Bryan Chapell, Mike Bullmore och Alistair Begg ger en liten grundkurs i predikoförberedelse och berättar om hur man kan växa i passionen och förmågan att förkunna den ära och sanning som  uppenbaras i Skrifterna.

 

 

Vårt ämne är “Predikoförberedelsens grunder”.
Såväl unga som gamla pastorer kan ha nytta av några råd-
-om vad som behövs för en trogen, effektiv predikoförberedelse.
Vi tre har alla predikat i flera årtionden.
Men vi har fortfarande inte gått ifrån vissa grundläggande saker.
Brian, berätta om något som inte förändrats i dina predikoförberedelser?
Predikoförberedelsen tar mycket mer tid än vad man kan tro.
En del som börjar predika tror att de klarar det på en och en halv timme.
Detta klarar åtminstone inte jag av. I början kunde det ta mig 20 timmar.
Nu tar det mig nog 8-9 timmar att få en predikan.
-Man kan alltså bli bättre på det?|-Ja, på sätt och vis, men…
Eller så kan man bli snabbare på det…?
Jag är inte som Spurgeon som förberedde sig över en middag.
Jag måste sitta ner och studera. Visst skrämmer det mig…
Kan jag komma på någonting som berör människor? Kan jag se vad som finns?
Det tar helt enkelt tid att få ihop en predikan som är trogen Ordet.
Alistair, finns det några steg du kan beskriva, hur du gör?
Ja, bara som svar på vad Brian säger, kan man fråga var det börjar.
Det börjar när söndagsmötet avslutas. Detta är det fina, och utmaningen…
Så snart man sagt “Amen” börjar man på ett nytt blad.
Själv arbetar jag systematiskt och konsekutivt igenom en del i Bibeln.
Alla börjar inte så, men det är en god disciplin som skyddar mot mycket.
Jag fann någonting av en äldre predikant som utgjorde ett bra ramverk.
Jag har gjort några ändringar, men i princip börjar jag med texten.
Jag kan se på grekiskan eller hebreiskan. Om man verkligen kan det, bör man-
-göra så. De flesta kan inte det, om de inte håller det färskt.
De riskerar bara att lura sig själva. Det finns ju redan översättningar.
Det är olika från person till person.
Våra fakulteter skulle verkligen bli glada om de hörde dig nu…!
Jag har fortfarande mina grekiska nya testamenten, men min handstil-
-liknar en sjuårings i dem! Det här var för fyrtio år sedan!
Jag kommer till texten och ber: “Herre, nu är det dags igen!”
Sedan försöker jag tänka mig själv tom, läsa mig full, skriva mig klar-
-be mig själv varm; vara mig själv och glömma mig själv när jag predikar.
Där är en liten förberedelsemeny. Så var någonstans i denna process…
Detta är en stor fråga för särskilt unga förkunnare…
Läser ni kommentarer, som komplement? Var, när och hur mycket?
Alistair och jag är ense här. Jag råder dem att inte börja med en kommentar.
Då kommer man bara predika någon annans tankar och upplevelser.
Även jag uppmuntrar till att be, läsa och smälta. Se till att du själv-
-har tänkt till på djupet om texten och folket Gud satt dig att tjäna.
Efteråt kan du dubbelkolla och fördjupa med hjälp av kommentarer.
Men du vill inte ha en död och avlägsen predikan. Tänk istället själv-
-och förvalta kallelsen Gud gett dig, tänk och be först själv.
Förberedelsen handlar om mer än att bara dra en slutsats om en text.
Man kan göra textarbetet, och komma till samma slutsats som kommentarerna.
Har man då slösat bort tid när man bara kunnat läsa kommentaren?
Nej, man vill ju inte hoppa över det roliga med exegetiken.
Det är ju roligt att inte bara låta någon annan göra det åt en.
Jag finner det svårt att läsa Stott och sedan göra en egen, bättre exeges.
Han är ju så mästerlig på detta.
Utmaningen med att försöka skönja vad den stora tanken är med denna text…
Spurgeon sa att det var bättre att slå in en rejäl spik än 25 små häftstift-
-som snabbt lossnar. Det är lätt med många små, men svårt med en stor…
Det är också lite skrämmande för man kan ju ha fel!
Det är där kommentarerna kan vara till hjälp, att se om man har fel betoning.
Kommentaren tjänar alltså till att korrigera och leda.
Hjälper det dig inte också att avväga texten mer?
Ibland har man talat om predikan med någon i förväg och det har hjälpt-
-att förtydliga tankarna och artikulera dem bättre.
Kommentaren hjälper också till att inleda en dialog om texten.
Jag försöker tänka mig vad denna text kan betyda för någon i församlingen.
Jag tänker alltså på betydelsefullhet och inte bara betydelse.
Då blir jag entusiastisk över texten, och med hjälp av en kommentar-
-kan jag hålla min entusiasm i schack, eller underrätta den.
Däremot vill jag inte gå till kommentaren innan jag fått en förståelse-
-för hur Guds folk kan dra nytta av denna text.
Sedan kan jag gärna fylla på med kommentarer, men inte i början.
Det finns även några andra förbehåll, som jag tror ni även håller med om…
Församlingen ska inte försöka finna sig själv i textstycket.
Vi ska finna var Kristus är i textstycket.
En annan mall jag har är att ställa frågan: “Vad?”, sedan “Vadå då?”
Och till sist: “Vad nu då?”
Vi frågar texten “vad” den säger, “vadå då?” om den nu säger detta-
-och “vad nu då?” betyder den i min församlings liv.
Dessa kan användas som en meny för predikoförberedelsen, hellre än-
-vissa “steg” man måste ta. Tänk på vad man har för skyldigheter…
Jag vet inte hur det var för er när ni studerade, men min upplevelse är-
-att de homiletiska departementen nästan är helt främmande för bibelteologin.
Homiletik bör ju undervisas i bibelteologins sammanhang.
Allt vi nu talat om måste ju utarbetas och förtydligas.
Jag talar med yngre som går på lektionerna och får höra att de måste ha-
-en fängslande inledning, och så lägger de all tid på det!
När man sedan hör predikan är den inte lika bra som inledningen!
Det var ju texten de behövde ägna mest tid på!
Alistair nämnde att predika igenom en bok, och jag tror att detta hjälper-
-mycket, för man vet vad man ska göra härnäst.
Då behöver man inte ägna så mycket tid på att komma på vad man ska göra.
Att veta vart man är på väg hjälper en att finna konsekvens.
Jag behöver inte bara sitta och fundera jättelänge.
Alistair, du delade en sak nyss som kan vara nyttigt att höra-
-när vi nu tänker på arbetet med att förbereda predikan.
De gamle är alltid de bästa. Alexander Somerville som var-
-Robert Murray M’Cheynes närmaste vän sa, på ett lite gammalmodigt språk:
Kom ihåg att du ska tala till själar som antingen kommer ta intryck-
-eller bli förhärdade av predikan, och kom ihåg att Kristi fårahjord-
-inte ska matas med fyndigheter, utan med Livets Bröd.