Varför uppväckte Gud Jesus från de döda? På ytan kan det se ut som en grundläggande fråga med ett uppenbart svar. Vi skulle rent av kunna avfärda den som en sådan enkel fråga till påskdagens frågesport för barnen. Vi skulle även kunna frestas att tänka på uppståndelsen utifrån dess framtida betydelse. Men när vi läser Första Petrusbrevet finner vi en oväntad innebörd i Jesu uppståndelse, en som är tänkt att hjälpa oss här och nu, i vårt lidande och vår skam.
Petrus första brev inleder med att erkänna att den här tiden är full av lidande. Hans läsare ansattes av olika prövningar (1 Petr 1:6). De blev utskämda för sin tro och hånade för sin moral (1 Petr 4:4). De blev i regel utstötta. Allt det rena och goda de gjorde stämplades som ont av motståndarna. De led orättvist och utstod ändlösa sorger. De förolämpades för Kristi namns skull. De blev utfrysta. Petrus förringar inte dessa svårigheter genom att avfärda dem som tillfälliga och obetydliga, utan erkänner deras eldprov som landsflykt.
Som svar på detta lidande – en sorts ”mjuk” förföljelse som alltmer återspeglar vad vi upplever i vårt land – injicerar Petrus ett ord av hopp. Men det kanske inte är den sortens hopp vi är ute efter. Petrus hävdar att lidandet genom eldprov inte är en enstaka skur på våra livs sattelitkartor. Det bör inte förvåna oss (1 Petr 4:12). Istället är skam och utfrysningar långtidsprognosen för den som följer Kristus. Men det finns hopp, eftersom vi känner till vår Frälsares berättelse.
Omvänt manus
Jesus var, som Petrus påminner om, själv en utvald landsflykting. Han var Guds utvalda hörnsten, men han förkastades av människor (1 Petr 2:4-5). Han var Faderns dyrbare och förhandskände Son, men han levde ständigt i vanära och utfrysthet. Han var utesluten bland religiöst konservativa, mäktiga politiker och även sin egen familj. När han levde här på jorden blev han föraktad och hade ingenstans att vila sitt huvud. Vid sin död blev han slagen, bespottad, förtalad och smädad. Han blev skamligt korsfäst. Alla som bevittnade detta händelseförlopp såg inte bara att han var förkastad av sina medmänniskor och de mäktiga. Han såg även ut att vara övergiven av Gud.
Tre dagar senare blev manuset omvänt. Gud gav upprättelse åt sin Son genom att uppväcka honom från de döda. Och genom hans uppståndelse ämnar Gud ge oss – dig och mig – ett levande hopp i nuet, när vi ibland ser oss själva få problem och bli övergivna (1 Petr 1:3).
Genom Jesus kommer vi, som Petrus säger, till tro på Gud. Vi kanske inte ofta tänker på den kristna tron på detta sätt. Vi talar framför allt i termer av att ha tro på Jesus, vilket förstås är rätt och bibliskt. Men i Första Petrus 1:21 vill Petrus betona hur vi kommer till tro på Gud genom Jesus. Hur går detta till? Om vi fortsätter läsa ser vi att Gud uppväckte Jesus och gav honom härlighet för att vår tro och vårt hopp skulle stå till Gud. Detta är verkligen en oväntad innebörd i Jesu uppståndelse: Jesus uppväcktes för att vi skulle förtrösta och hoppas på Gud, vår himmelske Fader.
Såhär förstår jag hur det fungerar i Petrus resonemang. När jag ser mitt liv återspegla Jesu liv, när jag ser hur mitt lidande korsar hans, när jag förstår att han uthärdade lidandet genom att överlåta sig åt vår trofaste Faders hand, när jag inser att den utvalde och dyrbare Sonen blev förkastad av andra, blir jag inte så förvånad när jag själv kan erfara samma sak.
Och när jag ser Jesus, min Kung, krönt med törnen och förvisad på ett kors, och när mitt eget liv känns som om jag går genom dödsskuggans dal mitt ibland många fiender, kan jag fortfarande ha hopp. Jag kan ha förtroende för vår Fader, för att jag vet vad han gjorde för Jesus.
Gud uppväckte honom från de döda och gav honom åter en heder som inte kan överträffas. Han gjorde detta så att jag, när också min egen berättelse får en mörk vändning, när jag möter förkastelse, förlöjligande och även fysiskt lidande, vet jag att detta inte är slutet.
För jag vet hur Gud behandlar sina tjänare. Jag vet hur Fadern behandlar sin Son.
Ända in i härligheten
Detta är ett oväntat svar på vår fråga. Men detta ”varför” till att Gud uppväckte Jesus gör att vi kan ha förtroende för honom idag, under våra egna lidanden. När vi går i Jesu fotspår in i lidandet, vet vi att vi också kommer att följa honom ända in i härligheten. Världens hån och skam kommer inte få det sista ordet, utan vi kommer att bli upphöjda och få ära – och det från Gud själv!
Som Paulus skriver i Första Korintierbrevet 15:20 är Jesus förstlingsfrukterna av de som är insomnade. Att han återuppstod och tog emot ära är bara början på en världsvid skörd. Han är prototypen, förelöparen för många andra som kommer följa honom i tro, som kommer färdas genom samma väg av lidande och efterkommande ära. Som ögonvittne till Jesu förskräckliga död och makalösa ära visste Petrus att ett sådant hopp om en framtida ära och heder vid Kristi ankomst gör att vi idag kan uthärda det när det känns som om vi jämt och ständigt blir förkastade. Han visste att motgiftet mot skam och uteslutning är att Gud ger oss heder och ett hem.
Denne Petrus, som en gång hade gett vika för skammen och förnekat sin Herre, hade lärt sig hur hoppet om härligheten kunde förvandla våra liv och ge frimodighet till vårt vittnesbörd. Detta hopp ger oss kraft att rena oss i vår personliga helgelse, att leva och uppföra oss hederligt under vår vistelse som främlingar här. Denna visshet om att Gud kommer upphöja oss med Kristus och skänka oss sin heder – gör att vi kan hedra andra, även de som strider emot oss.
Ett sådant framtida hopp öppnar också våra munnar till att frimodigt förkunna evangeliet nu, övervinna social genans och vårt begär att bli godkända och bekräftade. Och, som Petrus förklarar, detta förtroende kan till och med öppna andra för evangeliet, då de i oss ser ett smittsamt och livligt hopp som gör dem nyfikna på ett svar.
Elliot Clark (MDiv, The Southern Baptist Theological Seminary) har bott i Centralasien, där han tjänat som en kulturöverskridande församlingsplanterare tillsammans med sin fru och barn. Han arbetar just nu med att utbilda lokala församlingsledare utomlands med Training Leaders International. Han är även författare till Evangelism as Exiles: Life on Mission as Strangers in Our Land (TGC).
