Han sade: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal, för så säger Herren: Ni ska inte märka någon vind eller se något regn, men ändå ska dalen bli full med vatten så att både ni själva, er boskap och era andra djur får att dricka.”
2 Kung 3:16-17
De tre kungarnas härar gick under av brist på vatten. Gud skulle just sända det och i dessa ord förkunnade profeten den kommande välsignelsen. Här var ett fall av människans hjälplöshet: ingen av dessa tappra män kunde få ut någon enda vattendroppe från himlen eller finna någon i jordens källor. Lika ofta är Herrens folk villrådiga; de ser skapelsens förgänglighet och lär sig genom erfarenhet var hjälpen står att finna.
Ändå skulle folket förbereda sig i tro för den gudomliga välsignelsen; de skulle gräva groparna där den dyrbara vätskan skulle hållas. Församlingen måste genom sina olika verksamheter, försök och böner göra sig redo att bli välsignad; hon måste göra dammarna, så kommer Herren att fylla dem. Detta måste göras i tro, i full förvissning om att välsignelsen är på väg ner.
Undan för undan gavs varje välsignelse som behövdes. Inte som för Elia, då skurarna rann från molnen, utan på ett tyst och mystiskt sätt fylldes dammarna. Herren har Sina egna suveräna tillvägagångssätt: Han är inte bunden av sätt och tider som vi är, utan gör som Han vill bland människors barn. Vi ska bara tacka och ta emot från Honom, och inte säga till Honom hur Han ska göra.
Vi måste också se vilket stort överflöd som gavs – tillräckligt för allas behov. Och så är det i evangeliets välsignelse: alla församlingens behov och hela församlingen ska mötas av den gudomliga makten i bönesvaret; och över allt detta ska Herrens härar ges seger. Vad gör jag för Jesus? Vilka gropar gräver jag? O Herre, gör mig redo att ta emot den välsignelse som Du så gärna vill ge.
