte mycket till övers för organiserad religion.”
Jag frågade varför och hon svarade: ”Alla kyrkor är en grop huggormar.”
Jag sa ”Verkligen? Får jag fråga dig en sak?” ”Visst”, sa hon.
”Tycker du verkligen att världen utanför är något bättre?”
Hon skrockade och rörde om kaffet. ”Nej, det är den väl inte.”
”Men de vet i alla fall om att de är huggormar.”
Jag tänkte en sekund och sa: ”Märkligt nog så håller jag med dig.”
”Jag vet att församlingen är en grop med huggormar.”
”Det finns församlingar där ute som inte vet att de är huggormar”-
-”och jag skulle inte ta i dem med tång.”
”Jag vet också att världen är en huggormsgrop, men jag håller inte”-
-”med dig om att världen egentligen vet att de är det.”
”Jag tror inte de vet någonting annat. Men församlingen är full av”-
-”människor som vet att de är huggormar, därför är vi där.”
”Det finns inte något annat skäl att ha en församling bland syndare”-
-”än att bringa Gud ära och bekänna det faktum att vi är syndare”-
-”och behöver en Frälsare. Så varje församling jag kommer vara med i”-
-”ska vara en församling som vet att vi är huggormar, och du vet”-
-”det finns alltid plats för en till att ringla sig in!”
Vänner, vi vet att någonting är fel och vi är de som kan säga sanningen.
Pastor, jag hoppas du förstår hur starkt detta är, rent evangelistiskt.
Kristna försöker ibland nå icke-kristna genom att linda in sanningen-
-om synden, men de är smartare än så. De vet att någonting inte-
-står rätt till med dem och världen.
När vi berättar sanningen om synden ger vi dem diagnosen som äntligen-
-förklarar deras tillstånd. I församlingen börjar de sedan se en hel-
-gemenskap av människor – inte bara en helig, vis guru, utan en gemenskap-
-av människor med uppenbara fel och brister, men fulla av glädje-
-i Herren, fastän de ser sin egen synd.
De behöver inte låtsas som allt är bra för att känna det fulla liv-
-Gud kallar oss till.
Vi är syndare, men den helige, kärleksfulle Guden kan ta emot oss.
Det för oss till en tredje aspekt av Evangeliet som församlingen-
-synliggör: Frälsaren Jesus Kristus.
Kristus är verkligen en unik person och det är svårt att tala om att-
-göra Hans unika person synlig, som Guds Son, som nu vädjar inför Guds-
-tron, som ska komma tillbaka i makt och stor ära för att döma världen.
Det har väldigt djup betydelse att Han inte är här.
Vad som kännetecknar vår nuvarande tidsepok är att Hans närvaro-
-endast förmedlas genom Hans Ande, Hans Ord och Hans folk.
I tiden mellan Hans himmelsfärd och återkomst är Han osynlig för oss.
Men den lokala församlingen är menad att vara en gemenskap där-
-Jesu Kristi unike person, fullt ut Gud och fullt ut människa, ska-
-vara metaforiskt synlig.
Han är synlig ibland oss i det att vi är folket som bär Hans namn-
-Hans lära, Hans Evangelium, till Hans ära och goda rykte.
Församlingen tillber Jesus Kristus och Hans Ande bor i oss-
-så vi kan verkligen tala som Nya testamentet gör om att församlingen-
-är Kristi kropp.
Vi är Hans tempel, fyllda av Hans Ande, köpta med Hans blod.
I våra församlingar bör vi fråga oss hur vi gör Kristus synlig genom-
-vår klara undervisning om Honom, som fullt ut Gud, Guds evige Son-
-och fullt ut människa, då Han blev kött för oss och vår frälsning.
Vi ska tydliggöra vem Jesus är genom våra liv där vi tillber Honom-
-och hänger oss åt Honom på söndagar och alla dagar.
Utan en sådan här gemenskap, skulle denna lära, detta budskap och-
-denna sanning om Jesus Kristus förbli okänd.
Utan församlingar som har och lär Guds Ord, och där Guds Ande verkar-
-skulle ingen någonsin bli sänd för att predika detta budskap-
-som Paulus talar om i Romarbrevet.
Utan lokala församlingar som dessa skulle Kristus inte ha några vittnen-
-om Sig i denna värld.
Men det är inte bara Kristi person, utan särskilt Kristi verk-
-som ligger i själva kärnan av våra församlingars liv.
Det är det åtagande Gud har visat oss i Jesus Kristus.
Våra liv tillsammans bör provocera, vi är kallade att vara en gemenskap-
-där kärleksfull förlåtelse ges regelbundet.
Vi är kallade att vara en samling människor som kännetecknas, inte av-
-självrättfärdighet, utan av insikt om vår egen synd och därmed en-
-ödmjukhet och förståelse av vårt behov av nåd, som Gud gett oss i-
-Kristus och därför kan vi vara nådefulla och barmhärtiga mot varandra.
Församlingarna bör kännetecknas av en utåtriktad kärlek, en längtan-
-att avspegla Kristus. Vi ska vara en demonstration av Guds kärlek.
Jag vet inte hur ni lärt era församlingar att tro att de älskar Gud.
Hur ska de veta att de faktiskt älskar Gud?
Handlar det om vad man gör och hur mycket, eller en sorts känsla?
Det kan ibland vara bra att ha ett studium i en predikan och gå igenom-
-de olika sätt vi i församlingen hjälper varandra förstå vad det-
-innebär att verkligen älska Gud.
Ett av de främsta sätten ni kommer se i Nya testamentet är på hur vi-
-älskar varandra – älskar vi varandra på sätt som ibland är obekväma-
-för oss själva? Även hedningarna har vänner.
Jesus säger att de bryr sig om dem, men församlingen ännu mer-
-som Johannes säger i Första Johannesbrevet:
”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar”-
-”bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden.”
”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken.”
”Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder.”
Gud är kärlek och han ska bli känd som sådan. Om vi är Hans barn-
-kommer vi också älska, inte bara för att alla är skapade i Guds avbild-
-utan även för Gud har älskat oss på ett specifikt sätt och köpt oss-
-med Kristi blod. Våra församlingar är fulla av människor som inte-
-bara är lika varandra i jordisk mening. Många i din församling-
-är olika dig, olika till nationalitet, etnicitet, olika politiska-
-åsikter, olika yrken.
Som pastor behöver du lära församlingen värdera dessa skillnader.
Du kommer inse att varje skillnad som finns mellan människorna-
-i församlingen gör att omvärlden blir fundersam och ställer frågor-
-om vad ni egentligen har gemensamt, varför är ni tillsammans såhär?
Jag hade glädjen att sitta bredvid en muslimsk kvinnlig sjuksköterska-
-som hjälpte till att sköta om en döende medlem i vår församling-
-för några år sedan.
Hon frågade mig under måltiden efter minnesgudstjänsten:
”Hur fungerar er församling? Ni har så många som tog hand om denna”-
-”medlem i er församling.”
Jag frågade henne oskyldigt om hon gick till moskén regelbundet.
Hon svarade ja, och jag sa: ”När någon dör där ser du väl människor”-
-”visa dem en sådan här spontan kärlek och omsorg?”
Hon svarade nej och jag sa: ”Ser du något alls av denna sortens kärlek?”
Hon svarade: ”Jag har aldrig sett någonting sådant. Jag vet inte hur”-
-”jag ska förstå detta…” Det ju var inte bara tio äldre vita väninnor-
-till henne som kom utan båda unga och gamla från olika etniciteter-
-och olika stadier i livet, som inte alltid känt henne så länge.
Men alla uppoffrade sig för att ta hand om henne.
Mina vänner, den här sortens kärlek har vi för att vi alla har blivit-
-köpta med Kristi blod och blivit älskade på detta fantastiska sätt.
Våra församlingar ska vara bilder av denna kärlek, som gör omvärlden-
-med dess kategorier helt förvirrade.
Vi ska ge den en förhandstitt på den stora hymn som sjungs till-
-Lammet i Himlen: ”med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av”-
-”alla stammar och språk och länder och folk.”
I vår värld idag är en av de största klyftorna generationsklyftan.
Jag vill verkligen avråda er från att planera och dela upp församlingen-
-utefter olika åldersgrupper, som om det är bästa sättet att uppfylla-
-missionsbefallningen och befallningen att uppbygga varandra i 1 Kor.
Gång på gång ser jag hur Gud använt vittnesbörd från människor-
-över generationsgränserna.
Jonathan Leemans bok The Church and the Surprising Offense of God’s-
-Love handlar helt om församlingsmedlemskap. Han höll en hemgrupp.
Helen, som var i 85-årsåldern fick en stroke och låg på ålderdomshemmet.
Jonathan tog sin hemgrupp med unga män en fredagkväll för att besöka-
-Helen på hemmet. Efteråt frågade folk Helen om hon var någon kändis-
-eftersom dessa unga män kom för att hälsa på henne en fredagkväll.
Men det var för att de älskade henne som syster i Kristus.
Det är inte varje dag sådant händer i vår församling, vad jag vet-
-men de bör alltmer vara typiska för alla våra församlingar eftersom de-
-vittnar om det ovanliga som Gud gjort genom att älska oss i Kristus.
Han älskade inte bara en kategori av människor.
Vi har långa predikningar i vår församling och mina blir inte mycket-
-mer spännande än detta föredrag här nu.
Vår församling är dock van vid att höra våra långa predikningar-
-och denna blir kortare än vanligt.
Men de kommer in, och vi har människor som gillar att läsa böcker av-
-Lig Duncan, Al Mohler, Thabiti, John och CJ och tycker om att lära sig.
Fler än en gång har jag fått säga till en ung man med nit för att-
-lära sig teologi: ”Om du inte vill gå upp en timme tidigare”-
-”och hämta en 90-åring som behöver skjuts”-
-”så vet jag inte om du verklig känner Jesus.”
”Jag vet inte om du är kristen om du inte kan älska på det sättet.”
Demonerna kan teologi, som vi ser i Bibeln, lika väl eller bättre-
-än oss alla. De förtröstar inte på Gud, men de har god teologisk-
-kunskap.
Det är detta liv i Kristus, den helige Ande inom oss, som faktiskt-
-visar om vår trosbekännelse är äkta.
Våra församlingar ska visa detta för världen.
En annan stor sak som gör att vi kan visa Evangeliet-
-är våra naturliga uppdelningar i samfund.
Här möts vi alla tillsammans. Vi är oense om hur musiken bör skötas-
-och är oense om hur introduktionen bör genomföras.
Vi kan inte hålla med helt med varandras föredrag ibland och kan-
-sedan, mer eller mindre artigt, tala om det under måltiderna.
Men vi är alla överens om vad Evangeliet är, och i Guds godhet-
-kan vi ha skiljaktigheter mellan samfunden, där vi ärligt tittar på-
-samma sanning, som till exempel dopet, och kan inte komma överens.
Och jag tvivlar inte för en sekund på Ligs avsikter.
Men bröder, detta är en av de största samlingar för presbyterianska-
-pastorer som kommer äga rum detta år. Det är även en av de största-
-samlingarna med sydstatsbaptist-pastorer – och Sovereign Grace-pastorer-
-för att de måste vara här…
Det är gudfruktig auktoritet, CJ…
Men även dessa skillnader gör att vi kan belysa Evangeliet.
Våra församlingar kan be för andra församlingar som inte är eniga med-
-oss i varje detalj, men som håller med oss om Evangeliet.
Vi kan ge Evangeliet företräde genom att vi har kärlek till de som inte-
-kommer från samma samfund. Det viktigaste är att vi har samme Herre.
Vi vill se våra församlingar och liv förkroppsliga och visa detta.
Så, pastorsbröder: Hur avspeglas Guds karaktär i-
-våra församlingar, och mer specifikt, Guds kärlek i Kristus?
Om den lokala församlingen inte är en sådan gemenskap kommer även-
-korset, hur klart det än lärs, bara tyckas som abstrakta idéer.
”Jag bad en bön en gång och ingick försäkringsavtal med Gud”-
-”men jag ska fortsätta leva ungefär som alla andra omkring mig.”
Nej, våra församlingar får inte vara sådana.
Visst är våra församlingar inte perfekta, men vi borde verkligen-
-förvandlas av detta Evangelium.
Och ett sätt att hålla Evangeliet oförvanskat, som vi ska ta upp-
-i de andra föredragen är genom att ha sunda församlingar-
-som är medvetna om Evangeliet, fått smak för Evangeliet och jublar-
-i Evangeliet, och älskar att leva ut Evangeliet.
Utan denna sortens kristuslika kärlek, som Jesus talade om i Johannes-
-att världen ska känna oss genom: kärleken ni har till varandra-
-väcker våra liv inga frågor eller förväntningar, de ger inget hopp.
Detta för oss till den sista aspekten av Evangeliet som våra-
-församlingar ska illustrera. Nummer fyra: rätt gensvar till Evangeliet.
Här vill jag tala om omvändelse och tro. Våra församlingar ska både-
-lära och vara exempel på omvändelse – en gemenskap kännetecknad av-
-ödmjukt bekännande av sina fel, och förändring därpå, är en-
-enastående gemenskap. De flesta gemenskaper är inte sådana.
De flesta familjer, de flesta grannskap, är inte sådana.
Tyvärr kanske de flesta församlingar inte heller är det-
-men våra församlingar borde, genom Guds nåd.
Vi erkänner personligen vår synd för att komma in i församlingen-
-oavsett om vi kommer in först genom dop eller bekräftar det i-
-Herrens nattvard.
Hur vi än går in, är det ett tecken på syndabekännelse.
Vi är inte en klubb för de rättfärdiga, utan en gemenskap av syndare-
-som behöver en Frälsare.
Vi erkänner personligen vår synd, vi bekänner den, gör avkall på den-
-vänder oss från den, och därför kan vi säga att vår församling endast-
-är till för syndare, och bland dem endast för omvändande syndare.
Vi omvänder oss till exempel från vår själviskhet – en grundläggande-
-del av att följa Jesus är att hjälpa andra följa Jesus.
Läs Jakobs brev, läs Första Johannesbrevet.
Det kristna livet är verkligen personligt, men det är inte privat.
Det kristna livet blandar oss in i andras liv.
Församlingen hjälper att göra detta tydligt när vi själva omvänder oss-
-och bevittnar verkligen omvändelse i varandra.
Därför försöker vi inte löpa det andliga livets lopp på egen hand.
Jag hade en vän, en ivrig evangelist, när jag gick i college.
Han kom till församlingen dit jag gick, precis i tid för att höra-
-predikan. Jag frågade honom om han tänkt gå med i församlingen.
Han såg på mig som om jag hade tre huvuden.
”Varför skulle jag gå med i församlingen? Jag är här för att”-
-”evangelisera och göra lärjungar.” Jag frågade honom enkelt:
”Har du någonsin tänkt på att faktiskt gå med i församlingen, överlåta”-
-”dig till denna grupp människor?” Han sa: ”Varför skulle jag det?”
”Om jag gick samman med alla dessa skulle de bara sakta ner mig.”
Jag förstod vad han menade och bollade ömsint frågan till honom:
”Har du tänkt på att även om de skulle sakta ner dig”-
-”så skulle du också kunna hjälpa till att snabba upp dem?”
”Och Gud kanske bryr Sig om fler än bara dig. Han kanske bryr Sig om”-
-”hela församlingskroppen, och att aspekter av Hans karaktär och”-
-”personlighet och storhet inte bara syns i våra individuella liv”-
-”utan i gemenskapen som Han vill göra församlingen till.”
Evangeliet om Jesus Kristus ska på ett särskilt sätt synas genom-
-församlingen. Det är en stor förmån och ett stort ansvar-
-att få Evangeliet som gör att vi kan veta att vi måste omvända oss.
Utan en gemenskap som denna kan kallelsen att vända om från synden-
-bli till en jobbig, självrättfärdig lista med regler vi ska hålla-
-där vi känner oss bättre till mods utifrån våra egna gärningar.
Men när du är i en gemenskap där man bekänner och vänder om från synden-
-kontinuerligt, får du se Evangeliet gestaltas på många sätt-
-som uppbygger oss som kristna och lär dem utanför vad det betyder-
-att vara en Jesu efterföljare.
Våra församlingar ska också lära och vara exempel på tro.
Den här sista punkten om gensvaret har alltså två delar.
Den första var omvändelse, och nu kommer också tron.
Tro på Gud och Hans löften till oss i Kristus.
En lokal församling är en riktigt underlig sak.
Församlingen är en gemenskap med människor som handlar efter saker-
-man inte kan se.
Vi handlar efter Guds löften till oss om saker i framtiden vi ännu-
-inte ser med våra ögon. Ändå påverkar de oss väldigt påtagligt.
Även denna kväll. Och det är inte bara jag som kristen individ-
-utan också alla vi i våra församlingar, som människor kan se.
Det är en gemenskap där tron på Guds löften ligger till grund för-
-de hopp vi lever för, där Guds Ord är centralt för våra liv.
I våra församlingar behöver vi värdesätta Guds Ord, predika Guds Ord-
-och göra Guds Ord känt. Det är därför vi håller fram löftena som-
-vi sedan springer till.
Ett skäl till att jag blev så förtjust i att få hålla inledningstalet-
-för att sedan vara färdig är att jag efteråt bara kommer få sitta här-
-och se dessa bröder hålla fram Guds löften för mig och uppegga mitt-
-hjärta med dem och få mig springa till dessa löften, förtrösta-
-på Gud och springa, helt hängivet och inte spara någon extra energi-
-ifall löftena inte skulle vara sanna.
Jag vill bara kasta mig ut i allt.
Varje vecka bör våra predikningar hålla fram Guds löften i Kristus-
-så att vi dras till att tro.
Guds Ord är vår GPS – förutom att det inte gör några fel!
Alla dess löften är sanna – det finns inga exempel i ditt liv där-
-Guds löften inte varit sanna.
Detta är förtroendet vi som pastorer ska ha när vi ger Guds Ord-
-till Guds folk. Vi har inte något förtroende till oss själva-
-vi har bara förtroende för Gud och Hans löften. Vi ger dem till folket.
Lika säkert som Gud skapat Sitt folk genom Ordet kan vi vara säkra-
-på att Ordet bör ha en central roll i våra församlingar.
Jag vet att vår generation är visuell och att det behövs målande-
-visuella bilder överallt, för att det är en ny, modern tid.
Om du lyssnar på sådant vill jag ställa några frågor till dig.
Har du tänkt på att vi alltid lever i en visuell tid?
Visst är vår generation en visuell generation-
-men detsamma gäller den som var före oss, och den dessförinnan.
Gud kanske rent av gjorde oss till visuella varelser med dessa ögon-
-och så fort vi ser något så vet vi något omedelbart.
Men den typen av omedelbara kunskap om Gud har vi förlorat enligt-
-Bibeln i 1 Mos 2 och 3. När vi syndat kunde vi inte längre se Gud.
Han blev osynlig för oss, men i Hans fantastiska nåd har Han gjort Sig-
-själv närvarande för oss genom Sina löften när vi inte längre såg.
Vi kunde höra Honom med öronen när Hans löfte kom och tog oss.
Abraham är en underbar bild på detta. Vi ser Gud skapa Sitt folk varje-
-vecka när vi predikar Hans Ord. Guds löften går ut och tar tag i dem-
-Han ger öron att höra med, och tar med dem så att Han blir ärad-
-när Han visar Sig sann till Sitt Ord.
Guds helige Ande skapar Sitt folk genom Ordet.
Romarbrevet 10:17 – ”Tron kommer av att höra Kristi Ord.”
Vi kan förstås skapa ett folk på andra sätt. Vi kan gå ut och ha-
-speciella satsningar, en kör, en viss etnisk eller samfundsidentitet-
-eller någon riktigt bra verksamhet, och försöka skapa ett folk kring-
-en hemgruppsstruktur eller någonting annat vi bygger församlingen runt.
Till och med runt predikantens personlighet. Men vi ser aldrig Guds-
-folk skapas kring någonting annat än Guds Ord.
Det är Guds Ord som Han använder för att bygga Sin församling.
Församlingen är inte de föreningar som vi arbetar med.
Han bygger Sin församling genom Hans Ords predikan-
-och det ska vi rätta oss efter så gott vi kan.
Vi ska ge oss själva till detta i våra verksamheter.
Till sist kommer dagen då tron byts i åskådning och ingen predikan-
-mer kommer att finnas till.
Ingen ser fram emot detta mer än ett rum fullt med predikanter.
Vi längtar efter då vi inte längre behöver tro utan kan se Herren.
Bibelns klimax, Uppenbarelseboken 22:4 ”De ska se Gud”.
Det är detta vi längtar efter med hela vår varelse.
Men vi är inte ännu där i detta liv. Vi tyngs ner av syndens resultat-
-ända från våra urföräldrar och våra egna synder idag.
Den dagen ska tron bytas i åskådning, men nu är det en annan tid.
Gud vare tack, är det inte en tid av fullständig förtvivlan-
-utan av stort hopp, och Gud blir på ett särskilt sätt ärad-
-som Han inte skulle bli annars, om vi inte hade gått igenom denna tid.
Så vi är på ett helt unikt sätt med och ger Gud ära i trons dagar.
Precis som vår tros fäder – Abraham, Israeliterna och apostlarna-
-litar vi på Guds Ord. Församlingen är alltså i grund och botten-
-en gemenskap av människor som formas av tron på Jesus Kristus och Hans-
-löfte att frälsa alla som förtröstar på honom.
Predikningar ska därför ha en central roll i våra församlingar-
-eftersom det är i Guds Ord som Hans löften hålls fram för oss.
Vår gemenskap kan endast begripas i ljuset av dessa sanningar.
Dessa sanningar illustrerar och visas av församlingens gemensamma liv.
Vi lever annorlunda för att vi tror på dessa sanningar.
Paulus hävdar i 2 Korintierbrevet 9 att man ger på ett annat sätt-
-om man tror dessa sanningar. Vidare i Hebr 10:34 – en storslagen vers-
-att begrunda, skriv ner Hebr 10:34. Det står:
”Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era”-
-”ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och”-
-”bestående.”
Våra uppoffringar för varandra, för Gud och Hans ära-
-kan endast begripas i ljuset av dessa kommande realiteter.
En lokal församling är alltså en gemenskap av människor som förtröstar-
-på Gud på detta sätt.
Vi förstår inte ens allt Han gör i våra liv och mystiska försyn.
Om du är här på detta möte och befinner dig i en sådan period-
-då Gud låter dig genomgå någonting du inte förstår, vädjar jag till-
-dig som din broder i Kristus: Lita på Gud, Han är trofast.
Det har funnits tider då du tydligt sett att det kommer en tid-
-då du ska se tillbaka på detta och ge Honom ära genom ett steg i taget-
-och följa Honom, även genom de svåraste tiderna, du förtröstar och-
-satsar på Hans trofasthet, eftersom Han ska visa Sig god och sann till-
-Sitt Ord.
Vi är en gemenskap som gör detta. Vi förstår inte allt Han gör alltid-
-men vi litar på Hans karaktär.
Våra farhågor inför framtiden angår sådana områden då vår vilja-
-skiljer sig från Guds vilja.
Det finns saker vi vet att vi inte vill förlora, som vi fruktar att-
-Han vill att vi ska förlora.
Men att upptäcka vad det är och börja be över dem kan vara en bra-
-början på Guds Andes verk i ditt liv.
En församling som helhet bör vara ett folk där Guds framtid börjar-
-ta form, redan nu.
Ni kanske känner till Jay Smiths arbete i London. Han predikar-
-på Speaker’s Corner i Hyde Park, och predikar särskilt för muslimer.
Jag fick träffa Jay för några år sedan och hörde honom tala på ett-
-litet möte. Han berättade om hur han just efter tunnelbanebombningarna-
-för några år sedan frågade en grupp på 40 män som han talade inför-
-hur många som tyckte att bombarna utförde en god gärning.
Ungefär hälften där räckte upp handen. Detta var i London där många-
-människor just blivit dödade av dessa bomber.
Jay sa då till oss som lyssnade: ”Min fru förstår att jag antagligen”-
-”kommer att bli dödad för det jag gör. Vi accepterade detta redan”-
-”innan vi påbörjade denna verksamhet.”
Varför gör Jay då detta? Jo, han vet att det är gott att förkunna-
-Evangeliet, och han lever tryggt i hoppet om återuppståndelsen.
Därför har ingen makt att ta ifrån honom något inför evigheten-
-och han kan med förtroende och glädje förkunna de goda nyheterna-
-för människor som behöver höra dem.
En lokal församling är en hel bunt människor som är sådana.
En lokal församling är en gemenskap av människor, som på våra olika-
-sätt, kanske inte lika uppenbart hjältemodiga, men på våra egna små-
-sätt, lever vi och lutar oss inte bara mot sådant vi ser i detta liv.
Vi visar vad Paulus sa till Korinthierna, att om vårt hopp i Kristus-
-bara gäller detta liv är vi mer ömkansvärda än alla människor-
-eftersom vi slösar våra liv på att tro Guds löften.
Detta är vad det betyder att ha tro.
Vi är alltså gemenskaper som lär och visar omvändelse, lär och visar-
-förtröstan, bara och helt på Kristus, för vår frälsning.
Nu borde vi avsluta. Ser ni, pastorsbröder, någonting av hur-
-Jesu evangelisationsplan är den lokala församlingen?
Vill ni se er församling bli bättre på evangelisation – hjälp den-
-att bli en bättre församling. Hjälp den byggas på Ordet med människor-
-som älskar Herren, som allt mer lever efter Hans löften.
Många evangeliska protestanter har börjat tänka att församlingen-
-inte behövs för Evangeliet för att den inte är väsentlig för det.
Jag vill utmana denna idé, den är obiblisk, falsk och farlig.
Våra församlingar är avsedda att vara bevis på Evangeliet.
På församlingarnas möten läses den kristna Bibeln.
När församlingarna förrättar dop och nattvard avbildas Kristi verk.
I församlingens liv ska Guds karaktär bli påtaglig.
En församling som kompromissat sin natur kommer även få Evangeliet-
-att framstå som irrelevant.
Församlingen är alltså viktig då den är kopplad till de goda nyheterna.
Vår församling ska vara uppenbarelsen av Evangeliet i världen.
Det är såhär Evangeliet ser ut när det utspelas i människors liv.
Tar du bort den lokala församlingen tar du även bort den synliga-
-uppenbarelsen av Evangeliet i världen.
Kristna i församlingar är kallade att utöva och uppvisa evangelisation.
Världen kommer bevittna att Guds rike har börjat i en gemenskap av-
-människor som är skapade i Hans avbild och återfödda av Hans Ande.
Kristna, inte bara som individer, utan som Guds folk, sammanförda-
-i församlingar, är den tydligaste bilden världen kan se av vem Gud är-
-och vad Hans vilja är, även för dem och deras liv.
Många av er pastorer är noga med vad Evangeliet är, och det borde ni.
Vi hoppas även hjälpa er här på denna konferens.
Men borde ni inte också vara noga med församlingen-
-som Kristus gav detta Evangelium till?
Att återta lärosäten och samfund i Evangeliets arbete är gott-
-men kommer inte vara länge om vi inte sätter igång med det större-
-arbetet att städa upp tusen och åter tusen lokala församlingar-
-som inte är goda vittnen för Evangeliet om Jesus Kristus.
Är vi den enda församlingen som planterar församlingar i ett-
-storstadsområde där vi så gärna skulle vilja ha möteslokaler?
Där alla byggnader ägs av församlingar som sedan länge slutat predika-
-Evangeliet, eller församlingar som inte verkar bry sig om att nå ut?
Be att Gud befriar oss, be att Gud hjälper oss i vår förkunnelse-
-att vara tydliga med Evangeliet.
Be att Gud hjälper oss vara tydliga med församlingen.
Att se att om vi fördömer synden från predikstolen, klart och-
-frimodigt står upp för det faktum att abort är mord, men inte-
-gör någonting åt medlemmarna i församlingarna som är läkare och utför-
-sådana aborter, vad säger vi då med alla våra vågade ord-
-om vi inte sedan är villiga att göra grovjobbet och blanda oss-
-in i dessa personers liv och tala tydligt med honom om det val han-
-måste göra: antingen upphöra med att låtsas följa Kristus-
-eller överge sin synd.
Det är sådant som gör våra högtravande ord till verklighet.
Utan detta kan dessa ord till och med vara farliga, som droger som-
-lurar oss tro att vi gör vad vi egentligen inte alls gör.
Pastorsbröder, av alla människor, ni får inte missa hur viktig den-
-lokala församlingen är för Evangeliet.
Låt Newtons bön för sig själv bli vår bön, med församlingen i åtanke.
John Newton bad ”Jag är inte vad jag borde, jag är inte vad jag önskar”-
-”jag är inte vad jag hoppas, men jag kan säga att jag inte är vad”-
-”jag en gång var. Genom Guds nåd är jag vad jag är.”
Evangeliets innehåll lärs ut i församlingen och Evangeliets natur-
-ska visas upp. Lyssna än en gång på versen jag öppnade med. Ef 3:10.
“Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom”-
-“församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. Detta”-
-“var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre.”
Församlingen är ett mönster för Guds verk och också det medel Han-
-använder för att visa upp Sin ära, så att våra familjer och grannskap-
-och hela världen kan se – även bortom världen: ”för härskarna”-
-”och makterna i den himmelska världen.”
De kan se allt som görs i våra små församlingar!
Visste ni att allt detta händer i er lokala församling?
Vilket evangelium visar er församling? Fundera på det i en enskild-
-andakt någon gång under veckan. Vilket sorts Evangelium synliggör-
-er församling? Låt oss be tillsammans.
Herre, vi är helt beroende av Din nåd, och det finns ingenstans-
-vi hellre skulle vilja vara – helt beroende av Dig-
-som visat Dig vara så nådig mot oss.
Vi ber att Du låter Dig bli hedrad och ärad i varje församling-
-som finns representerad här, vi ber i Jesu namn, Amen.
