Gud har en vana av att föra krig med konstiga vapen. Han kämpade mot Egypten med grodor, mygg och bölder. Han slog den midjanitiska armén med Gideons krukor och facklor. Det märkligaste av allt var hur han besegrade synden och döden genom att använda ett träd. Så det borde inte vara någon överraskning för oss att Jesus kallar oss till att plocka upp våra gafflar och skedar för att slå tillbaka Satan och hans legioner.

Bröder och systrar, gästfrihet är krig.

Ordet gästfrihet verkar väl inte så farligt. Kanske ser man bilder framför sig av Ina Gartens matlagningsprogram där hon stillsamt står och hackar örter, som plockats i hennes lummiga trädgård, och mysigt belysta montage av sällskap som har bekymmerslösa samtal medan de njuter av tomatcrostini. Eller så kanske du bara tänker dig ett gammalt hederligt knytkalas. Vilket det än är, har gästfrihet verkligen något evigt värde? Kan Kristi rike verkligen göra framsteg genom att du bjuder på mat?

Samlas vid kungens bord

Erövrande kungar har förmånen att bjuda in gäster till sitt bord. I sin vänlighet bjöd David in Mefiboshet, kung Sauls barnbarn, till sin kungliga bankett (Andra Samuelsboken 9:10). I Daniels bok visade kung Nebukadnessar gästfrihet till Daniel och hans vänner efter erövrandet av Juda (Daniel 1:5). En inbjudan till kungens bord är en förlängning av suverän nåd och barmhärtighet.

Som kristna så flödar också gästfrihet ut från vår Kung. Jesus började sin gärning i Markusevangeliet med att gå runt och “förkunna… ‘Guds rike är nära’” (Markus 1:14-15). Redan i nästa kapitel ger Jesus en försmak av sin triumferande seger genom att dela bord med de mest osannolika gästerna. De skriftlärda förundrades över hans bordssällskap: “Varför äter han med tullindrivare och syndare?” (Markus 2:16).

Vår Kung har bjudit in oss till att äta vid sitt bord som kungliga söner och döttrar. Tänk på denna verklighet: “Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn” (Psaltaren 23:5). Ingenting nonchalerar en fiende och förkunnar “Ni kan inte ta oss!” som att sitta ner för att äta middag i mitten av ett krig.

Det är ingen slump att vi accepterar vår Frälsares gästfrihet varje gång vi närmar oss nattvardsbordet. Jesus har bjudit in oss till att ta del av hans eviga seger, genom hans död och uppståndelse, vid ett bord. Det visar för mörkrets makter att vår seger är säker och att deras nederlag är nära förestående.

Samlas tillsammans vid ett bord

I Gamla Testamentet påmindes judar och hedningar om en påfallande separation varje gång de satt ner för att äta middag. Judar åt inte vad hedningar åt, satt inte vid hedningars middagsbord och skulle inte ens gå in i hedniska hem (Apostlagärningarna 10:28). Denna reva delade in hela mänskligheten i två oförenliga kategorier och hela världen påmindes om detta vid 17:30 varje dag.

Medan apostlarna spred budskapet om Jesu död och uppståndelse vitt och brett blev dock det otänkbara verklighet. Jesus avslutade detta matkrig. Kungen bjöd in både judar och hedningar till sitt bord.

Det började med en serie besvärande drömmar där Herren befallde Petrus att äta hedningarnas mat. Petrus förundrades över Herrens tillrättavisning: “Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent” (Apostlagärningarna 10:15). När han dock steg in i ett hedniskt hem för första gången och såg på medan en romersk officer som hette Cornelius, och hela hans familj, blev troende så insåg Petrus att Jesu blod renar alla människor.

När Jesus ville visa Petrus den fulla innebörden av de goda nyheterna om “frid genom Jesus Kristus” (Apg 10:36), så tog han Petrus till ett middagsbord. I Cornelius hem lärde sig Petrus att en Herre, en tro och ett dop betydde att människor som tidigare hatade varandra nu kunde dela middagsbord i frid.

Aldrig tidigare hade en galileisk fiskare varit husgäst hos en romersk centurion. Skiljemuren, fiendskapen, hade rivits i Kristus (Efeserbrevet 2:14-16). Petrus och Cornelius firade Herrens seger inför hela världen genom att dela den gästfrihet som var deras genom samma evangelium (Apostlagärningarna 10:48).

Gästfrihet är värd kampen

Det har varit Kristi plan, sedan församlingens begynnelse, att främja sitt rike genom middagsbord. De första troende i Apostlagärningarna var varje dag “troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje” (Apostlagärningarna 2:46). Under årtusenden var middagsbordet en synlig påminnelse om uppdelningen mellan människor. Det är vid middagsbordet som Kristi frid nu synligt måste härska.

Så hur firar du vår korsfäste och uppståndne Konungs seger dag för dag? Är dina måltider bisarra för världen? Sitter du och äter med folk du aldrig borde komma överens med? Äter du med folk från alla raser, länder och sociala klasser – äter mat du aldrig hade provat om det inte hade varit för enheten i Kristi kropp? Hur visar dina måltider den frid som Kristus har tagit med sig till en fientlig värld.

Att visa gästfrihet är en kamp. Satan kommer att övertyga dig sex gånger fram till söndag om att du inte måste äta tillsammans med andra. Vare sig det är schemaproblem, sportträningar, trötthet eller pengabegränsningar så kommer det alltid att finnas en anledning till att inte bjuda över andra till middag.

Men gästfrihet är värd kampen. När du blickar över köket i slutet av dagen och det är fyllt med smutsiga bestick, högar med tallrikar och en diskho som flödar över med smutsiga pannor och kastruller, må du då inse att detta är välanvända vapen i kriget mot mörkrets makter. Gör dina slevar, grytor och ugnsplåtar till dina trogna sidovapen i vår kamp för att utöka hans rike.