Paul Washer predikar utifrån Första Johannesbrevet om frälsningsvisshet. En sann kristen ser endast till Kristus i fråga om sin frälsning och ingenting hos sig själv. Johannesevangeliet skrevs för att människor ska läsa den och tro. Första Johannesbrevet skrevs “för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn” (1 Joh 5:13).

(Inspelning från “Tillbaka till Guds Ord”-konferensen i Holmavatn, Norge den 26 jan 2014.)

 

 

Slå upp era biblar till Johannesevangeliet 20.
Vers 30.
Många andra tecken gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn-
-som inte är nerskrivna i denna bok. Men dessa har blivit nerskrivna-
-för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son-
-och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
Detta är inte min främsta text, men jag läser upp den av två skäl.
För det första var Johannes övertygad om att frälsning är av tro allena-
-på Jesus Kristus.
Han är enig med de övriga apostlarna, särskilt Paulus i Romarbrevet 4-
-och han är helt övertygad, ledd och inspirerad av den helige Ande-
-att frälsning kommer genom att tro på Jesus.
Detta är ett varumärke för hela Johannesevangeliet och hans brev.
Han talar alltid om tron som presens particip: De som tror ‘är troende’.
Genom hela Nya testamentet är den kristne ‘den som är troende’.
Inte någon vars tro och omvändelse hör till det förflutna.
Nej, den kristne är den som alltid är troende, förtröstande på Kristus.
Aposteln Paulus skrev på ett mäktigt sätt i Filipperbrevet.
Den sant kristne berömmer sig av Kristus Jesus, ser endast till Jesus-
-och berömmer sig inte av köttet. Detta ser vi överallt i breven.
Paulus har ett fantastiskt argument i kapitel 11 att tron, gärningar, nåd-
-och gärningar står i rak motsats. Man kan inte ha båda samtidigt.
Vi blir frälsta av tron allena.
Den andra viktiga saken jag vill säga om detta stycke är att Johannes-
-talar om för oss varför han skrev sitt evangelium.
Men dessa har blivit nerskrivna-
-för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son-
-och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
Johannes visar oss alltså det specifika syftet. Det är evangelistiskt.
Det är så att människor ska läsa denna bok och tro och bli frälsta.
Låt oss nu gå till huvudtexten, Johannes första brev.
Första Johannesbrevet, kapitel 5, vers 13.
Där står det följande:
Detta skriver jag till er för att ni som tror på Guds Sons namn-
-skall veta att ni har evigt liv.
Här ger han oss syftet med detta brev.
I vers 13 säger han: Detta skriver jag till er…
Vad är detta? Kapitel 1, 2, 3, 4, 5 i 1 Joh.
Han har alltså skrivit 1 Joh. Vad är hans syfte?
För det första skriver han till de troende. De som tror på Jesus.
Vad är syftet? Att de ska veta att de har evigt liv. Att de har visshet-
-förtroende, att de verkligen har evigt liv.
Detta är viktigt för varje troende. Man ska ha biblisk frälsningsvisshet.
Men det är särskilt viktigt här för folket som Johannes skrev till.
Utifrån vad vi vet om brevet och slutet av Johannes’ liv-
-började flera heretiska grupper uppstå.
De kan inte kallas gnostiker då gnosticismen inte helt hade utvecklats än.
Men dessa grupper var troligen roten till vad som skulle komma att bli-
-den största villoläran under den tidiga kyrkans tid: gnosticismen.
Gnostiker påstod sig ha en särskild kunskap.
De var väldigt esoteriska, mörka och hemliga. Kunskapen var hemlig.
De var väldigt stolta med sin kunskap och uppfann alla möjliga-
-komplikationer kring Jesu person och den kristna tron.
Åtminstone roten till denna gnosticism började komma, och-
-dessa falska profeter kom in i församlingen.
Detta är vad de gjorde när de kommit in… tänk på detta i modern tid.
De kom in i församlingen och påstod sig ha fått särskild uppenbarelse.
De kristna som var lärjungar till Johannes såg de som endast barnungar.
De hade inte fått all information.
De hade Skrifterna och kände till Jesus, men denna grupp som kom in-
-hade särskild uppenbarelse, särskild hemlig kunskap och smörjelse.
Och de bröt ner tron hos de sant troende, som “bara” hade Jesus.
Som “bara” hade Skrifterna, “bara” apostlarnas lära. Låter det bekant?
Dessa villolärare hade kommit in och började skapa många problem.
Många troende förlorade därför sin frälsningsvisshet.
De började tvivla på om de verkligen var kristna, i ljuset av dessa-
-superapostlar och superlärare, som hade den hemliga kunskapen-
-som gick utöver apostlarnas kunskap.
Johannes skriver alltså detta brev, och det är en serie av tester.
Olika karaktärsdrag på vad en sann kristen är och ser ut som.
Syftet för Johannes’ läsare och er är att ni tittar på vad som står.
Jämför era liv med det och sedan, genom Ordet, och den helige Andes tjänst-
-får vi visshet om att vi är sanna troende, om våra liv stämmer med-
-vad Johannes säger om en sann troende.
Nu ska vi gå igenom detta. Inte hela boken, men en rad tester.
En rad karaktärsdrag som Johannes ger oss på en sann kristen.
Vi ska jämföra våra liv med det.
Om du är en sann troende kommer detta att bekräfta och ge dig mer visshet.
Om du är en sann troende som ofta tvivlar, ger detta dig också visshet.
Men om du är någon som endast bekänt tro på Kristus, men Han-
-inte har gjort någon förändring eller gör någon förändring i dig-
-då kan detta avslöja att du kanske inte alls känner Honom.
Men jag vill ge er en varning. Det är väldigt viktigt att helt förstå-
-dessa karaktärsdrag.
Först av allt vill vi inte lära ut dem på ett felaktigt sätt, så att-
-sanna troende känner sig fördömda och tror att de är förlorade.
Vi vill inte heller bortförklara detta som om det inte betyder någonting.
Vi vill se exakt vad Johannes säger. Gå till 1 Joh 1.
Bara lite om bibeltolkningens historia…
Genom tiderna har de äldre predikanterna, även mindre än hundra år sedan-
-sett 1 Joh som den bok man använde vid själavård.
När någon kom och tvivlade på sin frälsning användes 1 Joh.
Hur annorlunda är det idag?
I USA, Europa, ja, även Norge med denna nya evangelikalism som pågår…
Så kommer någon till pastorn och säger: “Jag vet inte om jag är frälst.”
En typisk pastor idag skulle svara: “Har du bjudit in Jesus i ditt hjärta?”
Om personen svarar ja, frågar pastorn: “Var du uppriktig då?”
Svarar personen “Jag tror det”, så svarar pastorn: “Du är frälst!”
“Det är bara Djävulen som bråkar med dig.”
Inget av detta är bibliskt. De äldre pastorerna skulle gå till 1 Joh-
-och studera igenom boken med personen som tvivlade på sin frälsning.
Den som var kristen skulle då få stor frälsningsvisshet.
Men vissheten kommer ifrån Guds Ord och Guds Ande som använder Ordet i oss-
-för att ge oss frälsningsvisshet.
Nu går vi till det första testet:
En äkta kristen kommer vandra i ljuset.
I vers 5 i kapitel 1 säger Johannes:
Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er:
Att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Ofta ser man på denna text på ett moraliskt sätt.
När det står att Gud är ljus betyder det att Han är utan synd.
Det kan klart vara fallet här, som i Jakob 1.
Gud är ljus, det finns inget mörker i Honom.
Men i hela bokens sammanhang talar Johannes inte främst om helgelse-
-utan om uppenbarelse.
De falska lärarna undervisade att kunskapen om Gud är mörk, dold, hemlig.
Ett ord man ofta använder är “esoterisk”. Bara dessa hade kunskapen.
Men Johannes säger nej: Det är inte sant! Gud är ljus!
Gud har uppenbarat Sig för oss genom Kristus, genom apostlarnas lära och-
-den helige Ande som bor i den sant troende.
Gud har visat oss vem Han är, och Han har visat oss Sin vilja.
För Johannes blir det i grund och botten detta:
Guds vilja är att ni tror på Herren Jesus Kristus och älskar varandra.
“Älska varandra” kommer alltid i sammanhanget med Guds renhet.
Dessa falska lärare talade om kunskap, och deras kunskap var så stor-
-att de inte behövde bry sig om reglerna som “vanliga” kristna hade.
När gnosticismen väl utvecklats fanns det två olika typer av gnostiker.
Vissa var extremt lagiska: De åt inte vissa saker och plågade sig.
Men en annan grupp av gnostiker sa ungefär såhär:
Kroppen är ond, så det spelar ingen roll vad man gör mot kroppen.
Synda hela tiden, begå sexuell omoral hela tiden, det spelar ingen roll.
Men den apostoliska läran säger nej! Gud är ljus. Han har sagt vem Han är.
Han är helig, rättfärdig, kärleksfull. Han har berättat Sin vilja!
Hans vilja finns i den apostoliska läran, i Gamla testamentet, i Lagen.
Gud har berättat! Så han fortsätter i vers 6 och säger:
Om vi säger att vi har gemenskap med honom,om vi säger oss vara kristna.
Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret-
-ljuger vi och handlar inte efter sanningen.
Han säger “vandra”. Ordet på grekiska är “peripateo”.
“Pateo” betyder ‘vandra’. Prefixet “peri” betyder ‘omkring, runt’.
När han säger vandra talar han om att vandra omkring.
Det handlar om varje aspekt i livet. Vår livsstil, var vi än är.
Om det är i församlingen, familjen, på jobbet, när vi är ensamma.
Hur vi lever.
Det är även i presens, vilket är viktigt i grekiskan.
Det handlar nämligen om en fortgående handling.
Därför används ofta presens particip för de sanna troende.
Bokstavligen står det då “de som fortsätter tro”.
Här talar han alltså om en livsstil.
Han säger: Om vi lever ut våra liv, vårt uppförande och livsstil, i mörker-
-så ljuger vi om vi säger att vi är kristna.
Vad betyder det nu att leva en livsstil i mörker?
Det betyder att hela din livsstil motsäger vad Gud har uppenbarat om Sig.
Du vandrar utanför vad Gud sagt oss om Sig själv och Sin vilja.
Detta vill jag att ni ser, och i nästa test, som är så viktigt:
Han talar inte om syndfri perfektion. Han talar inte om ett perfekt liv.
Han säger senare att vi alla syndar. Det här vill jag att ni tittar på.
Tänk dig någon du känner, som inte bekänner sig till Kristus.
Tänk nu på vad dessa tänker om Gud och hur fel de har.
Tänk på deras attityd gentemot världen och hur fel de har.
Tänk på hur de lever, kanske i omoral, fylleri, o.s.v.
Hela deras liv är i mörker. De tänker inte om Gud vad Han sagt.
De handlar inte enligt Guds vilja, och de bryr sig inte.
En kristen, å andra sidan, syndar, javisst…
Kan en kristen falla i svår synd ibland? Ja.
Men vad ser vi? De kristnas sinne har förnyats. De har en helt annan-
-förståelse om Gud än den icke-troende.
Ställ dem jämsides så ser du att deras åsikter om Gud är helt olika.
Deras åsikter i fråga om rätt och fel är helt annorlunda.
I den kristne skulle du inte se fullständig anpassning till Guds Lag-
-men du skulle se någon som erkänner sanningen om Guds vilja och karaktär.
De har en önskan att anpassa sig till detta, och när de inte gör det-
-krossar det deras hjärta och de sörjer svårt.
Det är alltså en helt annan livsstil.
Jag ska ge ett exempel på vad jag menar med livsstil…
Om du följde efter mig med en kamera som tog bilder…
Och jag går upp en morgon, är sen till ett möte, det regnar-
-jag har ont i ryggen, mår inte så bra, går ut och sparkar katten!
Eller om jag inte var snäll mot min fru. Och så tog du en bild.
Så visar du upp kortet och säger: “Titta, Paul Washer är inte kristen!”
Men det är inte mitt liv. Det är en bild av ett ögonblick i mitt liv.
Men om du följde efter mig med en filmkamera under ett år-
-skulle du få en bättre bild av mitt liv. Om jag gick upp en morgon-
-och var sur på min fru, skulle du senare se mig gå och säga förlåt.
“Jag är så ledsen för att jag gjorde så. Snälla, förlåt mig!”
Om du filmade en sann kristen skulle du inte se ett perfekt helgon-
-men du skulle se någon som faktiskt mött sanningen om Gud-
-och sökte och ville bli som den sanningen och vandra i detta ljus!
Och när de misslyckas, sårar det dem.
Ibland kommer äkta kristna till mig och vet inte om de är frälsta.
Jag frågar varför. De svarar: “Jag brottas med så mycket synd!”
“Jag vill bli fri från den och jag vill vandra likt Jesus.”
Då frågar jag dem detta: Hur många tror du har samma inställning som du?
Gå ut i världen, se kamraterna i skolan eller på jobbet.
Hur många känner du som är förkrossade över sin synd?
Och vill vara mer lika Kristus, och som blir ledsna när de misslyckas?
Detta är endast möjligt om Gud har gjort någonting i ditt liv!
Ser du det? De flesta bryr sig inte om vad Gud har sagt.
De vill inte följa någonting som Gud har sagt.
Och när de bryter Guds Lag, skryter de med det.
Hur kommer det sig då att du sitter där, vill vandra i ljuset, söker bli-
-mer och mer anpassad till ljuset och förkrossas när du misslyckas?
Det måste vara för att Gud har gjort ett verk i ditt liv!
Han säger därför i vers 7: Men om vi vandrar i ljuset-
-liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra-
-och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Att vandra i ljuset betyder nu inte syndfri perfektion.
Vi behöver ständigt renas.
Det behöver vi faktiskt!
Jag gick fram till en man en dag och skulle vittna. Han sa sig vara kristen.
Han berättade sedan att han inte hade syndat på elva år!
Först av allt sa jag grattis! Jag har aldrig mött någon sådan innan.
Sedan frågade jag honom vad den största synden var. Han visste inte.
Jag sa: “Kan det vara att man bryter mot det största budet?”
“Kanske det”, sa han. “Men vad är det största budet?”
Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, själ, förstånd och kraft.
Sedan frågade jag honom om han någonsin gjort detta.
För i så fall hade han ett problem. Om han säger nej har han syndat.
Om han säger ja, har han hädat, eftersom han då sagt att han har älskat Gud-
-så mycket som Gud förtjänar. Och en oändlig Gud förtjänar mer kärlek än-
-hela skapelsen hade kunnat. Bara Hans Son älskade Honom som man borde.
Ser ni? Vi syndar alla.
Vers 8: Om vi säger att vi inte har synd-
-bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.
En del har sagt att Johannes talar om icke-troende här.
Men det gör han inte, inget tyder på det. Sammanhanget visar troende.
Presens visar troende. Han talar om “oss” och “vi” – d.v.s. troende.
Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han-
-förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare-
-och hans ord finns inte i oss.
Första karaktärsdraget på en sann kristen är att man vandrar i ljuset.
Det andra är att deras liv kännetecknas av förkrosselse och bekännelse.
Kristna bör glädjas, och därför är vi lite motsägelsefulla. Vi är glada-
-men samtidigt är vi förkrossade. Förkrossade över vår synd och glada-
-över Kristi fullkomliga verk å våra vägnar.
Den icke-troende, däremot, vill inte ha med Guds bud att göra.
Han vill inte lyda Guds bud. När han bryter dem, blir han inte förkrossad.
Han är inte botfärdig och bekänner inte.
Den äkta troende vill vandra i Guds bud, bekymrar sig för dem, och när den-
-äkta troende bryter mot Guds vilja blir han förkrossad och bekänner sin synd.
Sedan finns det synder vi inte vet att vi begår.
Ibland måste någon komma och förmana oss och visa oss vår synd.
Detta är ett av syftena med predikan: Att avslöja synden som den är-
-och omvända oss.
Jag talar alltså inte om en perfekt insikt om synd, förkrosselse-
-och bekännelse. Då hamnar man i gärningslära och fördömelse.
Vi talar om att Gud har gjort någonting i ens liv så att det finns en-
-känslighet för synden som man inte ser hos den icke-troende.
Nu ska jag ta tillfället här att visa er hur vi, medan vi vandrar i Kristus-
-och växer allt mognare, blir både mer fyllda av glädje och förkrosselse.
Hur är det möjligt?
När någon hör Evangeliet för första gången och Guds Ande verkar-
-och de ser Gud som de aldrig sett Honom tidigare, då ser de sig själva-
-som aldrig förut. Deras synd.
Detta skapar en sorg som de aldrig tidigare ägt.
Men denna sorg, förkrosselse och ånger är inte till döds.
Ju större uppenbarelse av Gud de fått i Evangeliet, desto större-
-uppenbarelse får de av Guds nåd i Jesu försonande verk på korset.
De är alltså förkrossade över synden, men samtidigt är glädjen större än-
-någonsin, för de ser Kristus som försonat deras synder.
Och medan vi växer i den kristna tron kommer vi att förstå Guds helighet-
-och rättfärdighet allt större, vilket leder till större exponering av vår-
-egen synd, vilket leder till en förkrosselse och sorg, men samtidigt-
-en allt större uppenbarelse av Guds nåd i Kristi kors. Vi fylls av glädje!
Under vårt liv blir vi mer och mer heliga, “helgelse”…
Men vi blir även mer förkrossade! Vi ser ju mer synd än när vi började.
Samtidigt är vår glädje större för att vi ser frälsningen ännu större.
Inte bara det, utan det sker ett stort utbyte…
Den nye kristne tror på tron allena, men förstår det inte helt än.
Den äldre kristne växer i Kristus och ser sina nederlag-
-ser att Kristus alltid är trofast. I början gläds vi åt vad vi gör.
Mot slutet av våra liv har vi tröttnat på detta.
Då kommer all vår glädje från vad Kristus har gjort.
Hans fullkomliga verk.
Jag har talat med några av er här som är för inåtvända.
Ni tittar ständigt inom er själva. Då gillar ni inte vad ni ser!
Puritanerna brukade säga, närmare bestämt en puritan:
“För varje titt på insidan, titta på Kristus tio gånger!”
Om jag bara tittar på mig och mina prestationer blir jag inte stärkt-
-eller glad. Jag håller mitt öga på Kristi prestation.
Jag ser alltid till Jesus…
Den sanne troende har inte bara en ny relation med Gud-
-utan även en ny relation med synden. Den har förändrats.
En bild som kanske hjälper er, särskilt männen…
En icke-kristen man vaknar på morgonen och är sen till jobbet.
Det snöar, bilen startar inte, batteriet är dött och han är försenad.
Han öppnar dörren med frusna händer och hans fru kommer ner för trappan.
Hon har rufsigt hår och fluffiga tofflor som de har efter de gift sig.
Unga killar: De har inte på sig dem förrän ni gifter er!
Sedan tror ni att ni gift er med snömannen för de har så stora tofflor!
Hon kommer ner och säger: “Ta ut soporna!”
Han vänder sig och säger: “Ta ut soporna? Ta ut soporna själv!”
“Jag är försenad! Och du ser ut som snömannen!” Han är arg, icke-troende-
-han var ohövlig mot sin fru, men känner sig helt rättfärdigad i det.
Han går ut, hoppar i bilen, kommer till jobbet, utan bekymmer.
Tre månader senare blir han kristen.
Han är sedan med i församlingen ytterligare sex månader, växer-
-går på bibelstudie, blir god vän med pastorn och läser sin bibel.
Han vaknar en morgon och är sen till jobbet. Det snöar, batteriet är dött-
-han har varit ute och fryser om händerna. Han ska just sätta sig i bilen-
-när hans fru kommer ut. Håret är rufsigt, snömannen-tofflorna på.
“Ta ut soporna!”
Han vänder sig om, utan att blinka och säger: “Du får ta ut soporna!”
“Ser du inte att jag är sen till jobbet!? Du ser ut som snömannen!”
Men, sa jag inte att han hade blivit frälst?
Jo, det blev han. Men nu ska jag visa vad detta innebär.
Då han nu gjorde detta, högg det nämligen till i hjärtat på honom.
Det var som om någon slog honom på bröstet med en hammare.
Han har syndat, och han vet det!
Tänk om han blir riktigt arg och inte säger någonting, utan går ut.
Han går ut, och han vet att han har gjort fel. Han står inte ut med det.
Han sätter sig i bilen och känner sig eländig hela vägen till jobbet.
Han vet att han har fel och kan inte ens tänka på mötet som han ska på.
Han sitter på mötet i 1½ timme. Han vet inte ens vad han säger-
-han bara vet att han har gjort fel! Han känner sig illa till mods.
Han lämnar mötet och ringer sin fru: “Snälla, förlåt mig. Jag har syndat.”
Vi talar inte om syndfri perfektion. Kristna, t.o.m. aposteln Paulus-
-kämpade med synd. Men man har en annan relation med synden.
Jag har predikat över hela världen.
Ibland när folk predikar mycket som er pastor och ni vet att han är ärlig-
-tror ni att predikanter som jag är speciella och inte har samma kamp-
-eller blir arga på sina fruar och kallar dem för snömannen.
Men ni har fel. Jag önskar att ni hade rätt, att jag var som en del tror.
Men det är jag inte. Jag hoppas vara ärlig, och kan säga er inför Herren-
-att jag i sanning vill följa Honom.
Men ni måste förstå… vi kan göra framsteg i helgelse, växa och lära oss-
-älska och vara annorlunda. Men ni blir aldrig fria från synden-
-förrän Kristus kommer och tar er, och ni står inför Honom-
-med en förhärligad kropp.
Ibland frågar man: Varför har Gud, efter att ha frälst oss, inte också-
-tagit bort vår synd? Varför inte bara göra oss fullkomliga?
Efter 30 år hittar jag inget svar i Bibeln.
Men jag har dragit några slutsatser. Har du haft en bra dag någon gång?
Du ber i några timmar, vittnar för någon på bussen, är vänlig mot alla…
Du kallar inte frugan för snöman… helt enkelt en underbar dag!
Ibland har jag en sådan dag. Då tänker jag: “Varför kan inte alla”-
-“klara sig lika bra som jag?”
Vad är det för fel på alla andra? Jag klarar mig finfint!
Men så låter Gud mig se svaghet och synd. Jag behöver Jesus!
Jag skulle hellre vilja brottas med synden och hålla fast vid Jesus-
-än att leva ett perfekt liv utan något behov av Jesus! Förstår ni?
Jag hade en morbror. Hälften av min släkt är från Kroatien.
Kroaterna är väldigt katolska.
Min mormor blev omvänd och led för sin tro. Min mor blev omvänd som liten.
Men hon var den enda i familjen som faktiskt övergav katolicismen.
Min mamma hade en morbror som var alkoholist.
Sedan hörde han Evangeliet och bekände sig till tron.
Han bara pratade om Jesus och övriga familjen bara skrattade åt honom.
Han klarade sig bra några år, men sedan föll han tillbaka i alkoholen.
Men just då han föll fick han dåligt samvete.
Han blev tuktad, märkbart, och så kom han ur missbruket igen.
Min morbror var aldrig särskilt stark eller ett stort helgon.
Alla fortsatte bara skratta åt honom hela livet.
Men han slöt sig desperat till Jesus Kristus.
Gud hjälpte honom och förändrade honom, men i hans svaghet var Jesus allt.
En man som såg sitt behov av Jesus. Inte en perfekt man, men förvandlad.
Han ville och vandrade i ljuset, men var svag, och i sin svaghet klamrade-
-han sig till Kristus. Inget annat hopp än att Jesus frälser syndare.
Jag tror mer att han var kristen än det självrättfärdiga kyrkfolket-
-som inte kan se någon synd i sina liv eller klamrar sig fast vid Kristus.
Jag säger inte att ni kan gå ut och synda i överflöd – inte alls!
Men ni måste förstå att det inte handlar om perfektion.
Vi talar om en fullständig förändring. Man klamrar sig fast vid Jesus.
När de gör bra ifrån sig, klamrar de sig fast vid Jesus, när de faller-
-klamrar de sig fast vid Jesus. Jesus är deras enda hopp!
Om jag dog just nu skulle jag komma till Himlen av ett enda skäl:
Jesus Kristus utgöt Sitt blod för denna syndare.
Om Jesus inte är stark nog att ensam frälsa mig, är jag på väg till-
-Helvetet, för jag förlitar mig inte på någonting annat. Jesus.
Ser du visheten i Guds Ord? Det första provet är att man vandrar i ljuset.
Men så att vi sedan inte förs bort av någon lära om syndfri perfektion-
-påminner han oss genast om att vi kommer att synda som kristna-
-och att kännetecknet på en sann kristen är att hon bekänner och vänder om.
Ett annat karaktärsdrag kommer i kapitel 2:3:
Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud.
Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud-
-han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Det där är ganska läskigt! Men man måste tolka det rätt.
Det är i presens och handlar om en livsstil.
Han har ju sagt att ingen håller Hans bud fullkomligt. Men var medvetna om:
Den sant troende har en annan relation än den icke-troende med Guds bud.
Med Skriften och Guds vilja. Var medvetna om detta.
Han talar inte om syndfri perfektion. Han talar om en ny relation.
En del säger att de har en ny relation med Gud, och jag frågar:
“Har du en ny relation med Hans vilja?”
En äkta kristen kommer få allt större önskan att veta Guds vilja-
-och följa den.
Jag predikade på gatan en gång i Texas och det fanns en stor cowboy där.
Han var väldigt berusad och muskulös.
Jag predikade och han började ropa “Halleluja! Jag är kristen!”
Jag vände mig till honom och sa: “Nej, du är en lögnare!”
Tre killar fick dra undan den cowboyen från mig! Han blev arg!
När vi sedan lagt band på honom sa han: “Du säger bara så för jag är full!”
Jag sa: “Nej, jag säger det för att du är full och inte skäms.”
Om du verkligen var kristen och hörde någon predika rättfärdighet-
-så skulle du gömma dig. Du kanske skulle komma och be om hjälp senare.
Men du skulle inte ropa “Halleluja, jag är kristen!”
Du skulle ha en annan relation med Guds bud.
Innan jag var kristen ville jag inte veta vad Guds vilja var.
Varken i mitt liv eller vad det fanns för olika bud. Jag brydde mig inte.
Om jag bröt mot dem skröt jag om det.
Men när jag blev kristen ville jag veta. Hans Ord är mina fötters lykta.
Vad säger Han? Hur bör jag vara? Förstår ni? Jag är inne i en ny värld.
Jag är nu inne i Hans älskade Sons rike, som leds av Hans Ord.
Om därför någon kommer till er och förringar vikten av Guds bud-
-måste ni springa ifrån dem! De förringar vikten av att känna till Guds Ord.
Spring ifrån dem! Det spelar ingen roll vad de har för tecken och under.
Spring! För ett av de stora kännetecknen på en sann kristen är att han-
-vill känna till Guds bud och lyda dem. Ser ni inte, mina kära vänner…
Dessa falska lärare här säger att apostlarnas lära och breven bara är-
-barngrejer. Vi vill ta er längre… Så har det alltid varit!
Det finns ingen gång i historien då det inte varit så här.
Villoläraren kommer in och säger sig ha mer än Guds Ord.
Eller att vi inte behöver det.
Ett populärt sätt att säga det på är: “Du behöver inga doktriner!”
“Du behöver bara Jesus!” Problemet är att doktrin betyder undervisning-
-och Jesus var tydlig att man inte har Honom om man inte har Hans lära.
När de säger: “Ni behöver ingen teologi!”
Teologi: Två grekiska ord: Theos, som betyder ‘Gud’ och logos-
-som betyder ‘ord’ eller ‘tal’.
När du säger att jag inte behöver teologi säger du att jag inte behöver-
-höra något tal eller undervisning om Gud!
Vad är det för sorts religion du försöker sälja?
En som har Jesus, men inte Hans lära? En som har Gud men inte vill höra-
-någonting om Gud?
Logik behöver det undervisas om i skolan! Vad man hör idag är helt ologiskt.
Titta sedan på vers 4! Det är som om Johannes säger: “Om någon säger:”
“‘Ja! Jag har lärt känna Honom!’ Men inte håller Hans ord, är en lögnare.”
Ser ni?
Den som verkligen är kristen kommer alltså att försöka vandra i ljuset.
I vad Gud sagt om Sig själv och vad Han har befallt.
Den sant kristne kommer också se att han så många gånger misslyckas.
Det kommer såra honom och han ångrar och bekänner.
Livet kännetecknas av att han bekänner, men det är fortfarande inte en-
-ånger som leder till döden, utan till livet.
Han ser alltid på Jesus istället för sina egna misslyckanden.
Så är Guds Ord en lykta för hans fötter.
Kära syskon, ni kan vara äkta kristna, men ändå låta Bibeln samla damm.
Gör inte det, utan studera Bibeln som om ert liv berodde på det.
För era liv beror faktiskt på det!
Har du någonsin läst Psalm 119?
Den är fenomenal. Hela fromheten, gudfruktigheten, att behaga Gud-
-baseras på kunskapen i detta ord.
Låt oss fortsätta till ett annat test. Vers 6:
Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva som han levde.
Nu ligger vi risigt till! En sann kristen lever-
-som Jesus levde!
Det där har stor innebörd. Vad menar Johannes?
Vi vet alla att det inte finns någon som är som Jesus.
Vi vet alla att vi aldrig i detta liv kommer vara helt lika Mästaren.
Det är vårt mål, och det är detta Johannes avser. Den som verkligen-
-känner Kristus vill vara lik Honom och imitera Honom.
Vem är det du imiterar? Någonting som skrämmer mig-
-med den yngre generationens förkunnare. De vill imitera kulturen!
Om kulturen hade en kyckling på huvudet, hade de också haft det!
Det är som om de vill se ut precis som kulturen.
Vi ska efterlikna Jesus!
En del säger att det inte har någonting med min klädsel att göra.
Jo, det gör det! Om du är tjej och klär dig sensuellt-
-och är en stötesten för dem omkring dig, efterliknar du tyvärr inte Jesus!
Om du är en man och klär dig på ett feminint sätt, eller utmanande-
-så efterliknar du inte Jesus!
Jag var på en flygplats för flera år sedan med en vän…
Vi var båda uppvuxna ute i skogen med jakt och sånt.
Inte de mest kultiverade killarna i världen…
Jag försökte fixa några biljetter vid disken och tittade på min vän.
Han stod där mitt på flygplatsen såhär…
Och jag tänkte: Vad i hela världen sysslar han med?
Han bara står där…
Jag går och frågar vad han sysslar med, och han svarar: “Där borta!”
“Vilken av dem är killen?” Jag tittade upp och där var en enorm-
-reklamskylt för parfym eller någonting. Så var det två som kramades.
Och jag ställde mig också likadant…
Jo… han till vänster är killen…
“Hur vet du det?” – “Han har ett adamsäpple!”
Det var enda sättet att skilja dem åt.
Därför släpper de inte ut oss ur USA så ofta…
Kom igen, killar. Ni vet att detta är mer än bara mode!
Det är härskaren över luftens välde som försöker förstöra skapelseordningen-
-som Gud lagt på samhället.
Det är en förvrängning av Guds skapelse. Förstår ni det?
När vi byggde hus använde vi spikpistoler… pang! pang! pang!
När jag ser killarna med sina gällivarehäng vill jag bara ta en spikpistol-
-och fixa till deras byxor.
Eller när man ser sådana här slimmade jeans…
Min fru säger: Titta vad manlig killen med slimmade jeans ser ut… inte!
Jag menar, vad är detta? Låg ni i vattnet med dem och allt?
Du är ju en kille! Vad sysslar du med?
Ni killar borde jaga mer i Norge…
Men det är i mitt land också, överallt! Min fru säger, att om ett-
-lejon som äter män gick vilse i USA skulle det svälta ihjäl-
-för det finns inga män!
Det är inte meningen att vi bara ska försöka se annorlunda ut-
-genom vår klädsel. Nej! Men det finns vissa gränser man vill bibehålla.
Min fru lär alltid ut att om du är en man ska du försöka se ut som en man.
En kvinna bör se ut som en kvinna. Hon säger att om din klädsel framhäver-
-ansiktet, från vilket Guds ära ska skina, är det underbart.
Om din klädsel framhäver kroppen är det sensuellt och Gud hatar det.
Det är en bra tumregel.
Vi vill efterlikna Kristus, och denna inre renhet och ordning som Gud-
-har satt på skapelsen kommer att framkomma.
Vad innebär det då att efterlikna Jesus?
Ingen lever ju exakt som Han levde…
Men, som sagt, han talar om livsstilen. Ett till exempel:
Jag växte upp på en farm där vi födde upp boskap och hästar.
När det började snöa och blev kallt fick vi krossa isen och bära-
-vattnet till hästarna i stora hinkar.
Min pappa var riktigt stor och stark, och han tog två fulla hinkar såhär…
Så gick han ut i snön…
Jag var 6 år och ville vara precis som farsan. Jag fyllde hinkarna-
-och fick lyfta dem. Jag ville gå precis som honom, och sätta foten-
-i hans fotspår. Jag ville vara som honom.
När jag gick där såg jag ut som en full spindel. Jag kunde inte gå-
-som han gick. Men om ni hade iakttagit mig skulle ni se tydligt-
-att denne lille gosse ville vara precis som sin far!
Så bör också du och jag vara.
Försöker vi likna Jesus kommer folk skratta för vi lyckas inte alltid!
Men det bör inte finnas något tvivel hos någon om att Han är vårt mål.
Det är Honom som vi önskar efterlikna.
Ser ni detta? Så många vill efterlikna fotbollsspelare, filmstjärnor-
-och rockstjärnor och allt. Låt dem göra det, men Jesu efterföljare-
-ska efterlikna Jesus.
Och detta efterliknande kommer visa sig på utsidan.
Vi fortsätter…
Vers 7: Mina älskade, det jag skriver till er är inte ett nytt bud-
-utan ett gammalt bud som ni har haft från början.
Detta gamla bud är ordet ni hört. Ändå är det ett nytt bud jag skriver.
Det förverkligas i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna-
-ljuset redan lyser.
Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är kvar i mörkret.
Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och det finns inget i honom-
-som leder till fall.
Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret.
Han vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon.
I vers 7 skriver han att han inte skriver ett nytt bud, utan ett gammalt.
I vers 8 skriver han att han skriver ett nytt bud!
Vad menar han?
Först “Jag skriver ett gammalt” och sedan ett nytt!?
Vad talar han om? Han talar om kärleksbudet.
Vad han säger på ett mäktigt och vackert sätt är först att det inte är-
-ett nytt bud, utan ett gammalt. Det har varit där från början.
Guds Lag är oföränderlig som Hans karaktär, och vi ska älska Gud-
-av hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, och vår nästa.
Det handlar om att älska och så har det alltid varit. Ett gammalt bud.
Men så säger han att det är ett nytt bud. På vilket sätt då?
Jo, när Jesus Kristus kom höjde Han ribban för vad kärlek är!
Han gav oss en sådan gigantisk, kraftfull definition och illustration-
-på kärlek, att det är som om kärleken aldrig tidigare varit omtalad!
Han höjde ribban.
I Lagen uttrycktes kärlek med ett tionde. I Nya testamentet med att-
-sälja allt man äger och ge till de fattiga.
Kärleken i Gamla testamentet var att inte vara hemsk mot sin fiende.
Nya testamentet: Dö för dem.
Jesus höjde ribban, och kärlek är det stora kännetecknet på en kristen.
Han säger: “Älska din broder.”
Han talar inte om någon från en annan ras, någon fattig, eller dylikt.
För det första finns det inga andra raser. Det finns bara en ras: människa.
Alla är från Adam. Vi är ett, men vi ser annorlunda ut. En människoras.
Men han talar inte om att älska människosläktet. Det är också ett bud-
-men det menar han inte. Inte heller de fattiga, men det ska vi med.
Här talar han specifikt om att älska en annan lärjunge till Jesus Kristus.
Kanske det största tecknet på att du är kristen är att du vill vara-
-tillsammans med andra kristna och tjäna dem i kärlek.
Om du vill vara med människorna i den här världen och göra som de gör-
-så är det för att du är en av dem!
En del unga eller omogna kristna kan känna sig dragna till någonting.
Det kan hända även om man är kristen, men kämpa emot det.
Men någonting man ser hos en sann kristen är en allt större befrielse-
-från sakerna i världen och en större längtan att älska församlingen.
Därför är det så viktigt med en lokal församling.
En ung kille sa till mig en gång, att han ville bli missionär i Kina.
Verkligen? “Ja, jag älskar kineserna. Jag bara älskar dem!”
Jag sa: “Vet du varför du älskar kineserna så mycket?”
“Nej.” – “För att du inte känner någon från Kina!”
Jag känner många från Kina och jag älskar dem, men jag menar-
-det är lätt att “älska” någon som bor tusentals mil bort.
Du kan säga att du älskar församlingen hur mycket du vill-
-men om du inte är i någon församling och älskar dem där-
-vad gör du då?
Att älska människor, inte under en kort konferens…
Du är på konferensen här och tänker att alla människor är så underbara.
Men om vi var tillsammans en månad skulle vi inte tycka det längre.
Vi skulle vara mycket som de där hemma…
Ser ni? Älska era syskon i Kristus, detta är så extremt viktigt.
Det är ett karaktärsdrag på en sann troende.
Jag vill gå till en annan passage och lära er om bibeltolkning-
-men även om att älska varandra. Gå till Matteus kapitel 25…
I vers 31 skiljer Jesus mellan fåren och getterna.
Mycket viktig text. Det är domedagen och Han skiljer mellan folken.
Mellan fåren och getterna. Ni har säkert läst det.
Vers 33: Han ska ställa fåren på högra sidan och getterna på den vänstra.
Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida:
Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er.
För jag var hungrig och ni gav mig att äta; törstig och gav mig att dricka.
Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig.
Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig-
-och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen:
Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder-
-det har ni gjort för mig.
Sedan ska Han säga till getterna: Ni gjorde det inte!
Ofta när man talar om dessa verser, pratar man om att hjälpa fattiga-
-eller predika i fängelser och ge bort kläder.
Man säger att detta är vad Bibeln säger. Om vi är kristna ska vi gå-
-till fängelser och evangelisera, hjälpa fattiga, ge mat och kläder.
Ja, det borde vi ju göra! Det står på andra ställen i Bibeln, men inte här!
Var försiktig, för du får inte rycka en vers ur sitt sammanhang!
Jesus säger inte: “Jag var pedofil i fängelset och du besökte Mig.”
Han säger inte: “Jag var seriemördare och du besökte Mig.” Inte alls!
Han säger: “Vad ni har gjort för en av dessa Mina minsta bröder…”
Mina bröder… Ja vi ska predika i fängelser och ge mat och kläder.
Men poängen här är att äkta kristna älskar andra kristna även om det kostar.
Ett annat exempel… tänk att vi är i Rom på 100-talet.
Det är förbjudet att samlas i Jesu namn. Vi träffas i skogen på natten.
Kl. 11 är mötet slut och vi går tillbaka till staden genom olika vägar-
-så att ingen ser oss. Du tar dig hem och går och lägger dig.
Kl. 4 på morgonen knackar någon på dörren. Det är en församlingsmedlem.
“Kom ut fort! Någonting förfärligt har hänt! Vi måste till samlingsplatsen.”
Ni kommer dit och alla är upprörda. Två bröder blev fångade på hemvägen-
-och kastade i fängelse.
På den tiden, om ingen kom och gav en kläder, vatten och mat-
-så skulle man dö i fängelset. Man fick det inte där.
Vi samlas och säger att någonting måste göras. Två unga, ivriga killar-
-ställer upp. “Vi tar dit allt de behöver.”
En äldre säger: “Tack, men sitt ner. Ni förstår inte…”
Den som tar dit mat och kläder till våra bröder i fängelset, som nu är-
-nakna, slagna, och har vätskebrist och svälter – de som gör det-
-blir sannolikt identifierade som troende och också kastade i fängelset.
Så börjar han förklara. Sedan är det några andra i församlingen-
-som blir upprörda och säger: “Nej, nu får det vara nog!”
“Vi kom till församlingen och vi följer Jesus, men ni är fanatiska!”
Jesus vill knappast att vi ska gå dit. Det är hopplöst, man blir gripen!
Ni har tappat förståndet. Vi sticker härifrån!
Sedan reser sig två äldre bröder och säger: “Vi uppskattar er unga män.”
“Men ni har era liv framför er. Och du ska ju gifta dig snart.”
“Vi är gamla och våra barn är vuxna. Låt oss gå och ta allt.”
De ber, går hem och hämtar kläder, vatten, mat och bandage och går-
-till fängelset, med risk för sina liv. Vad ser vi då här?
En skiljning mellan fåren och getterna. Getterna stack iväg…
Fåren gick dit…
Detta är vad det betyder.
Detta är vad det betyder att älska.
Du kanske inte befinner dig under förföljelse just nu, men en sak…
Alla som vill leva gudfruktigt kommer lida förföljelse.
Jag vill inte förandliga det, han talar om förföljelse från människor.
Och jag tror att alla kristna kommer uppleva detta i viss mån.
Men det är också så att det finns en som går runt som ett rytande lejon-
-för att uppsluka dem han vill. Det finns kristna som lider-
-är ensamma och slagna, överallt. Även i er egen församling.
Tro inte att ni en dag när det blir förföljelse kommer ge era liv för-
-syskonen, i någon dramatisk händelse, om ni inte gör det redan nu.
Vi tror ibland, och även de falska lärarna utnyttjar detta…
I många församlingar, där Guds Ord förkunnas, kommer folket och lyssnar.
De sjunger och går sedan hem. Men man tjänar inte varandra.
Man har ingen gemenskap, bara kom och tillbe, hör predikan, och gå hem.
Men församlingen är organisk! Den är en levande organism.
Vi ska göra mer än bara lyssna på predikningar och sjunga sånger.
Vi ska bry oss om varandra och tjäna varandra.
Därför har vår församling på söndag alltid en gemenskapsmåltid efter mötet.
Folket uppmuntras och undervisas att tjäna varandra.
Sedan uppmuntras och undervisas vi att hjälpa varandra, besöka varandra-
-och tjäna varandra.
Inte i någon organiserad verksamhet, utan efter Andens ledning.
Det är detta som en kropp handlar om. Om jag skär mig i ansiktet-
-kommer min hand genast upp till ansiktet.
Den börjar att massera för att lindra smärtan. Vi är kroppen.
Jag är ledsen att vi inte hann gå igenom hela boken, utan bara några verser.
Johannes börjar tala om kärlek, och återkommer till det senare igen.
Sedan börjar han med lite teologi också.
Han talar om de som förnekar att Jesus är Gud och människa-
-eller går utöver Kristi lära.
Det är alltså teologi, rätt tänkande om Gud, och även rätt gensvar.
Jag hoppas nu att ni tittat här och sett att, mycket riktigt, dessa-
-karaktärsdrag syns, även om jag ofta misslyckas. Jag är annorlunda-
-jämfört med en icke-troende och kan se att det tilltar i mitt liv.
Vad jag menar är att det ibland är tre steg fram och två steg bak.
Ibland är det ett steg fram och tre steg bak, eller bara fyra steg fram!
Att växa som kristen är som att köra upp för ett berg.
Jag vet inte om era berg är annorlunda här, men när man kör upp-
-för ett berg är det inte bara en uppförsbacke…
…utan man kör såhär…
Så en snutt där det går uppåt, kan se ut som att det är framsteg.
Men sedan ser jag er gå ner, och om jag bara dömer er här, tror jag att-
-du inte är kristen. Men ser jag på hela ditt liv, ser jag både-
-uppförsbackar och nedförsbackar, men gradvis går du uppåt.
Enligt Joh 15 kommer tider då man bär både rik eller lite frukt och tuktas.
Vi har hallonbuskar utanför stugan där jag bor.
Går man dit nu ser det bara ut som döda taggbuskar.
Men på våren kommer hallonen och om inte björnarna hinner före äter jag dem.
Så är det med våra liv. Jag vill inte bortförklara detta.
Om du lever i synd och uppror vill jag inte få dig att känna dig bekväm…
Men samtidigt vill jag inte lära på ett sådant sätt att en sant kristen-
-som är bräcklig hamnar under fördömelse. Brevet vill ju inte fördöma-
-utan ge visshet åt sant troende.
Läs hela brevet. Jag kan rekommendera John Stotts kommentar, eller Heberts.
Men det är detta som boken handlar om.
Vi kan ha en veckas konferens bara om denna bok.
Det är så mycket sanning i den.
Det har varit en förmån att vara här och jag tror vi kan göra detta igen.
Jag vill tacka för godheten ni har visat oss.
Har ni chansen att tala med de som sköter det här stället och fixar maten…
Jag har aldrig varit på en konferens som haft såhär god mat!
Nu förstår jag varför broder Bjørn är så frisk!
Han är hela Evangeliet!
Jag har varit på många fina ställen men aldrig på ett ställe där jag har-
-ätit så här mycket!
Låt oss be…
Fader, tack för Ditt folk, som Du skapat.
Tack för att, i en värld av otro, som kan göra oss rädda…
När vi ser på vad Du gör i en sann församling, vet vi att Du är den Sanne-
-och levande Guden. Herre, tack för detta folk. Låt nåden tillta-
-för varje arbete i kärleken och i tron.
Låt dem vara fulla av stadigt hopp i vår Herre Jesus Kristus. Amen.