Människor tänker sig ofta ”Himlen” som den plats kristna kommer till när de dör. En bättre definition är att Himlen är Guds centrala boningsplats, där hans tron befinner sig, varifrån han härskar över universum.

Många inser inte att Himlen som den är nu innan återuppståndelsen, och den framtida Himlen, efter uppståndelsen, befinner sig på olika platser. Exakt var den nuvarande Himlen finns är okänt, men vi får veta att den framtida Himlen kommer finnas på den nya jorden. Den nuvarande Himlen är en övergångsplats mellan troendes förflutna liv på jorden och framtida uppståndelseliv på den nya jorden.

Livet i den nuvarande Himlen (som teologer kallar ”mellantillståndet”) är ”mycket bättre” än att leva här på jorden under förbannelsen (Fil 1:23). Men den är inte vår slutdestination.

Ska vi bo i Himlen för evigt?

Svaret beror på hur du definierar Himlen. Ska vi vara med Herren för evigt? Absolut. Ska vi alltid vara med Gud på samma ställe som Himlen är på nu? Nej. I den nuvarande Himlen befinner sig Guds folk i Kristi närvaro, fria från synd och lidande, åtnjutande stor glädje: ”Jag mättas av glädje inför ditt ansikte, av ljuvlighet på din högra sida för evigt” (Ps 16:11). Men de ser fortfarande fram emot sin kroppsliga uppståndelse och permanenta flytt till den nya jorden. Så, ja, efter döden kommer vi alltid att vara i Himlen, men inte på samma plats eller i samma tillstånd.

För att illustrera: Tänk dig att du bor på ett härbärge för hemlösa i Miami. En dag ärver du ett vackert hus med utsikt över Santa Barbara i Kalifornien och får ett härligt jobb, där du får arbeta med någonting som du alltid velat göra. Många vänner och familjemedlemmar kommer bo i närheten.

Du reser med flyg till Santa Barbara och på vägen ska du byta plan på Dallas flygplats. Där möts du av andra familjemedlemmar du inte träffat på flera år. De går också ombord på planet till Santa Barbara. Naturligtvis ser du fram emot att träffa dem i Dallas, ditt första stopp.

Men om någon frågade dig vart du är på väg, skulle du då svara ”Dallas”? Nej. Du skulle säga ”Santa Barbara”, eftersom det är din slutdestination. Dallas är bara ett tillfälligt stopp. På sin höjd skulle du kunna säga ”Jag är på väg till Santa Barbara med ett kort uppehåll i Dallas.”

På samma sätt är den nuvarande Himlen en tillfällig boningsplats, ett stopp längs vägen till vår slutdestination: Den nya jorden. (Analogin med Dallas är förstås inte perfekt – att vara med Jesus och återse nära och kära kommer bli långt mycket bättre än ett byte i Dallas!)

Har människorna fysisk form i den nuvarande Himlen?

Till skillnad från änglar som är andliga till sin natur (Joh 4:24; Hebr 1:14), är människor både andliga och fysiska till sin natur. Vi bor inte i våra kroppar som eremitkräftor bor i skal. Vi kan inte vara fullt mänskliga utan både ande och kropp.

Med tanke på hur Himlen och dess invånare i mellantillståndet beskrivs som fysiska, kan det vara möjligt att Gud ger oss tillfälliga fysiska former mellan vårt jordeliv och kroppsliga uppståndelse. Det är visserligen omtvistat, men om så är fallet kan detta förklara de många beskrivningarna om hur människor som nu är i Himlen upptar fysisk plats, bär kläder och kronor, talar, håller palmblad i sina händer och har kroppsdelar (t. ex. Luk 16:24; Upp 7:9).

Vi får i alla fall inte uppståndelsekroppar direkt efter döden. Om vi har mellanformar i mellantillståndet (vilket vi kanske inte kommer ha), kommer de endast vara tillfälliga, de är inte våra sanna kroppar som förblir döda till den slutliga uppståndelsen.

Kommer vi känna igen varandra i den nuvarande Himlen?

George MacDonald svarade när han blev tillfrågad om vi kommer känna igen vänner i Himlen: ”Skulle vi vara större dårar i Paradiset än vad vi är här?”

Ingenting i Skriften tyder på att våra minnen raderas så att vi glömmer familj och vänner. Tvärt om, om vi inte skulle känna igen våra nära och kära i Himlen, skulle ”trösten” av ett återseende i livet efter detta, som Första Tessalonikerbrevet 4:14-18 lär oss om, inte vara någon tröst alls.

Vid Kristi förklaring kunde hans lärjungar känna igen Mose och Elia, även om de omöjligt kunnat veta hur de såg ut (Luk 9:29-33). Detta tyder på att vår personlighet kommer skina igenom den form vi än antar. Om vi kan känna igen dem vi aldrig sett, hur mycket mer kommer vi då inte känna igen vår familj och vänner?

Efter att vi dött ska vi avlägga detaljerad räkenskap om hur vi levt på jorden (2 Kor 5:10; Matt 12:36). Här kommer det krävas bättre minnen, inte sämre. Dessa minnen kommer säkerligen innefatta våra familjer och vänner!

Ser du fram emot ditt eviga hem?

Även om livet i mellantillståndet ska bli underbart är det inte den platsen vi är skapta för, vårt sant eviga hem. Bibeln lovar att vi kommer leva med Kristus och varandra för evigt på den nya jorden, där Gud – Fader, Son (evigt inkarnerad) och helig Ande – kommer att vara hemma med sitt folk:

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. … Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud … Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem.” (Upp 21:1-3)

Detta ställe visar tydligt på hur Guds centrala boningsplats – Himlen – är på jorden. En del, bl. a. N. T. Wright, hävdar att den nya jorden inte bör kallas Himlen. Men om Himlen per definition är Guds särskilda boningsplats och ”Guds boning” ska stå bland människorna på jorden, då kommer Himlen och den nya jorden faktiskt vara samma ställe. Himlen är också där vi ser Guds tron, och vi får läsa att ”Guds och Lammets tron” kommer vara i det Nya Jerusalem, på den nya jorden (Upp 22:1).

Istället för att vi går upp till Guds plats för att leva för evigt, kommer Gud ner för att leva med oss på vår plats och bokstavligen ta ner Himlen på jorden! Guds barn är ämnade för ett liv som uppståndna varelser på en uppstånden jord. Vi bör dagligen ha vår sanna destination i åtanke, vårt slutliga hem. Låt oss vara som Petrus och de tidiga kristna: ”efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr 3:13).