Jeff Vanderstelt talar om vad som behövs för att göra lärjungar på ett bra sätt, vad det innebär att vara avsiktlig i vardagsstoffet och hur vi leder oss själva och andra in i ett liv som kräver Jesu makt och närvaro.

 

 

Lärjungaträning till vardags, det ska vi tala om nu.
Jag är Mark Mellinger, det är gott att ha er med mig.
För att hjälpa oss navigera dessa vatten har vi Jeff Vanderstelt-
-visionär ledare för församlingsnätverket Soma. Gott att ha dig här.
Tack, tack.
Vilka möjligheter missar vi ofta i att hjälpa våra familjer, vänner-
-och församlingsmedlemmar till att ta ett steg på vägen.
De flesta tänker sig lärjungaträning som en kurs med läroplan.
Eller att man ger en massa huvudkunskap och lär dem de bästa lärorna.
Då blir de visserligen vällärda, men får inte veta hur man äter, dricker, leker-
-kopplar av, arbetar, gör allt i livet för att Kristus ska äras överallt.
Människor tänker alltså på en läroplan, men du menar att man delar livet.
Jag har hört så många varianter av hur detta ska gå till… hur börjar vi-
-då nå fram till att förstå vad lärjungaskapet egentligen är?
Vi behöver förstå att församlingen är Guds folk på mission, inte bara mötena.
Sedan behövs insikten att större delen av livet är missionsfältet och-
-programmet. Församlingen ska utrusta folket för vardagslivet.
Ofta hjälper vi dem inte förstå, att när de går till jobbet, är de på-
-missionsfältet och kan arbeta som för Herren istället för människor.
Sättet de arbetar på visar arbetskamraterna hur det är att följa Jesus.
Lärjungaskapet handlar om: “Följ mig, när jag följer Kristus, så ser”-
-“du vad det är att underordna sig Jesus i vardagen.”
Vi behöver även komma varandra så nära inpå livet att man faktiskt kan se-
-någon följa Jesus.
Den mogne troende i deras liv är ofta någon de bara sett på scenen-
-eller sett dem hålla en kurs, bibelstudie eller mindre sammanhang.
Väldigt lite av det är att se dem älska sin hustru, barn eller grannar.
Vi får inte se någon följa Jesus i vardagslivet för att det sker så-
-fragmentariskt och avlägset.
Hur går det då till? Om jag går till din församling och tycker du verkar-
-vara en god förebild att följa – jag kan ju inte vara med dig hela tiden.
Det känns ändå som att det bör finnas någon viss nivå av ordning.
Någonstans behöver vi två, eller en grupp, sitta ner avsiktligt med Bibeln.
-Men det måste även vara mer än så?|-Absolut. Jag lär ju andra ledare-
-att också leva denna typ av liv. När vi först startade Soma i Tacoma-
-bildade vi en liten grupp. Vi åt tillsammans och gick-
-på våra barns matcher. Vi engagerade oss i varandras liv.
Till slut kallade vi detta en “missionell” gemenskap.
Vi älskade varandra som familj, upplevde ett kall till en särskild grupp-
-kanske ett grannskap eller socialt nätverk.
Genom detta fostrade vi också varandra i Kristus i varje livsskede.
Det betyder att du måste öppna dig och vara gästfri.
Inte bara mot kristna utan också “främlingen” – alltså den icke-troende.
Du måste öppna ditt middagsbord och göra andra aktiviteter tillsammans.
Tänk på vad du normalt gör – gör det med andra och med evangeliska avsikter.
Det är skillnaden. Många tror inte de kan göra lärjungar genom sådant-
-de redan gör. Men kan du göra vad de redan gör, för Herren och också-
-visa någon annan att följa Jesus genom sättet jag gör det på-
-kommer du därigenom lära dem att bli lärjungar och följa Jesus själva.
Du tog upp en viktig sak här. För att kunna lärjungaträna på ett bra sätt-
-måste du kunna öppna ditt liv.
Många går till stora församlingar – 1000-2000 medlemmar där man lätt-
-smyger in och ut på söndagen – de gillar gudstjänsten och predikan-
-ger pengar och kanske tjänar på något sätt…
Men många troende är nöjda med att ha det som ett segment i livet-
-men vill sedan inte spendera resten av veckan med de här människorna.
Vad säger du till den personen?
Jag menar ju inte att man ska vara med alla varje dag…
Men man måste ha viljan att växa på alla sätt i Kristus.
Det säger ju Efesierbrevet till oss att göra.
Då måste jag också ha människor som känner allt om mig.
På något sätt måste jag bjuda in andra och finnas i andras liv.
Annars blir större delen av mitt liv aldrig granskat, jag har många-
-blinda fläckar för att ingen ser mig och jag kan leva långt från Jesus-
-i det mesta av mitt liv men ha en fasad där jag ser ut att följa honom.
Så jag kan leva som en omogen spädbarnskristen i nästan allt jag gör.
Om jag vill växa till mognad – som är liv i överflöd – måste någon hjälpa-
-mig i allt jag har att göra med.
Det kan också ge ett mått av visshet – att ha denna längtan och se-
-viss tillväxt – om än långsam – hjälper mig förvissa mig om att jag inte-
-bara är en bekännande troende.
Absolut. Vi tänker ofta “Tror jag rätt, ber jag rätt, gick jag på nog med möten?”
Då mäter vi oss efter våra gärningar och inte Evangeliets förvandling.
Då vi underordnar allt under Jesus kommer Han förändra oss och fortsätta-
-forma oss till Sin avbild.
Hur jag älskar min fru, barn, grannar – beviset på Hans verk i oss-
-kommer alltså att börja synas. Så du har rätt, det ändrar vissheten.
Du vet att Han är med dig och arbetar genom dig.
Om du leder människor till ett liv som kräver Jesu makt och närvaro-
-så kommer de uppleva att Guds Ande bryter in och förvandlar dem.
Det ger stort hopp och glädje för det är Andens frukt i livet.
Det är rätt – det är det kristna livet. Jeff Vanderstelt, tack så mycket!