Den sexuella revolutionens och individuella autonomins krävande kampanj rasar vidare. Religionsfriheten inskränks. Många evangeliska kristna fruktar för framtiden. Hur kommer den värld se ut, som våra barn och barnbarn ska växa upp i? Trots aktuella trender har kristna skäl att hoppas – och en säker och stadig plats att förankra vårt förtroende i – även om det känns som att vi håller på att “förlora”.

I denna video talar Tim Keller (Redeemer Presbyterian Church i New York) och Russell Moore (Ethics & Religious Liberty Commission) med The Gospel Coalitions chefredaktör Collin Hansen om vår snabbt växlande kultur och den vitala roll kristna fortfarande har i den. Istället för att paralyseras av skräck, kan vi hjälpa till att påverka världen med nådens goda nyheter. De talar även om hur vi kan vittna om Kristi kraft och huruvida vi bör sjunga klagovisor över det vi förlorat.

Det som pågår i vår värld idag kommer säkerligen få en del skadliga följder i det långa loppet, men samtidigt, kan församlingen erbjuda en alternativ vision för livet. Kulturen skifta, ja, men det betyder inte att Kristi brud har något att frukta. Nu är det dags för henne att fortsätta stå med och hålla sig trogen hennes brudgum.

 

 

Många evangeliska kristna är arga, modfällda och fruktar vad som ska hända-
-deras barn i framtiden – och barnbarn.
Russel, hur själavårdar du dessa?
Jesu ord är informativa, när Han säger: Var inte rädd, du lilla hjord-
-ty er Fader har beslutat att ge er riket.
Allt Han säger där är viktigt. “Lilla jord” – församlingen är dold.
Men vi känner tillförsikt i att Evangeliets kraft för riket framåt.
Bakom denna rädsla och frustration över nedgången ligger myten om-
-en tid då allt var bra och att vi nu förlorar detta.
-50 talet?|-50-talet, eller 80 talet…
Man har olika uppfattning men känner att vi förlorar det.
Men världen är en fallen krigszon från Eden till Harmagedon.
Denna fallenhet tar sig olika uttryck, men Gud har valt att placera oss-
-här och nu, och gett oss allt vi behöver för att leva gudfruktigt.
Men det krävs självrannsakan och ständig påminnelse om detta.
Man får inte tappa fattningen av allt som sker.
Är församlingen i Redeemer rädd, Tim? Är det ett pastoralt bekymmer-
-med församlingens framtid i New York, särskilt?
Nej, inte exakt…
Tänk på att situationen som evangeliska kristna finner sig i Väst idag…
…är någonting som kristna på Manhattan levt i under 30 års tid.
-Du planterade församlingen…|-Ja, och då var det redan så!
På sätt och vis är vi alltså inte lika chockerade.
Vi ser ju förändringar i samhället, men vi är inte i samma chocktillstånd.
Men går du tillbaka några årtionden såg vi inte så ljust på framtiden…
För 500 år sedan när drottningen var katolik kunde protestanter inte-
-ha ett statligt jobb eller någon akademisk titel.
Man fick verkligen inga skatteavdrag!
När kungen sedan blev protestant åkte katolikerna ut istället.
Judar fick inte undervisa på Oxford eller Cambridge, eller ha statliga jobb.
Många av de “katastrofscenarion” vi ser är att evangeliska kristna kanske-
-inte får ha statliga jobb, eller behålla sin ackreditering, eller-
-få skattesubventioner. Men många grupper har klarat sig väl-
-under sådana förhållanden, där de kunnat frodas. Det var förstås inte lätt.
Det är inget som andra religiösa och kristna grupper inte klarat av innan.
-Även i Väst?|-Ja, se dig omkring lite.
Du har talat mycket om ett vishetstest. Om vi verkligen tror att Gud har-
-skapat världen på ett visst sätt, och vi inte lever efter detta-
-så kommer det leda till stora svårigheter.
Den kristna synen på ett blomstrande liv kommer då upp till ytan.
Berätta lite mer om detta, med dina egna ord.
Tänk på det som såhär. Alla har sex och äktenskapet är på nedgång.
För en generation sedan, om vi hade kunnat se framtiden-
-att alla har sex utanför äktenskapet och äktenskapet är på nedgång-
-så hade alla sagt att det skulle bli stora sociala konsekvenser.
Faktum är att det har fått störst konsekvenser bland outbildade.
Det sänker arbetarklassen och de fattiga.
Men de utbildade klasserna sänks inte, av olika skäl.
Med detta vill jag säga att det inte alltid är så enkelt.
Det finns någonting som kallas “allmän nåd”.
Gud kommer inte låta världen bli så ond som den borde, i vår synd.
Han bevarar på olika sätt.
Det är lite förenklat, men om kristna inte blir så formade av kulturen-
-i fråga om sex, genus och familj och om vi kunde få många kristna-
-att leva på det sättet, skulle det bli stor skillnad om 20 år.
Att t. ex. vara singel i ett samhälle där man varken fruktar äktenskap-
-eller vill ha äktenskap, skulle detta bli en biblisk motkultur.
Att vara singel är okej. Man är inte en nolla för att man inte är gift.
Sådan är ju den traditionella kulturen. Men det är inte heller som-
-i den senmoderna kulturen där man är rädd för att binda sig.
Om man håller sex inom äktenskapet kommer det i längden bli bättre för barn.
Jag tror faktiskt att kulturen kommer inse att detta är bra.
Låt oss bara få leva på detta sätt. I det långa loppet kommer frukterna-
-som även icke-troende kommer att kunna se.
Jag är osäker om det blir så uppenbart när det gäller sexualitetfrågor.
Sexualfrågor är det som ligger kulturen varmast om hjärtat än allt annat.
Vi såg vad som hände med skilsmässor, t.ex…
-Menar du inom församlingen?|-Nej, i själva samhället.
Om man säger att det bara inte är bra för barnen att ha sådana familjer…
Börjar inte skilsmässostatistiken gå ned?
Jag menar, allt fler sekulära experter säger att det är dåligt för barnen.
-Men det struntar folk i ändå.|-De gifter sig bara inte!
Men då är det ändå en vishetstävling som pågår.
Kulturen säger ju inte att vi ska gå tillbaka till Bibeln.
Eller ens gå tillbaka till stadgad monogami.
Men ändå är det någonting som pågår…
…när sekulära tittar på fakta och inser att detta inte är bra för barn.
Det är konsensus nu. Men det ändrar ju inte på någonting.
De ändrar sig inte nödvändigtvis. Men med tiden slutar man skratta åt oss.
Samma sak med abortfrågan. Efter 20 år är man mer villig att erkänna-
-att de gamla argumenten “det är bara en cellklump, del av kvinnans kropp”-
-är skrattretande nu. Nuförtiden opererar man t.o.m. på barn i magen…
Men jag ser inte att man gör abort olagligt för det.
Uppspeltheten över att vi vinner abortdebatten gör mig nervös-
-för vi tittar gärna på undersökningsresultat.
Det ökande antalet abortmotståndare kan tyda på hur säker-
-aborträttsregimen är i Amerika, snarare än att den försvagas.
Inte så mycket står på spel. Det blir en klubb för inbördes beundran men-
-man lyckas inte förändra politiken.
Men menar du… Oj, förlåt, moderatorn har tappat kontrollen.
Det känns som att detta egentligen bara avslöjar “frihetskulturen”.
Det är som att de säger: “Vi vet att detta är ett människoliv.”
“Vi kan inte säga att det inte är ett människoliv.”
“Och skilsmässor är verkligen dåliga för barnen, men vi bryr oss inte!”
“Vi vill leva som vi vill!” Detta avslöjar dem.
En del genomskådar det, men de använder så övertygande ord.
Därför förstår jag vad du menar. De talar så övertygande att människor-
-faller pladask, men bevisen finns där och en del börjar inse detta.
Man ser tänkande sekulära skribenter säga sådant.
Även någon som Nicholas Kristof säger: “Det är lite märkligt, men”-
-“evangelisk religion skapar verkligen heroisk självuppoffring.”
Många blir upprörda, men det är ett vittnesbörd om hur evangelisk tro-
-och evangelisk lära faktiskt skapar detta i människors liv.
-Det stämmer att i sexualfrågor…|-Förlåt…
I sexualfrågorna kommer vi få se många flyktingar.
Den typ av språk som används kring sexualitet idag påminner mig mycket-
-om väckelsekristendomen från bibelbältet.
Vittnesbörd om att den som accepterar Jesus får ett så underbart liv.
Detta gör människor brända och besvikna.
Det finns ju många som tror att om vi utforskar vår sexualitet-
-så kommer vi bli lyckligare. Jag tror inte dessa löften håller.
De i kyrkan som inte kan nå dessa är dels de som bara godkänt dem och-
-kastat åt sidan en kristen syn på sexualitet. Men även de som-
-bara stått och gapat på dem. Vi måste ha ett folk som faktiskt kan-
-vara där och nå dem till slut.
En del andra saker jag vill ta upp. Ditt sammanhang är ganska annorlunda-
-mot vad det är för de flesta inom sydbaptistsamfundet.
Kan vi någonstans beklaga det vi förlorar?
Du gör ett bra jobb att hjälpa evangeliska kristna att se möjligheterna-
-i denna kultur. Finns det någon nytta med att tänka på vad som gått-
-förlorat i fråga om familj och förväntningar som är vanliga i kulturen?
Vi har förstås förlorat en del, men det mesta av sorgen efter detta-
-tänker inte på hur dessa goda ting har bibehållit en del allmän nåd…
-…samtidigt som det blandats in…|-Det är mer en nostalgi…
Ja, och det blir så ju äldre man blir. Då tittar man nostalgiskt bakåt-
-och får mer panik inför en framtid man inte kan kontrollera.
Det händer även i kulturen. Exempelvis i fråga om skilsmässa…
Bibelbältets kristendom hindrade många skilsmässor att äga rum.
Inte tack vare lärjungaskap och disciplin, utan för att de skulle förlora-
-sin ställning i samhället om de tog ut skilsmässa.
Fick det några fördelar? Absolut!
Men om man sörjer så befattar man sig med den giftiga sidan av det.
En del som var rädda för att skilja sig på 20-talet i bibelbältet i USA-
-var det av samma skäl som fariséerna inte ville bekänna Kristus.
De var rädda för att bli uteslutna ur synagogan.
Det här är inget att hålla fram som biblisk motivering.
Det som sker i samhället idag kommer få dåliga konsekvenser-
-men samtidigt får församlingen möjlighet att ta tillbaka en del saker-
-som vi borde hållit fast vid:
En komplex syn på historien och kulturen, och det faktum att vi är syndare-
-och lever i en syndig kultur, men att vi inte är lämnade för oss själva.
Översatt av evangeliecentrerat.se|Med tillstånd.